S E M E S T E R....och lite till

Idag är det ett datum att glädjas åt, men också att få rysningar av. Jag gläds över att semestern börjar, men ryser över det här:
http://vinterhataren.blogspot.se/2015/07/har-kommer-det-negativafor-er-som-ar.html

För exakt ett år sen fann jag den av mögel lurviga väggen som vände upp och ned på vårt liv i ett halvår men i vårt minne för evigt. Efter ett gigantiskt jobb av Gubben så var vi inflyttade till HELA huset vid lucia 2015. Om inte, så hade vi säkert fått vänta till mars-april 2016....

Men det verkar som om Ulf-Göran aka Byggare Bob förföljer oss. På min facebook kommer han ideligen upp som "personer du kanske känner" ! Jag är livrädd att halka med fingret och skicka vänförfrågan till honom!!
Eller som då maken vaknade tidigt en morgon i typ...april-2016 och Byggare Bob hojtar glatt i luren! Han hade ringt fel....Men varför ha kvar sina f d kunder i mobilen?
Men då jag i mars ringde honom tre gånger för att få tillbaka nyckeln till huset, då var allt som vanligt, dvs han svarade inte, ej heller återkopplade på mina intalade meddelanden.
Då mejlade jag honom och påtalade vikten av att vi OMGÅENDE ville ha tillbaka våra husnycklar eftersom deras arbete avslutats långt innan jul. Jag tycker att jag fick till avslutet på mejlet väldigt bra med; Jag och Tommy ser fram emot att återfå våra nycklar inom det snaraste.
Mvh.....bla bla bla
Visst är det bra?

Inget svar.
SÅ minsann ringde han MANNEN i  vårt hus och snackade så där frejdigt med honom som män emellan gör....ja, jävlar...
Vi har lite att jobba med, vi tjejer, tanter, gummor. För det går fortfarande år 2016 omkring män med värderingar anno 1800-talet. En del är bara tonåringar....

Oj, ni märker att jag ältar, eller hur?
Hade verkligen inte tänkt lägga ner så många ord på denna pajas till kvinnoförminskare....men det sket sig lite....

Men nu över till nåt helt annat!

Nu har jag semester! På riktigt!
 Jag tjuvstartade ju förra veckan. Vi har ju helt olika semesterperioder i år Gubben och jag, men förra veckan stämde ihop så då var det väl inget att snacka om, eller?

Nu förstår ni, har jag tagit med värsta stora högen med böcker. De skall läsas. Om tid finnes. Och lust.
Jag skall erkänna en sak för er; Jag är periodare!!
Skämsigt värre, men det är sant. Och som språkpolis är det än värre att använda "hittepåord" som "skämsigt"...
Jag är antagligen helt förtappad som bibblotant.
Förhoppningsvis finns en genväg till skärselden light för såna som mig...

MEN i alla fall, då jag kom hem, lite lagom semesteryr och förväntansfull att få vistas ute på vår tomt tillsammans med våra husdjur, så fann jag mig i ett inferno av tokgrinande grannungar!
Återkallade mina planer!
Vi stannar inne, sa jag till alla husdjur.
Satte mig för lite pyssel på den bakre glasaltanen.
Så kände jag helt plötsligt en härlig bris genom huset..
Ehhhh....
Gick upp för att hämta nåt och upptäckte då.....
ATT YTTERDÖRREN STOD PÅ VID GAVEL!!!!
Vart är rödingarna? Var min första tanke.
Borta med vinden, insåg jag efter efterforskningar. i hela huset.
Att mista TVÅ katter orkar jag inte med!
 Skrållan är vår enda utekatt och hon är kassaskåpssäker. Hon kommer alltid då man ropar.
Hon stod på uppfarten och glodde på mig då jag gick och ropade på "rödingarna", som om hon trodde att jag fått fnatt.
Det hade jag nog också....
Men så....
Efter ca 30 minuter stod de båda rymlingarna på trappan och ville in!
PUH!!!

Åhhh, höll på att glömma mitt j-a knä. Gick på värsta roliga passet i typ....mars. Vänstra knät började bråka efter halva passet men det sket jag i. Vad då då? Man är väl ingen mes heller?
Höll på att inte ta mig ifrån lokalen efteråt.
Men kul var det! Passet, alltså....
Sen har min menisk varit kaputt.
Idag var mitt andra besök hos Lotta, min sjukgymnast. Kaputt, sa hon om min menisk. Du måste få den röntgad och sen så...vet jag inte.
Fortsättning följer...
Ont som f-n gör det i alla fall. DET är jag säker på.

Men NU....SEMESTER!

Ha det gött, kära vänner!

Att vilja men inte kunna...

Idag var inte min bästa dag...

Man slutar aldrig att förvånas över sina egna tillkortakommanden....

Jag har väl tidigare berättat om mina möten med romflickan utanför Systembolaget i Skoghall?

Hon som alltid är så himla glad och sprallig trots språksvårigheter. Visst har jag det?

Hon var borta under en tid då romerna blev bortmotade från deras husvagnspark i Karlstad. Jag antar att hon bodde där. 

Jag hade ju hoppats på att hon fått ett bättre liv än tiggeriet då hon försvann från sin utpost vid ingången till Bolaget, men så en dag för ca 14 dar sen....satt hon där igen.

Inte lika sprallig. men ändå...glad. Jag upptäckte att jag blev glad då jag såg henne igen och hejade glatt på henne!

Men ändå inte, eftersom det betydde att hennes situation inte förbättrats för fem öre.

Efter att ha upplevt en fantastiskt rolig dag och kväll igår med mina medarbetare så kände jag för att även fira lite med min Gubbe som ett avslut på veckan. Lite smaskens som dryck vore ju inte fel så därför tog jag svängen in till Bolaget. 

Vid ingången satt Romflickan och storgrät!! Tårarna sprutade och hon hulkade! Jag blev helt...perplex!!! Tankarna snurrade!? Vad gör jag? Och i så fall hur kan jag hjälpa? Hur gör man då man inte kan språket?

Jag löste det genom att passera henne och skynda in!!

 Skammens rodnad över hela mig. 

Det var NU som jag fick feelingen av att känna mig HELT misslyckad, värdelös och oempatisk!

Och ännu värre var att under tiden jag var där inne så hade jag ögonen på utgången och INGEN skänkte tjejen ens ett ögonkast!!! Fast hon hulkade och snoren och tårarna strömmade! 

Mina tankar snurrade hela tiden HUR jag skulle kunna hjälpa henne.

Det enda jag kunde komma på var PENGAR. I vår kapitalistiska värld så löser ju PENGAR alla problem, eller hur? 

Att ha ett jobb( om än inte välbetalt), ett hem, mat i kylen, onödiga saker som till slut körs till återvinningen, husdjur som inte far illa, pengar över efter betalda räkningar, kort sagt ett behagligt liv är för oss "vanliga" människor norm i vårt land. 

Att klaga och gnälla är också ett vanligt fenomen. Jag är inget undantag. Hur kommer det sig? Detta eviga gnällande? Jag försöker verkligen att inte gnälla över onödiga saker men är inte perfekt, Verkligen inte, men idag fick jag verkligen perspektiv! 

Tillbaks till Romflickan...

Då jag betalt min vinflaska och kom ut till henne så gav jag henne en slant och försökte prata med henne men hon sa bara"Problem, problem". 

Det enda jag kunde var att klappa om henne och...inget mer. 

Kände mig så himla vidrig så det finns inte!

Storgrät i bilen hem men det hjälpte ju inte henne för fem öre! Inte heller de 39 spänn jag hade löst i plånboken. 

Då jag hör människor som hävdar att EUmigranterna är här av egen vilja så mår jag illa! Alternativet för dem är att svälta i sitt hemland Rumänien. Ett hemland som kränker romernas rättigheter och håller dem på svältgränsen. Är det konstigt att då romerna hugger första bästa halmstrå för att försöka få ett bättre liv nån annanstans? Trots att de blir bespottade? 

Ibland får man rekordsnabbt perspektiv på livet och vad som är viktigt och vad som är strunt. 

Jag kommer i fortsättningen att tänka efter mycket noga vad som är värt att gnälla över. 

Och ni, mina vänner, påminn mig om inläggen blir alltför pessimistiska.

Men då livet är som tristast är det skönt att ha denna lilla sång att gnola på:

Men kom då ihåg: https://www.bing.com/videos/search?q=alwyas+look+at+the+bright+side+of+life+lyrics&&view=detail&mid=8A5399C2E311DB5D105B8A5399C2E311DB5D105B&rvsmid=319DF1E4C7BD8B06F41A319DF1E4C7BD8B06F41A&fsscr=0&FORM=VDMCNR

Korvköttfärs och betongstövlar

Hur får man sin mycket misstänksamme och traditionelle man att äta konstiga korvar? Jo, man hackar ner dem i älgfärs och grillar dem. Och är ytterst noga med att INTE berätta vad man haft i smeten då maken med lyrisk uppsyn frågar vilken kryddning man använt. Man ger honom bara en pillemarisk blick och säger att det, lilla gubben, är hemligt.

