Jobbigt farväl mm..

Gokväll, mina godingar! Hoppas ni har det fint nu då solen börjar värma våra vinterbleka kroppar. 

I fredags var dagen då jag behövde ta farväl av två medarbetare, fantastiska människor som jag haft sååå roligt tillsammans med! 

Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som jobbat tätt ihop i vått och torrt. Synkat så himla bra så det är inte klokt! Tokigt, känslosamt, allvarligt och glatt om vartannat, högt till tak i våra diskussioner, jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa unga killar och  jag hoppas att också jag lärt dem nåt på vägen till det där allvarliga och många gånger jobbiga vuxna livet så de står stadiga ifall de möter ett praktarsle i någon situation i framtiden.  Det har ju funnits några i vår närhet att öva på...

Att ha varit dessa killars "Boss" har varit en ära.
Nu går två vidare i livet och mitt hjärta brister en aning💔Men jag är överlycklig över att en 
av dessa guldkillar kommer jobba vidare hos oss under nästa år. 

Här på Fiskvik går livet sin gilla gång. Att gräva, rensa, snickra, klippa, slänga håller oss sysselsatta dagen lång, med det är ett kärt arbete, vi har ju valt det. 

Det vi inte valt är att finna stora hål i rabatterna😠

Eller, det kanske vi har, eftersom vi har valt att skaffa fyra hundar, alla med goda grävegenskaper.

Efter att ha funnit ett stort hål i en av de finaste rabatterna blev jag riktigt sur och körde in alla vovvarna på altanen. Jag hade en stark misstanke om vem den skyldige kunde vara, eventuellt kunde det finnas en kumpan till dådet. Hann dock inte göra nån större utredning i går, men idag var dagen då hundarnas personliga vård stod på agendan. Borstning, kardning, ev klippning, tasshårsklippning och sist men inte minst, kloklippning. Och just vid det momentet fann jag den skyldiga! 

Ingen advokat i världen skulle kunna fria denna brottsling då tassarna gav sina tydliga spår.

 Lummi, found guilty on first degree!

 Men likt varje fullblodsbrottsling ser hon helt oskyldig ut och även om bevisen är överväldigande så ser hon helt frågande ut inför domen. 

Lummi, med en oskyldig min men med en 
grävmaskins kapacitet!

Nåja, det finns hur många kompostgaller som helst att köpa eftersom våra verkar ha tagit slut.  Slaget är därmed inte vunnet från Lummis sida än på länge,  om någonsin, faktiskt. 

Man kunde ju önska att de kunde gräva där JAG vill, dvs där ogräset frodas nåt oerhört och spaden är det enda vettiga redskapet för att gräva bort stora grästorvor och maskrosor. Men nä då, denna fisförnäma lappis väljer tydligen själv sina favoritgrävplatser, dvs där det finns nyanlagda rabatter med härligt, lös och fin jord och lökar som behöver smakas på...undrar om det kommer upp några gladiolus eller krasse i år?

Söndagen har även den gått i trädgårdens tecken men under eftermiddagen tog jag mig tid att umgås med min favoritkille, unge Mr D💓Vi tog en tur till Inger, min och Gubbens vän och även våra hundars uppfödare, för en stund med senaste kullen lurvisar(vi skall INTE ha nån valp, bara så ni vet!). 

Nu sitter jag på vår glasaltan, klockan visar 22.00 och allt är stilla förutom fågelkvitter. Det tar andan ur mig! Att efter en arbetsam dag få sitta i denna stillhet och bara vara är en ynnest! 

För mig är detta det bästa i livet! 

Hoppas ni har en oas där ni kan slappna av och ladda energi.

Cyberkramar från mig!

Covid 19 spruta och farväl Farmor

 Gokväll mina goingar! 

Hoppas allt är bra med er och att solen gör er gott! 

