Att pyssla, gräva och fundera....

Äntligen! Som Fylking brukar utbrista.

Dels att jag fattat hur jag skall lägga in mobilbilderna i datorn efter uppdateringen. Dels att jag fått tid att plantera om mina frösådda plantor.

För TID är ju en bristvara har jag märkt. Vet inte om våra klockor går snabbare än andras....

Då man hade småttingar var ju livet en enda tidsbrist. Så är småbarnslivet, ju.

Nu, då barnen är utflugna för längesen borde jag ju ha hur mycket tid som helst, men attans heller. 

Huvudet är fullt av idéer men att hinna förverkliga dem är det si och så med.

Hmmm, där sa jag nåt...Jag kanske skall sanera bland alla idéer som ligger på lager...

Återkommer i detta ärende.

Nu över till planteringarna. 

Mina frösådda tomater och auberginer har fått nytt boende i mina spaljélådor.

Hoppas att auberginerna blir många för jag kan väl erkänna mig som missbrukare av dem. Jag grillar, steker, gör gratäng, paj, fräser tärningar, lägger tunt skivade och stekta på pizza, m.m. 

Cocktailtomater och auberginer

Chilin får bo i krukor på den inglasade altanen på framsidan. Bara att öppna fönstret och nypa en chilifrukt då de mognat.

Söt och het chili

Fyndade pellisar på Coop. 4 st för 99 spänn!!! Lycka! Två på trappan och två på soldäcket.

Lite fägring på förstukvisten...

Ja, och så lite nytt på trappan. Ser inte mycket ut för världen än men de tar sig väl.

Murgröna är giftigt som tusan så därför får den hållas utomhus där katterna inte kommer åt den

Då jag gick min dagliga tur på tomten så hade papegojtullisen slagit ut. Har inte många kvar så därför är de här extra kära. Rotar om alldeles för mycket i rabatterna och då ryker lökarna. Den vita tullisen har också mist sina kompisar...

Papegojtullisarna

Stackarn, inga vänner

Men vallmon har inte mist några kompisar. Ibland byter de namn till ogräs...som i vår tilltänkta grusgång på framsidan, tex. Får nog gräva om där, har jag en känsla av...
Men annars är nog vallmon de mest underhållande växterna i vårt trädgård. Knopparna ser inte kloka ut, och då de börjar slå ut....ännu knäppare. Då knoppen brister sticker en strimma blomblad ut, som en tunga i mungipan på nån som håller på att bli strypt, för att i nästa stadie förvandlas till solbrilleförsedd cooling och så sista stadiet, blomman slår ut i full blom som ett stort orangerött utropstecken i allt det gröna!!!

Kolla brillorna!!

Nu brakar det bara på i vår rabatt!! Sprutar ut nya blommor varje dag!!!
Fantastiskt!

Oj oj oj, så vackra!

Knopparna ser ut som....ja vad tycker ni?

Och nu återkommer jag till saneringen av pysseltankar...Här går det undan, ser ni.

Att återvinna är ju min grej så det var verkligen dags att ta vara på några av alla mina
sparade "braåhagrejer".
Som tapetrullen sen vi renoverade vardagsrummet, små, små tygbitar, schalgarn som aldrig blev nån schal eller alla konservburkar och glasburkar....

Chansade och köpte två aloeverakaktusar, ja ni vet katterna...
hade inga ytterkrukor så jag klädde de fula plastkrukorna med
tapet och guldsnöre. Man har väl sett på Äntligen hemma och Elsas
piffiga idéer...

Krossade tomater, kattmat, bönor, ja man får lätt ihop rätt många
plåtburkar på ett lite kick.

Tada!!! Ordning och reda på skrivbordet.

Så var det glasburkarnas tur att piffas.

Så där ja! 

Upp i trädet med er!

Prickig...

Suddig....

Ringar....

Tvärrandig...

och så långrandig

Har faktiskt fått till lite mer grejer så här i slutspurten av långledigheten, men det tar vi en annan gång.