Sen, då han ätit upp alla fantastiskt goda biffar kan man släppa bomben, hehe. 

Kan inte uttala namnet på dem ens...

Så här ser det nästan ut som helt vanlig kôrv...

och så här som vilken köttbullssmet som helst

Bild på biffarna hann jag inte ta då de försvann fortare än kvickt.
Så kan det gå...

Och nu, lite flärd. Att måla naglarna var inte igår. Faktiskt inte sen februari då jag och och bildörren hade en konflikt....
Pekfingernageln är ju inte världssnygg men snart så...Tyvärr så har jag dålig känsel i fingertoppen än. Känns som sockerdricka, liksom. Förhoppningsvis får jag tillbaks känseln.

Igår förlöste jag dessa små godingar. Gjorde latexavgjutningar av Gubbens första gummistövlar i sista stund innan de föll i bitar. Nu är de förevigade som ljushållare av betong.

Tretorn  st. 20

Äntligen fick jag tummen ur och satte upp gardiner i nya uterummet. Och tänk så jag letade efter de fördömda gardinerna innan jag fann dem....i uterummet på baksidan. Där finns nu en annan lösning. Inte färdigt dock.

Gubben överraskade i fredags med en ny grilltunna. Vår klotgrill rostade ju sönder till vår stora sorg för ett tag sen. Kolgrillat har varit saknat, vill jag lova.

Efter premiärgrillningen var jag snabb som tusan att diska alla delar. Skulle kanske ha haft lite bättre koll på hur de satt innan...Kunde inte för mitt liv få dit dem igen...

Tur man har en Gubbe med tekniskt kunnande...och minne.

Lite behagligare i uterummet nu....

Inte bara husse och matte som gillar uterummet...

Kan man få beställa?

I morgon är det ny arbetsvecka men utan elever. De gick ju på sommarlov i fredags. För första gången var jag inte med på avslutningen i kyrkan. Tog en ledig dag eftersom mitt jäkla knä har börjat bråka med mig igen. Försökte springa ifrån en regnskur i förra veckan och då small det i knäet igen. Och jag som trodde det snart skulle vara läkt...Tji fick jag.

Har fått order av min sjukgymnast att inte träna annat än motionscykel utan belastning. 

UHHH va kul...not. 

Och helst inte stå och gå så mycket. Hörde ni det, hundarna?

Nåja, det kunde ju vara värre, det kunde ju vara mitt i vintern och dragkedjan på kängorna kärvar så fingrarna blir sönderskavda, man finner bara en av vantarna och bilen startar inte. 

Helt plötsligt så känns inte ett fördömt ömmande knä så jobbigt längre. Solen skiner och jag kan sätta mig och bara VARA. Inte ofta jag tar mig tid till sån lyx.

Hmmm....jag får helt enkelt tacka min vänstra menisk för att den fått mig att sänka tempot...

Eller inte. Jag får träsmak så fort jag sitter...

Att pyssla, gräva och fundera....

Äntligen! Som Fylking brukar utbrista.

Dels att jag fattat hur jag skall lägga in mobilbilderna i datorn efter uppdateringen. Dels att jag fått tid att plantera om mina frösådda plantor.

För TID är ju en bristvara har jag märkt. Vet inte om våra klockor går snabbare än andras....

Då man hade småttingar var ju livet en enda tidsbrist. Så är småbarnslivet, ju.

Nu, då barnen är utflugna för längesen borde jag ju ha hur mycket tid som helst, men attans heller. 

Huvudet är fullt av idéer men att hinna förverkliga dem är det si och så med.

Hmmm, där sa jag nåt...Jag kanske skall sanera bland alla idéer som ligger på lager...

Återkommer i detta ärende.

Nu över till planteringarna. 

Mina frösådda tomater och auberginer har fått nytt boende i mina spaljélådor.

Hoppas att auberginerna blir många för jag kan väl erkänna mig som missbrukare av dem. Jag grillar, steker, gör gratäng, paj, fräser tärningar, lägger tunt skivade och stekta på pizza, m.m. 

Cocktailtomater och auberginer

Chilin får bo i krukor på den inglasade altanen på framsidan. Bara att öppna fönstret och nypa en chilifrukt då de mognat.

Söt och het chili

Fyndade pellisar på Coop. 4 st för 99 spänn!!! Lycka! Två på trappan och två på soldäcket.

Lite fägring på förstukvisten...

Ja, och så lite nytt på trappan. Ser inte mycket ut för världen än men de tar sig väl.