I fredags tog jag mitt  2:a covid 19 vaccin. Som jag har längtat! Faran är ju såklart inte över men inom en snar framtid så kanske vi kan börja leva som vanligt igen. För jag är väl inte ensam om att tycka att det räcker nu? Att längta efter en spruta...visst är det konstigt? Då man var barn och stod i den där långa kön hos skolsköterskan och med bävan väntade på sin tur...då var man inte förväntansfull. Att heta Övergård kan inte ha varit nån hit...Det räckte gott med Lindeberg, hamnade i mitten då vissa redan hade tuppat av...

Jag har fått förvarningar om att man efter andra dosen kan få riktigt jobbiga symptom så därför ställde jag in alla aktiviteter inför lördagen. Döm om min förvåning då jag på morgonen vaknade utan några som helst symptom! Gött, tänkte jag och planerade om dagen. Några hyllplan behövde målas, rabatter vattnas och sen for jag och dottern på inköpsrunda. Det där med återbruk ligger oss varmt om hjärtat så Gengåvan och Myrorna fick besök av oss.

Jag, som inget skulle ha, fann 6 st fantastiskt vackra champagneglas för endast 25:-/st och som om det inte vore nog, ett gigantiskt koboltblått glas och en rektangulär vas i samma färg för nästan ingenting! Kändes fantastiskt i själen! För visst är det väl så att man kan köpa sig lycka? För en stund i alla fall😁

Jag tänker på min tid som ensamstående mamma. Det var inte fett i plånboken då jag studerade och hade en tonåring att försörja. Vi lärde oss att lappa och laga, att laga mat från grunden på bra och billiga råvaror, att ta till vara och ändra och jädrar vilken nytta vi har haft av de där tuffa åren! Då jag betalade alla räkningar fick hon vara med och se hur mycket som fanns kvar efter alla utgifter. 

Att ha en budget är nåt som fastnat hos henne. Hon har stenkoll på ekonomin och massor av sparkonton och fonder. 

Jag är otroligt stolt över min dotter som tagit till sig och lärt sig av vår tid som fattiga. Att vända och vrida på varje krona är en lärdom. 

Hon är en fighter, min onge och jag är så stolt över hur hon lyckats i livet, trots stora motgångar. 

I fredags tog hon adjö av sin farmor. Det gjorde hon med sången; Himlen är oskyldigt blå. 

Hoppas att farmor som nyanländ i sin himmel känner hur mycket hon betydde för sitt första barnbarn. Om inte, så finns ju farfar där och kan berätta sina upplevelser med Amilla i vagnen, sina hemliga besök hos Börje i Boa där hon fick de största och kladdigaste klubbor som någonsin skådats även om vi sagt ifrån om att ge henne godis, men farfar kunde inte låta bli, helt enkelt. Han är förlåten sen många år tillbaks för dottern och han skapade ett band som än idag håller trots att han är bortgången sen många år tillbaks. Hans fantastiska historier som han berättade direkt från hjärtat och stunden sitter djupt i hennes hjärta och kommer alltid att finnas där. 

Farmor var den praktiska och ordningssamma och fick kanske inte samma uppmärksamhet från sitt första barnbarn som hon önskat. Men allt eftersom ungen växte upp så tog de tillbaks den "borttappade" kontakten. Farmor var ändå kittet i sin stora barnaskara och senare barnbarnaskara. 

Vila i frid, kära Siv och hälsa Kjell från Anja, även av honom kallad Ros-Marie-det tog jag som en komplimang eftersom det var ett namn han kallade alla han gillade. Hoppas ni stöter på Filip, ert barnbarn som inte hann leva på jorden och berätta om alla hans släktingar som kommer dyka upp lite senare. 

Under lördagseftermiddagen dundrade en gigantisk huvudvärk till och resten av kvällen var i viloläge.

Hoppas det är sista gången jag ger er cyberkramar!

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Helg mitt i veckan..och lite annat

Nä men tjena hej, mina godingar!

Klämdag igår, semester idag, gissa hur många gånger jag planerade utifrån att det var lördag igår? Undrar om det är åldern som tar ut sin rätt, kommer inte ihåg att jag varit så dagvill förut? 

Hmm...finns ens ordet dagvill? Någon?

Igår släppte jag lös delar av min kropp i solskenet inför några förvirrade solstrålar. 

Idag har jag minsann klippt gräsmattan för första gången 2021 och då exponerat min kropp inför solens alla strålar ånyo under ca en timmes tid så förhoppningsvis kommer min blåvita att skifta färg från blåvit till vit och lite senare till mycket ljustbrun.  Men  foppatofflor...Gissa fotfärgen?😁

Livet och tiden där efter...

 Go lördagskväll, mina vänner!

Mitt inlägg kommer att handla om ett känsligt ämne så om ni vill ha en partajig lördagskväll så kanske ni skall avstå att fortsätta läsa. Bara ett tips i all välmening. 

Döden. 

Den skrämmer, eller hur? Att tänka på att ens närmaste kära en gång skall försvinna från oss, eller att vi själva skall försvinna från dem är nåt vi förtränger in i det längsta. 

Tills vi MÅSTE hantera det! 

Visst är det bättre att avdramatisera döden till nåt hanterbart? Hur man gör är individuellt, såklart. Men ju mer man talar om det och tar det upp i ljuset( det där kände jag var väldigt klyschigt, men kom inte på nån annan formulering).

Min far gick bort då jag gick i gymnasiet, efter en lång tids sjukdom. Min mamma och jag hade absolut ingen kommunikation överhuvudtaget om pappas sjukdom och hans död som skulle komma inom kort. Det visste vi båda två men ingen nämnde det med ett ord.  Hon var säkerligen skräckslagen inför hans bortgång och hennes fortsatta liv och jag, som trotsig tonåring synkade dåligt. Eller inte alls, faktiskt. 

Samtalet kom en kväll. Jag svarade. En sjuksköterska meddelade strikt och kallt att min far hade funnits avliden under kvällen. Nattvaket, som skulle finnas vid hans sida, hade tydligen inte varit vid hans sida...fann honom död under kvällen. Han fick med andra ord dö ensam. Följden av detta blev att jag under hela mitt liv då doch då drömt att min far kommit tillbaks till livet och att vi haft en dag då vi umgåtts och sen i slutändan återgått till hans sjuksäng för att säga farväl. Denna dröm är ingen mardröm, tvärtom! Jag känner mig tillfreds över att ha fått träffa min far en sista gång och tagit adjö av honom på rätt sätt.

Många år senare...

Jag ringde min mamma, ringde och ringde men inget svar. Men min mamma var en speciell människa. Hon blev mer och mer introvert ju äldre hon blev så ibland ville hon inte svara i telefonen. Telefonsvarare ville hon inte heller ha. Min intuition som var vässad sen många år tillbaka sa mig att nu var det skarpt läge. Jag kontaktade vicevärden som dyrkade upp dörren och där, på soffan låg min mamma död, som en liten fågelunge. Min tonåriga dotter var med och jag frågade: vill du gå in i lägenheten och se din mormor död eller vänta utanför? Han valde utanför. Min kloka dotter! Hon hade inte varit redo för att se sin döda mormor. Klok att ta bra beslut redan då!

Min mamma var inte en sån krigare som min pappa var. De hade olika sätt att tackla med-och motgångar. Min pappa var en otrolig optimist, min mamma var tvärtemot. Pappa förlorade kriget mot cancern vid 50 års ålder trots att han kämpade emot nåt så otroligt. Mamma kämpade inte ett dugg men levde ändå tills hon fyllde 72 år. 

