Tungt

Jag har ett bra liv. En Gubbe som älskar mig trots alla mina fel och brister, våra husdjur som berikar våra liv nåt alldeles oerhört, mina fantastiska bonusbarn och barnbarn, ett hus som numera är oerhört fuktspärrat och inrett som vi vill ha det, ett intressant och berikande arbete med fantastiska medarbetare, vänner som värnar om mig och jag om dem. Ja, ett bra liv om det inte fattades en bit. En stor bit. Den största faktiskt.

En människa som betyder och alltid har betytt oerhört mycket för mig fyller idag hela 36 år.
Hen och jag har inte träffats på flera år och det är för mig en stor sorg. Det finns stunder i livet då allt stannar upp...och det är detta datum.
För mig.

Ibland får man gilla läget som människa, så är det bara. Och jag har under så många år tränat på att gilla läget att jag nog kan vinna priser vid det här laget.
Men den här dagen är tung.
Väldigt.
Tung.

Rosornas krig

Att ha en trädgård är på gott och ont. Mest ont...För några år sen hade väl min tunga ruttnat över en sån kommentar! och visst, då trädgården står där i sin gröna prakt, så är det helt fantastiskt rofyllt att gå omkring och förstrött plocka bort ett visset blad här och där. Men i min trädgård snackar vi inte plocka blad, där talar vi att vända alla rabatter upp och ned...i stort sett i alla fall.

Och sen skulle jag bra gärna vilja säga något väl valt till den människan som tydligen löpte amok bland rosorna i planthandeln för några år sen. Och köpte de med de vassaste taggarna ever.

Hmmm, det var visst jag...

Den fina Louis Bugnetrosen med sina rosa knoppar som sen slog ut till vita underbara blommor har bytt skepnad till en helvild variant som hotar att riva vår altan. Jag har under de senast fem åren försökt tukta den men den satans rosen tar sig större och större friheter. 

Att den sen bara ger små sketna minirosor vid blomningen men en ruggig mängd med nypon på hösten har fått mig att nu ta beslutet att gräva upp den. Och det svåra i detta är inte det själsliga smärtan ...no no, det är smärtan av alla vassa hullingförsedda taggar som är som levande stiletter!

Jag smög mig på den med sekatören och knipsade av grenarna längst ut men tror ni inte att jag fastnade med jackärmen och höll på att aldrig komma loss ändå. Men jag kan meddela att jag nu har vunnit striden och Louis Bugnet är numera en f.d ros. Nja....roten sitter fortfarande i marken....

Uh, nu fick jag en otäck ilning över ryggraden....Tänk om den saten har växt till sig under natten och bara väntar på att jag skall visa mig!!! Väser KARMA då jag sticker ut näsan....

Skulle nog aldrig ha sett The Little shop of horror....Ni vet, den där filmen där lille menlöse Seymore,

som jobbar i blomsteraffär, får hand om en liten planta som växer sig större för varje dag. Inte av växtnäring utan av blod, som den tvingar Seymore att skaffa. Ja, jisses!

Vågar väl nästan inte säga att jag har en klätterros som behöver ansas också....

Tror jag tar den nästa år...  

Så där ja! Nu är det bara roten till det onda kvar....

Leråkern...

Sen var det det där med gräsmatta också....Efter förra årets husvagnsparkering så ser det ut så här, suck...
Jag har i alla fall släpat tillbaks alla kantstenar och rensat bort en massa plantor som blev förstörda på kuppen. Och klippt alla buskar som fick härja vilt förra året. Och det gjorde de...

Men sen var det välförtjänt vila på glasaltanen tillsammans med kissarna. Våra Solkatter.

Cissan och Syrran på sina poster

Då ens barn har växt upp så skaffar man sig husdjur så man kan fortsätta att oroa sig för någon..,
Våra hundar har alla tre haft kennelhosta i flera veckor sammanlagt. Först ut var Vaski, som blev rejält sjuk och efter en vecka var det Lummis tur och i fredags morse insjuknade Klinga.
Och Klinga var så himla sjuk att jag fick panik och ringde Evidensia! Trodde hon skulle kvävas av segt slem!! Fick ordinerat Bisolvon och mycket vätska och som tur var så lugnade det sig, även om det tog två dar.
Lummi, den tuffingen, har klarat sig bäst eftersom hon antagligen inte tillåter ett sketet virus att angripa henne,
Sömnen har det blivit lite hur som helst med för oss då det har varit ett härligt trumpetande i sovrummet.
Men vad vore väl livet utan möjligheter till lite oro och sömnbrist...

Här sitter de, våra sjuklingar.

Och den där boken jag hade tänkt läsa och klädtrasan jag planerade att sy...har inte blivit läst eller sydd den här helgen heller. Vilken tur, för då har jag nåt att planera inför NÄSTA helg också...

Att vara trevlig

Tänker lite grann på oss människor. Det där med hyfs och fason, artighet och att vilja andra väl.

Fanns det nåt koncept för uppförande och ordning redan på neanderthalarnas tid, tro?

När blev det bestämt att man skall vara snälla mot varann istället för dumma?
Om det blev bestämt så...
....verkar det som om den regeln har suddats ut i så fall
Nu, då jag lyckats fylla hela 58 år med både positivt och negativt i bagaget så har jag fyllt upp min kunskapsbank med massor av erfarenheter.
Då kan jag inte annat än fundera...Vad har hänt med artigheten och respekten för varandra?

Ett exempel från min inköpsrunda idag:

Systembolaget:
Jag var 3:a i kön
Kund nr 1:
Kassörskan:
Men hej! Riktigt bra vin du valt! Det där är riktigt gott. Vad har du tänkt göra i helgen då?
Kunden: Öhhh?
Kassörskan: Har hört att vädret skall bli kanon så så det är ju verkligen läge för utevistelse...
Kunden: öhhh...ehhhh, kanske badhuset......

Kund nr 2:
Får telefon precis innan det är hans tur. Spännande hur han löser detta. Jag briserar nästan av obehag av att han väljer det ABSOLUT sämsta alternativet genom att INTE avsluta samtalet.
Han fortsätter istället glatt med att HÖGT OCH TYDLIGT FRÅGA SIN KOMPIS OM HANS SENASTE BILINKÖP!!!!.Inte en blick eller ord till kassörskan under hela tiden. Hon får via teckenspråk göra honom uppmärksam på att visa leg. Men jag älskade verkligen hennes; Ha en bra dag!!! Då han betalt. Hon fick dock inget " tack detsamma"tillbaks.

Sen är det min tur....
Kassörskan och jag hade en trevlig pratstund om trädgårdsbestyr och vackert väder under de ca 3 minuter det tar i kassan. Jag betalade och gick.
Och kände mig väl till mods.

En stund senare på ICA...

Kund nr 1
Kassören; HEJ!
Kund: Hmmrff ..

Kund nr 2 är jag:
Vi löste inga världsproblem men vi var hövliga mot varann. "Hej, tack, varsågod,
ha en bra dag, tack detsamma".

Det kan väl inte vara alltför svårt att få till dessa små fraser vid möten med våra medmänniskor? Vare sig det är i egenskap av kund-personal eller privat?
Att vara artig och väluppfostrad är för mig så naturligt att jag inte fattar hur man INTE kan vara det. Vet inte att mina föräldrar gjorde nåt speciellt för att jag skulle fatta värdet av att behandla mina medmänniskor väl. Det liksom ingick i livet.
För oss på 60-talet. I alla fall...

Då man sitter där med sitt nyfödda lilla knyte så vill man väl att det skall bli en god människa av detta pyre? Att uppfostra sin telning till en person med empati och respekt för andra människor är väl ändå målet för alla föräldrar?

Eller?

Men jag vet ju att det finns människor som gör allt för att vara en "böld i röva" på alla och envar.
DET är intressant, tycker jag. VARFÖR har de denna attityd? Och NÄR fick de den? Av födsel eller senare i livet.
En überstark gen från neanderthalarna?

Att få bilen städad

Woop woop, jag har värsta fina nytvättade bilen idag! BÅDE utan och innan.
Yes!
Skåre biltvätt äger. Kommer att anlita dem forever. 99 spänn för en biltvätt MED handtorkning är ju en skitsumma jämfört med vad jag gjort förut. Använt Statoils tvättautomat för nästan 200 pix. Och då rinner lorten av då man åker ut.

Jag lämnar bilen på andra sidan vägen om mitt jobb, hoppar över diket som den smidiga gasell jag är och går och jobbar en timme eller två. Sen hoppar jag över diket IGEN(hur smidig och vältränad ÄR jag egentligen?) och hämtar min bil som är så ren att jag knappt tror det är sant.

Idag sa jag; Förra gången blev jag lovad att få insidan rengjord för 200:- Nu har det gått ytterligare en tid men gör så gott ni kan på både ut och insidan för 300:-.
Och JÄKLAR i min låda så fin. Och klippkort fick jag också! 10:de tvätten gratis!
Klädseln i bilen har varit en sorg sen vi köpte den. Flammig och ful. En riktig skitklädsel då den drar åt sig allt som finns. Killarna på mitt biltvättsmecka har sagt att de kan kemtvätta klädseln så den blir fin igen för typ 600 spänn. Funderar skarpt på det. Får se hur jag gör...To be continue...

Kolla blanka Saaben!!!

På hemvägen köpte jag en förvaringslåda
på Biltema för alla saker som legat huller
om buller  på golvet. 50 pix och allt  ligger
på plats. Me like!

Åhhhhh! 

