Jag smet från jobbet tidigare idag. Allt för att hinna köra ett bra spinningpass! Jag tror att min snälla chef förlåter mig. Finns ingen bättre chef!
Nåväl, jag skyndade hem för hämtning av en vovve på dagis och rastning av hemmavarande vovvar. Ja, nu vet våra rutiner....
Efter vissa intermezzon med vovvarna så for jag iväg för att avreagera mig på spinningen. Jag hade inte bokat passet om inte instruktören varit en favorit. Nåväl, jag körde passet med foten tejpad, plus inlägg i skon. Det klämde och hade sig, men vadå, det var ju KUL!!! Passet var ju så fantastiskt att jag ibland glömde det onda. Vilken kille, alltså, denna Christian! Man får ny energi hur död man än känner sig innan passet!
'
I omklädningsrummet efter passet satte jag upp foten på bänken där jag hade mitt skåp för att ta av tejpen på onda foten. Det satte som berget! Drog och slet(tyckte synd om mig själv för denna orättvisa skada) i min iver att få bort all tejp. Så drogs min blick till nåt just intill mig...
En fot...i en stålmojäng som gick vidare upp i ......ett knä på en ung tjej på ca 20 - 25 år.
Att se en så ung tjej med ett amputerat underben...
Jag har fortfarande svårt att få ordning på mina tankar, men att ha en hälsporre känns lite...smått i jämförelse med detta...
Fast det gör jäkligt ont, ändå!
Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar