Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 3 april 2014

Ossschhh, det gick bra...denna gången!

Hade tänkt att detta skulle bli ett alltigenom positivt inlägg...men så kom jag ihåg vad som hände i morse och då jäklar blir jag ju arg, upprörd och rädd!
Vår gatstump är inte lång, vi bor på en sk matargata vilket betyder en lång gata med en massa smågator med samma namn åt höger och vänster(ja, jag vet, det är obegripligt om man inte bott här i 17 år). Vi bor längst in vid en vändplan vilket gör stoppsladdar kul för vissa under vintertid....Men i alla fall, i morse var jag vid sista huset innan svängen då en liten klutt på ca 7-8 år kommer cyklandes i flygande fläng på FEL SIDA AV VÄGEN vilket betydde fronten på min bil! Jisses så bra att bromsarna funkade! Jag glodde stint på den lille som antagligen drömmer mardrömmar om den onda tantens blick i flera veckor framöver OCH DET HOPPAS JAG! 
Men detta var inte nog. Då jag svalt ner hjärtat och börjat köra igen så kommer en tonårstjej cyklandes, med sladdar i öronen och helt borta från verkligheten, också hon på FEL sida av vägen, och håller på att fronta med mig!
Men som tur är så går livet vidare och väl på jobbet så glömde jag alltihop....tills jag kom hem.
Promme med vovven Klinga. Inga problem eftersom hon är en prinsessa och aldrig nedlåter sig till att göra bort sig.

Byte av hund betydde att det var Lummis tur. Klickern i hand och med godis i fickan drog vi iväg på träningsrunda. Ja, ni som följer våra vedermödor med Lummi vet ju vad det gäller. Lummi är ju inte helt säker då det gäller oväntade händelser, om man så säger....
Vad möter jag, jo föräldrar cyklandes eller promenerandes på helt fel sida av gångvägen! Men hallå, vad har trafikvettet tagit vägen?
Hur skall barnen kunna lära sig trafikvett då föräldrarna är hjärndöda!! 

Min tanke går till de stackars barnen som får lära sig den MYCKET hårda vägen hur man INTE skall göra i trafiken.
För f-n, alla föräldrar, läs på för bövelen!! Världen kretsar inte runt bara er!!!! Jag blir helt galen av dagens föräldrar som bara tror att allting ordnar sig, och om inte så kan man skylla på nån annan.
Ja, jag vet, jag generaliserar grovt. Det finns såklart massor av föräldrar som grejar detta perfekt...men tyvärr inte i vårt område. Och jag är inte så dum att jag tror det bara gäller vårt område...

Jag tänker varje gång; Men är de inte rädda om sina barn?
 De skickar ut sina ungar utan ljus eller reflexer på cykeln under den mörkaste årstiden, sätter på dem mörka kläder utan en tanke på att de inte syns för oss andra. 
Då min flicka var liten så var jag hela tiden rädd för vad som kunde hända i olika situationer och försökte ligga i framkant hela tiden, men så tänker tydligen inte nutidens föräldrar. Vem är knäpp, jag eller de? 
NÄR GICK DET ÅT SKOGEN MED FÖRÄLDRASKAPET?
Jag vet att jag provocerar nu, men jag är j-igt trött på dessa ansvarslösa föräldrar som inte ger sina barn en ärlig chans att klara sig i livet! Ena stunden curlar dem ungarna för att i nästa ögonblick skita totalt i vad de har för sig.
Att vara förälder innebär ju att utbilda sina barn HELA tiden för att kunna vara redo för vuxenlivet då det är så dags. Inte alltid så lätt, men vem har sagt att allt alltid skall vara smidigt här i livet? Det är väl genom svårigheter som man kan utvecklas vidare. En unge som får mothugg ibland mår inte dåligt av det utan får istället.

söndag 30 mars 2014

Fördomar

Den här helgen går till historien som den mest händelserika på länge. Både positivt och negativt men i lika delar så i slutändan tog de ut varann liksom....
*Först min vurpa över Klinga...ONT!
*Solsken, efter städning god mat och vin med min Bästaste Gubbe, dessutom alla husdjuren som en älskad extrabonus . GÖTT!
*En sjunkbomb i form av en efterhängsen "stalker". En vän som hastigt blev en fd vän pga otroligt elaka påhopp som eskalerat till förföljelse. ARG MEN BESLUTSAM!
*Solsken och trädgårdsstädning. HÄRLIG VÅRKÄNNING!
*Ont i hälen men ändå vid gott mod. GÖTT!

Ja, så här kan man sammanfatta vår helg, men så tillkom det något som jag tycker är viktigt att berätta.

