Det var ett tag sen...

Ja, jädrar, jag är lika förvånad som ni över min återkomst i bloggvärlden! Har fortfarande inte kunnat bestämma om jag skall profilera min blogg till nåt specifikt ämne....men det känns tufft för en sån som mig som gärna svamlar om allt och inget. Jag tänker så här just nu ; Jag vill fortsätta svamla ty det är sån jag är. PUNKT!;

Det får bli såhär; Om jag har nåt viktigt att skriva om och dessutom tid, så skriver jag. Annars inte. Under en period hade jag blogginlägg i huvudet hela tiden, det blev som ett behov att skriva om allt...och inget också, för den delen. Mycket annat blev åsidosatt just för att jag skulle skriva om det...


Jag är ju en sån där människa som vill göra räddningsinsatser. Det kan gälla vad som helst, faktiskt.
Vid vår jobbflytt förra året räddade jag en bortglömd och halvdöd jul/påskkaktus från containerdöden och gav den ett fosterhem hos oss. Trodde ärligt inte att jag skulle klara att få den stackar`n att återhämta sig, men igår, då jag flyttade in alla växter från altanen så såg jag att den hade små blomknoppar!

Min fosterkaktus

Här är en av mina gamlingar. Kolla alla knoppar!

Nu är det höst. Jag gillar den höga luften och de vackra färgerna. Jag gillar dock INTE den regniga hösten! Då det skvalar runt fotknölarna och man riskerar vattenplaning fast man bara är ute och går med hundarna.
Men....
Snart kommer den förhatliga vintern.  Den som oftast är sammanblandad med den sistnämnda hösten plus tilltagande kyla....
Jag laddar för alla kommentarer som: "Men det är ju så kul att åka skidor!" Eller; "ALLA årstider har sin tjusning,". Eller; "Men visst är det härligt då det är vitt på marken".
Jag svarar NEJ på alla påståenden PUNKT

Gick ut i trädgården idag. Slängde säsongsväxterna och plockade in alla betongalster som förgyllt vår lilla trädgård.
Samtidigt som det känns lite vemodigt så är det skönt att få det gjort.
Trädgården går till vila för att återkomma med en härlig blomning nästa säsong.
Just nu ser den förfärlig ut, men jag städar inte förrän till våren. Alla vissna blad och löv blir ett perfekt skydd för växterna under den kalla, hemska, förfärliga årstiden.

De sista två dahliorna fick förgylla bordet
med Skrållans hjälp...

Jag hade tänkt göra nån mer betonggrej den här helgen, men lusten försvann. Det känns verkligen som en sommarhobby, det där med gjutning. Det som gnager är att jag gärna skulle vilja prova att göra en strumptomte, men är inte helt säker på hur man gör.
Nåja, det är inte försent ännu, men för att kunna gjuta får det inte vara för kallt, jag blandar ute och själva gjutningen får brinna i vårt förråd.
Det har blivit ett och annat alster i sommar. Här kommer några....

Glasslådor, turkisk yoghurtburk, islådor och en skurtrasa...
Som alltid lyckas Syrran slinka med, den linslusen!

Ölflaket som Gubben köpte till midsommar
fick bli form till denna...åsså islådorna då...

Fågelbadet får vara blomfat ett tag...

Detta är en avskedsgåva till en kär arbetskamrat.
Sockerkaksformen i latex kan användas till annat, tycker jag.
Flickan har jag gjort i flytande latex innan gjutningen och sedan sprutlackat med kopparfärg.
Jag gillar kontrasten mellan den grova betongen och koppar/guld/silver.
Det får inte bli för gulligt, liksom.

Några fågelbad har det blivit...Detta blev en present, hastigt
och lustigt!

En annan present gjort av bladen till min röda alunrot.
Tur att jag har många för de har fått släppa till rejält med blad i sommar...

Jaha ja, här är det Gubbens öllåda som kommer igen!

Om jag inte kan gjuta något mer så finns det massor av förströelser att syssla med inomhus. Fick inspiration av en fb-vän som hade sytt så himla fina regntäcken till sina hundar! Att sy är ju så kul, men så tappar jag tråden(häpp) ibland och börjar med nåt annat kul. Sån är jag!

Så är det ju våra hundar också. De måste ju aktiveras, särskilt Lummi. Hussen har fått lite mer tid över nu då cykelsäsongen är slut, till spårträning med voffsen. Ja, då talar jag om Lummi och Vaski. Klinga tycker att härja omkring utomhus då det är mörkt och till och med regnigt är av ondo. 

Hon är hundarnas Tjuren Ferdinand, helt enkelt.

"Jag trivs bättre här, där jag kan ligga och vila och kanske gnaga lite"

Det kan man inte säga om Lummi! Hon är som en iller då hon spårtränar. Helt fokuserad på sin uppgift. Fantastiskt roligt att se henne i aktion! Men om hon tappar spåret så ställer hon sig på bakbenen och SPEJAR ifall hon kan SE viltet, ha ha!! Hon har inte läst om hundens fenomenala luktsinne i förhållande till synen...
Även gamle Vaski är en hejare på spår. Tyvärr så vet han inte sin ålder och överanstränger sig därför lätt i sin iver.
Jag funderar på att gå nån kurs med Lummi. Hon har ju gått alla kurser som finns i sina unga år men nu behöver hon omväxling och dessutom att fokusera på en uppgift med andra hundar i närheten.
Vår hundpsykolog Maja säger att Lummi absolut skulle klara det, så vi får se vad det blir. Jag och Lummi har provat Nosework hos Maja och det klarade vovven galant. Men då vi skulle träna här hemma, så hade jag totalt glömt allt! Dummatte!

Tittut!

Här har vi mattes pöjk, Vaski, vår 10-årige valp!
Enda synliga ålderstecknet är en grå fläck på nosen som blir större
för varje år. Sen vill inte matte tänka på fler ålderstecken...

Denna gråa söndag får nog bli en innedag. En tur till syrummet, kanske?
 Hmmmm...

Köpte det lila och det gråa på Rusta för ett tag sen. Inte jättebilliga, 39.90
tror jag de kostade. Har använt det gråa till att dekorera en tråkig tunika.
Så var jag på Rusta förra veckan och till min stora glädje hade
de flera färger och dessutom till priset av 10 spänn nystanet!!!
Nu vet jag också vad de är till för..Det är specialgarn till att sticka schalar i.
Jag är ganska säker på att jag INTE kommer att sticka nån schal....