Åsså bak! Gulle dem, alltså! Värsta hår/grus bomben från 3 hundar som bortblåst.

Efter denna pangstart på dagen så har energin bara flödat! På jobbet har jag fått massor gjort!
Men tjena! Är detta verkligt?
Jodå, och det fortsatte då jag kom hem. Hundprommen avklarad under lugna(nåja) former men se, det kändes fortfarande lite spralligt i kroppen så jag fick en ingivelse att baka glutenfria kex.
Fann ett recept på google som jag genast gjorde om till mitt. Ja, vad annars? Har man inte allt hemma så får man improvisera. Som alltid....

Recept finnes ej...eller jo...men det är LITE omgjort....

Men att ha rensat ur de två pärmarna med "nödvändigt" material från min tid i Värsta föreningen är ändå en själslig rening. Policys, riktlinjer och regler till förbannelse har gått rakt ner i pappersåtervinningen. Dessa förbannade policys, tätskrivna utan mellanslag eller uppdelade i stycken, omöjliga att få ett sammanhang i just därför, tog energin från arbetet med det som var väsentligt.
Katterna. PUNKT

Igår smygstartade jag med att radera kontaktlistan i mobilen. Lite smärta kände jag allt då jag raderade alla "mina" jourhem. Men de finns i mitt hjärta, det är helt säkert.

Hoppas vi träffas under andra former. Fina människor är de allihop! Att vissa av dem inte blev rättvist bedömda är en skam, men för mig är de fantastiska människor som öppnade sitt hem och hjärta för katterna.
Nåja, nu behöver jag inte bry mig...eller?
Jo, det gör jag, för det var en ynnest att få träffa dem. Och jag har inte slutat tänka på katterna heller, SÅKLART INTE!
Långt ifrån.
Precis som jag inte har slutat tänka på alla andra djur som far illa. Jag kommer att fortsätta vara engagerad, obekväm i vissa fall men framför allt oberoende, för att vara slasktratt i en styrelse är inte mitt största nöje och kall i livet.

Men....

Kanske skall jag bli medlem i Åsiktsmaffian...
Se till att delta i alla möten och vara OERHÖRT JOBBIG och NEGATIV bara för att JAG VILL och KAN!

Nej, ni behöver inte vara oroliga, jag är alldeles för väluppfostrad och empatisk för att vilja kränka andra människor bara för att jag kan och har möjlighet. Det finns alldeles för många som har den gåvan...Jag har valet att avstå, och det väljer jag absolut.
Nu har alla papper hamnat där de passar, i pappersåtervinningen. Adios für alles!

För alltid i evigheten!

Nu fortsätter jag med lättat hjärta att möta nya utmaningar.
Kanske inte så himla stora, men ändå tillräckliga för att jag skall må bra.
Att köra spinning utan att falla död ner...
Eller lyckas med en jädrigt snygg betongkoloss.

Men just nu så är jag nöjd med en nytvättad bil...

Så jävla trött på oansvariga djurägare...

Oj oj, hade tänkt att mitt inlägg skulle handlat om trädgård och hundträning, men så kom ett inlägg på facebook emellan...
Nu har jag nog skitit i det blå skåpet, antar jag, Kommer nog att bli den mest hatade under en tid. Ja ja, låt gå då, för tusan.
 För som den hornförsedda jävla kärringen jag antar att jag blivit(eller alltid varit, fast inte insett...)så kan jag inte hålla käften längre då jag upptäcker dumheter såsom att inte ta ansvar.
Ja, ni vet mitt engagemang då det gäller djur....
Mitt motto är att man inte skaffar något man inte har kunskap om. Kunskapen skall alltid komma först. Om så problem uppstår så LÖSER man det oavsett problemets art. PUNKT.
Men tydligen så finns det människor som inte har samma tankegång...utan skaffar husdjur INNAN eftertanke. Tyvärr så finns det nog alldeles för många sådana.

Vad gör man om det gäller ens barn? Omplacerar pga att det kissar på fel ställe?
 Skull inte tro det.
Man försöker såklart att ta reda på problemet. Och LÖSER det till barnets bästa.
Såklart!
Man är ju inte helt omänsklig, eller?

 VARFÖR inte då det gäller ens husdjur?

Nu är jag jävligt trött på alla oansvariga kattägare!! Men för att få bort dessa så måste alla huskattägare ta sitt ansvar och SLUTA UPP med att ta kullar på sina huskatter "för att de är så söta och det är ju så kul att se hur kattungarna kommer att bli". Det BEHÖVS inga huskattsuppfödare, nämligen. Det finns redan ca 100 000 huskatter som inte har något hem pga oansvariga ägare.

Sluta nu!! Djur är inget man slänger bort då man tröttnar. Tänk om det gällde era barn. Nä, jag tänkte väl det...Så TÄNK INNAN ni skaffar ett djur...Det är för livet. Deras liv.