Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 16 mars 2014

Vårkänslor och huvudbry....

Nu börjar jag känna igen mig själv. Huvudet fullt av idéer, både för ute- och innebruk. Sällan blir speciellt många verklighet, men att få fantisera är liksom grejen. Idag har jag i alla fall förverkligat en av alla idéer.
Så himla bra idé(synd att jag inte kom på den själv, men som vanligt fann jag den på nätet)!!!!
Då jag satt ett frö i varje "kruka" blev det några
krukor över. Oj, oj, klagade jag. Vad skall jag "skärma"
av med så jag vet vilka krukor som är tomma?
Vänta, sa min kloke man, och kom ilandes med
 världens bästa grej, BUNTBAND! Dessutom var den tjocka delen
perfekt att putta ner fröet med!

 Jag har aldrig blivit vän med de där små plastkrukorna som man skall sätta fröerna i. Så därför blev jag själaglad då jag såg detta finurliga sätt att fröodla på. Visst är det bra? Man tar en dagstidning, klipper lagom remsor, lindar runt fyra fingrar och tejpar ihop, sen viker man in botten med fyra flikar och klämmer till. Ingen fara om paketet far upp för då jorden kommer i så står den stadigt. SÅ ställer man alla så tätt som möjligt. Då plantan kommit upp en bit och skall skolas om så flyttar man hela paketet till en större kruka, och tidningen, den förmultnar efter en tid.
Här ser ni vad jag har framför mig....

Jag rekade lite vad jag skulle kunna sätta mina tidningskrukor i
och i förrådet stod dessa. Min Gubbes gamla framkallningslådor
 sen tiden innan vi träffats, typ för 17 år  sen. Fotointresset
har falnat, med andra ord. Frågade honom om jag fick "låna"
dem för min frösådd och som den bäste make han är så
tyckte han det var en strålande idé att återanvända dem!
Så här är de resterande lådorna, den gula är som ni tidigare sett
full av chili.



I år skall jag äntligen få min efterlängtade grönsaks- och örtagård! Den skall jag ha på vårt trädäck som Gubben byggde i somras. Där skall inte finns några blommor....tänkte jag först. Men så var jag på Coop idag och såg dessa...






Gladdisar! Jag älskar gladdisar! De skall få trona i en stor kruka/låda vid hörnet av huset. Kanske skall de få sällskap av ett lass med Dahlior också....Gubben är duktig på att snickra fina blomlådor, se! 

Vi gjorde ett hästjobb förra våren/sommaren för att få bort alla rabatter på framsidan huset. Grävde som tokar, flyttade växter, slängde växter, gav bort växter....lade på markduk och bärlager för att i år kunna göra grusgång. Vad ser vi då snön smälter? Jo, röd vallmo, lilje- och tulpanblad över hela området! Från älskad blomma till ogräs är inte steget långt, kan jag lova!!! Nu skall det på växtättika!!!

Vår lilla vovvis Lummi bekymrar mig mer och mer. Funderar på om hon kan ha problem med sköldkörteln. Vet inte om de tog prov på den då vi hade henne inne för genomgång, just för hennes stresspåslag. Måste ringa och kolla det. Hon verkar ibland helt borta av stress för att i nästa stund vara sitt vanliga charmiga jag. Detta utan att nåt speciellt  har hänt.
Det måste vara jättejobbigt för henne att vara på helspänn, heeeela tiden!


Så sitter hon och tittar på en såhär, och man bara smälter....då är hon den goaste i världen, men så springer en unge förbi ute och hojtar, då blir hon som förbytt, skäller så håret reser sig på en, för att sen börja gnälla och flåsa. Stackar´n! Men nu är det dags att vi gör nåt radikalt för att hjälpa henne! Många lappisägare jag talat med har sagt att kastration lugnar ner lappistikar ordentligt. Men det är åtskilliga tusenlappar som ryker...Minst 6000:-
Men har man skaffat dem så får man göra det bästa för dem.
För egentligen är hon ju en solstråle och är värd det bästa! Lummipummi Lejontass....



Igår bjöd svärmor och svärfar på våfflor och hjortronsylt med grädde! Så himmelskt gott! Bara det att då vi inte ätit middag innan så blev den fördröjd till framåt 9-tiden på kvällen...

Det fick bli nåt snabbt och lättsmält. Jag hyvlade varsin morot, en bit gurka och strödde flingsalt med lime över. Sen några varv med pepparblandning. Olja och hallonvinäger.
Klyftpotatis och Gubbens fantastiska vitlöksdressing, slutligen fräst kyckling och lök till honom och frästa champinjoner och lök till mig. En bönblandning till mig också förresten. Gött!



Jag är inte speciellt fåfäng, men då naglarna delar sig...och delar sig...och delar sig till f-bannelse, så blir jag väldigt trött. Varje år, samma sak. Förut har jag köpt nåt geggamoja som skulle stärka naglarna men det har aldrig hjälpt. Men vad gööör man? Jag kan ju inte ens klia mig i huvudet....
Såhär måste de stackars amerikanska katterna känna sig då deras rika mattar får klorna bortopererade på dem så finsoffan inte får rivmärken....

2 kommentarer:

  1. Apropå fotoframkallningskar, min makes farfar ägde en fotobutik och hade odling som hobby. Första gången jag såg hans växthus blev jag fnissig, överallt stod sticklingar och plantor i krukor i framkallningskar. Snacka om att kombinera sina intressen. :)

    Tack för påminnelsen! Gladiolus (hur det nu stavas?) och liljor är mina favoriter, nu med trädgård måste ju såna få plats någonstans!

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha! Då är jag nr 2, alltså! Hojta bara så kommer jag som en Växtambulans ilandes för att lösa dina akuta blomproblem...om jag kan, alltså. Och du, Gladiolus stavas Gladiolus...Redan där är du på väg att blir en expert!
    Kramisar

    SvaraRadera