Idag är det ju Sveriges nationaldag. Jag firade det med att äta en grekisk sallad till lunch.
För att bejaka det mångkulturella Sverige. OCH för att det är jäkligt gott. Hur skulle jag kunnat få möjlighet att smälla i mig grekisk sallad om inte vi haft våra grekiska vänner i vårt land?
Vi hade fortfarande ätit pölsa om inte våra nysvenskar varit. Och ungarna hade inte fattat vad pizza varit...
I fredags fick jag en påse med en sorts lök av min kurdiska medarbetare. Såg ut som minipurjo. Den finns inte att köpa utan han odlar massor av denna lök på gården utanför lägenheten. Jag använde den både i sallad och i en potatisgratäng. Jädrar så gott det blev! Då mina tomatplantor växt till sig så skall han få en påse av mig. Att lära av andra kulturer är oerhört intressant och berikande.
Jag är stolt över att vara svensk men inte alltid så stolt över mina svenska landsmän.

På min sista hundpromme fann jag till min överraskning dessa gulligt rosa och ljusblå teckningar på asfalten utanför ett radhus....
Vi bör aldrig sluta tala om innebörden av detta tecken med våra barn.
Aldrig!

En massa tankar..eller strunt, helt enkelt

Mitt liv kantas av teknikstrul. Eller så är det så att jag fattar dåligt...har början till demens...eller är utsatt för en kupp....eller alltihop! Om så är fallet så finns det en möjlighet/risk att jag lider av paranoia. 

Men efter den där dumma uppdateringen till Windows 10 så är jag helt "bort i stöll". Nu kan jag lägga in bilder men att finna dem....ÅHHHHHH, så krångligt.

 Andas, andas....lugn å fin nu...

Och på jobbet brottas jag med nya mejlen där meddelandena lägger sig där de vill...

Men vänta nu....det här skulle ju bli ett positivt inlägg! 

Jag var ju så himla glad och tillfreds då jag startade datorn. Hade en massa bra uppslag i huvudet.

Men den hamnade långt bak i listan då jag inte fann bilderna jag lade in igår. 

Men hejåhå! Nu börjar jag om!

Ibland undrar jag hur det är att bara vara...

Ja, ni som vet...att inte ha massor av projekt i huvudet hela tiden, som dessutom fylls på så snart ETT projekt är slutfört. 

Hur är det egentligen?

För mig har det alltid varit kreativa saker på gång i huvudet.

ALLTID.

Men att förverkliga alla ideér är en annan sak. Och då de dessutom fylls på hela tiden så ligger jag liksom alltid lite efter...

Mina projekt:

*Trädgården, eftersom förra året försvann i en gigantisk vattenläcka med tillhörande psykbryt. Där behövs nu vändas rabatter, läggas NER rabatter, ändras rabatter, grävas ur kompost, delas och planteras om perenner, klippas buskar och träd...och så tillkommer ALLTID piffningen. Man måste ju piffa sin trädgård! Eller hur? Jag brukar piffa med glasburkar, betongnallar etc. 

Fast...Gör inte ALLA det?

*Att sy: en massa snygga plagg att sätta på mig själv. De skall passa nåt alldeles utomordentligt perfekt då den där mjukisringen runt midjan har förvandlats till en metallhård midja. Igen. För den har ju funnits, men i ett obevakat ögonblick luckrades den upp....

*Att virka och sticka:

Har en dröm om att virka en sån där fin flodhäst i afrikanska rutor. De är så himla fina! Men jag kan  ju inte läsa en beskrivning...

Ja, nu fick ni veta hur det är ställt i hövve på mig. Men så är det! Har aldrig kunnat få ut nåt vettigt av en beskrivning. Antingen beror det på mig....eller så är ALLA beskrivningar gjorda av inkompetenta människor. Hmm....

