Fördomar

Den här helgen går till historien som den mest händelserika på länge. Både positivt och negativt men i lika delar så i slutändan tog de ut varann liksom....
*Först min vurpa över Klinga...ONT!
*Solsken, efter städning god mat och vin med min Bästaste Gubbe, dessutom alla husdjuren som en älskad extrabonus . GÖTT!
*En sjunkbomb i form av en efterhängsen "stalker". En vän som hastigt blev en fd vän pga otroligt elaka påhopp som eskalerat till förföljelse. ARG MEN BESLUTSAM!
*Solsken och trädgårdsstädning. HÄRLIG VÅRKÄNNING!
*Ont i hälen men ändå vid gott mod. GÖTT!

Ja, så här kan man sammanfatta vår helg, men så tillkom det något som jag tycker är viktigt att berätta.

Efter våra alla vedermödor under söndagen tyckte min Gubbe att det var på sin plats att bjuda mig på mat på lokala pizzerian. Inte mig emot även om pizza inte är mat i min värld....
Men på menyn finns ju annat som kan fylla min mage så jag tackade snällt min man och så cyklade vi MOT SKOGHALL.

Det är inte vilken pizzeria som helst, detta ställe. Ägaren är min favvis, han kan som ingen annan få mig att skratta så tårarna rinner. Som den gången då vi var där och Gubben skulle köra cykeltävling dagen därpå. Då jag påpekade detta vid Gubbens beställning av en öl, så fick han in en öl...i ett shotsglas!!! Jag skrattade så jag nästan kiknade, dessutom fick jag med mig hela pizzerians gäster! Vilken skrattfest vi fick!
Han är för go, vår pizzachef!
Men idag var det inte han som var huvudpersonen.
I vår lilla kommun finns tyvärr många "blåklockor". En av "blåklockorna" är Nocka. En av ortens "kändisar" men också klasskamrat med min Gubbe. En otroligt snäll kille, men tyvärr en förhärdad alkoholist.
Då vår mat var uppäten äntrade Nocka lokalen och upptäckte genast Gubben. Shit, tänkte jag, nu är vår kväll körd. Nu blir det en massa fylledravel. Inte så lite fördomsfull....
Nocka blev alldeles till sig då han såg oss...eller rättare sagt Gubben. De började prata om gamla tider och hur de två dretongarna lärde sig snusa. Hur deras mammor letade efter dem och hur sofistikerade dretongarna blev att gömma sig!
Jag blev mer och mer fascinerade av Nockas berättelser. Herregud, så mycket han hade att berätta!
Ett havererat äktenskap med en dotter i bagaget, ett äventyr till USA, jobbat i Ryssland under 3 år...och mycket mer.
En man som inte har haft det lätt i livet men alltid försökt vara alla till lags, så himla sorgligt att han inte kan sluta med spriten och få ett värdigt liv.
Min Gubbe säger att Nocka var snällast i världen då de gick i skolan, men var svårt mobbad. Varför?
Jo, för att han hade en liten*****.
Det räckte alltså med en sån skitsak.
Mobbing har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tyvärr.
Om vi vuxna inte kommer på en bra formel för att förhindra små dretongar att göra livet fördjävligt för de som inte passar in i den stora grå massan så kommer trakasserierna att fortgå i all evinnerlighet!
FAAN! Och åter FAAN!
Jag fick mig i alla fall en ordentlig tankeställare vad det gäller mina fördomar om alkisar....
Ha en trevlig vecka, alla mina vänner!