Vinylerna i mitt liv

Men tjena, vännerna!

Körde en sväng till återvinningen i fredags. Hörde på Mix megapol att det skulle ha varit storMello den här helgen så därför körde de enbart mellolåtar.
Som den antimellomänniska jag varit under mycket lång tid så överraskade jag mig själv nåt oerhört med att kunna sjunga med i hela "Judy, min vän" med Tommy Körberg!
Yeah!
Detta var startskottet för Anjas egna lilla Mello i bilen. jag sjöng av hjärtans lust och helt plötsligt så var inte musiken så himla banal, pinsam och tråkig som jag tidigare tyckt. Nåja, liiiite löjlig är den allt än...😉
Låtar mellan 1965-1975 kunde jag klockrent men sen blev det hummande och trallande..
Man säger ju att när faan blir gammal så blir han religiös...

Min dotter taggade mig på facebook för en tid sen att lägga ut skivkonvolut med musik som har färgat min musiksmak. Man fick inte lägga nån recension eller förklaring.
Insåg att vi hade en hel flyttkartong full med vinyler i förrådet som vi inte orkat ta tag i. Varför stressa då vi ändå har slängt vinylspelaren, liksom?
Men nu fick jag en anledning att ta tag i kartongen, den var inte lätt att bära från förrådet upp på altanen och in till vardagsrummet, jädrar i dä så tung den var!
Sen färdades jag blixtsnabbt bakåt i tiden! Blev sittande som en unge som blivit ombedd att städa sitt rum men fått tag på nån saknad och älskad pryl..och en till...och en till...

Med min allra första LP-skiva i handen for jag tillbaka till 70-talet och hur vi i vårt tjejgäng spelade denna skiva, hela tiden! Fanns dessutom ingen repeat på våra Philips skivspelare med högtalare i locket, så man fick vackert resa på sig för att vända sida, eller ta om favoritlåten...
Livet före spotify😁

Ja, sen bläddrade jag i stort sett igenom hela mitt liv fram tills cd-skivorna kom, ja och så spotify då...
CD-skivorna fick tyvärr åka vidare till CD-himlen då vi hade vårt stora fotbad på Abborrvägen 2015.

Det är liksom inte samma nostalgitripp att lyssna på sina nostalgimusik i spotify, eftersom man mister synintrycket.

Sen var det det där med att inte lägga in någon kommentar eller recension på sitt skivval.
HUR SVÅRT VAR INTE DET?
Jösses, så det kliade i fingrarna att få beskriva hur just den eller den skivan hade påverkat min musiksmak. Men icke, det var liksom inte grejen, det var just synintrycket.

Sååå...

Nu har jag tänkt köra Anjas lilla musikresa här på bloggen istället😀

Fortfarande en favorit
trots att den är inspelad 1972.
Kan fortfarande texten utantill...😁

Under en period var jag helt såld
på denna variant av klassisk musik.
Tro´t eller ej men Ekseption
har faktiskt besökt Karlstad 2 ggr!
Och jag var där, såklart!

Åhhh, som jag älskade Chicago!
Med dess tunga rockmusik med
blåsinslag.
Köpte ALLA deras album tills
de gav ut chokladalbumet som
var just choklad, en smetig sådan, ballader
i sånt skit...
Då sa jag adjö!

Souldrottningen på 70-talet!
Här kom rytmen i blodet fram, man kunde inte sitta still och
det var helt omöjligt att inte sjunga med; HÖGT!

På discona spelades hennes musik, varvat med Barry White

hela tiden. 

Ojojoj! Att inte alla album av 10CC spelades sönder är ett under.
Har tyvärr bara två på vinyl, resten for till CD-himlen😥

Och här kommer arvtagarna till 10CC.
Min svaghet för symfonisk rockmusik fick vad den tålde här!
Jobbade under en tid på EPAS skivavdelning och hade första
tjing då alla lådor med nysläppta album anlände.
Hade en arbetskamrat som hette Ebbe, som var helsåld på rally,
inte musik, suspekt, enligt mig😆

Och ännu mer symfonisk rock. Lite samma genre som de 2 tidigare,
men ändå inte, om ni fattar...Bra som tusan, i vilket fall.

