Ännu en vecka till ända på livets motorväg. Swwossch liksom, så var det fredag. Och varje fredag så tycker man; åhh, va gött, äntligen fredá!
Men det man inte tänker på är att det är en veckas åldrande man har längtat till...
Jag har känt av mitt åldrande hela tiden så det har aldrig varit något problem för mig men kanske för andra, det är dock inte mitt problem, ni vet det där med hur kort kjol man skall ha etc...Att åldras är ju också en viktig kompetensutveckling, tycker jag. Sen är det ju inte säkert att den mentala och kroppsliga biten går hand i hand....
Jag har ibland svårt att tackla hur gammal jag är i mötet med så många människor i olika åldrar. Alla vikarier jag bokar och senare möter, till exempel. De är för mig lika gamla som mig, Dags för terapi, eller?
ICKE! Jag har ett enormt utbyte av alla människor runt omkring mig och ser det som en förmån att träffa så många intressanta människor varje dag i mitt jobb.
Jag har nog världens bästa jobb!
Säger jag nu....9 timmar efter att ha träffat de inte mest artiga, väluppfostrade eleverna någonsin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar