Höst- på riktigt!

Hej mina godingar! 

Har ni saknat mig? Så dum fråga, såklart har ni haft annat för er än sitta och vänta på ett blogginlägg från mig! Vore ju helt crazy annars, eller hur?  

Sen sist har det hänt massor och vissa händelser vill jag inte gå in på här. Det är för privat, helt enkelt. 

Men...

Nu är jag här igen och har nåt på hjärtat om ni har tid. Men har ni inte det så är det helt ok.

Idag plockade jag in det sista av sommaren. Alla dekorationer, fågelbad mm har nu sin vintervila i förrådet. Taket till paviljongen tog vi bort under veckan då det helt plötsligt blev en lucka i blåsandet! Men jösses, så tomt det blev!😔

 Förhoppningsvis klippte vi gräset för sista gången idag, men man vet ju aldrig...

Hösten kan vara fantastisk med vackra färger och krispig luft men än så länge har den inte visat sig nåt vidare, kanske nån dag men då har jag inte hunnit utanför dörren innan kvällen.

Hmmm, nu låter jag bitter, märker jag, men inte lika bitter som Cissan, som nyss strök förbi mina fötter och krävde att jag skulle öppna kattluckan som är stängd fr o m idag fm. Det hon inte vet är att den är STÄNGD pga hennes framfart bland möss och fåglar som visat sig i små äckliga vita maskar i hennes rumpa!😤 Medicin är inköpt och skall tryckas in i hennes mun under 3 dar. Detta föranleder inomhus vistelse under dessa 3 dar. Går ej att överklaga. Jäspalt så sur hon ÄR!!!😁 

Inte bara Cissan som är missnöjd just nu, våra novemberkaktusar är griniga som tusan! På förra adressen, skötte de sig klockrent efter att jag tagit in dem från glasaltanen ivid första kylan och ställt dem i fönstret närmast braskaminen. Knopparna exploderade! Gör samma nu, men de VÄGRAR samarbeta! Forts. följ...

De vackra höstfägerna är borta och nu väntar bara 
den tråååååååkiga hösten och vintern

Sista betongprojektet. Beongsäcken tog slut så
projektet fortsätter nästa såsong.

Nä, nu får ni sluta läsa och ta mysa med era nära och kära! 

Kraaam på er!

Det där med att åldras...

Jag har aldrig haft åldersångest, jag lovar. Jag har tagit varje födelsedag för vad den är, ett år klokare och mer erfaren, helt enkelt(förhoppningsvis). Efter 50 slutade jag med att tona håret och piffa mig mer än nödvändigt, man vill ju inte skrämma slag på folk, men hel och ren är ju fortfarande mottot. 

Att bli en "Sandgrundsbrutta" har alltid varit min största skräck! 

Ok, Ni kanske inte vet vad det innebär? 

Här kommer en kort beskrivning: Gärna leopardmönstrade tights, kort topp där midjevalken får möjlighet att trilla ut, höga klackar med antingen kedjor, dragkedjor, pärlor eller alltihop, hårt blonderat hår, gärna tuperat med MYCKET spray, makeup som kan få en att tänka AfterDark. Såklart finns varianter...😉

För mig är det viktigt att inte verka som att jag vill vara yngre än jag är. Fast hur vet man det?

Hmmm....mina älskade jeansshorts med hål här och där och mitt korta linne som lämnar midjan bar är väl för tonåringar? Nåja, jag bär dem bara hemma. Tur för alla med synen i behåll!😁

 Ett kul minne är då min ena Guldgosse(Hédi, kommer du ihåg?💓)på jobbet inte trodde att jag ägde några såna kläder. 

Skickade därför bild😁Han har fått en lärdom för livet! Inget är som det verkar...😊

Såg också fram emot att slippa allt kvinnorelaterat elände. 

Nej, vem tusan vill gå omkring och vara fertil i 50-60 årsåldern?😮 Där får Göbbera hålla på hur länge som helst med nån ung och fräsch frugga. Den fruggan kanske inte vet så mycket om ABBA, MTW och VHS men man kan ju inte få allt...😁

Nej, jag har verkligen sett fram emot min ålderdom....Näe, nu kändes det ju helt fel då jag skrev ÅLDERDOM!😳 Backar bandet, börjar om...

