Jo tack, huvudet upp och fötterna ner

Så är det då oktober. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte längesen det var sommar.

Arbetet med vårt hus, knallar på i sakta mak. Nu har rören dragits, där fick Gubben göra en insats för att det skulle gå undan...Sen har han fixat vårt TV-rum, som var minst skadat, så vi förhoppningsvis kan fått dit golvet snabbt som attan. Nä men, nu får jag väl hejda mig lite, Byggare Bob kan ju bli utmattad. 

I helgen har vi valt tapeter, golv, kakel och klinker. Det kommer nog att bli bra. Då det blir färdigt.

Ni kanske anar en viss skepsis från min sida...

Men efter att ha hört vad rörmokaren sa till Gubben så är jag trots allt positiv.

Han sa: Ert hus är det snabbast åtgärdade försäkringsfall jag någonsin jobbat med. Ibland tar det en månad innan försäkringsbolaget ens hör av sig! Att det gått så snabbt hos er beror nog på att det var en så omfattande skada att det inte gått att bo här.....Ehhhh

Eller så är det så att i detta hus bor en ärkedrake med nyvässade horn....

Välj själva alternativ. 

Det är inte bara jag som är hjärtligt trött på vårt compact living. Även Skrållan har börjat, sin vana trogen då hon inte känner sig tillfreds, att försöka kissa in sitt bomärke på bottenvåningen. Hon är helt suverän på att slitsa upp plasten och tejpen, hoppa från stillastående över kompostgallret ner i trappan för att sedan springa ner och finna ett tryggt ställe som hon känner igen och kissmarkera. Icke acceptabelt, har vi sagt, men det ställer hon sig helt frågande till. Detta är kattens natur, hävdar hon. Och hon har ju rätt. Sånt här ståhej för en gammal katt(föråt Skrållan) är inte bra.

Köket

. Hallen

Men wtf....

Nu har hon i alla fall gjort sin sista rymning. Idag satt Gubben dörren som är över från kontoret(där det skall bli hel vägg) i övre trappan. Skrållan är INTE glad, kan meddela.

Det är väl ingen som missat mitt stora intresse för djur. Våra djur men även andras och de som inte har någon ägare alls. Eller en ägare som borde lämna bort sitt djur....

Vår Vaski börjar bli till åren och jag fasar för den dag han inte längre finns med oss. Han har fått konstaterat artros i höfterna och nu är det upp till oss att göra hans liv så smidigt som möjligt. Att han själv tror att han är en valp med allt vad det innebär gör ju inte detta så himla lätt. 

Nu har han fått Glucosamin till att börja med. Det hoppas jag kommer att få hans höftleder att bli smidigare och smärtfria.

Mattes böbbe.