Körde en sväng till återvinningen i fredags. Hörde på Mix megapol att det skulle ha varit storMello den här helgen så därför körde de enbart mellolåtar.
Som den antimellomänniska jag varit under mycket lång tid så överraskade jag mig själv nåt oerhört med att kunna sjunga med i hela "Judy, min vän" med Tommy Körberg!
Yeah!
Detta var startskottet för Anjas egna lilla Mello i bilen. jag sjöng av hjärtans lust och helt plötsligt så var inte musiken så himla banal, pinsam och tråkig som jag tidigare tyckt. Nåja, liiiite löjlig är den allt än...😉
Låtar mellan 1965-1975 kunde jag klockrent men sen blev det hummande och trallande..
Man säger ju att när faan blir gammal så blir han religiös...
Min dotter taggade mig på facebook för en tid sen att lägga ut skivkonvolut med musik som har färgat min musiksmak. Man fick inte lägga nån recension eller förklaring.
Insåg att vi hade en hel flyttkartong full med vinyler i förrådet som vi inte orkat ta tag i. Varför stressa då vi ändå har slängt vinylspelaren, liksom?
Men nu fick jag en anledning att ta tag i kartongen, den var inte lätt att bära från förrådet upp på altanen och in till vardagsrummet, jädrar i dä så tung den var!
Sen färdades jag blixtsnabbt bakåt i tiden! Blev sittande som en unge som blivit ombedd att städa sitt rum men fått tag på nån saknad och älskad pryl..och en till...och en till...
Med min allra första LP-skiva i handen for jag tillbaka till 70-talet och hur vi i vårt tjejgäng spelade denna skiva, hela tiden! Fanns dessutom ingen repeat på våra Philips skivspelare med högtalare i locket, så man fick vackert resa på sig för att vända sida, eller ta om favoritlåten...
Livet före spotify😁
Ja, sen bläddrade jag i stort sett igenom hela mitt liv fram tills cd-skivorna kom, ja och så spotify då...
CD-skivorna fick tyvärr åka vidare till CD-himlen då vi hade vårt stora fotbad på Abborrvägen 2015.
Det är liksom inte samma nostalgitripp att lyssna på sina nostalgimusik i spotify, eftersom man mister synintrycket.
Sen var det det där med att inte lägga in någon kommentar eller recension på sitt skivval.
HUR SVÅRT VAR INTE DET?
Jösses, så det kliade i fingrarna att få beskriva hur just den eller den skivan hade påverkat min musiksmak. Men icke, det var liksom inte grejen, det var just synintrycket.
Sååå...
Nu har jag tänkt köra Anjas lilla musikresa här på bloggen istället😀
 |
| Fortfarande en favorit trots att den är inspelad 1972. Kan fortfarande texten utantill...😁 |
 |
| Under en period var jag helt såld på denna variant av klassisk musik. Tro´t eller ej men Ekseption har faktiskt besökt Karlstad 2 ggr! Och jag var där, såklart! |
 |
| Åhhh, som jag älskade Chicago! Med dess tunga rockmusik med blåsinslag. Köpte ALLA deras album tills de gav ut chokladalbumet som var just choklad, en smetig sådan, ballader i sånt skit... Då sa jag adjö! |
 |
| Souldrottningen på 70-talet! Här kom rytmen i blodet fram, man kunde inte sitta still och det var helt omöjligt att inte sjunga med; HÖGT!
På discona spelades hennes musik, varvat med Barry White
hela tiden.
|
 |
| Ojojoj! Att inte alla album av 10CC spelades sönder är ett under. Har tyvärr bara två på vinyl, resten for till CD-himlen😥 |
 |
| Och här kommer arvtagarna till 10CC. Min svaghet för symfonisk rockmusik fick vad den tålde här! Jobbade under en tid på EPAS skivavdelning och hade första tjing då alla lådor med nysläppta album anlände. Hade en arbetskamrat som hette Ebbe, som var helsåld på rally, inte musik, suspekt, enligt mig😆 |
 |
| Och ännu mer symfonisk rock. Lite samma genre som de 2 tidigare, men ändå inte, om ni fattar...Bra som tusan, i vilket fall. |
 |
| Då släpper vi det symfoniska och går över till de här giganterna. Det här albumet hör till de bästa de gjort, tycker jag. Eurytmics har skapat en låtskatt utan motstycke! |
 |
| Så har vi den här killen! Soul så det skaver i själen. Ändå gick det utmärkt att skapa aerobicspass med den. Ja, jag var under 90-talet gympafröken i KGF, det trodde ni inte, va?💪😄 |
 |
| Åh, guuuud så bra!! De fläskade på med trummaskiner och jag vet inte allt, och man bara älskade dem! Tyvärr skingrades gruppen efter bara 2 album, har jag för mig. |
 |
| Sist men inte minst, Di Leva! En speciell man som vågar vara sig själv och dessutom gjort och gör fortfarande en musik som går rakt in i hjärtat. Under hans tidiga år, då han var trakasserad av bl a raggare och liknande, så besökte jag och några till Bengtsfors folkpark där han skulle uppträda. Min ena följeslagare var utsänd som fotograf av VF och var på hugget för en bra bild. Di leva kom in på scen, sjöng i ca 2 min då en stor stenbumling kom farande och så när träffade honom i huvudet! Kommer aldrig att glömma detta! Jag var chockad i flera dar efteråt. Men bilden blev kanonbra... |
Har ni kvar era vinyler så varför inte bläddra loss, vettja!
Ha det gött och krama inte varann utan munskydd!😷💝
Cyberkramar går därmot bra...
/Anja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar