Sorgset och stolligt, om vart annat

Idag har jag lärt mig nåt nytt. Såhär va; Om man inte planerar nåt, så får man mer gjort. Och bara bra saker!
Att vakna av ett bett i näsborren av Syrran är en ynnest som bara få är förunnade. D v s mig.
Gubben blir aldrig väckt på detta sätt, så jag får se mig själv som utvald.
Jag vet inte om jag skall vara glad eller besviken över detta...men det kallas ju kärleksbett, det där hon gör, så då får jag tacka så himla mycket för hennes ömhetsbetygelse. Extra mycket kärlek ger hon mig genom att dregla i ansiktet på mig efter bettet....

En enveten downkänsla i mig gör att träning är i periferin just nu, men att ta med vovvarna på långpromme ger mumma för kropp och själ, så det har vi gjort idag.
Helt oplanerat...
En hund i taget, dretväder men jag har bästa kläderna, inte snyggaste, men som sagt, bästa.

Och, tänk, under prommarna fick jag värsta inspirationen till betonggrejer! What? tänker ni, hon har ju lagt ner betongen för säsongen...Jo, det trodde jag med, men så ändrade jag mig....

Nu har jag gjort betonggrejer i förrådet, men jag säger inte VAD, för det är julklappar, får ni förstå!

Det där med alla helgons dag har jag ju skrivit om i tidigare inlägg, men nåt som förvånar mig varje år, är att det efter all helgona verkar som att intresset falnat över att tända ljus på gravarna. Förra helgen var det smockat med bilar kors och tvärs på Ruds kyrkogård, men idag kunde jag, vid samma tid, välja vilken parkering jag ville. Ingen trängsel där inte.

Mina föräldrar har ju varit borta i många år och jag kan, utan att känna mig sorgsen, gå till deras grav för att tända ljus eller smycka med blommor.

Jag har pyntat som jag vet att de skulle vilja, som de
naturmänniskor de var. Här skall det inte ligga några plastblommor
utan endast vad naturen ger. 

Detta har jag ju gjort i många år. Men nu har jag flera kära vänner, unga som lite äldre, som har tillkommit på kyrkogården.
Jag brukar gå till en speciell grav, inte varje gång, men ganska ofta. En grav där det ligger en flicka som egentligen skulle ha varit i sin bästa tid just nu. En flicka som är så himla saknad av sina föräldrar, sina kusiner, sin mormor och farfar. Ja, såklart många fler för hon gjorde avtryck på varje person hon träffade.
Idag tände jag ett ljus på hennes grav och kände mig så himla ledsen över allt och inget. Så himla orättvist allt kan vara! Tänk om inte om hade varit...
Lite längre bort fanns en grav med två små flickor, endast några år gamla, döda med ett års skillnad. Mitt emot min lilla släktings grav ligger en kille som var tjejernas drömkille då jag började på Ilanda.
En kille med alla ess i ärmen...trodde vi.

Hur orkar man som förälder?
Och så kom jag ihåg...Mina föräldrar gick ju igenom detta då min syster var sjuk i hjärntumör och gick bort vid 13 års ålder. Själv var jag 5 år och fattade inte så mycket. Utom att min mamma ibland började gråta utan anledning...De orkade gå vidare eftersom de hade mig..och varann...och livet.
Idag snorgrät jag i bilen på väg hem. Ingen vacker syn, kan tänkas.
Men att gråta är förlösande för själen. Det är ett sätt att rensa och gå vidare. Och det har jag gjort med råge idag. Tills nästa gång det rinner över.

På tal om det, förresten, jag gråter ju väldigt lätt nu för tiden, eller nuförtiden...det är en underdrift, det har pågått i ganska många år, typ sen jag var 40. Och det blir bara värre och värre. Eller bättre och bättre...Vet inte riktigt vad som är rätt eller fel. Glatt som sorgset, jag fulgrinar på stört.
Ibland är det riktigt jobbigt då folk runtomkring inte fattat vad som var så jävla ledsamt, men då får jag försöka lägga band på mig en aning.

Nä, nu över till nåt helt annat.

Ni som läste mitt inlägg från igår såg att jag lyckats med att orka laga mat...på riktigt.
Idag har jag överraskat mig själv med att göra NY mat! Alltså ingen microvärmd rest från igår. Jag fattar knappt själv hur detta gick till men jag tror det började med den här....

En 3:a grädde med utgångsdatum i dag. 

Det var begynnelsen till dagens middag. Helt oplanerad....Jag kommer inte att vara så otroligt pedagogisk som i gårdagens inlägg utan här får ni gissa lite...

Alla ingredienser...tror jag

Det blev en gratäng, helt enkelt. Det vet väl alla hur man gör, eller hur? Då gubben kommer hem i morgon så får han rester av den. Ja, herregud, har han varit på egna äventyr så får han väl hålla till godo med vad som bjuds!

Jag försöker att inte få julfeber eftersom jag är en traditionell människa. Idag var det dock MYCKET nära att jag köpte en tomte! Att köpa tomtar vid denna tid är ALLDELES för tidigt, enligt mig. Men som tur var höll jag emot, vände på klacken och köpte istället två amaryllisar....

Titta så små och gulliga! Jag har dock ingen aning om var de skall stå.,
men det ger sig...

Måste bara berätta! Igår låg det ett brev från Postkodslotteriet i brevlådan då jag kom hem. Öppnade det och fick då fram två ark med typ bingolottokuponger. Två på varje. Jaha ja, en massa reklam, tänkte jag och var på väg att slänga tills jag hejdade mig. "Tänk om det är nåt jag måste delta i för att vinna pengar"? Jag har ju två lotter...Hmmm....
Jag har nu läste TVÅ gånger och fattar fortfarande inte. Dum i huvudet eller missvisande(medvetet)reklam. Jag får väl lägga ner mig eftersom jag är en sniken person och vill vinna MASSOR av pengar. Vem vill inte kunna pensionera sig vid 56?

Hmmm, måste jag kolla på programmet och dessutom sitta och
pricka för en massa nummer som en gammal pensionär för att håva
in miljonerna?
OK, jag gör det, bara jag är garanterad alla miljoners triljoner!

Tycker ni att jag har blivit långrandig?
Ha, det är inget mot vad jag kommer att bli! Jag är ju gräsänka och är fri att uppta er tid hur mycket som helst, hi hi!

Så....det kommer mera...

För ett tag sen lagade jag några lekisar. Det var främst Nallis som hade en svår nackskada pga Lummis närkontakt. Nallis fick idag en ny, svårartad nackskada pga Lummis kärleksbetygelser. Kanske, kanske kan jag rädda Nallis....

Goa, goa, goa, goa ,goa GOA Nallis...

.

Ajjj, ajjjj, ajjjj, på Nallis

Alltså, jag kan inte låta bli! Kolla min andra julkaktus!!!

Nu har jag lärt mig att man skall ta fotot från golvet
för att få med allt...

Nä, nu får ni faktiskt hitta på nåt annat än att läsa min blogg, Herregud, ni måste ju ha massor av saker att göra! Ha det kul, kära vänner! Jag och alla mina pälsklingar skall ha en trevlig kväll med snacks och gnagisar. Matten kommer att försöka se HELA "Så mycket bättre" men om hon inte orkar klara reklamavbrotten utan att somna så...skit samma, Kajsa Grytt är inte favvisen i vilket fall...

Selfie med matte och Klinga

Nospussar från Klinga och matten mig, eh...Anja, alltså...