I torsdags morse somnade min dotters farmor in i hennes famn. Min dotter var det första barnbarnet och fick ha sin farmor för sig själv i två år, sen kom nästa barnbarn, och sen har det trillat på. Åren har gått men farmor har alltid varit en kärna i familjen. Den som alla barn och barnbarn värnat om. Även jag, som inte träffat henne under många år, känner en stor saknad efter henne. Hon var ju min extramamma under många år.

Under slutet av 70-talet blev jag sambo med hennes näst äldste son. Hon var en 7-barnsmor där jag fick lära mig hur det är att ha många syskon! Själv var jag ju sladdis ...Men jösses, så kul det var i denna stora, fantastiska familj! En helt ny värld öppnade sig för mig som minsting i en skara av tre där mittersta ungen dött. 

Efter farmors bortgång har jag och dottern haft många bra samtal om livet och döden. Om att som förälder förbereda sin hädangång via vita arkivet, skriva testamente och att faktiskt INSE att vi en gång, förr eller senare kommer att gå bort. Det är nåt som man behöver inse även om man har ett motstånd till att ens tänka på det. 

Min dotter gjorde sitt allra bästa för sin farmor, hon sjöng Christer Sjögrenlåtar, berättade hur mycket hon älskade henne och mycket mer medan hon höll farmors hand. 

Så kom det sig att farmor drog sina sista andetag då min dotter just avlöst sin farbror i sjukrummet. Farmors första barnbarn fick ta farväl av sin farmor  Jag tror det är ett bättre avslut än mitt med mina föräldrar...Att få ge sin farmor en avskedskram då livet lämnar kroppen är ju en chock i det första skedet men är ändå en fin avslutning och ett bra avsked.

Sen har jag gjort det klart för min dotter att då min stund är kommen så vill jag inte ha en massa sorgsna människor omkring mig, jag vill ha roliga historier och dråpligt skvaller

Men...

INGET CHRISTER SJÖGREN!

Kraaaam på er mina bästisar!

Trädgårdssafari

 Hallå, mina vänner! 

Hoppas ni haft en bra valborgsmässokväll, första maj och att ni fick träffa er släkt och vänner under smittfria former. Det låter faktiskt inte klokt men så har ju livet sett ut för oss alla under ett år och lite till och säkerligen ett bra tag framöver. 

Jag och Göbben har nu fått vår första dos vaccin, det känns helt underbart även om armen värkte nåt djävulskt under ett dygn. Löjlig biverkning jämfört med att ligga och kippa efter andan i corona...

Det är väl inte nån större överraskning för nån att den här tiden och framåt är det bästa jag vet. Jag älskar sol och värme!

Mitt största mål just nu att få till en lummig och vacker tomt så snart som möjligt. Min förra trädgård var på 400 kvm. Då den var klar flyttade vi. Kan tyckas helt crazy men man måste också må bra...

Innan försäljningen grävde jag upp och delade mina bästingar för nytt boende i rabatterna på Fiskvik. Alla överlevde utom vallmon😢Har dock fått frön av en fin människa i en fbgrupp. En dag fick jag ett kuvert i brevlådan med massor av vallmofrön! Blev så glad att jag nästan...sprack. 

Här ett axplock av bilder från Abborrvägen:

Den stora altanrabatten

Åhhh! Den här rabatten älskade jag! Vid
denna bild hade den inte vuxit till sig än..men
sen, ni anar inte hur vacker den blev!
Nya ägarna har grävt bort den...😢
Men deras val, såklart.

Åhhhh! Min morsdagspresent från Dottern!
Den fick jag inte med, den var alldeles för stor
att gräva upp och förvara under flera månader.
Det svider nåt otroligt i själen faktiskt.
Men ibland blir det inte som man tänkt...

Vallmo är blommornas clowner!

Altanrabatten med mina favvisar!

Höstbild

Alla växter på bilden har ett nytt boende

på Fiksvik.

Min nuvarande tomt är på typ 4000 kvm...

För mig är det att förena nytta med nöje att gräva, plantera och "betonga".. 

