The husvisning

Så var då dagen inne! Med fjärilar i magen for vi mot Karsbol Svenserudsängen. Kändes positivt att restiden var en grisblink. Vi tog av vid skylten Freden och vägen förändrades raskt till en grusväg med mittremsa av gräs. Äsch, sånt går att åtgärda, sa vi. Glada i hågen fortsatte vi tills vägen tog slut.
 Och där stod den, den lilla, fina stugan med pelargonior på trappan och i fönstren. Visst såg tomten mindre ut än på bilderna(knepigt, det borde vara tvärtom juh...) men stor del av tomten var ängsmark och bara att slå ner.
Mäklaren kom och vi steg in i stugan. Jättefin liten hall i vit panel och sen kom köket. Också det i miniformat men fint renoverat i milda färger och VEDSPIS!!! Åhhh.....

Från köket fanns ett fint litet rum där jag i huvudet försökte få in vår ena divansoffa...Där fanns möjlighet att sätta in kamin men då skulle det stjäla utrymme från rummet. Nåja, det finns ju möbler på Gubbens jobb Mio, tänkte jag.
Från andra sidan av köket kom man till dusch och toa, gissa formatet? Rätt! Miniformat! Men också det väldigt fräscht och fint i ordning.
Så kom en pytteliten(vad annars) hall och så en dörr till övervåningen.
Gubben gick först och öppnade, vi drog samtidigt efter andan, sa sen: Oj, varpå mäklaren sa: Det är ni ensamma om att ha sagt...
Gubben började sin klättring uppför trappan, jag svalde och följde efter.
Med en djup suck av lättnad och på darriga ben var vi uppe och fann oss stå i ett fint allrum, i och för sig med en takhöjd och takbjälkar som krävde eftertanke vid hastiga rörelser men ändå i fint skick. Men vägen dit kändes som Nu skall vi gå på Tigerjakt...
Att få upp möbler till detta rum torde vara en gåta utan lösning...

Antagligen har utrymmet varit ett förråd eller skafferi

Att gå uppför gick hyfsat men NERFÖR!!! Vid de sista 4
trappstegen tryckte jag händerna mot väggarna och tog jätteklivet!!!

Gubben lånade en tumstock av mäklaren för att klura på om det gick att bygga en ny rak trappa, tumstocken glödde nästan men tyvärr hjälpte det inte. Murstock på höger sida och vägg 1 dm från dörrposten på vänster sida.
Såååå...vi letar vidare efter vårt drömtorp. Men som vi sa i bilen därifrån; Det var i alla fall kul att drömma en stund!
Vi får väl bo kvar i vårt alldeles för stora hus ett tag till. Om vi går vilse eller tappar bort varann så har vi ju alltid mobilerna i vår omedelbara närhet så vi kan spåra varann😉

14 år

Grattis på 14-årsdagen, min Vaskiböbb💓Jag hoppas att du fått korv-och leverpastejbakelse där uppe på gröna ängarna. Ditt favoritsmask alla födelsedagar!
 Vi har ju fått göra om firandet lite här eftersom du inte deltar som du gjort i 11 år. Att urnan med din aska står i hyllan med dina kompisar är inte riktigt samma sak, liksom....

Tjejerna har firat dig med att äta varsin Vaskibakelse. Det uppskattades, kan jag säga. Jag gjorde en film men den blev dretkass och då jag skulle göra om den så hade de redan ätit upp, du vet ju hur glupska de är, tjejerna.

Ja du, mattes pöjk, du skulle se så många äppelkart som ligger på marken under äppelträdet! Nu finns ju ingen Vaski här som smygpallar äpplena...

Och tänk så många mogna tomater jag har på mina plantor! Det har inte hänt sen du kom till oss som vår gosegris för 11 år sen.

Fast helst av allt i världen skulle jag vilja ha dig här pallandes både tomater och äppelkart för glatta livet för vad är väl några äpplen och tomater mot att ha dig här?

Ja du Vaskipöjken min, det är inte så himla kul för din matte idag, hon har vatten i ögonen hela tiden men du vet ju hur hon är, ögon som vattenkranar för allt, glatt som sorgset, så fortsätt fira nu Böbben min och hälsa alla från matte, husse och tjejerna.
De skickar förresten grattisar till dig!