Då släpper vi det symfoniska och går över till de här giganterna.
Det här albumet hör till de bästa de gjort, tycker jag.
Eurytmics har skapat en låtskatt utan motstycke!

Så har vi den här killen! Soul så det skaver i själen.
Ändå gick det utmärkt att skapa aerobicspass med den.
Ja, jag var under 90-talet gympafröken i KGF, det trodde ni inte, va?💪😄

Åh, guuuud så bra!! De fläskade på med trummaskiner och jag vet inte allt,
och man bara älskade dem! Tyvärr skingrades gruppen efter bara 2 album, har jag för mig.

Sist men inte minst, Di Leva! En speciell man som vågar vara sig själv och
dessutom gjort och gör fortfarande en musik som går rakt in i hjärtat.
Under hans tidiga år, då han var trakasserad av bl a raggare och liknande,
så besökte jag och några till Bengtsfors folkpark där han skulle uppträda.
Min ena följeslagare var utsänd som fotograf av VF och var på hugget för en bra bild.
Di leva kom in på scen, sjöng i ca 2 min då en stor stenbumling kom farande
och så när träffade honom i huvudet!
Kommer aldrig att glömma detta! Jag var chockad i flera dar efteråt.
Men bilden blev kanonbra...

Ja, ni, detta var en liten nostalgitripp av mig. Självklart finns mer i min låda som färgat min musiksmak men den symfoniska rockmusiken går som en röd tråd igen hela min samling. Sen finns det några riktiga stolpskott också, men de gömmer jag undan i skamvrån.

Har ni kvar era vinyler så varför inte bläddra loss, vettja!

Ha det gött och krama inte varann utan munskydd!😷💝
Cyberkramar går därmot bra...

/Anja

Ibland blir man glad, ibland sorgsen...

Ännu en dag har gått som hemjobbare. Jag och min viceboss Hédi synkar perfekt, jag mejlar uppdateringar och han skriver ut och återkopplar. Som kickback finns som alltid Maggi. Hon är helt oumbärlig!
Perfekt!
Vad skall det månne bliva av denna 20-åring? Chefsjobben ligger inom räckhåll om han bestämmer sig för det, hävdar han😁
Annars blir det väl en hockeykarriär.
Om han bara slapp de där jäkla fyspassen...😏

Imorgon är förhoppningsvis min sista hemmajobbardag. Har inte nån vidare koll på hur jag skall börja må som förr men får väl helt enkelt kämpa på. Det har jag stor vana av...

Så kommer det jobbiga...
Imorgon kommer gravstenen till mitt lilla barnbarn Filip att placeras på sin plats.
Jag och Filips mammi, min dotter, har planerat hans gravplats sen jag beställde stenen för att få ett ställe att sörja vid.
Hon har sina svåra stunder av saknad, inte att förglömma Filips pappi Stefan som också har sin sorg på ett annat sätt än mammis. Men sammantaget så är sorgen lika smärtsam!
Det är ju helt naturligt att ha sina svåra stunder efter ett efterlängtat barns bortgång.
Och jag har min...

Jag har länge tänkt att då stenen är på plats så blir graven en plats att möta lille Filip i anden.
Att få en stund att tala med honom, att få känna nån sorts gemenskap med den lille som aldrig fick chansen att få uppleva livet utanför mammas mage.
Idag kom min sorg över mig som ett klubbslag!
Jag fick aldrig träffa mitt lilla barnbarn!

"Lilla Filip!
Jag är din mormor och är oerhört sorgsen över att vi inte hann träffas i livet! Din mamma och pappa är väldigt sorgsna och dina syskon kommer då de blir äldre att sakna dig som brorsa att ha gnabbats med, att ha brytt sig om, att ha blivit arg på men också att älska som den du hade varit om du hade fått vara med oss.
Hoppas att du under den lilla tid du hade i mammas mage förstod all kärlek som fanns omkring dig.
Mormor saknar dig så hjärtat nästan brister!
Även om mormor inte tro på Gud och sånt där så får jag nog tänka om för jag vill verkligen träffa dig
i Nangiala. Hälsa Blyger, Toker och Vaski från matte och säg att matte/mormor kommer, fast inte just nu. Mormor har fortfarande lite att göra här på jorden.
Hoppas att du gillar stenen jag designat och blommorna din mammi har tänkt plantera på din grav. Äsch, nu började mormor gråta igen. Hon är helt hopplös, vettu, grinar för allt!
Fast det där att inte få träffa dig är jättejobbigt. På riktigt!
Vi hörs vid din fina viloplats💓

Kram på er alla!