Har fått lite bakslag så här efter 50😞

Det första var en fläck, likt en mörk vårta på mitt ena smalben. Tänkte HUDCANCER dag som natt. Bokade såklart tid på vårdcentralen! 

Diagnos: Åldersvårtor. min ålder vid detta tillfälle var typ ca 50...Kände mig vid god vigör och hade önskat att de ÅTMINSTONE gett mig det latinska namnet!

Nåja, som bonus har jag inte haft de värsta möjliga klimakteriebesvären. Även om det skrivs i media om hur svårt det är at gå ner i vikt efter klimakteriet så så säger jag; pilutta er! Vill man , så kan man, så det så! 

Jag har under förra året lyckats gå ner 14 kg i vikt, mår jättebra, håller vikten utan problem, tränar, gräver i vår stora trädgård och orkar med att ta hand om mina barnbarn utan att bli helt utsliten dagen därpå.

Men...

För en tid sen hade jag återbesök hos min Optiker. Jag fick en fantastisk optiker! Hon gjorde underverk med mina styrkor på både linser och glasögon. Fick mina nya linser i måndags. Satt in dem och blev nästan gråtfärdig av lycka! Bästa styrkan i världen!

Jag behövde nästan inga läsglasögon alls under dagen!

Men...

Allt eftersom har jag sett fiskar, maskar, blixtar och en suddig fläck på höger öga. Min största skräck är att mista synen! Även om jag varit oerhört närsynt och astigmatisk under hela livet så har det kunnat korigeras av mer eller mindre duktiga optiker under årens lopp.  

Nu har jag googlat på mina symptom och har fått fram att det är en glaskroppsavlossning. Åldersleraterat och ofarligt, om inte dittan dattan händer.

Faaan ogg!

Vad kommer här näst?

Tog ett träningspass på 45 min bara för att vara trilsk!

Kram och kör för tusan på så ni inte trillar av pinn!

Med blandade känslor

 Men tjenahej, mina govänner! Så snälla ni är som tar er tid för mina tankar.

Min Göbbe köpte ju en båt förra hösten. Han älskar att vara på havet/sjön/ån/eller vilket attans vatten som helst! Vet inte riktigt, men jag tror att han gillar att härska över vattnet med hjälp av en hyfsat hållbar balja med motor och ratt. Han är dock en badkruka...

Jag är livrädd för djup och höjder! Vill känna fast mark under fötterna. Jaha, tänker ni, hur löser dom det där? Jo, ni förstår, om man är en stönig jävel så försöker man prova om man kanske, eventuellt, möjligtvis har kommit över den där otäcka panikångestkänslan av att vara helt isolerad mitt ute i öppet, DJUPT vatten i en balja som gnirkar, hoppar och har sig. Inte njutbart alls. För mig. Men jag jobbar på det. Men jag är dock ingen badkruka...

Idag gjorde vi en tur runt hela Öa och jag vet inte jag...men jag tror att min make njöt mer än mig. Jo, jag myste då vi puttrade fram i sakta mak, men att puttra runt hela Öa skulle ju ta en hel dag, det fattar jag ju! Så rätt som det var drog han på och då fick jag ta till alla krafter för att inte tänka på Titanic, Wasaskeppet och Estonia! Tvångstänkte på kul saker som att mitt 4:e barnbarn snart anländer, om nån av hundarna kanske bajsat inne, vad vi skall äta till middag eller om jag låste dörren innan vi for...

Men...