Kram/Matte

Livet på Abborrvägen...

Då livet är tungt och sorgset så tar jag till det som för tankarna till annat, såsom nåt kreativt tex att skapa i betong eller dekorera i trädgården. Det är en sällsam känsla att låta de sorgsna tankarna vila till förmån för det kreativa sinnet. 

Köpte några förnicklade fat på loppis för 20 spänn, tårtkartongen
har jag tiggt mig till på ett kalas...

Tada! Tänkte först göra en koppelhängare av "tårtkartongen"
men har ändrat mig, den skall bli en blomhylla. Tror jag....
De får brinna ett dygn till sen skall de få ärgig eller rostig patina

Slängde med den här smidesgrunkan då jag var på loppisen.
Det fattades nåt i hålen men det fixade jag med 3 st 1,5 liters petflaskor,
delade på mitten och fyllda med betong. 

De har billiga solcellslampor på Coop!

Det har nu gått en och en halv vecka sen vår lurvige vän fick somna in och jag har förlikat mig med att aldrig få ha honom i knät, aldrig mer komma på honom med att sno min macka eller smygäta halvmogna tomater från tomatplantorna. 

Jag har kollat på alla filmer där han tokar sig och jag har kommit på mig med att sitta och skratta åt hans upptåg. Har gjort en bildmapp med alla bilder på honom sen han kom till oss för 11 år sen. 

Jovisst, jag har tokgråtit emellanåt, men jag tror det har varit terapi för mig att vältra mig i alla bilder och minnen. Nu har jag lindat in hans minne i bomull för alltid. Snart kommer han att få sin plats i samma hylla som hans pälsklädda vänner som farit till de gröna ängarna före honom. 

Det som är smärtsamt är att se är hur mycket Klinga saknar honom. Vill inte äta och knappt gå på promenad. Även Lummi har ändrat beteende och ligger på hans favoritplats t o m om natten. Glittra är som vanligt hon...tokfian. Men de vänjer sig väl till slut.

Tjejerna💓💓💓

Min favoritblommor, dagliljorna börjar alltmer att slå ut! Kan inte se mig mätt på dem. 

Att sitta och tomglo i bersån är min favoritsyssla.

Som om det inte var nog...

Att just ha lämnat sin bästa väns jordiska skal på en filt i ett kalt rum på veterinärkliniken för att bli endast ett minne gör att man inte tänker på vad som finns i brevlådan vid hemkomsten utan man tar brevbunten och går in med tårarna rinnandes. 

Ögnar endast igenom framsidan på kuverten, där är det gamla vanliga förutom ett kuvert med båda våra namn på. Struntar i alltihop och försöker att inte gråta ögonen ur mig. Husse likaså. 

Så kommer natten. Sover ca 3 timmar. Vaknar. Inser att det inte går att somna om och smyger därför ner på bottenvåningen för att inte väcka maken som skall jobba.

Ser brevbunten och tänker att det är väl lika bra att kolla vad det är. Kanske en inbjudan eller nåt?

Öppnar kuvertet och upp flyger fruktansvärda anklagelser rakt i synen på mig! Gallan dryper från början till slut i ett brev, där skribenten säger sig vara talesperson för ett "granngäng".

Vi anklagas för att ryta och skrika åt hundarna oupphörligen. Både utom-och inomhus. Hundarna skäller hela tiden dag som natt. Både ute och inne. Vi är klockade på våra promenader och då skäller hundarna HELA tiden. Kl. 23.00 rastar vi våra hundar för natten och det är helt fel för  alla vaknar över oväsendet. Då borde vi låta hundarna göra ifrån sig på tomten...

Vi har också skrivit på sociala medier att vi skaffat hundarna för att skrämmas och att vi är experter på hundar.Det raljeras över att jag klickertränar hundarna utan resultat. Vi baktalat grannar i vårt område. Vi är en skam för hundägarskap och borde anmälas till Djurskyddet(?) Barnen i lekparken är jätterädda för våra hundar och det borde vi ju begripa att vi inte är lämpliga som hundägare! Hundarna mår ju uppenbarligen jättedåligt! Vi får också tipset att lära av alla andra trevliga hundägare i området.

För dit hör inte vi.

Dessutom har vi tydligen skaffat EN HUND TILL! 

Oj, glömde en grej, vi super också!

Måste hämta andan lite....

Efter att ha frågat vår närmaste granne om vi och våra hundar stör dem så tittade han frågande på mig och frågade:

 -Hur då? 

-Ja, att de skäller väldigt tex? 

Nää, vadå? Det gör det väl inte!

-Jo, men Lummi är ju jobbig med sitt skällande.

-Jovisst, ibland så, men hon skäller inte då hon är ensam hemma.

-Men hojtar och gapar vi med hundarna?

-Näääej, hur menar du?

-Men att vi hojtar arg på dem om de springer ner till staketet och skäller på passerande hundar?

-Men det måste man väl få göra? Man måste ju får ropa på sina hundar precis som man hojtar på sina ungar som inte kommer direkt och då måste man ropa igen.

Jag berättade då om brevet och han blev helt förstummad. Och sen sa han: DETTA står inte vi bakom, det skall du vara säker på! Men, vem kan vara så elak i vårt grannskap?

Ja, vem kan vara så elak på vår gata? Och så bitter? Eller avundsjuk? Eller hatisk? Och varför?

Min gubbe och jag har en aning men håller det för oss själva, men min göbbe skall ta upp detta med sin kollega som är polis. Såklart finns inget att göra utifrån ett anonymt maskinskrivet(dåligt formulerat) brev, men om trakasserierna fortsätter så ligger brevet i tryggt förvar i en låda...Bara så du vet, skribenten, om du spionerar...

Ja ni, kära vänner, detta är läget på vår lilla idylliska villagata.

Kram i massor och ta hand om er!

Vaski 28/7-2004 - 8/7-2018

Hej mattes pöjk!

Har du kommit fram till de gröna ängarna än, mattes Vaskiböbb? Tänkte ifall det är kö, eller nåt...
Hoppas det finns äppelträd, tomat och chiliplantor så du kan palla så mycket du vill, min Vaskipöjk. Däruppe finns inga magknip, vettu. Jag vet att jag var tjatig på dig om det där med vad som är för hundar och vad som är för människor, men du hade lite dålig koll varför du ville upp och bajsa flera gånger om natten efter dina raider i trädgården bakom ryggen på mig.

Ja, du Vaskiböbb, det är väldigt tomt efter dig, tjejerna ligger på din plats i hallen, du vet på graniten som är så sval och skön. Klinga är sorgsen, men var inte orolig, vännen, hon har Lummi och Glittra som kan putsa morrhåren och tvätta öronen på henne.

Och din mattemor försöker tänka på dig som den du var, en barnslig och pigg kompis som alltid var sugen på att lära sig nya saker. Inte vill jag tänka på hur ont du hade under din sista tid, det hoppas jag du också har glömt. Varför tänka på tråkiga saker, vännen min?

Minns du då du kom till oss som 3-åring? Ganska tjock om magen men vacker som bara du kunde vara! Och den där tjocka magen försvann fort då du fick träna. Sen var du bara vacker!
Och hur jobbigt du tyckte det var att gå på "utbildningspromenad" med mig? Du fick ju inte göra nåt som du gjort förut. Inte skälla och hoppa efter andra hundar, fulhundar, som du kallade dem. Att gå ordentligt i koppel var inte din grej heller. Men du var den mest läraktiga hund jag träffat, även om jag inte tyckte det då..
.Ibland vet du, var jag på väg att förtvivla. Som den gången du fick nos på nåt i skogen och drog mig rakt in i en gran! Kommer du ihåg det? Tror du skrev om det i din blogg, faktiskt.
Eller den gången du kastade dig in i en häck och ditt koppel drog mitt finger ur led? Fast du gick  väldigt fint på väg hem...
Ja, jösses, så många minnen vi har tillsammans, du och jag. Tänk så stolta jag och husse var då du skötte dig så bra på kurserna! Det där med att träffa andra hundar var det ju lite si och så med, eller hur? Men du överraskade oss med ett exemplariskt uppträdande! På kurserna, alltså...Under prommarna var du fortfarande draghund och skällde på hundar. Det var Strängmatten som kom med tipset att anmäla dig till hunddagis. Kommer du ihåg henne? Lummis förstamatte och mattes dotter. Du tyckte ju att hon var jättesträng då hon tränade dig, ha ha! Tittade på henne med den särskilda blicken, liksom i ögonvrån.

Dagis, ja. Där har du varit i 8 år, tänk vad åren går! Så bra du haft det där. Efter några år fick du förtroendet att ta hand om nyingarna så de skulle känna sig trygga. Min pöjk dä! Undrar om inte du var fröknarnas favorit ändå? Alltid vänlig till sinnet även om du gruffade ibland men vem gör inte det? Vem som helst kan väl vakna på fel sida nån gång? Även då du började bli gammal(förlåt) och stel så sprang du fram till dagisdörren på morgonen ivrig att komma in.
Tror du inte att dagis gjorde att du höll dig pigg extra länge? På äldre dar märkte jag att du var piggare efter en dag på dagis än om du hade varit hemma med oss. Där fanns så många fröknar som busade, tränade och gick långprommar med dig men hemma fick du inte samma uppmärksamhet, du fick ju dela den med tjejerna.

Vet du egentligen vilken charmör du var? På tjejfesterna var du medelpunkten, du din store lurvige klump låg i knät på "mina" gäster. Och de bara älskade dig!

Du har haft jobb också. Ett viktigt jobb som eftersökshund. Du och husse var ute på uppdrag och du var strålande såklart! Du lämnade över uppdraget med beröm godkänt till tjejerna då du blev 11 år och pensionär. Det var du värd, min goe guldvovve.

Och som du tog hand om lillsyrran Klinga! Du har tagit hand om henne som drängen Alfred gjorde med Emil. DU å ja, Vaski, ja DU å ja Klinga, såg det ut som ni sa till varann då ni putsat varann färdigt.
Klinga hälsar förresten! Hon ligger här intill mig i soffan. Hon verkar fundera lite på varför du inte kommer hem från dagis. Klockan är ju vid den tiden nu. Hon finner sig skall du se. Ni kommer ju att träffas då det blir hennes tur att fara till Regnbågslandet. Fast jag vill gärna behålla henne många år till, om du ursäktar...
Jag har plockat ihop lite justa bilder av dig. Alla kan inte få plats för den är nog 500 stycken minst. Hoppas du tycker att jag har tagit de bästa. Ursäkta att de ligger i oordning men jag orkar inte sortera dem rätt just nu.

Övning med tjejerna

Det där tyckte du INTE om! Det var du
då du skadat bröstmuskeln

Godissök var du världsbra på!

Åhh, detta var en kul dag! Du fick visa ditt dagis för
din fina hussemor och tjejerna! Hundpromme var det också!

Så högtidlig du ser ut på din 12-årsdag!

Hundpromme med några av Vallarjäntans alla lappisar.
DU, Förstamatten och Klinga främst.

Spadax! Det gillade du!

Tjejfest och dags för knähäng

Långpromme med matte och frost i skägget

Husse tränar dig, Lummi och Klinga

Bästa utkiksplatsen

Du fick en grisis men tyckte den var halvkul...

Höstpromme

Selfie

Här fick du spel, minns jag! Rullade runt och hade dig

Här är vi på juldagspromme

Tjejfest och här är du på väg upp i soffan

Ett av dina många veterinärbesök, ett lyckat...

Kommer du ihåg det här då? Vi bodde på övervåningen
och ni fick mat utanför toan. Dumma vattenläcka!

Så himla fin du var i det täcket! Det skall sparas för alltid!

Busvovvar!

Hade du hunnit palla nåt äpple än?

Jaha, dags för nästa knä!

Ett veterinärbesök igen, också lyckat...

En midsommarafton vid vänern

Balansbollen hann du inte använda så mycket

HA!! Där kom jag på dig!

Ja du Vaskivännen, som jag sa så finns det hur många foton på dig som helst, du är lika fin på alla.

Jag kanske hör av mig längre fram!
Massa gosekramar från din mattemamma