Ta hand om er, för tusan!

Gokväll, mina vänner!
Livet känns lite på sparlåga just nu, har försatt mig själv i karantän eftersom jag inte har varit helt frisk sen jag var så fruktansvärt sjuk i januari.

I måndags vaknade jag utan symptom, for till jobbet i vanlig ordning men vid lunchtid började halsen göra ont och känslan i bröstet var trång. Kändes som jag hade varit på rockkonsert och skrikit järnet! Luftrören var helt ur funktion och jag kände att jag blev hesare för varje minut. Under eftermiddagen började jag få frossa, kände mig kokhet men vid temptagning hade jag 36,4, helt otroligt men oavsett så fick jag lägga mig att vila.

Ja, jag vet, det låter helknäppt men så känns det. Om jag försöker förklara lite närmare så känns det som om jag har ett band runt bröstet, det gör att jag ibland får kippa efter andan.

Som av en händelse har jag diagnosen Ehler Danlos Syndrom. Att ha svårt med andningen kan ofta bero på kotförskjutningar i bröstryggen. Därför var ju för en tid sen hos  min ängel Gunilla som har fixat mina kotor i många år.
Hon krängde rätt hela ryggraden på mig, tack snälla Gunilla, men inte har jag haft det lättare med andningen efter detta. Men det har känts bra i ryggen, det var ju det jag sökte hjälp för...

Nu har jag jobbat hemifrån sen i måndags eftermiddag och det känns bra med tanke på att jag inte kan smitta nån annan ifall jag drar med nåt dret.
Dock tråkigt att inte få "vara med i gänget". 
Är glad för sociala medier!💗

Som den gammeltant jag ändå är så har jag nöjet att få jobba med mycket yngre människor och det ger mig en fantastisk energikick, de ger mig en återblick till min ungdom och hjälper mig att vara en ungdomlig, rättvis och bra person, helt enkelt.
Hoppas jag de tycker...
Sen finns ju Maggi också. Bästa kollega, helt enkelt💓

Ja ni, kära vänner, vissa kanske tror att jag mår jättegött av att vara hemma i idyllen med våra hundar och katter, grannens gulliga hästar och ett väder som går mot varmare och soligare, ett plippande på datorn och softatande med fikastund och mys.
Men då får jag göra er besvikna.
Jag JOBBAR!
08.00-16.00 med inlagd övertid för sjukanmälan vid obekväm tid.

Från mig till er; Ta hand om er, ta Corona på ALLVAR och kramas på avstånd.
Ja, jag vet så löjligt det låter men ändå SÅ VIKTIGT!

Kraaaam på er, mina älsklingar!

Tankar från en halvsjuk

Tre dar i karantän, eller korantän enligt Agnetha Patrull. Ja, ni som känner mig vet väl min svaghet för denna "dam." Ni som INTE känner till henne ber jag att kolla småstadsliv på Youtube. Ni får själva avgöra humorn...

Dessa dar har jag sysselsatt mig med allt möjligt som jag tidigare inte haft tid med. Förkylningen har inte varit livshotande eller ens näst intill. Men ändå har kroppen inte känts okej. Det är ändå en tid till insikt för mindre lyckligt lottade.
Dock har jag kunnat röra på mig titt som tätt och kunnat prata med vår trevlige granne, såklart på behörigt avstånd, fattas bara annat!

En duk är färdigvirkad och de förhatliga ändarna ordentligt fästade. 3 kuddfodral är sydda och kuddarna utplacerade i soffan. Klinga har godkänt dem😄

Jag har en faiblesse för flaskor och burkar av glas. Och andra saker som normala människor slänger i soporna. 

