Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 31 oktober 2014

Halloween eller Alla Helgons Dag...

Jag har alltid ogillat Halloween. I Sverige, alltså. Vad de gör "over there" bryr jag mig inte om. Jag skulle vara märkbart nöjd om de kunde hålla sina egenheter kvar där de hör hemma. Men nu har tydligen krämarna sett en chans till att lura våra lättpåverkade småglyttar och ungdomar till att gnälla till sig dyra attiraljer för att knacka dörr och hota folk att ge dem godis. Annars...

Och då detta spektakel sammanfaller med Alla helgons dag, vår egen tradition då vi hedrar våra döda anhöriga med ljus och vackra gravdekorationer, så får jag bittra rynkor i pannan.
Ja, kalla mig gammal bakåtsträvande kärring om ni vill, det klarar jag.

I morgon vill jag gå till mina föräldrars grav för att göra det fint med granris, kottar, löv och två gravljus. Jag brukar undvika de färdiga gravdekorationerna. De brukar inte se speciellt äkta ut. Min far älskade att vara i skogen och jobbade också där under stora delar av sitt liv. Inte kan jag förmå mig till att sätta blå, grön eller orange ljung på hans och mammas grav. Inte heller lägga en dekoration med konstgjorda kottar och blommor. Nä, jag gör hellre en raid i skogen och trädgården för att få till en fin gravdekoration. Jag är mycket medveten om att de inte längre kan bry sig om vad jag sätter på deras grav, men för MIG är det viktigt att vörda deras minne.

Men eftersom det nu tydligen skall firas Halloween samtidigt med Alla helgons dag så är det väl verkligen viktigt att jag får till det riktigt fint eftersom det förväntas att de döda skall komma upp ur sina gravar och hemsöka oss anhöriga!! Och inte vill jag väl att pappa och mamma skall se nåt plastskit på sin nuvarande boning.
Fast det kommer de ju såklart inte att göra eftersom de är döda sen 40 och 17 år sedan.
Jag är väl inte dum i huuuuvet heller! Vidskeplig var jag i tonåren, då man kunde lura i mig vad som helst...men inte nu.

Förra helgen kom det två vilsegångna spöken och ringde på. Våra hundar tog emot dem med högljudda skall. Gubben höll undan vovvarna, jag pratade med tjejerna(det såg jag allt, de ville ju vara fina) och så fick de lite godis och så var det med det. Vi hade ju haft Halloweenfirande på skolan innan lovet så jag var inkörd på att det skulle vara över förra helgen, tills jag insåg att den 31:e oktober inföll idag, fredag...

Idag har jag varit ledig(ja, det är sant!) och sett förberedelserna för firandet i grannhuset. De har två barn i förskoleåldern. Mammin hade gjort en jättefin pumpa som står vid infarten, ett lakan hängde som spöke i ett träd. Jag tror de har Halloweenfest...även de vuxna, bevare mig....

Jag tänkte tanken att det kanske skulle bli en svår kväll för vår Lummi, som är otroligt lättskrämd. De andra två är det inga problem med.
Efter alla bestyr(jag var ju ledig!) så gick jag en sväng med tikarna och fick då se några små skuggor som MOHAAHAA:de vid några dörrar. Jag hörde också förberedelserna.

Hmmm...jag är fortfarande MYCKET emot Halloween, men de där små glyttarna hade ju så kul....














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar