Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 30 januari 2016

Att börja om...och fortsätta

Igår var dagen då jag tog tag i min träning. Ja, det är sääääkert!!
Träningsryggan har varit packad sen länge och legat bak i bilen.  Att avboka ett träningspass har blivit en konstart i mitt liv under hela hösten. Men nu är det slut med det!!!
Back to normal, helt enkelt.
Överraskning nr 1: Nya spinningcyklar. Jag kände mig VERKLIGEN som en nybörjare då jag kom in i salen. De visade sig dock vara helt fantastiska. BÅDE att ställa in och att cykla på. 
Överraskning nr 2: Jag ORKADE hela passet utan dödslängtan!!!
Tack Petra, för det!
Nu har jag och Gubben bokat Jessicas spinning på söndag. SÅ DET SÅ!!

Annars så....
Var Gubben och jag bjudna på middag hos en eftersökskollega till honom igår. Mycket trevligt.
Mat och dryck. Prat och skratt. Bjuddrycken för herrarna i form av Whiskey var god, mycket god....igår. Idag har Gubben varit en spillra av sig själv. Jag som inte gillar spritdrycker och alltid tackar NEJ har känt mig som riktig HÄLSOFREAK. 
Han vilar än....

En dag hade jag lite tid över för...allt eller inget. Jag tog en tur till Gengåvan. I bakhuvudet hade jag en liten byrå att ställa finlampan på i vardagsrummet.
Jag är inte den mest tålmodiga då det gäller att gå i affärer, Så min vana trogen skenade jag igenom affären - både över-  och undervåning,  utan att finna nåt passande.
Men tänk, ibland tror jag nån är med och hejdar mig...för precis vid utgången föll mina ögon på en silverbricka med små koppar till...ståendes på en liten utsökt byrå! Jag tvärnitade och kollade om den var till salu och det var den. Nu står den i vårt vardagsrum och pryder sin plats med finlampan ståendes ovanpå. 

Då man väntar på nåt gott, heter det ju, och vi har verkligen väntat på vår lampa som vi beställt till vårt badrum. Nu sitter den på sin plats över spegeln i badrummet. Inte helt oväntat var det min Gubbe som satte upp den. Han är en hejare på sånt, han. Det är inte jag. Vill inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag ens försökte...

Idag har jag verkligen fyndat! 20 st tulpaner för 69. Jag vet inget mer vårlikt än tulpaner, älskar verkligen dem.

Vet inte vad som flög i mig idag, men jag fick lust att städa altanen på framsidan! Vårkänslor antagligen.
 Medan Gubben låg och ojade sig över sin huvudvärk så körde jag dammsugaren över hela huset OCH altanen. Gud så nöjd jag kände mig.  Glorian kändes helt rätt på huvudet!

Och då jag ändå höll på med städningen så föll min blick på våra krukväxter, av oss sorgligt bortglömda...Lite vatten, kanske? Eller komposten?
Några fick en chans av mig, medan andra gick vidare till Trädgårdshimlen.
Azalean som jag fick av vår hunduppfödare-Inger som besökte oss i mellandagarna, har jag verkligen tagit ansvar för. På köksbordet var det omöjligt att ha den, då Syrran Katt tuggade på den hela tiden. Azalea är giftig för katter.
Det vet inte Syrran.
 Det vet jag.
 Därför har azalean fått en ny plats på fönsterbänken i tvättstugan där inga katter har tillträde.
Varje dag då jag åker till jobbet så ger jag den en skvätt vatten som den goda blommatte jag ändå är, och tänk, den är så himla tacksam så det är inte klokt!
JAG, som är känd för att döda alla blommande krukväxter är MYCKET nöjd med min insats. Men nu är utmaningen att hålla azalean vid liv i en herrans massa år. För detta skall alla medelålders kvinnor klara.
Har jag hört....
Ja ja, nån måste ju bryta mönstret. Kan det bli jag?
Spänningen stiger....

Det är inte lätt att vara husdjur i vårt hus då matten drar igång en städoffensiv. Dammsugaren är och förblir en fiende för allihop och de flyr med panik i blicken då den närmar sig.
Då anfallet äntligen är över så faller de ihop och sover som stockar.
Vissa gömmer sig så väl att man inte finner dem. Skrållan och Lummi, hallååååå?


Dålig bild pga min mobil...eller mig själv..inte säker på vilken, men klicka på bilden om ni inte ser byrån tydligt.

I love tullisar!!!

I köket är det ett måste att ha färska tullisar på bordet!

Azalean fick jag i julgåva av  Inger, vår lappisuppfödare, då hon besökte oss i mellandagarna..Den lever än!!!Fatta vilken
lycka för mig.
Nu så!!


Nystädat
Klinga, trött som tusan

Vaski, trött som tusan...också


Cissan, nyvaken


Syrran, ur funktion




lördag 23 januari 2016

Nya tider, strålande tider....kanske...eventuellt

Nu blir ni väl riktigt överraskade ändå? Lever HON?
Och då ni kommer på vad hennes senaste 100 inlägg handlat om så tänker ni säkert, NEEEEJ!!! Inte ett ord mer om vattenläckan! Jag orkar inte!!
Ni skall slippa, jag lovar.
Nästan.
Tror jag.
Kanske slinker det emellan nåt i ett svagt ögonblick. Vi får se...

Nu har alla våra tomtar gått till vila i tomteskrubben under trappan och jag kan ana ljuset på andra sidan tunneln, trots att det är jäkligt kallt ute. För varje dag dröjer sig dagsljuset kvar liiiite längre. Så himla härligt!!
Och vet ni, jag har fått knopp på en orkidée!!! Wihiii!!

Ser ni? 
Vissa saker har fått dispens och sluppit tomteskrubben, tex de härligt röda ljuslyktorna. De passar attans bra i hallen, matchar våra tapeter med röda blommor.



Jag älskar verkligen de här ljuslyktorna!
 Att tända ljus är väl ändå ett enkelt och billigt sätt att öka mysfaktorn? Jag är storkonsument av värmeljus, köper flera påsar i veckan.
Vårt badrum är något kalt än så länge, har inte fått tag på rätta inredningsdetaljerna, men ljuslyktorna i fönstret var ett riktigt fynd! Samma mönster som kaklet och dessutom färgmatchade. Synd bara att det inte fanns flera storlekar. Det hade varit kalas. Men Ilanda lagerförsäljning är en riktig guldgruva!

Vi letar och letar efter en passande möbel att ställa intill badkaret. Har klurat på en "trappa" som finns på Gubbens jobb. Svart i så fall. Vi får se.
 Men åhhhhh, så nöjd jag är med våra nya lampor i vardagsrummet! Ja, inte bara jag, även Gubben gillar dem skarpt. Taklampa, golvlampa och bordslampa. Kanske kan det bli fler i framtiden....
Och så ljuslyktorna då, i svart och guld. Kan inte få nog av dessa! Finns i alla möjliga färger. Jag saknar tyvärr tre stycken i blågrått. De försvann i packningsinfernot under vår vattenläcksperiod(förlåt, där kom det). Som tur är finns det fler på Sonnelids...




Lamporna ingår i en serie som heter Vintage. Den lilla skall inte stå i gluggen i fortsättningen.
Den skall stå på ett lämpligt litet bord, som vi inte funnit än.
Tar nog en tur till nåt loppis...Säg inget till Gubben...Han är inte förtjust i loppisprylar.
Yrkesskada?
Försenad men ändå så himla välkommen är den vita amaryllisen. De röda är utblommade för länge sen så nu får vi njuta av denna fining ett bra tag till.


Vita blommor ä mitt liv dä se!
Under sommaren och hösten har alla mina intressen legat i träda pga den där dumma läckan(åhhh, nu kom den IGEN!!!), men nu har jag börjat känna lust till både det ena och det andra. Mest det ena....
Som pysslet tex. Betongandet låg ju i stort sett nere, förutom ett litet projekt för jobbets räkning. Det är ju en typisk sommarhobby men nu, förstår ni, har jag frågat i fbgruppen "betong, en gjuten hobby" hur alla andra betongtokiga gör under vintern. Och vet ni, nu skall jag nog snart dra igång med nåt litet. Bara Gubben bär in den 25 kg tunga säcken....Än så länge gör jag latexavgjutningar.

Förra helgen tog jag tag i de sista ouppackade kartongerna som återstod efter vårt 6 månaders fotbad (nääää, nu kom det ju igen!!!). Kartongen var en sån där, ni vet, som man bara slänger ned allt möjligt i som inte passar ihop för fem öre, men det är det absolut sista som finns kvar att packa och vad tusan, släng ner det bara vi får ut allt ur huset!
Varje gång jag öppnade kartongen efter återflytten, så blev jag jättetrött...och ställde bort den igen. Känns det igen? Alla har vi väl haft en sån kartong?
Nåja, förra helgen så var det dags. Nu jävlar, sa jag till mig själv, och tänk, denna gången hjälpte det!
Öppnade kartongen och fann en massa papper som legat i vår kontorsmöbel. Viktigt och oviktig huller om buller.
Tänkte att detta måste jag sortera upp ordentligt. Så fann jag en mapp med dokument jag knappt har sett! Mappen innehöll papper efter min mamma och pappa. Saker jag inte har orkat ta del av i den mest sorgliga stunden då de gått bort, och sedan glömt bort. Nu har tiden läkt alla sorger för länge sen och vad jag fann var deras lysningsbesked! Så himla fint dokument! Och det känns så häftigt att ha fått se en del av mammas och pappas liv där inte jag hunnit komma med.

Ett par gummistövlar, tänker ni?
Inte vilka stövlar som helst dock, utan min käre Gubbes
första gummistövlar!
Gummit höll på att vittra sönder och för att rädda dem för
eftervärlden så har jag börjat stryka dem med latex för att
göra avgjutningar i betong till sommaren.

Jag är helt uppfylld av detta dokument!
Från en tid då jag inte ens var påtänkt.
Men nu skall ni få höra! Då jag gick med i Djurskyddets styrelse så sa min Gubbe; Kom nu inte med nån mer katt för det går jag inte med på! Jag lovade dyrt och heligt att inte komma släpande på nån mer kisse i vårt hus. Detta har jag hållit tillfullo. Inget tjat, inte ens att vara jourhem, eftersom jag vet att vi inte har den ultimata situationen med skällande vovvar och en Skrållan om gärna protestkissar.
Nå, förra fredagen gick min käre Gubbe ut på facebook och upptäckte på sin vägg en kisse som var avlivningshotad! En jaktkollega till honom hade gjort ett inlägg. Jag AVSKYR verkligen då personer lägger ut sådana hot för att bli av med djur och sa också detta till Gubben. Det kom fler och fler kommentarer i tråden och rätt som det var sa Gubben; Vi tar katten,va? Inte skall väl en så fin katt avlivas för att ingen tar ansvar för den?
Tjena hej! Har påven strutmössa, eller?
Nu har vår flock utökats med Cissan, en rödtabby skönhet med ett lugn som man beundrar henne för. Efter att ha varit utkastad till stallet efter att ha varit innekatt så är hon helt otroligt lugn och fin. Hon har tydligen livnärt sig på frusen kattmat och möss under en tid. Och under av alla under, vår Skrållan som ofta protesterat med att kissa på fel ställe vid "nyheter" har tagit hand om Cissan på ett typiskt Morsanmanér. Skrållan, världens goaste morsa! Syrran är däremot mycket skeptisk, än så länge.

Ja, ibland så gör livet en kullerbytta. För oss, i positiv mening.
Undrar vad vi skulle fylla vår tid med utan våra djur? TV? Dator? Mobil? Träning?

Opps....träningen är ju ett sorglig kapitel. Jag är så otränad att ni fattar inte!!! Bilringarna hänger över byxkanten och jag HATAR det! Men i mitt liv är 24 timmar/dygn inte tillräckligt för att hinna göra allt jag vill. Som att träna.
Och min Gubbe då? Han som varit värsta bästa tävlingscyklisten!! Lika otränad. Vi satsar på en bra träningsvår. Tjolahopp....Han har en riktig kalaskula, kan jag upplysa om...fast resten är ju lika snygg som förut. Jag har ju alltid hävdat min åsikt att karlar med tjocksmock på magen är ofräscht så nu har han lite att jobba på, he he.
 Men det har ju jag med. Lika barn leka bäst, eller hur?