En gammal flaska, lite rep, lite färg och fantasi

så kan man njuta av att ha
skapat nåt, inte unikt, men annorlunda

Jag har till exempel gjort ett upprop på jobbet att spara alla mjölkförpackningar. Varför, undrar säkert de flesta?

Jo, för att göra rabattkanter av betong i dessa perfekta förpackningar! Sen är jag mycket tacksam över champinjontråg också...De blir nämligen attans fina rabattkanter. Har ni vägarna förbi vår gård så kan ni se dem runt rabatterna runt äppeltråden.

Idag har jag funderat och funderat. Ja, ibland får det ta sin tid att planera en trädgård mycket större än vår tidigare löjligt lilla på 400 kvm...Men den var förjäkligt fin, for jag ändå säga. Trädgården gav mig både lugn och energi i en boendeform som jag inte kände mig bekväm i. Men Göbben hjälpte till med kraftansträngningen annars hade trädgården inte varit så vacker.
Men...
Nu går det framåt...och ibland lite bakåt.
Som livet i stort.
Man stöter på problem, om man har tur så löser man det lätt, eller så kvarstår problemet...förhoppningsvis inte för alltid.

I vårt paradis uppstår det ibland frågetecken som är svåra att räta ut. Som att det dyker upp markduk på de mest konstiga ställen.
Varför, undrar vi?
Det är överjävligt svårt att gräva då det finns nåt som kämpar emot. Som att de uppstammade bärbuskarna inte går att få loss då deras rötter sitter fast i markduk. De lider och behöver verkligen få ny placering för att må bra.
Eller att inte ens ogräs växer i en del av vår stora hage. Varför, är frågan? Det känns inte helt okej att plantera nåt ätbart där innan vi fått svar på varför.

Vår fantastiske granne Kjell-Åke har för oss blivit nåt av ett orakel då det gäller vår gård. Han är ju uppväxt i sitt hus och har sett ägare komma och gå i vårt hus. Utan honom vore vårt liv mycket svårare.

Min själs älskade Göbbe har slitit som en slav med vår hundgård och nu är den nästintill klar. Hundluckan kommer till veckan och taket har vår fantastiske granne Kjell-Åke skänkt oss.
Klinga och Glittra har provkänt hundgården idag. Glittra gav 10/10 tassar medan Klinga undrade vart soffan fanns...

En del av gårdens åtaganden har jag tagit på mig genom att olja in altanen. Som den "villakvartersskadade" människa jag är så hade jag ingen aning om hur mycket olja det krävs för vår nuvarande altan. Jag hade en dunk på 3 liter...det var ju lagom för vår förra adress...
HAHAHA!
Nu har jag oljat ca halva altanen och den har dragit till sig 9 liter hittills. Man lär sig hela tiden...
Men vet ni, jag älskar dessa utmaningar! Utmaningar är ju till för att lösas, eller hur?

Jag har fått nån sorts köpmani då det gäller mina barnbarn! Jag försöker hålla igen eftersom deras föräldrar inte alltid har samma smak som jag men jag bara ÄLSKAR att köpa grejer till dem!
Sen har det kommit en ny lite stjärna i vår släkt, en liten morfars goding som också behöver skämmas bort.
Vi har tyvärr inte fått träffa honom än pga ett dumt virus och det känns jättejobbigt. Men det kommer en tid efter Corona och då får vi alla bry oss om varann igen.

Distanskram på er alla!

Tankar från Fiskvik 210

Är tät i näsan och nyser ofta, har stickningar i halsen och lite ont i huvudet, bröstet känns lite trångt. Inget allvarligt, alltså men känner mig ändå inte på topp.
Restriktionerna säger: Stanna hemma!

Swooosch!!!
Får en flashback från min ungdomstid.
-Gå upp nu, Anja, klockan är 7! SOM jag hatade att mamma alltid sa så!! Samma kommentar VARJE morgon i 9 år...)
Jag var sååå himla trött och det enda jag ville var att dra upp täcket och somna om!
Men hon framhärdade.
-Anja, nu får du gå upp annars kommer du försent!!!
Vid vissa tillfällen infann sig då insikten att "bli sjuk".
-Jag har ont i halsen och huvudet, känner mig jättedålig.