Jag har fuskat i många år och klarat mig hyfsat kan jag tycka. 

Hade under en tid en granne som kom till mig varje gång hon behövde maska av. Hon stickade tröjor till sin familj hela tiden, men kunde inte öka eller minska eller maska av. Hon var så himla glad över min hjälp. Men man kan inte leva på gamla meriter så nu behöver jag, om jag vill komma ikapp i min "attgöralista" lära mig att LÄSA EN BESKRIVNING.

Eller så kollar jag Youtube....

Jobbet: Jag har en idé om att pynta vår utegård vid cafeterian. Jag brinner av iver att göra den trivsam!!!! Min käre make har fixat så vi kan få en utemöbel där, men sen behövs ju PYNT!!! Mitt huvud är fullt av ideér som kommer och går. Vad passar till ungdomar? Vad passar till vuxna? Vad kan passa för ALLA? 

Det där med betong...

Jag är, och kommer nog alltid att vara helt såld på betong. Jag gillar det råa materialet. Man kan låta det vara som det är eller dekorera det efter sin egen smak. Och billigt är det. Men tungt...

Ingen bra kombination för en människa med EDS OCH en inbyggd stönighet.

Men att vara lycklig är OCKSÅ viktigt!

Och då jag skapar så är jag oerhört lycklig.

Men vägen dit är inte alltid nån motorväg....

Jag är lite nyfiken på en sak:

Vad gör er lyckliga?

För visst finns det väl nåt speciellt som gör oss extra lyckliga? 

Det där med barnen och familjen är ju som det är. Ingen kan väl säga emot att DET är lycka.

Men...

Vad kommer sen?

Mata duvorna?

Nej, för min del får duvorna skaffa sin mat på egen hand ett tag till.

Men igen...vad gör er lyckliga?

 Att åldras är en överraskning varje dag för mig. Jag vet inte riktigt vilken del jag hör. Jag är ju gammal.. eller kanske medelgammal men i hövve är dt si och så.

Är det ok att ha kort kjol eller shorts på jobbet, tex?

Nä, inte för mig, men för 10 år sen så var det ok. Även om mina ben såg likadana ut då som nu. 

Men nu har jag väl ändå kommit från ämnet...men sån är jag, ingen ordning i hövve...eller?

Tex att tycka att Mello är helt ok. Efter att ha bojkottat detta spektakel under en massa år så har jag helt plötsligt fått en annan syn på detta spektakel. Om än med gråa glasögon.

Bara en sån sak som att jag just nu spelar Olle Adolphson på spotify..

Ja, jädrar så gammal jag måste vara! Men ni som inte lyssnat på hans låtar: Gör det! 

Det skadar inte utan tvärsemot, berikar. Vilken kille! Lyssna särskilt på " Det gåtfulla folket". Jag ryser av den!

Och då ni ändå håller på så lyssna på "Nu är det gott att  leva"

Ha en fantastisk helg, mina kära vänner!

. 

Att inte ha trådlös mus...eller arbetsplats

Som om tiden backat tillbaka....Nu är vi utan skola igen. Dock inte så himla drastiskt som förra gången. Förhoppningsvis.

Men tankarna far....

Ni vet då vi packade, packade och packade. Slängde och slängde. Och efter ett år så packade och packade vi IGEN och sen packade vi upp. 

Säkert finns det fortfarande nån ouppackad kartong i nån gömma....

Så kom det sig en dag förra veckan att det luktade biltvätt av vårt varmvatten. Vår kloka chef stängde skolan direkt! Ja, vad tusan! Vem har någonsin varit med om att vattnet har luktat?

Jag är INTE avis på min chef eller för den delen biträdande rektor. De har INTE haft ett 9 till 5 jobb på ett tag...

Lektionerna är lösta på bästa sätt, och jag kan jobba från olika ställen(tack Internet) men jag saknar ju mina arbetskamrater! 