Här är vår senaste familjemedlem.
Räddad från avlivning i sista stund.
Att man som djurägare kan överge
sina djur är för mig obegripligt. Och särskilt
om man jobbar på veterinärklinik!!!!!


En favoritplats för alla katterna i flocken. Cissan vann idag!

Ja, här tar nu inlägget slut för denna gång. Vem vet när nästa behagar dyka upp?
Nä nu kom jag på en grej; KRAM PÅ ER ALLA MINA VÄNNER!!!

fredag 18 december 2015

Om ni orkar...

Tjoho! Här är jag nu igen! Alive and kicking. Inläggen har inte duggat tätt under en period, men det har haft sin förklaring.
Har inte haft tid.
Eller lust.
Eller båda, faktiskt.
PUNKT.

Plötsligt händer det!
Ja, att jag får ett uppslag, och det kom just...nyss.
Sååå......här kommer...

Hur människan är skapad att klara motgångar.

Del 1.
Att inse att ens hem INTE är en borg...då vattnet tar över fast på fel sätt...men att bita ihop och ändå inte falla ihop till en darrande hög.
Att utan förvarning ta emot ett gäng hantverkare som glatt river hela undervåningen på en vecka medan man själv försöker hinna före med att flytta bort all inredning.Och packa...
Att efter detta rivningsinferno inse att det inte händer nåt vidare...
Att efter 3 veckor få nog och ringa !:a samtalet till försäkringsbolaget.
Att få respons av detsamma och en spark i baken till "Byggare Bob" att få saker gjorda.
Att inse motsatsen...
Ringa försäkringsbolaget...
Få respons...
Att inse att inget har hänt..
Att ringa...
Att få respons...
Att inse motsatsen...
Att se Gubben jobba livet ur sig för att få huset i gott skick.
Och att själv inte kunna hjälpa till pga den fördömda EDS:en.

Sååå, händer det att de vaknar till liv, Bygg och villavård, och gör ett gästspel hos oss.
Fixar och donar lite varstans. Men ändå inte fullt ut.

Del 2.
Att inse att allt är över.
Nästan.
Att få till ett möte med försäkringsombudet och Byggare Bob(som jag i sinom tid kommer att offentliggöra)
Att slippa ligga vaken om natten av oro över vad slutkostnaden kommer att bli.
Att upptäcka att vi kanske inte behöver gå i konkurs av denna katastrof.
Att få visa mitt missnöje över hela projektet (HALLELUJA!!!)
Och vet ni!!
Nu har det hänt saker! I veckan hämtade de husvagnen!! Den som jag HATAT under lång tid.
Idag fanns spegeln på plats i badrummet då jag kom hem. Efter  6 veckor...Om än att Gubben(min älskade perfektionist) fann att den satt åt helvete fel...) Inte I men på väggen...Nåja, det kommer att lösa sig...suck... Efter många om och men så har vi ÄNTLIGEN fått tag på den perfekta duschblandaren!
Vi var VERKLIGEN överens om att det nya badrummet skall ha perfekt inredning. Alltså skulle vi ha en duschblandare från 60-talet. Ikväll fann vi den!!! Lycka!!!

Att behöva skriva om detta, vårt livs värsta period, har inte känts så upplyftande, samtidigt som det har varit befriande att få ur sig det värsta.
Ni har varit min slasktratt, helt enkelt.
Förlåt, mina kära!

Och vet ni???

VI KLARADE DET!!!

Fast jag vet fortfarande inte hur...

Några bilder får ni inte eftersom min nya fina Samsung Galaxy 5 behagar sig vara sjuk  och därför varit inlämnad på koll.





torsdag 10 december 2015

Min mobil är sjuk!!!

