En mycket bra dag, trots stresspåslag

Nu har det sparkat igång igen. Ja, på jobbet, alltså! Ifrån en trög start för mig i måndags med dundertabbe så känns det nu gôrskôj igen då hela personalen droppade in i morse!
Att min morgon började med überstress försvann då jag fick träffa alla mina härliga medarbetare igen.

Ja, min morgon, alltså.
Gubben gick upp vid 05.00 för att fara iväg till Sälen på cykeläventyr över helgen. Vem vaknade FÖRE honom då alarmet ljöd? JO, JAG, såklart!!
Jag hade just somnat om då MITT alarm tjöt 06.20.

Förtydligar för ovetande läsare; Då alarmet ljuder i vårt hus så kommer Syrran-katt nr 2 klampandes över mattes kropp med HÅRDA steg för att hälsa godmorgon medelst dreglande, smaskande över mattes ansikte. Skrållan, katt nr 1, finns redan väldigt nära matte, faktiskt nästan inne i mattes huvud eftersom vi delar kudde. Det har HON bestämt! Då alarmet ljuder börjar hon SPINNA! HÖGT!
Klinga-tjejvovven, finns för det mesta i nån del av sängen och klampar fram för att kolla om det är på RIKTIGT vi skall gå upp eller om det är snooze som gäller....
Vaski-vovvekillen, börjar gnälla så snart han hör första tonen i alarmet. Jajamensan! Han är gnällandets konung och njuter i fulla drag av att visa sin uppskattning medelst GNÄLL och benslick! Om det då inte infinner sig nån uppskattning av hans ansträngningar så straffar han med att GNÄLLA ÄNNU MER!!!
Den enda som verkar ignorera allt som har med uppvaknande att göra är Lummi, vår superstressade vovve nr 3. Hon ligger kvar på bädden bredvid husse. LÄNGE.
Nåja, idag var det lite annorlunda eftersom husse saknades. Rutinen var således:

Vid typ 06.25 gjordes morgontoalett i flygande fläng.
På med kläderna, in med linserna och ut med Lummi,
Sen rastning av de två resterande vovvarna, Vaski och Klinga.
Skrev instruktioner till snällaste svärisarna som skulle rasta voffs vid lunch.
Under tiden åt jag frukost.
Och gav hundarna mat.
Och katterna...
Tömde kattlådorna...
Gubben ringde.
-Hej, Gumman, är du vaken(!) Hmmm, jag glömde en grej hemma...kan du lämna den till Perra på Norrstrand efter jobbet? Och du...kommer du ihåg att lägga nyckeln i brevlådan hos mamma och pappa?
Svärisarnas extranycklar skulle läggas i deras brevlåda eftersom Gubben lånat dem i ett "obevakat" ögonblick...Eftersom han glömt sina nycklar då de som mest behövdes...

Vaski skulle ju till dagis också och då fick nyckeln hamna i svärisarnas brevlåda eftersom det var samma väg.
Mitt toabehov var vid denna tid lågprioriterat...
Sen vidare för hämtning av beställt bröd på Råtorpscafeét som inte alls är samma väg som jag brukar ta till jobbet. Omväg, alltså...
Hämtade bullar vid 08.15 med andan i halsen och anlände jobbet 5 minuter senare.
På jobbet med 60 kardemummabullar och mötte så många goa, efterlängtade ansikten att jag faktiskt, för en stund, glömde stressen
 Och mina finaste kollegor hade såklart hållit ställningarna. Så härligt!
Sen var det väldans mycket konferens.
Jag är ju inte så mycket för en massa möten och konferenser men just nu, i vår situation, är det ju JÄTTEVIKTIGT så därför gick hela förmiddagen i ett svep.
Dagen gick och jag hann trots en viss "virrighet" i hjärnan göra några bra beslut.
Så var det dags för hemgång.
Vid den tiden började det regna.
Jag hade lovat Maggi, min hjälpängel, skjuts hem eftersom jag tänkte handla på PeKås på hemvägen och det var ju samma väg.
Men Pärlan, min gamla goa Saab, ville inte liksom vara med av nån anledning...Jag som har varit så solidarisk med "henne".
Idag började hon hosta varje gång jag stannade. Och då min bil krånglar så brukar jag få en väldigt hög hjärtfrekvens. Så också nu. Men...
Jag släppte av Maggi på hennes adress, körde vidare för att komma ut på Hammaröleden, men ärligt...HUR många stoppljus finns det som kan göra livet väldigt jobbigt för en stackars kärring som inte kan stanna bilen utan att bilen dör? Jag var livrädd varje gång som det var ett stopp, för då dog Pärlan. Men vi är ändå kompisar och hon försökte ju så gått hon kunde, hålla sig så vi skulle komma hem, och det gjorde vi, men JAG var ändå ett nervvrak innan vi dess!
Men ibland kan det vara bra att ha två bilar för nu bytte jag i flygande fläng Saab:ar och tog Gubbens, som stod oanvänd i carporten, för att slutföra alla ärenden.
Körde som en tok, tillbaka till Norrstrand för att avlämna en camelback till Perra på cykelaffären, eftersom de skall åka upp till Sälen lite senare.
Efter det, Vaskiböbb!
Hämtade honom i flygande fläng. Han fick faktiskt också fjanta sig lite med "burken" innan vi drog hem.
Vi hade nämligen lite bråttom....
För...
En vän skulle komma på besök...
Och innan dess skulle jag hunnit rasta två bajs/kissenödiga vovvar...
Jag hann med allt men med mycket liten marginal!
Så kom hon, Tina.
Kul, så in i norden!
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, men kan ni tänka er...Det finns massor kvar att avhandla.
Det kommer vi att fortsätta göra.
Om jag får bestämma.
För jag är ju lite chef, eller?