Murgröna är giftigt som tusan så därför får den hållas utomhus där katterna inte kommer åt den

Då jag gick min dagliga tur på tomten så hade papegojtullisen slagit ut. Har inte många kvar så därför är de här extra kära. Rotar om alldeles för mycket i rabatterna och då ryker lökarna. Den vita tullisen har också mist sina kompisar...

Papegojtullisarna

Stackarn, inga vänner

Men vallmon har inte mist några kompisar. Ibland byter de namn till ogräs...som i vår tilltänkta grusgång på framsidan, tex. Får nog gräva om där, har jag en känsla av...
Men annars är nog vallmon de mest underhållande växterna i vårt trädgård. Knopparna ser inte kloka ut, och då de börjar slå ut....ännu knäppare. Då knoppen brister sticker en strimma blomblad ut, som en tunga i mungipan på nån som håller på att bli strypt, för att i nästa stadie förvandlas till solbrilleförsedd cooling och så sista stadiet, blomman slår ut i full blom som ett stort orangerött utropstecken i allt det gröna!!!

Kolla brillorna!!

Nu brakar det bara på i vår rabatt!! Sprutar ut nya blommor varje dag!!!
Fantastiskt!

Oj oj oj, så vackra!

Knopparna ser ut som....ja vad tycker ni?

Och nu återkommer jag till saneringen av pysseltankar...Här går det undan, ser ni.

Att återvinna är ju min grej så det var verkligen dags att ta vara på några av alla mina
sparade "braåhagrejer".
Som tapetrullen sen vi renoverade vardagsrummet, små, små tygbitar, schalgarn som aldrig blev nån schal eller alla konservburkar och glasburkar....

Chansade och köpte två aloeverakaktusar, ja ni vet katterna...
hade inga ytterkrukor så jag klädde de fula plastkrukorna med
tapet och guldsnöre. Man har väl sett på Äntligen hemma och Elsas
piffiga idéer...

Krossade tomater, kattmat, bönor, ja man får lätt ihop rätt många
plåtburkar på ett lite kick.

Tada!!! Ordning och reda på skrivbordet.

Så var det glasburkarnas tur att piffas.

Så där ja! 

Upp i trädet med er!

Prickig...

Suddig....

Ringar....

Tvärrandig...

och så långrandig

Har faktiskt fått till lite mer grejer så här i slutspurten av långledigheten, men det tar vi en annan gång.

Idag är det ju Sveriges nationaldag. Jag firade det med att äta en grekisk sallad till lunch.
För att bejaka det mångkulturella Sverige. OCH för att det är jäkligt gott. Hur skulle jag kunnat få möjlighet att smälla i mig grekisk sallad om inte vi haft våra grekiska vänner i vårt land?
Vi hade fortfarande ätit pölsa om inte våra nysvenskar varit. Och ungarna hade inte fattat vad pizza varit...
I fredags fick jag en påse med en sorts lök av min kurdiska medarbetare. Såg ut som minipurjo. Den finns inte att köpa utan han odlar massor av denna lök på gården utanför lägenheten. Jag använde den både i sallad och i en potatisgratäng. Jädrar så gott det blev! Då mina tomatplantor växt till sig så skall han få en påse av mig. Att lära av andra kulturer är oerhört intressant och berikande.
Jag är stolt över att vara svensk men inte alltid så stolt över mina svenska landsmän.

På min sista hundpromme fann jag till min överraskning dessa gulligt rosa och ljusblå teckningar på asfalten utanför ett radhus....
Vi bör aldrig sluta tala om innebörden av detta tecken med våra barn.
Aldrig!

En massa tankar..eller strunt, helt enkelt

Mitt liv kantas av teknikstrul. Eller så är det så att jag fattar dåligt...har början till demens...eller är utsatt för en kupp....eller alltihop! Om så är fallet så finns det en möjlighet/risk att jag lider av paranoia. 

Men efter den där dumma uppdateringen till Windows 10 så är jag helt "bort i stöll". Nu kan jag lägga in bilder men att finna dem....ÅHHHHHH, så krångligt.

 Andas, andas....lugn å fin nu...

Och på jobbet brottas jag med nya mejlen där meddelandena lägger sig där de vill...

Men vänta nu....det här skulle ju bli ett positivt inlägg! 

Jag var ju så himla glad och tillfreds då jag startade datorn. Hade en massa bra uppslag i huvudet.

Men den hamnade långt bak i listan då jag inte fann bilderna jag lade in igår. 

Men hejåhå! Nu börjar jag om!