Tänk att jag skulle bli en sån mobilslav att jag känner stor saknad efter att ha fått lämna in min nya, fina mobil på utredning idag. Köpte den i september och var jättelycklig över den. Att jag inte riktigt fattade allt den hittade på ansåg jag vara mitt eget fel då jag inte är världsberömd för mitt tekniska kunnande....
Men då den lyste rött nere i väskan en dag och dessutom var glödhet, så började jag ana knepigheter. Den var helt låst och gick inte att varken sätta på eller stänga av.
Detta hände två gånger samma dag. 
Gubben plockade ut batteriet och satt i det igen, och se där, då funkade den klockrent igen.
Tills idag.
Skulle visa en attans bra app för en arbetskamrat och då var det dags igen. 

Min inköpsrunda i jobbets räkning började alltså med ett besök på Teliabutiken i över 1 timme. Ja, jag vågade inte ha mobilen i väskan ens, den var glödhet! 
Där visade min mobil mycket ouppfostrade sidor. Den gick inte att få igång ens med tvång av experttjejen som försökte ALLT. Men hon fick ge upp.
Hon fick dock ett gott skratt då jag hivade upp min ANDRA mobil då hon frågade om jag hade nåt viktigt som jag behövde notera då hon nollställde min olydiga mobbe. 
Skall kolla, sa jag, om jag lagt in alla koder i den här..... 

Så alla bilder jag hade i min busiga, nya mobil är för alltid förlorade, dvs de jag inte lagt in i datorn, alltså...

Nåja, jag slog på TV-n då jag kom hem och Vardagspuls tog upp det viktiga med att ha Mobilvila....

HÄPP!!!

onsdag 9 december 2015

Tomtar...på loftet

Ja, jädrar i min låda! Höll inte på att komma in på min egen blogg.  Efter mitt förra inlägg gick jag in i inställningar och ändrade lite...eftersom jag inte vill att VISSA skulle läsa. Nu är jag ju inte värsta datanörden så jag lyckades blocka mig själv...
Men envis är jag så här är jag igen!

Min vana trogen så är jag intill döden trött vid denna tid. Mörkt då jag går och mörkt då jag kommer hem. 
Häpp!!

Men vad är då bättre än att julpiffa lite extra? Jag har på gamla dar blivit helt stollig i tomtar och ljuslyktor av alla de slag. Då jag var ung så tyckte jag allt sånt var jobbigt. Vita gardiner med röda band funkade bra. Men en massa extra krafs som man behövde plocka bort efter tre veckor var jag inte intresserad av. 
Men så sa min dotter i tonåren; Varför har vi aldrig haft tomtegardiner som alla andra?
Och då hon fick egen lågenhet julpiffade hon nåt alldeles otroligt!
Samvetet gnagde länge på mammi....

Fredag före första advent kom stjärnor, stakar, ljuslyktor, juldukar, tomtar, ljusslingor och uteslingorna fram.
Gubben sa: HÄDELSE! Ty han är en gammeldags och traditionell man. Han hävdade att man tar fram sådana ting på 1:a ADVENT dvs på söndagen, INTE fredagen.
Jag körde över honom, lätt som en plätt.
Som varje år. 

Nu bilder:
Fick köpa en ny stjärna då den förra
var försvunnen...tills vi köpt den nya. Då
jäklar fann vi den gamla! 

Vardagsrummet

Här blev det ändring från åren förut. Wiiiii!!!!!

Stjärnan i trappfönstret är i alla fall den gamla.



Dessa finingar har Gubben presentat mig med!!!
H
an vet ju att jag är helt såld på ljuslyktor!

Piffat lite inför Luciafirandet på jobbet på fredag. Såklart tog det gröna
glitterlimmet slut...De röda ljuslyktorna är mina och gjordes förra året.

Nu är hallen färdig! Tänk att de där tavlorna som stått i klädkammaren
i alla år helt plötsligt kom till pass! Dessutom är de av kända konstnärer.
Vad hjälper det då de inte har passat in, förrän nu. Härligt med återvinning, eller vad säger ni? 

Mina fina tomtar! Räddade från tomtedöden på min Gubbes jobb!