Jag vill ju att alla skall vara som en enda stor familj! Som vanligt, alltså. Jag hoppas VERKLIGEN att experterna löser detta PRONTO!!!!

Inte en flytt till, snälla? 

En liten titt på "nybygget" i mars 2014

En fundersam vikariesamordnare,  bibliotekarie
inköpsansvarig...Vart ÄR hon?

Hmmm, vad fanns här förut...

Calle, Calle, min ögonsten! Denna kille är och förblir
en av mina bästa medarbetare! Om han inte redan hade en världsbästa mamma,
så hade jag adopterat honom direkt!

Lite rullstolsrace in i det sista på Tullis innan vi stängde
och sa morsning och goodbye! Maggi och Camilla, våra
absoluta favvisar! Gulle dom! Utan dem hade allt varit mycket
jobbigare. 

 Men nu är det 2016 och vi är utan skola. Igen.
 Jag har faktiskt fuskat idag. Hmmm, några fler dar faktiskt, har jobbat på MIN skola ÄVEN om jag har order att INTE vistas där för länge.
Man vad tusan!
Jag har INTE tänkt att duscha eller dricka varmvatten! Har haft sällskap av mina eminenta städ-och vaktmästarkollegor och vi har överlevt allihop. Gött!
Jag slås av tanken: Attans vilka bra människor jag har som medarbetare! Oavsett yrkesroller.
Kom tebax nu, allihop!

Sen är det ju det här med tekniken...
Min egen dator har ju varit stand in för min "jobbdator" som är stationär.
 Suck....
Helt plötsligt stånkade min dator om att uppdatera till Windows 10. Hela tiden. Till slut så föll jag till föga och uppdaterade...
Slå mig i huvudet!!! HÅRT!!!
Fann knappt mitt skrivbord då den attans uppdateringen var klar.
Att överföra foton från mobben till datorn funkar inte och jag bara....vill slå sönder...hmmmm, nej å nej..lugn å fin...inte slå sönder...

Sen funkar inte längre min mus till datorn. Nähä? Har alltid funkat förut...
Kan strejken bero på att klantkatten Syrran välte en nyvattnad orkidé över datorn, tro?

Min Gubbe räddade mig..tillfälligtvis...med en "akutmus" som nu är kopplad till datorn.
Ett tillägg:
 JAG HATAR DATORMÖSS(musar...Ehhh, hjälp mig, vad heter det?..)
Jag får ont i armen och behöver därför den där...som är inlagd i laptopen...den där som jag inte vet namnet på, som min Gubbe har sagt namnet på flera gånger ...och som är jäkligt bra.
Jag känner all information förvandlas till en en alzemiersvind i mitt medvetande just nu...

På tal om kropp och själ...

Försökte igår göra comeback på ett golvpass på träningsmeckat. Har inte vågat mig på koreografi under lång tid. Men jag ÄLSKAR ju sånt!! Vill ju!!!
Jag var ju en riktig aerobicshoppa under låååång tid. Körde flera pass om dagen utan problem på den gamla goda tiden. Under KMTI:s start.
Det var då det.
Då jag var typ 25-40. (Nu är jag...mummel, mummel...58..).Sen, vet ni, fick undertecknad bita i det sura äpplet och inse att hon inte var som andra.
Att upptäcka att träningsvärk inte är detsamma för alla människor...
Att snurr inte är jättebra för nån med EDS även om jag gjorde det ändå för att det ingick och var så kul....med en massa skador som följd.

Fast det gör dj-igt ont i mitt vänstra knä. NU.
Ja, jag VEEEET...
Du måste lyssna på kroppen, säger många.
Jag lyssnar hellre på själen, ja!

Och jag hade så himla kul på passet igår, ÄVEN om jag inte kunde gå efteråt. Och det kan jag fortfarande inte, i skrivandets stund. Ont, det gör ont..... Det kommer det säkert att göra ett bra tag framöver.
Men vadåddå?
Själen, den själen, fick ett lyckorus.
Det var faktiskt värt ett ont knä.