Efter våra alla vedermödor under söndagen tyckte min Gubbe att det var på sin plats att bjuda mig på mat på lokala pizzerian. Inte mig emot även om pizza inte är mat i min värld....
Men på menyn finns ju annat som kan fylla min mage så jag tackade snällt min man och så cyklade vi MOT SKOGHALL.

Det är inte vilken pizzeria som helst, detta ställe. Ägaren är min favvis, han kan som ingen annan få mig att skratta så tårarna rinner. Som den gången då vi var där och Gubben skulle köra cykeltävling dagen därpå. Då jag påpekade detta vid Gubbens beställning av en öl, så fick han in en öl...i ett shotsglas!!! Jag skrattade så jag nästan kiknade, dessutom fick jag med mig hela pizzerians gäster! Vilken skrattfest vi fick!
Han är för go, vår pizzachef!
Men idag var det inte han som var huvudpersonen.
I vår lilla kommun finns tyvärr många "blåklockor". En av "blåklockorna" är Nocka. En av ortens "kändisar" men också klasskamrat med min Gubbe. En otroligt snäll kille, men tyvärr en förhärdad alkoholist.
Då vår mat var uppäten äntrade Nocka lokalen och upptäckte genast Gubben. Shit, tänkte jag, nu är vår kväll körd. Nu blir det en massa fylledravel. Inte så lite fördomsfull....
Nocka blev alldeles till sig då han såg oss...eller rättare sagt Gubben. De började prata om gamla tider och hur de två dretongarna lärde sig snusa. Hur deras mammor letade efter dem och hur sofistikerade dretongarna blev att gömma sig!
Jag blev mer och mer fascinerade av Nockas berättelser. Herregud, så mycket han hade att berätta!
Ett havererat äktenskap med en dotter i bagaget, ett äventyr till USA, jobbat i Ryssland under 3 år...och mycket mer.
En man som inte har haft det lätt i livet men alltid försökt vara alla till lags, så himla sorgligt att han inte kan sluta med spriten och få ett värdigt liv.
Min Gubbe säger att Nocka var snällast i världen då de gick i skolan, men var svårt mobbad. Varför?
Jo, för att han hade en liten*****.
Det räckte alltså med en sån skitsak.
Mobbing har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tyvärr.
Om vi vuxna inte kommer på en bra formel för att förhindra små dretongar att göra livet fördjävligt för de som inte passar in i den stora grå massan så kommer trakasserierna att fortgå i all evinnerlighet!
FAAN! Och åter FAAN!
Jag fick mig i alla fall en ordentlig tankeställare vad det gäller mina fördomar om alkisar....
Ha en trevlig vecka, alla mina vänner!



lördag 29 mars 2014

Vådlig vurpa


Då man minst anar....så är Olyckan framme.

"Olyckan"
Men är man vallhund så är man....

Efter hemkomsten igår eftermiddag bestämde jag mig för att gå varsin långpromme med lurvtjejerna. Vädret var ju så härligt och foten kändes helt ok. Lummi var först ut.

Jag ropade på henne samtidigt som jag öppnade dörren för att släppa henne före mig. 
Och som från ingenstans kom KLINGA snurrandes runt benen på mig, jag tappade balansen, hade ingenstans att ta emot mig, utan for rakt in i dörrkanten med full kraft!! 
JÄDRAR!!!!!! Så ont det gjorde, faktiskt så ont att jag tuppade av en sväng....då jag kvicknade till stod två slokörade vovvar och glodde på mig. 
De två långprommarna blev hastigt två mycket korta, med en matte som knappt kunde stå på benen. Hela vänster överkropp kändes som mos och armen gick inte att röra. Tjena, jag som hade tänkt cykla och hämta Vaski på dagis efteråt. Det fick bli bilen, styrandes med höger arm....

Innan mina cirkuskonster hann jag i alla fall göra nåt jag tänkt göra länge men inte fått tid till. Även om jag är veggis så är jag inte nån militant sådan, men har krav på vilket kött min Gubbe skall äta. Vi har ju frysen full av älgkött men ibland kan det nog bli lite trist med samma sort hela tiden. 

Igår fick alltså Gourmanderiet ett besök av mig. Där säljer de bara kött från glada djur, nämligen. Ja, de kan väl hålla sig för skratt i sin sista stund men innan dess har de haft en bra levnad, foder och omvårdnad. Inga långa transporter till den sista vilan utan de har fått vara ovetandes om vad som komma skall till sista minuten....Uhhhh, så hemskt ändå!! Det är bara EN av orsakerna till mitt veggisval, men ett av de största.
Det fick bli två fläskkotletter till Gubben, men så hade de ju en massa annat göttis också, däribland en pesto som var helt gudomlig! En bit gorgonzola till mig, bara mig eftersom Gubben tycker det är äckligt med sån ost. 1-1, alltså!
Jo, en sak till köpte jag, två stycken ölkorvar av vildsvinskött. Gubben är ju inte förtjust i  levande vildsvin, men i form av korv är de mer stillsamma, mindre farliga och benägna att böka...