Ibland undrar jag hur det är att bara vara...

Ja, ni som vet...att inte ha massor av projekt i huvudet hela tiden, som dessutom fylls på så snart ETT projekt är slutfört. 

Hur är det egentligen?

För mig har det alltid varit kreativa saker på gång i huvudet.

ALLTID.

Men att förverkliga alla ideér är en annan sak. Och då de dessutom fylls på hela tiden så ligger jag liksom alltid lite efter...

Mina projekt:

*Trädgården, eftersom förra året försvann i en gigantisk vattenläcka med tillhörande psykbryt. Där behövs nu vändas rabatter, läggas NER rabatter, ändras rabatter, grävas ur kompost, delas och planteras om perenner, klippas buskar och träd...och så tillkommer ALLTID piffningen. Man måste ju piffa sin trädgård! Eller hur? Jag brukar piffa med glasburkar, betongnallar etc. 

Fast...Gör inte ALLA det?

*Att sy: en massa snygga plagg att sätta på mig själv. De skall passa nåt alldeles utomordentligt perfekt då den där mjukisringen runt midjan har förvandlats till en metallhård midja. Igen. För den har ju funnits, men i ett obevakat ögonblick luckrades den upp....

*Att virka och sticka:

Har en dröm om att virka en sån där fin flodhäst i afrikanska rutor. De är så himla fina! Men jag kan  ju inte läsa en beskrivning...

Ja, nu fick ni veta hur det är ställt i hövve på mig. Men så är det! Har aldrig kunnat få ut nåt vettigt av en beskrivning. Antingen beror det på mig....eller så är ALLA beskrivningar gjorda av inkompetenta människor. Hmm....

Jag har fuskat i många år och klarat mig hyfsat kan jag tycka. 

Hade under en tid en granne som kom till mig varje gång hon behövde maska av. Hon stickade tröjor till sin familj hela tiden, men kunde inte öka eller minska eller maska av. Hon var så himla glad över min hjälp. Men man kan inte leva på gamla meriter så nu behöver jag, om jag vill komma ikapp i min "attgöralista" lära mig att LÄSA EN BESKRIVNING.

Eller så kollar jag Youtube....

Jobbet: Jag har en idé om att pynta vår utegård vid cafeterian. Jag brinner av iver att göra den trivsam!!!! Min käre make har fixat så vi kan få en utemöbel där, men sen behövs ju PYNT!!! Mitt huvud är fullt av ideér som kommer och går. Vad passar till ungdomar? Vad passar till vuxna? Vad kan passa för ALLA? 

Det där med betong...

Jag är, och kommer nog alltid att vara helt såld på betong. Jag gillar det råa materialet. Man kan låta det vara som det är eller dekorera det efter sin egen smak. Och billigt är det. Men tungt...

Ingen bra kombination för en människa med EDS OCH en inbyggd stönighet.

Men att vara lycklig är OCKSÅ viktigt!

Och då jag skapar så är jag oerhört lycklig.

Men vägen dit är inte alltid nån motorväg....

Jag är lite nyfiken på en sak:

Vad gör er lyckliga?

För visst finns det väl nåt speciellt som gör oss extra lyckliga? 

Det där med barnen och familjen är ju som det är. Ingen kan väl säga emot att DET är lycka.

Men...

Vad kommer sen?

Mata duvorna?

Nej, för min del får duvorna skaffa sin mat på egen hand ett tag till.

Men igen...vad gör er lyckliga?

 Att åldras är en överraskning varje dag för mig. Jag vet inte riktigt vilken del jag hör. Jag är ju gammal.. eller kanske medelgammal men i hövve är dt si och så.

Är det ok att ha kort kjol eller shorts på jobbet, tex?

Nä, inte för mig, men för 10 år sen så var det ok. Även om mina ben såg likadana ut då som nu. 

Men nu har jag väl ändå kommit från ämnet...men sån är jag, ingen ordning i hövve...eller?

Tex att tycka att Mello är helt ok. Efter att ha bojkottat detta spektakel under en massa år så har jag helt plötsligt fått en annan syn på detta spektakel. Om än med gråa glasögon.

Bara en sån sak som att jag just nu spelar Olle Adolphson på spotify..

Ja, jädrar så gammal jag måste vara! Men ni som inte lyssnat på hans låtar: Gör det! 

Det skadar inte utan tvärsemot, berikar. Vilken kille! Lyssna särskilt på " Det gåtfulla folket". Jag ryser av den!

Och då ni ändå håller på så lyssna på "Nu är det gott att  leva"

Ha en fantastisk helg, mina kära vänner!

.