Puss, Karin för ett fantastiskt pass!!!

Farväl Louise Bugnet

Jag ÄLSKAR tullisar.
Idag fyndade jag papegojtulpaner! Men hallå, endast 39.90 på ICA!

Inga papegojor i köket  men dessa är ändå
snygga

Här står papegojorna...

Idag fick resten av den attans taggiga och risiga rosenbusken se sig besegrad. jajjamensan!
Jädrar så vi slet gubben och jag, innan vi fick upp rötterna!

Sorgligt är att jag tror att vi inte har nån kotte boendes under vår altan med utgång där rosenbusken stod.
För några dar sen låg en kotte död utanför grannens uppfart. Jag har haft lite ångest över om det var en hona eller hane...och om det kanske funnits ungar nånstans...kanske under vår altan...men jag är ganska säker på att så inte är fallet för Lummi brukar gå bärsärk då det funnits liv under vår altan.
Och det har hon inte gjort i år.

Tyvärr Louise Bugnet, du höll inte vad du lovade. Du var
fantastiskt fin med dina rosa knoppar och vita blommor,
men vad tusan fick du för dig dig då du skickade ut rötter åt alla håll?
Under altanen till och med. Och de fina blommorna sket du i att visa oss.
Så nu är det tack och adjö! Skyll dig själv...

En f d Louise Bugnetros.

Och rätt som det var var det vitt på marken!!!!
HJÄLP!!!
Men det var bara hagel och smälte som tur var bort nästan direkt.

Lite mindre jobbigt än trädgårdsarbete är pyssel. Gamla konservburkar har blivit pennburkar...eller nåt. Jag är ju lite sjuk med att spara förpackningar ut i fall att de kan komma till nån bra användning.

Idag stod jag på Coop och funderade på om jag skulle köpa konserverad majs. Varken jag eller Gubben gillar dock majs men burken var ju lagom stor och bra på alla sätt...

Förståndet vann och majsen fick stå kvar i hyllan.

Däremot fann jag en jättesnygg burk med blandade bönor och den hamnade snabbt som attan i korgen!

Före detta krossade tomater...viken tur
att jag också sparar på små tygbitar....

Och nu, ÄNTLIGEN verkar våra tre amigos ha utlyst vapenvila . De har mobbat varann till och från. Ibland har Cissan mobbat Syrran, eller så har Skrållan mobbat  Cissan, Eller tvärtom....Inte så att de slagits eller så, utan mer mopsat sig.
Men idag fann jag dem stationerade så här:
Frid!

Jösses! Då jag ser ut genom fönstret så har löven på buskarna utanför blivit större än de var igår!!!!
Det får bli en trädgårdsdag idag, helt klart. Plantor skall flyttas, jord skall vändas, komposten skall tömmas,
Och ja visst ja, mindre kul....min trasiga bil skall bogseras till verkstan...
Undrar om det går att använda den till nåt pyssel, istället?

Tungt

Jag har ett bra liv. En Gubbe som älskar mig trots alla mina fel och brister, våra husdjur som berikar våra liv nåt alldeles oerhört, mina fantastiska bonusbarn och barnbarn, ett hus som numera är oerhört fuktspärrat och inrett som vi vill ha det, ett intressant och berikande arbete med fantastiska medarbetare, vänner som värnar om mig och jag om dem. Ja, ett bra liv om det inte fattades en bit. En stor bit. Den största faktiskt.

En människa som betyder och alltid har betytt oerhört mycket för mig fyller idag hela 36 år.
Hen och jag har inte träffats på flera år och det är för mig en stor sorg. Det finns stunder i livet då allt stannar upp...och det är detta datum.
För mig.

Ibland får man gilla läget som människa, så är det bara. Och jag har under så många år tränat på att gilla läget att jag nog kan vinna priser vid det här laget.
Men den här dagen är tung.
Väldigt.
Tung.