Vid vissa tillfällen var det snudd på att jag skulle få en panikattack, tårarna rann men jag bet ihop och höll stenhårt i stolssitsen med vänsterhanden...För om vi kapsejsat så hade jag ju ändå nåt att hålla i...😉 Om nån hade gjort en räddningsinsats vid eventuellt olycka så hade de fått bända upp mina fingrar från stolsitsen😄 

Nåja, vi klarade oss såklart levande från denna färd tack vare min käre Göbbe Kapten Ahlborg. Jag har fått se hela Öa från ett helt annat håll och det kan jag nu lägga till mina vackra minnen...för jag kommer ALDRIG att vilja göra samma resa igen. Sorry, Göbben!💖

Dock inträffade en pulshöjare då jag efter 4 timmars omväxlande rysare-mysare såg vår brygga närma sig. Motorn dog! Göbben försökte starta, motorn dog, Göbben svor, motorn dog, Göbben svor, kollade och grejade med nåt som den Handyman han ändå är och så, TADA, tuffade vi efter tre gastkramande minuter in till bryggan. Han sa nåt om nån ventil som han glömt ändra så att bempan skulle...äsch, jag kommer inte ihåg, eller rättare sagt, jag längtade bara efter fast mark under fötterna och lyssnade inte ens...Förlåt Göbben min, att jag inte var mer intresserad💞

Det där med rädslor. Jag har alltid hävdat att om man skall kunna övervinna sina rädslor så måste man utmana dem. Det har jag gjort idag. Vet inte om det hjälpte...men jag ger inte upp. Jag vill ju för tusan inte skicka ut min Göbbe ensam med båten! Tänk om det händer honom nåt? Ehhh, en annan rädsla som dök där hux flux...

Dock kommer jag ALDRIG sitta i fören på båten med fötterna i vattnet som vissa vi mötte gjorde, som nåt jädra kuttersmycke! Jösses, är de helt tokiga!😨 Eller de där stollarna som stod på nån bräda och såg ut som Moses i vassen..Varför inte bara..bada?

Ja, det här var några funderingar från en överlevande och baksidesolbränd maka🌞😅

Ha det fantastiskt gött, mina vänner! Och kom ihåg, vattnet är inte djupare på andra sidan viken!😉Eller?

Forts fredag, andra veckan

Tjena hej, mina godingar!

Har ni tänkt nån gång på vad som gör er riktigt lyckliga och tillfreds med livet? Vad som ger er frid i själen eller i alla fall lugn för stunden? 

Då jag förberedde middagen kom min Göbbe in och frågade om jag hört nån som visslade. 

Ehh vaa? sa jag.

Jo men, sa Göbben, förut hörde jag nån vissla och det var så himla vackert! 

Jag gick ut på altanen och lyssnade. Hörde inget förutom Lummis tunga andetag..men DÄR..hörde jag nån spela FIOL!!! Tillsammans med ett gäng bräkande får från hagen längre bort. Fiol är inte ett lätt instrument men jag var förlåtande denna dag....

Tiden stod helt stilla medan vi lyssnade. Och DÅ hörde jag någon vissla: Blott en dag, ett ögonblick i sänder...Så vackert! Jag stannade helt av och bara lyssnade. Vad säger man; Då fan blir gammal så blir han religiös. Och då får man betänka att jag är ateist....

Nu sitter jag här på glasaltanen, i den ljumma julinatten och bara njuter, dels av att alla myggor dör av vår myggdödare thermacell, dels av nattmörkret som ligger som en luddig, mjuk filt över oss. 

Detta är för mig LYCKA!

Sen kommer det komma dimpa  ner andra lyckor men det återkommer jag till då den dagen kommer. Tror de kommer snart.. Forts. följ...

Kraaaam på er från mig!

 

Andra semesterveckan

Tjena, mina godingar!

Min semestervila fortsatte även den andra veckan i rabattgrävandets tecken. Med svetten lackande, jorden rykande om fötterna och svordomarna osande vann jag tillslut kampen över lerjord, packat grus och gammal, seg markduk. 

Ingen gymträning den dagen heller...

Nu har jag även planterat och vattna irisarna, som
snälla Karin skänkt oss. Inte bara Irisar hon skänkt, 
förresten, rosenspireor, ormbunkar,
vårlökar mm har funnit nytt hem hos oss
efter Karins glasaltanbygge.

 

Men jädrar, så slut jag var efter detta!
Så går det då man inte kan ge sig förrän
allt är klart.

