Tikarna fick sig varsin långpromme. Gött i kropp och själ för oss alla tre. Vaski fick vara med sina kompisar på dagis, han.
Jag hade bokat två pass på KMTI men under promme 1 insåg jag att raska prommar, sammanlagt 2 timmar, och ett bollpass på min egen(jodå, jag har en som ligger inklämd i ett hörn i syrummet) pilatesboll kunde räcka som träning för dagen. Bokade raskt av passen, trots att jag älskar både coreboll(förlåt Ylva) och popspinning(förlåt Petra).
Så var det dags att hämta Vaski på dagis. Den ordinarie personalen var ledig och istället fanns där en vikarie. Det kom att bli det mest underliga upplevelse på länge....
Jag har träffat henne flera gånger, trevlig tjej. Så började vi prata med varann om ditt och datt, tex var jag arbetade och jag sa; -på Ilandaskolan.
-Där har jag gått, sa hon. Ehhh, blev jag, hon är ju ganska ung, men jag kunde verkligen inte känna igen henne.
-När gick du där då?
-2008 gick jag ut, sa hon. Jag hade Jimmy och Jens som mentorer.
-Men hallå, jag har ju jobbat på Ilanda sen 1996! Du måste ha förändrat dig nåt otroligt sen du gick där.
-Nja, kanske lite längre hår...men annars ser jag väl ungefär lika ut. Vad gör du på Ilanda då?
-Jag jobbar bl a i biblioteket, men har en massa andra uppgifter också. Du känner inte igen mig heller, alltså?
-Neeej, fast jag kanske inte var i biblioteket värst ofta...
Ja, så här fortsatte vårt förvirrade samtal en lång stund. Vi pratade om personer runt omkring oss under den tiden som om det var igår, men vi kunde inte komma ihåg varann!
Ja, herregud, vilken knepig känsla ändå.
Det där med att bestämma sig för en sak och hålla det, är nåt jag har svårt för. Som tex då jag har börjat på ett handarbete och helt plötsligt ser ett annat användningssätt.
Kolla här bara;
Från början ett kuddfodral men under arbetets gång har det förvandlats till en kjol. Fast jag är ju inte klar än.... |
Alltså, med risk för att upprepa mig till oändlighet; Mina julkaktusar blir bara finare och finare!
Nya knoppar och blommor varje dag.
Finns inget foto som gör dem rättvisa men detta är ett av alla mina försök. Kolla lillen där nere, min fosterkatus som var nära döden förra året. |
Gött, kändes som jag vann en extradag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar