Summering 2018

Ja ni, mina vänner, nu sitter jag här i vardagsrummet, brasan är tänd, ljuslyktorna likaså och med ett glas vitt i närheten låter jag tankarna gå tillbaka till januari 2018. 

På jobbet fick vi avisering om ny chef under vårterminen. Kändes jättejobbigt för mig som haft en riktig jobbig period med utmattning som följd och där min dåvarande chef ställt upp för mig till 100%. Allt har dock löst sig till det bästa med en lika bra chef som efterträdare. 

På hemmafronten kom i maj en ljusglimt vid namn Glittra in i vårt liv. Hon är en riktig dunderklump och har fångat våra hjärtan helt och hållet. Husse och hon gör stordåd i eftersöksuppdraget. Nu kan hon titulera sig spårchampion minsann! Mindre kul var det då vi upptäckte hennes faiblesse för att vilja döda småhundar och lösspringande katter...

Det som har färgat detta år har ändå varit att vi miste vår högt älskade lappis Vaski.

Jag förde en ojämn kamp med träning, massage, ultraljud och långtidsverkande smärtstillande injektioner för att vår 13-årige skulle få åldras smärtfri och vara den goa nallebjörn som var hans identitet. Men till slut fick vi ge upp en dag i juli då han inte kunde lägga sig ner utan att skrika rakt ut. Beslutet att låta honom somna in var lätt att ta då han led så svårt men saknaden efter honom är oerhört svår, och den har inte mildrats över tid, snarare tvärtom. 

Vår nalleman en vacker midsommardag

Adjö, älskade vännen min💔

Ja, och träningen, hur går det med den, tänker ni kanske?

 Ehhh, hrmf....😅

Och nu över till nåt helt annat...

Under hösten tog vi tag i vårt hussökande för säkert 100:de gången i ordningen...Vår önskan att bo på landet har ju funnits i alla år, för mig sen jag var liten, faktiskt. Vi har kollat hur många hus som helst och skrattat gott åt många av dem men ändå inte gett upp. Särskilt det lilla mysiga huset i Fagerås som verkade vara vårt paradis...tills vi kom in i huset och såg trappan upp till övervåningen...

Den som får upp möblerna via den trappan borde få guldmedalj!

Men så en dag fanns vårt hus på hemnet! Efter en viss nervspänning så är nu huset vårt och vi har att se fram emot en flytt till vårt paradis på landet senast 1 april! Fast först skall vårt "gamla" hus säljas, första visningen är enskild och sker tisdagen den 8/1. 

Gubben snickrar för brinnande livet just nu. Ja, alla smågrejer som inte blev gjorda efter vattenläckan 2015 har vi liksom lärt oss leva med. Som taklisterna som tog slut på Byggmax, det blev liksom inte av att köpa nya då de inkommit i lager. Vi upptäcker fler och fler saker som vi "glömt" att fixa som vi hur lätt som helst levt med under många år. 

Och så sist men absolut inte minst!

Ett litet barnbarn har sett dagens ljus den 28 december! Hon hade lite bråttom till världen så hon hamnade på 2018-sidan istället för 2 januari-2019 som det var tänkt. Och som sin mormor och mammi så kom hon med rumpan först. Rebell från första stund!😀 

Lilla Junia avslutar därmed vårt år i dur!

Gott Nytt År alla mina vänner!🎉🍸

Förändringar på ålderns höst...

Ja, här sitter jag nu, efter en veckas fruktansvärd press. Att köpa hus är inte bra för hjärtverksamheten har jag och Gubben fått erfara! Många turer har kommit och gått under denna vecka, inget jag vill ta upp här för det är för jobbigt för mig och Gubben och oviktigt för er så därför skall jag försöka förklara läget just nu.
Så här känns det, alltså.
Ehh...är detta på riktigt? Skall vi flytta? Till vårt drömboende?
På riktigt!?!
När?
Ja men vi har ju själva satt 1 april som inflyttning, Det borde vi kommit ihåg...
Jaha ja, just det...Kommer vårt hus att vara attraktivt? Tänk om ingen vill ha det? Hur blir det då?
Fast hus runt omkring har ju blivit sålda allihop till bra pris...utom ett.
Fasa!!!
Tänk om vårt hus inte blir sålt?
Hur gör vi då?
Ett axplock av våra funderingar just nu.

Men kära ni, ha en fantastisk 1:a advent och mys så himla mycket för på 91:an är det tomteförbud innan tisdag då fotografering av vårt fantastiskt fina hus äger rum!

Håll tummarna, folket!

Nästan husägare...men vi är coola

Gokväll, godingar!

Har märkt en sak, ja. Det verkar lacka mot jul redan den 16 november...