Många fotbad blir det...
I höst skall jag kosta på mig fotvård på
salong ICI. Min fotterapeut Isabel är numera
van att återställa mina fötter till normalskick
efter varje sommar😁

Vet ni, jag lyckades låta bli att kolla betongen för tidigt den här gången! Men typiskt, det fattades två ynka kantstenar till rabatten😒 

Formen som vi skall gjuta betong i på plats.
Men först lite förarbete, typ markduk och sättsand.
Just nu ser det mest ut som en arkeologisk
utgrävning. Det enda vi funnit är dock rötter
från det attans bigaråträdet👿

Jag får erkänna, jag har svårt att ta emot gåvor utan att återgälda det på något sätt. Har därför gått och funderat på vad jag skulle kunna ge till bästa Karin för alla växter hon skänkt. Så kom jag på, hon gillade ju mina betongrosor! Betongverkstan nästa, alltså. Insåg dock att jag drömt om fler rosformar än jag hade så jag testade min nyaste silikonform Pigge som reserv. Tur det, för rosdjäveln blev ju asful! Dessutom hade jag slarvat med formen så vid förlösningen sprack formen!

Får jag presentera Pigge!
Han bor numera hos Karin.

Efter noga övervägande har jag gett klartecken till fällande av bigaråträdet. Fågelholken får flytta till plommonträdet och vi slipper i fortsättningen ha bös över hela altanen från blomning till bladfällning. Måsarnas får leta bigaråbuffé nån annanstans. Hmmm...hoppas vår granne K-Å inte skickar wodoo på oss nu, han har ett fantastiskt vackert bigaråträd. 

Snart är du ett minne blott

Idag är det fredag andra semesterveckan och äntligen har jag kunnat ägna mig enbart åt hundarna.

 De har varit mitt dåliga samvete sen början av semestern. Jädrar, så gött det skall bli då tomten är färdig! Om den nånsin kommer bli det, förstås. Hmm...

Nåja, i alla fall...Då det var hyfsat molnigt och svalt i morse dristade jag mig till några hundprommar. Först ut var Lummi-gammeltant som brukar vilja vända hemåt efter att ha passerat grannens stall 50 m bort. Detta var alltså en grov chansning.

Men hej, vad jag bedrog mig! Hon travade på likt den Lummi hon var förr i tiden. Igår orkade hon knappt röra sig...Lummi fann en stig som bar iväg långt in i...skogen. Hennes matte, som saknar alla former av inbyggd gps kände efter en stund oron gnaga allt eftersom vi kom djupare in i skogen. Äsch, tänkte hon sen med konstlat lugn, vi är ju på en stig, bara att vända juh! Och det gjorde vi.

Har ni tänkt på hur MÅNGA stigar det finns i en skog? Stigar man inte tänker på då man har valt en speciell...Och om man har en hund med sig så tänker man att hunden har värsta luktsinnet och lotsar en rätt väg? Men om man har en 15 år gammal lapphund som helt plötsligt vill gå BAKOM en på tillbakavägen som för att få vägledning? Då är man inte kaxig som vilsegången matte😩Jag som kan gå vilse på Bergvik!

Eftersom jag nu sitter och skriver detta så förstår ni att vi fann hem igen😅 

Efter detta äventyr blev det grusvägen som gällde för Glittra och Klinga. 

Soffligg ä gött dä!

Efter det plockade jag fram de sorgligt, oanvända träningsredskapen från tiden då jag var en energisk och engagerad matte. Hopphindret, tunneln, ringen och "vingelkudden" fick äntligen göra sitt jobb. 

Och vet ni, jag måste få skryta över den där fjantige slyngeln till Humlelappis, men han klarade allt galant vid första försöket! 

Nåja, kanske ett tag sen det här...

Resten av dagen har jag tränat på att INTE greja i trädgården. Tycker att jag fixat det bra, faktiskt. Några tag med trimmern runt klätterväxterna gick inte att låta bli men sen så...För fota vackra växter är väl ändå inte arbete?

Kolla bara!

Dagliljan Frans Hals

Asiatliljan Cappucino

Dagliljan Candide Candy

Nä, nu skall jag fortsätta att inte göra nånting mer än livets goda! Gör det ni också, om ni inte redan tjuvstartat!

Adios Amigos!