Mot ljusare tider

Då var julhelgen ett minne blott. Ett bra minne. Inte massor av mat utan bara det som vi tycker allra mest om. Godiset glömde vi bort....men kom ihåg igår kväll. Vi drog i oss hela skålen under kvällen...en STOR skål...

Träningen har det blivit lite si och så med. Så är det alltid vid denna tid, men efter alla helger är jag alltid träningssugen igen. Just nu, då jag sitter och skriver, kan jag känna valken runt midjan mot mina armbågar....

Den är, som julen, snart ett minne blott.

Nåja, helt orörlig har jag inte varit. Våra hundar har fått sig några rejäla prommar, var och en för sig. Minst en timme var. Så himla härligt nu då det äntligen har blivit lite snö och kallt. De älskar verkligen snö! Det gör ju inte jag....men hellre det än regn och slask. Pest eller kolera, helt enkelt.

Framför allt är jag ute efter ljuset, det är så himla nödvändigt för mig. 

Men det där med att behöva sätta på sig så mycket kläder....uhhh. Och tänk att det sitter kardborreband i alla tampar och spännen...som fastnar i vantarna, och har sig.

Jag känner mig som en Michelingubbe då jag går ut. 

Här är det inte tal om att vara snygg utan VARM!!! 

Den som uppfinner ett par fingervantar som är jättevarma och som man utan att fumla, kan plocka upp hundgodis ur fickan utan att få med hela fodret så att allt godis hamnar på marken, få isär bajspåsen och sen kunna knyta ihop den utan att få in fingrarna i knuten eller få bajs på vanten, svara i mobilen, ta upp nycklarna utan att vanten fastnar i dragkedjan...den människan skall ha Nobelpriset!

Att frysa om händerna är förödande för mina händer. Värsta värken och känslobortfall på nolltid och att få tillbaka känseln i alla fingrarna kan ta flera dar. Så, sätt igång och uppfinn, kära ni!

Lite pyssel har jag också hunnit med. Vi har attans många ljuslyktor i vårt hem just nu, men kanske lite dåligt med vinglas...

En hundbädd förvandlades till kattbädd hastigt och lustigt. En slaktad fleecehundfilt och IKEAS små tygbitar blev ett snitsigt fodral på bädden. 

Tänk att det är 6 år sen vår Klinga såg dagens ljus. Vi tror ju fortfarande att hon är valp! 

Minnet börjar tydligen svikta på matte och husse...

I morgon och på tisdag skall jag göra ett gästspel på jobbet men sen tar jag ledigt igen. Ja, man skall inte överdriva. 

Att min bil har haft ett lynnesutbrott och inte alltid startar...trallalla, vägrar jag att tänka på just nu....

Årets lappisjulbild. Ett måste!

Och kattjulbilden...tillsammans med
vår specialbeställda julöl.

Där fick våra IKEA vinglas se sig förvandlas
till ljuslyktor. Att ta ETT glas vin har alltid känts
lite osäkert utan dl mått...

Det förra fodralet blev sunkigt så det hamnade i soporna

Den slaktade filten på ena sidan...

...och lapptäcke på den andra

Skrållans val blev fleecen.

Jag får väl erkänna, trots ett visst motstånd; Det ÄR vackert!

Här sitter hon, vår 6- åriga valp....eh...

Matte, det är SNÖÖÖÖÖÖ!!!!!

Här tar vi det lite lugnt, sa Lummi. Så märkvärdigt mycket
snö är det ju inte...

Det är lite kallt i ögonen, matte!