Det där med betong...Jag vet inte varför jag är så fascinerad av betong. Jag älskar det grova, gråa i samspråk med glada färger, men inte alltid. För ibland så kan jag få för mig att göra en trampstig...eller gravdekoration. Om man har den minsta lilla kreativa längtan så är betong perfekt. 

Enligt mig, alltså.

Fågelbad av blad

Lite småpiff av kakformar

Bollen fick följa med

Champinjontråg

Idag var dagen då min dotter och jag gjorde vår "handelsträdgårdssafari".Första turen gick till  Klockaregårdens handelsträdgård där de har de mest fantastiska perenner men också träd och trädgårdsdekorationer. Ett snabbväxande törstigt träd var det jag var ute efter. Och vet ni?

Jag fick tag på det perfekta trädet! 

Ett träd jag googlat fram men inte funnit nåt inköpsställe. En fontänpil har nu ett föralltidhem i vår fd hästhage och jag hoppas och tror att den kommer att trivas. Arten är som sagt vattenkrävande och där den står kommer den att trivas som fisken i...vattnet. Rena swimmingpoolen vid minsta regnskur. 

Fontänpilen, den ser inte mycket ut
för världens just nu men kommer
att bli ca 10 m hög som fullväxt.

Då jag ändå var igång så slängde jag med 8 pelagoner också. 

Grannen fick 4 st, 1 för varje hund han passat,
och jag tog resten.

Sen var vi nöjda och vände bilen mot Hweems handelsträdgård. 

Det är alltid lika spännande att ta sig dit eftersom Google maps inte fungerar till detta växtmecka. Första gången fann vi stället via mänsklig vägbeskrivning, den hade vi såklart glömt den andra gången och anlitade därför Google mapstanten. Den satmaran ledde in oss på varenda liten skogsväg i hela trakten för att i slutändan visa oss tillbaka till första avfarten! Därför körde efter magkänslan den här gången och fann stället hur lätt som helst. Pilutta Googletanten!

Här var det inte coconasäkert så här gällde det att gå och backa om vartannat. Vi fick dock fatt på det vi skulle, deras fantastiska, dubbla, svart och blekgulmönstrade Surfinor. 

Älskar dessa färger på surfinor!

Jag kände mig så nöjd över mitt trädköp att jag inte kom på nåt mer att köpa. Snopet, då man har flera växthus överfyllda av vackra växter framför näsan. 

Helgen har verkligen gett oss sol och värme och jag hoppas att ni har njutit lika mycket som jag. Vår fyrbenta gjorde matte sällskap.

Soldiggarna

Jag har släppt loss mina ben från vinterns långbyxor och inväntar nu den stundande solbrännan med ett glas rosé. Dock har färgen på benen inte förändrats sen igår, men ansiktet lyser glatt rött. Man får vara glad för det lilla... 

Varning för stark bild:

Jag tvättade i allafall fötterna innan bilden...

Fredagens arbetsdag avslutades under fantastiskt fina former! Vår chef hade gett oss den lysande utmaningen att aktivera oss på olika sätt under en viss tid och utlovat fina priser. 

Sååå himla kul! Tror att de flesta har känt sig manade att kämpa för sina kollegor. Men ändå med glimten i ögat. Spioner har funnits,👀 det vet jag men vad hjälpte det? Vi vann!💪🏆

Jag, som aldrig haft nån vidare vinnarinstinkt trots deltagande i olika löparklubbar. har känt mig triggad för detta så in i norden! För mig är ändå äran det viktigaste, inte priset. Att kämpa tillsammans är det viktigaste för mig. Och jädrar som vi kämpade! Hjältar!

Vi avslutade arbetsdagen med en skogspromenad som avslutades vid ett vackert beläget sommarcafé där vi blev bjudna på lunch. En bättre Valborgsmässoafton får man allt leta efter!

Sååå himla vilsamt och vackert!

Ha en härlig söndagskväll, allihop!

Kraaaam från mig!