Detta funkade ytterst sällan eftersom min mamma inte var bakom flötet.

-Gå upp så skall du se att du blir bättre efter ett tag, om du fortfarande mår dåligt då du kommit till skolan så får du väl gå hem.

Hon kunde ju för tusan läsa mig bättre än jag gjorde
 själv!

De få gånger som jag lyckades övertyga henne om mitt svåra sjukdomstillstånd och fick lov att vara hemma utan att först gå till skolan så kände jag mig näst intill kriminell! Dessa tillfällen gällde vid friluftsdagar...
Jag HATADE friluftsdagarna!
Som tjock och otymplig unge under hela uppväxten så kändes allt som hade med idrott att göra som en enda mardröm! Att dessutom växa upp i en idrottskommun gjorde ju inte saken bättre.
En enda gång deltog jag i en skidtävling. Jag trillade 10 meter framför mål till allas glädje.
Jag vann inte, kan tilläggas...
Deltog aldrig på friluftsdagarna i fortsättningen och då var min mamma bäst i världen!

Swooosch!!!

Tillbaka till nutid!
Vaknade i vanlig tid, dvs 06.15. Hann öppna ena ögat innan katten Syrran kom klampandes och brummandes över mig för att säga gomorron...Det var som vanligt startskottet för resten av gänget att säga detsamma!

Husse skulle ju till jobbet så jag gick upp samtidigt.
Ja, vad tusan, så sjuk var jag väl ändå inte att jag inte kunde GÅ UPP i vanlig tid heller! För man kan väl inte ligga och dra sig då man är hemma från jobbet heller? Om man inte är MYCKET sjuk, vill säga.
Dagen har sakta men säkert gått, min hals har faktiskt varit trång hela dagen och jag har nyst massor av gånger, huvudet har känts trångt men ändå inte likt värsta möjliga huvudvärken.
Jag HAR faktiskt haft förkylningssymptom, jag lovar!!!!
Ifall min mamma vakar över mig och ger en vink till Karlstad kommun att jag inte i hennes mening inte är sjuk aå har ni detta som bevis...kanske

Funderingarna kommer till mig då jag sitter på vår glasaltan med ett glas vitt, ont i halsen, tung i huvudet och lite tryck över bröstet men ändå vid mycket gott mod trots allvaret i vår tid pest, Corona.
Detta är allvar, folk dör i massor men ändå känns det inte verkligt.
Tills man drabbas själv, antingen kroppsligt eller inom familj och vänner.

Hur skulle min mamma ha klarat detta? Hon var en arbetare ut i fingerspetsarna och gick inte och lade sig för lite ont i halsen.
Om hon levat hade hon varit 93 år. Hon gick bort 1997 och redan då hade hon svårt med alla tekniska uppfinningar såsom betalkort, mobiler och datorer m m. Undrar hur andra 93-åringar har det nu för tiden? Min mamma hade nog "tur" som fick somna in innan dagens teknologi.

Lilla mamma💓:
Vi hade det inte alltid så lätt att samsas. Jag var född till rebell men det var ju inte uppfunnet på din tid så du fattade ju inget.
Hur kunde denna lilla sladdis bli en sån jädra odåga? Och var kom ongens fantasi ifrån? Ingen av er föräldrar hade tid med nån fantasi. Ni hade ju fullt upp med livet!
 Men du gjorde så gott du kunde med din erfarenhet från mörkaste Norrland.
Lilla mamma, vi hade det tufft men du skall veta att jag lärde mig vad arbetsmoral var av dig och pappa!
Så därför, lilla mamma, så ber jag om ursäkt om jag stannar hemma även imorgon också...även om jag inte är JÄTTESJUK.

Nu kanske ni undrar var min pappa höll hus under alla år? Som dåtidens pappor så fanns han med vid sidan om hushållssysslorna...
Han var min bundsförvant då det gällde alla hundar jag ville ha. Jag tror att det är från min pappa jag ärvt mitt djurintresse. Hans hjärta var hos djuren, oavsett art. Alla levande djur skall få ha ett bra liv! Så tänkte min pappa också. Min pappa det💖

Tänk på att hålla avstånd, men glöm ändå inte att ta hand om varann mina vänner!