 I vårt kvarter lyser det av juleljusslingor både här och där och adventsstakar lyser fint i fönstren. Tänk så bra det skulle vara om folk istället hängde en sån där ljusslinga om halsen då de rörde sig i omgivningarna i mörkret? 

Gärna en sån där med blinkande renar för komisk effekt... Ja, vad är det för fel med lite glädje i dessa tider då mörkret hotar att slå en i skallen och de regnvåta, snorhala löven hakar fast under skorna som drunknande i vattnet invid en överfull livbåt för att sedan känna sig livräddade i hallen och även en bit in i köket? Även hundarna agerar lövlivräddare via fuktig och kardborreliknande päls...

Men här på Öa måste vi ändå ha de bäst utbildade dovhjortar i trafikvett ever! Igår kväll uppenbarade sig en dovhjort vid ett övergångsställe, jag stannade och där kom hans kompisar, en efter en, totalt 10 stycken på rad och vet ni, tror ta mig tusan att de tittade åt båda hållen innan de gick över! Fast det är jag inte säker på...

Det där med att eventuellt, kanske, möjligtvis, troligtvis köpa hus på landet är nu...hmphf, väldigt nära. VÄLDIGT nära. 

Vi håller dock huvudet kallt och är coola....................eller vad tusan, det där var ljug för nu har vi lagt det högsta budet och de andra har lagt ner sina bud enligt sista samtalet med mäklaren.

Fatta!!!

Vi har NÄSTAN köpt vårt drömhus. Men som sagt, vi är stencoola.

WiHIwiHiiiWiiii.......

Hör ni, ha en fantastiskt trevlig helg och ta hand om varann!

November...

Nä men hej på er, folket! Har ni verkligen lite tid över för mina reflektioner?
Gulle er!
Vet ni hur en tant på 60,5 känner sig då det är mörkt ute då hon åker till jobbet och mörkt ute då hon kommer hem? PRECIS likadant som hon känt under hela sitt vuxna liv, juh!

Hur då då, funderar ni? Jo, som om man vill ta paus och bara överleva under den mörka årstiden och poppa upp som nyfödd då ljuset återkommer. Det har funkat i alla år så det kommer säkert att funka 2019 också. Vad är alternativet, liksom?
Vid den här tiden på året då mörkret sänker sig så infinner sig samma fundering från min sida: Är inte folk rädda om sina ungar längre?
För mig är ens unge det käraste och värdefullaste en har, HUR kan en då skita i att utrusta barnen med cykellyse och reflexer? HELT obegripligt för mig! Eller att en inte tänker på att ens barn kan bli föräldralösa pga ens slapphet att inte använda reflexer då en själv är utanför dörren. För det är ju faktiskt så att folk inte heller tänker på att hålla hastigheten i området...

Men vet ni, i möra skall vi på en ny husvisning...
Ja, jag VET att vi sagt att vi skall vänta till våren men vad tusan, man kan väl ändra sig?😀
Sen har tydligen min älskade make funnit en HÄSTGÅRD som han fått känslor för...Ja va fasen, alltså, hästgården kan ju bli HUNDGÅRDEN istället, jag bryr mig inte, bara jag slipper bo i en renoveringskvart igen...och med grannar in på skinnet.

Ni kanske inte vet men jag skall bli MORMOR IGEN!!!! Och nu kommer det att titta ut en tjej, minsann! Inte så att jag ogillar killar men det finns ju så många redan så nu är det dags att tjejerna tar över😊 Mormors David kommer att bli STOREBROR och som storasyskon har man ett ansvar att leda sitt lillasyskon på rätt väg. Ett stort ansvar💗
Mormors hjärta svämmar över💗

Det där med hundar och katter
Jag saknar min Vaski så hjärtat brister titt som tätt, kan inte kontrollera det över huvud taget. I bilen på väg till jobbet då en låt dyker upp på radion, då det poppar upp ett minne på fb eller en film dyker upp i mobilen eller varje gång jag åker förbi hunddagis där han var under många år. Direkt efter att han fått somna var jag bara lugnad över att hans plågor var över men nu kommer min saknad ikapp mig när som helst och jag gråter hejdlöst av saknad.
Vår Skrållan fick somna in akut i slutet av 2016 och jag har fortfarande svårt att förstå att hon inte finns.

Men ärligt, det spelar ju ingen roll om det är människor eller djur som man saknar, de är ju individer som har en plats i ens hjärta oavsett art som spelat en roll i ens liv.
Att inse att vissa människor väljer att inte vara med oss känns förfärligt och obeskrivligt svårt att förstå, men trots detta är det ett faktum att många väljer att avgå från det levande livet frivilligt.
Kära vänner, var uppmärksamma på era käraste!
Ta vara på varann, det är en order från...