Gör gärna ett besök där, om ni är noga med vad ni stoppar i er. Där finns inte bara kött utan även frukt och grönt, ost, ägg, sylt och marmelad, bröd och skorpor, hemgjord pasta och mycket mer. Allt ekologiskt och närproducerat. Om man har svårt att ta sig till typ Tranhems gård så är detta mycket mer lättillgängligt. Om man hittar till Sonnelids så finner man detta lilla krypin ett stenkast därifrån. 

Förra veckan fick jag en vision om att börja virka. Jo, det är säkert! Jag har nämligen sett en sånt fantastiskt söt flodhäst i afrikanska blommor i en pysselgrupp på fb. En sån vill jag hemsk gärna göra! Eller ville.....
Jag köpte garn, fyra olika färger, och lade dem i garnkorgen. Kollade sedan(bara det, varför inte tvärtom?!?) virkbeskrivningen(ja, ni märker vartåt det barkar) och tröttnade direkt. Det var inte alls så lätt som det såg ut på bilderna. Och dessutom är jag ju världskänd på att inte kunna läsa beskrivningar....

Nåt som jag däremot är mycket bättre på är växtlighet. Nu har mina fröer börjat växa till sig. 
Och tänka sig att Syrran har låtit dem vara....än så länge, i alla fall.
Det skall bli härligt då Gubben byggt odlingslådorna så jag kan ställa ut alla kryddor och grönsaker!

Ett litet problem har jag dock just nu...Det kliar i fingrarna att börja städa trädgården men kanske är det fortfarande för tidigt? Det kan ju fortfarande komma nåt snöelände eller bli rejält kallt och då är ju lövtäcket i rabatterna ett skydd. Sen har jag ett annat frågetecken då det gäller mitt fikonträd. Om jag skall ta av vinterkläderna på det och börja väcka det? Hm....Jag får väl göra som vanligt, googla.
Annars så ser trädgården pigg och vårfräsch ut. Inga döda rosor eller buskar. Det puttrar riktigt under lövtäcket av gröna blad som vill upp! Jag skall kanske ändå städa upp...liiiite i alla fall?!?!

Nja, jag frågade just min vänstra arm och den sa; Nä, vänta med det du....



Att trilla rakt på en dörrkant är inte att rekommendera.
Försök undvik det om ni kan...

Det gör mer ont än det ser ut, Blåmärken brukar ju vara mitt
kännetecken utan att jag vet vart jag fått dem ifrån, men
nu är det tvärtom.

En fläskis från en glad gris

Jädrar i min låda så god den här är!!
Absolut värd priset 49:-!!

Det kunde ha blivit en riktigt gullig flodhäst.....

Basilikan växer så det knakar

....likaså chilin!










lördag 22 mars 2014

Om inget alls

Oj, oj, oj, nu är det långt mellan blogginläggen. Men dagarna svischar ju förbi så snabbt att jag inte hinner med bloggandet. Jag prioriterar inte facebook och bloggandet som nummer 1 längre. Helt plötsligt, en dag, vet inte vilken faktiskt, så blev jag helt görtrott på att kolla fb och det har hållit i sig.

Att skriva kommer jag aldrig att tröttna på, det är ett beroende hos mig, men då måste det till inspiration. och den kan ibland lysa med sin frånvaro.
Det kommer att bli lite hipp som happ i bloggen i fortsättningen...eller ett tag framöver, är mer sanningsenligt.
Men hallå, nu märker jag att det blev attans allvarligt!

Ni får inte ta allt jag skriver så bokstavligt, jag är ju känd som en velpotta och det hävdar jag att jag kommer att fortsätta vara...säkerligen.
Så vänta och se, ni nyfikna, rätt som det är så kommer det ett inlägg...om VAD SOM HELST!!
WOW!

Visst är ni nyfikna?

söndag 16 mars 2014

Vårkänslor och huvudbry....

Nu börjar jag känna igen mig själv. Huvudet fullt av idéer, både för ute- och innebruk. Sällan blir speciellt många verklighet, men att få fantisera är liksom grejen. Idag har jag i alla fall förverkligat en av alla idéer.
Så himla bra idé(synd att jag inte kom på den själv, men som vanligt fann jag den på nätet)!!!!
Då jag satt ett frö i varje "kruka" blev det några
krukor över. Oj, oj, klagade jag. Vad skall jag "skärma"
av med så jag vet vilka krukor som är tomma?
Vänta, sa min kloke man, och kom ilandes med
 världens bästa grej, BUNTBAND! Dessutom var den tjocka delen
perfekt att putta ner fröet med!

