Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 13 mars 2014

Vecka 11 snart till ända

Det har inte varit värst mycket bloggande för mig under veckan som ni märkt. Vid uppdatering så känns det som en repris från förra veckan..och förrförra...och den förrförrförr.....JA, ni fattar! 
En enkel sammanfattning kommer här:
Hälsporre from hell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Spinning from heaven!!!!!!!!!!!!
Vackert vårväder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (en uppstickare!)
Jobba hela veckan!!!!!!!

En mera utförlig beskrivning av veckan kommer här:

Tänk så livsandarna vaknar då solen skiner och temperaturen stiger över 0! Jag hör till den del av befolkningen som går i dvala vid gråväder, mörker och kyla. Så är det bara, och numera har jag accepterat faktum och inte kämpat emot. Eller låtit mig övertalas av nån vinterfanatiker heller för den delen. Därav denna blogg. Jag är en inbiten vinterhatare, helt enkelt, så det så!

Jag blir alldeles till mig i trasorna då solen lyser upp våra skitiga fönster, och allt damm som flyger omkring i det solupplysta hemmet ger mig energi och städlust!
Och så blir jag pysselsugen, fast det är ju ett litet dilemma. Jag har så mycket i huvudet att det ibland inte blir nåt alls. Detta har alltid varit ett stort problem för mig; Att jag vill göra allt i ett, liksom....
Så jag tror nog det är ganska bra att jag, som idag, inte fick nåt vettigt gjort efter jobbet. Att ta nya tag kan ta ett tag...'

Jag laddar......

På jobbet har jag också massor av idéer som jag vill förverkliga. Men när skall de hinna förverkligas? 
Mina reaböcker har anlänt under veckan och jag skulle vilja läsa ALLA på raken för att kunna förmedla mina läsupplevelser till ungarna. Men HUR skall jag hinna det? FRUSTRATION, är bara förnamnet! 

Med vovvetjejerna går det sakta framåt. Det tråkiga är ju att de inte får tillräckligt med motion just nu. Jag MÅSTE vila min attans häl så den blir frisk. Gubben och jag turas ju om att åka hem och rasta voffs och det är ju gött att få en promme i det fina vädret, men den foten, den foten...
.SKIT så ont den gör efteråt! 
Idag har jag i stort sett suttit hela dagen och då jäklar var foten snäll. Men hur ofta kan jag SITTA hela dagen på jobbet? 
Önskedröm, helt enkelt.

Jag känner ibland en aningens för stor spänning i midjan och tror nog att jag har fått en aningens för mycket föda under en tid...Kilot är 1 men känslan är 10.
Ja, så här är det i mitt liv, just nu, bra men kan bli bättre!

Hmmm, är det inte alltid så?
Nåja, ha det gött kärvänner!!
 

lördag 8 mars 2014

Internationella städardagen

På Internationella kvinnodagen borde man väl strejka för nåt, eller åtminstone kräva rättvisa för oss kvinnor, i vardagen. 
Redan då jag såg det vackra vädret fick jag en oemotståndlig lust att STÄDA! Detta trots att vi gjort upp att göra det tillsammans, då Gubben kom hem från jobbet. Men jag kunde inte låta bli...Funderade på att be min Gubbe om förlåtelse för mitt tilltag, då han kom hem...men...
Han verkade inte vidare kränkt dock, om han ens märkte nåt då han kom hem....
Men jag var verkligen nöjd! Vårgardinerna i vardagsrummet hängde snyggt och julslingan på altanen var väck. Hela huset skurat i citronsåpa och dessutom kontoret sanerat från Skrållans kissrutiner utanför lådan. Lådan är numera flyttad till altanen. De andra övriga lådorna är fortfarande ok för henne. 

Eftersom Gubben åkt till jobbet innan jag vaknat så fick jag tejpa foten själv. Attans, så knepigt det var!
Men skam den som ger sig. Fick till det hyfsat bra och drog ut på hundpromme x 3. 
Och kan ni fatta så härligt väder det var. Åhhhh, jag njöt i fulla drag!
Fick sällskap av några andra hundägare på prommen. Härligt för både mig och vovven Vaski. Fem hundar på samma promme. Hade aldrig gått med Lummi, och det är en sorg för mig. Men kanske längre fram...

Och tänk så överraskad jag blev då jag kom hem med Vaski och gick genom trädgården och det bara lyste grönt överallt! Jag var bara tvungen att skynda in och hämta mobilen för lite bilder. Ja, jag vet, jag gör lika varje år, men det är ändå nåt speciellt med det första gröna som sticker upp i rabatten.
Aklejorna, mina älsklingar!


Daglijorna, också mina favvisar!
Marktäckare nr 1 men också.... Snigelmat nr 1!! 

Vårstjärnorna, finingarna!


Och kolla här då, ett rosskott!


fredag 7 mars 2014

Spik i foten?

Jag smet från jobbet tidigare idag. Allt för att hinna köra ett bra spinningpass! Jag tror att min snälla chef förlåter mig. Finns ingen bättre chef!
Nåväl, jag skyndade hem för hämtning av en vovve på dagis och rastning av hemmavarande vovvar. Ja, nu vet våra rutiner....