MIG!!
Kramisar💓
!

Tro inte att detta är ett partyinlägg...

Men Hej, är NI här? Kul att ni vill kolla vad jag har på hjärtat så här på fredagsmyskvällen. Har ni inget annat för er, alltså? 

Mäh! Sitter resten av familjen med mobilerna i näven, alltså? Nåja, då har väl DU rätt att läsa mina otroligt (o)viktiga reflektioner under några minuter...

Själv är jag gräsänka men inte utan sällskap då Lummi, Klinga, Cissan och Syrran är mattes nöje och sällskap. De har ännu inte fått några mobiler...😉

Men skall vi inte sova nu?

Dret på tv-n....

Den där brasan, alltså..Mysig, liksom, fast kom igen, jag är ändå vakthund,
bara så ni vet!

Under denna vecka är jag alltså gräsis då Gubben är på älgjakt. Som vanligt hejar jag på älgen! 

Fast det där är ett dilemma för mig som veggis, jag är inte militant veggis, tror inte på attack och anfall då det gäller att få folk att inte äta dödade djur. Saker måste sättas i ett sammanhang för att människor skall förstå vad det innebär att sätta i sig köttprodukter. Köttet tillverkas ju inte i kyl eller frysdisken, liksom. Köttet har ju från början varit levande varelser med känslor precis som vi människor. Och för den som inte vet, fisken har haft ett liv även den...inte växt upp i frysdisken i avlångt paket, alltså.

Jag har fått höra såååå många dumma kommentarer då det gäller mitt beslut att inte äta djur,

såsom; "När skall du börja äta kött igen då, Anja? Eller den här då: Men grönsaker har ju också levt! 

Det finns många fler men de lägger jag åt sidan. 

Men det där med älgjakt då...

Jag kan tycka att om älgjakten sköts på ett professionellt sätt, utan fylla och halvblinda dretgamla-"jägare", så är väl djuren helt ovetande om dess öde tills ett välriktat skott ändar dess liv, till skillnad från de stackars djur som tvingas åka djurtransport tätt packade med sina olyckskompisar under olidliga förhållanden till att få mötas av ännu värre upplevelser innan de skräckslagna möter döden på ett löpande band!

Köp lokalt om ni är så himla sugna på att äta ett gulligt, lurvig men dött djur. 

Nu över till nåt helt annat. 

Det där med husköp och husförsäljning, alltså...Det är ju jättejobbigt. Vi har kollat på sååå många hus men det har alltid varit nåt som inte passat herrskapet Ahlborg-Lindeberg. 

Utom Nilsby...

Där är nog Moi mer sugen än min make...

Jag älskar verkligen huset i Nilsby! Fast där finns inte den ultimata möjligheten för våra hundar och katter. Men faaan, alltså!!! Att sitta och se ut över Fryken från det nybyggda rummet...

Jesus, så jag önskar att vi skulle kunna få till nåt bra för djuren där. 

Fast...det var ju faktiskt JAG som tyckte att vi skulle vänta till våren med försäljning och husköp...

Rannsakning, Anja!

För vet ni, mina vänner, jag vantrivs nåt så otroligt just nu att jag gråter var och varannan kväll. Det är säkert!

Inte för huset, vårt hus är jättefint men bara jag tar med hundarna ut genom dörren så känner jag en otrolig leda! Jag längtar så himla mycket till att våra djur skall kunna få sin frihet på en stor tomt. 

Och så saknar jag Vaski...Jättemycket! Det gör ju inte saken bättre då alla vägar har trampats av mig och Vaskiböbb under många år. Han saknas mig så otroligt!

Men hallå, vad blev nu detta blogginlägg? 

Gnäll, klagan och sorg! 

Men, vad tusan, sånt är livet för oss alla, eller hur?

Fast ibland kan det bli lite för mycket ledsamheter. . Som till exempel att få ett mess där man får info om att en av mina kisar från förr har gått bort. Att en människa som jag har haft så nära kontakt med under alla har valt att avsluta sitt liv är oerhört jobbigt😢

Ehhhh, hur knyter man ihop detta inlägg till nåt positivt?

Hmmm...låt mig tänka...jag skall nog komma på nåt...

JO, nu kom jag på nåt!! Min Gubbe och Glittra kommer hem tidigare i möra! Då kommer mitt svårmod att försvinna, det är jag säker på för då min Gubbe är hemma så finns inga tråkigheter💓💓

Kraaaam på er, godingar och ta hand om varann! 

ORDENTLIGT, ALLTSÅ!