 Jag har aldrig blivit vän med de där små plastkrukorna som man skall sätta fröerna i. Så därför blev jag själaglad då jag såg detta finurliga sätt att fröodla på. Visst är det bra? Man tar en dagstidning, klipper lagom remsor, lindar runt fyra fingrar och tejpar ihop, sen viker man in botten med fyra flikar och klämmer till. Ingen fara om paketet far upp för då jorden kommer i så står den stadigt. SÅ ställer man alla så tätt som möjligt. Då plantan kommit upp en bit och skall skolas om så flyttar man hela paketet till en större kruka, och tidningen, den förmultnar efter en tid.
Här ser ni vad jag har framför mig....

Jag rekade lite vad jag skulle kunna sätta mina tidningskrukor i
och i förrådet stod dessa. Min Gubbes gamla framkallningslådor
 sen tiden innan vi träffats, typ för 17 år  sen. Fotointresset
har falnat, med andra ord. Frågade honom om jag fick "låna"
dem för min frösådd och som den bäste make han är så
tyckte han det var en strålande idé att återanvända dem!
Så här är de resterande lådorna, den gula är som ni tidigare sett
full av chili.



I år skall jag äntligen få min efterlängtade grönsaks- och örtagård! Den skall jag ha på vårt trädäck som Gubben byggde i somras. Där skall inte finns några blommor....tänkte jag först. Men så var jag på Coop idag och såg dessa...






Gladdisar! Jag älskar gladdisar! De skall få trona i en stor kruka/låda vid hörnet av huset. Kanske skall de få sällskap av ett lass med Dahlior också....Gubben är duktig på att snickra fina blomlådor, se! 

Vi gjorde ett hästjobb förra våren/sommaren för att få bort alla rabatter på framsidan huset. Grävde som tokar, flyttade växter, slängde växter, gav bort växter....lade på markduk och bärlager för att i år kunna göra grusgång. Vad ser vi då snön smälter? Jo, röd vallmo, lilje- och tulpanblad över hela området! Från älskad blomma till ogräs är inte steget långt, kan jag lova!!! Nu skall det på växtättika!!!

Vår lilla vovvis Lummi bekymrar mig mer och mer. Funderar på om hon kan ha problem med sköldkörteln. Vet inte om de tog prov på den då vi hade henne inne för genomgång, just för hennes stresspåslag. Måste ringa och kolla det. Hon verkar ibland helt borta av stress för att i nästa stund vara sitt vanliga charmiga jag. Detta utan att nåt speciellt  har hänt.
Det måste vara jättejobbigt för henne att vara på helspänn, heeeela tiden!


Så sitter hon och tittar på en såhär, och man bara smälter....då är hon den goaste i världen, men så springer en unge förbi ute och hojtar, då blir hon som förbytt, skäller så håret reser sig på en, för att sen börja gnälla och flåsa. Stackar´n! Men nu är det dags att vi gör nåt radikalt för att hjälpa henne! Många lappisägare jag talat med har sagt att kastration lugnar ner lappistikar ordentligt. Men det är åtskilliga tusenlappar som ryker...Minst 6000:-
Men har man skaffat dem så får man göra det bästa för dem.
För egentligen är hon ju en solstråle och är värd det bästa! Lummipummi Lejontass....



Igår bjöd svärmor och svärfar på våfflor och hjortronsylt med grädde! Så himmelskt gott! Bara det att då vi inte ätit middag innan så blev den fördröjd till framåt 9-tiden på kvällen...

Det fick bli nåt snabbt och lättsmält. Jag hyvlade varsin morot, en bit gurka och strödde flingsalt med lime över. Sen några varv med pepparblandning. Olja och hallonvinäger.
Klyftpotatis och Gubbens fantastiska vitlöksdressing, slutligen fräst kyckling och lök till honom och frästa champinjoner och lök till mig. En bönblandning till mig också förresten. Gött!



Jag är inte speciellt fåfäng, men då naglarna delar sig...och delar sig...och delar sig till f-bannelse, så blir jag väldigt trött. Varje år, samma sak. Förut har jag köpt nåt geggamoja som skulle stärka naglarna men det har aldrig hjälpt. Men vad gööör man? Jag kan ju inte ens klia mig i huvudet....
Såhär måste de stackars amerikanska katterna känna sig då deras rika mattar får klorna bortopererade på dem så finsoffan inte får rivmärken....