Efter vissa intermezzon med vovvarna så for jag iväg för att avreagera mig på spinningen. Jag hade inte bokat passet om inte instruktören varit en favorit. Nåväl, jag körde passet med foten tejpad, plus inlägg i skon. Det klämde och hade sig, men vadå, det var ju KUL!!! Passet var ju så fantastiskt att jag ibland glömde det onda. Vilken kille, alltså, denna Christian! Man får ny energi hur död man än känner sig innan passet!
'
I omklädningsrummet efter passet satte jag upp foten på bänken där jag hade mitt skåp för att ta av tejpen på onda foten. Det satte som berget! Drog och slet(tyckte synd om mig själv för denna orättvisa skada) i min iver att få bort all tejp. Så drogs min blick till nåt just intill mig...
En fot...i en stålmojäng som gick vidare upp i ......ett knä på en ung tjej på ca 20 - 25 år.
Att se en så ung tjej med ett amputerat underben...
Jag har fortfarande svårt att få ordning på mina tankar, men att ha en hälsporre känns lite...smått i jämförelse med detta...
Fast det gör jäkligt ont, ändå!


En vecka äldre...och eventuellt visare

Ännu en vecka till ända på livets motorväg. Swwossch liksom, så var det fredag. Och varje fredag så tycker man; åhh, va gött, äntligen fredá!
Men det man inte tänker på är att det är en veckas åldrande man har längtat till...

Jag har känt av mitt åldrande hela tiden så det har aldrig varit något problem för mig men kanske för andra, det är dock inte mitt problem, ni vet det där med hur kort kjol man skall ha etc...Att åldras är ju också en viktig kompetensutveckling, tycker jag. Sen är det ju inte säkert att den mentala och kroppsliga biten går hand i hand....

Jag har ibland svårt att tackla hur gammal jag är i mötet med så många människor i olika åldrar. Alla vikarier jag bokar och senare möter, till exempel. De är för mig lika gamla som mig, Dags för terapi, eller?
 ICKE! Jag har ett enormt utbyte av alla människor runt omkring mig och ser det som en förmån att träffa så många intressanta människor varje dag i mitt jobb.

Jag har nog världens bästa jobb!

Säger jag nu....9 timmar efter att ha träffat de inte mest artiga, väluppfostrade eleverna någonsin...





onsdag 5 mars 2014

HÄLsningar från en något gladare vinterhatare!

Vet ni.....det gör inte JÄTTEONT längre! I hälen, alltså. Igår fick jag übernog av min onda häl och gick till doktorn....HA HA HA! Skulle inte tro det...Nä, jag gick ut på nätet och googlade på HÄLSPORRE och helt plötsligt dök det upp en sida jag inte sett förut....eller missat. Den här sidan dök upp framför mina ögon;
http://www.ryggochidrottskliniken.se/tips-rad/halsporre.html

Vilken fantastisk hemsida!!! Jag läste och  blev frälst direkt, helt enkelt. Måste jag konvertera...så gör jag det. Jag känner mig lite som en profet, faktiskt. "Kommen till min facebooksida, alla smärtkänsliga, så skall jag leda er till bästa lindringen här på jorden". Visst är det bra?
Att ha ont nånstans och förhindrad att röra på sig då man är en rörlig människa är som tortyr. Otroligt jobbigt för kropp men också för själen. Att halta, som jag har gjort i en månad, gör att jag också får ont i ryggen. Finns bara ett ord för sånt; BLÄÄÄÄÄ!!!....Fast är det ett riktigt ord? ....Hm. Ähhh, skitsamma, ni fattar, era klokingar!
Ibland kan jag se det komiska i hälsporresituationen eftersom jag har en arbetskamrat som lider av samma åkomma, på samma fot...och så tränar vi på samma ställe. Kanske är det trösterikt för oss, vi är ju lite crazy sådär allmänt, hon och jag, och kan se det kuliga i eländet.

Men nu skall jag tala om vad jag har upptäckt!
Man kan stretcha den attans foten. Massera den och sen tejpa.
Det sa de inget om, Ortopedteknikerna på den Magiska Fot och Skoaffären.

Nu skall ni få se på grejer!
Värsta benrangelfoten, jag vet....

Här kommer stretch! Dra tårna bakåt och tryck ner hälen,
'jädrar så gött! Dra åt alla håll,
för bästa effekt. Då det ändå är skit på tv så kan man
roa sig med detta...i 5 minuter, inte jobbigt, eller?
Inte för mig i all fall, men jag har ju ont..så in i....

... 
Började bra...med ett ankare...

Så drog jag på med tejp åt höger och vänster och
kolla så bra! Som en sko, liksom! Gött som attan i foten,
inte alls så ont som förut.






















Jaha ja! Nu över till nåt annat. Riktigt viktigt, faktiskt!
Jag får nog visa med bilder för att ni skall förstå: Kommer här....
Kolla bara vad som kom idag!!!!
REABÖCKERNA!!!

ÅHHHH.....

...åhhh, de här också....
 Kan ni förstå en bibliotekaries dilemma? Vad skall man prioritera först? Själen säger såklart: BÖCKERNA!!! Och jag skall försöka följa själen så gott det går men att läsa ALLA böcker innan de är "lånbara" för eleverna är ju en utopi, eller?

.

Men guuud så spännande!