Att laga mat:
Trodde ALDRIG i min vildaste fantasi, att jag skulle längta efter det! Till och med att baka småkakor! Ja men ni hör ju....Nu är det illa...eller tvärtom, välj själva.
Men då jag mestadels överlevt tack vare salladsbaren på ICA och COOP eller falafelrulle från traktens pizzerior sen början av juli fram till höstterminens start, så är jag oerhört tacksam att jag valt rätt arbetsplats! Efter det har vår eminenta skolrestaurang hållit mig undan svältdöden. Jo, det är faktiskt så att jag ibland struntat i att äta eftersom det varit så förbaskat jobbigt.
Att få gjuta:
Mitt största intresse under sommarhalvåret har gått i stöpet. Något litet har jag lyckats få till men inte i närheten av allt som ligger kvar i huvudet och inte har möjlighet att komma ut.
Min betongverkstad har ju tagits över av vår kyl och frys...
Att sy:
Mitt syrum är numera kombinerat kontor/syrum/kattlekrum och kartongförvaring. För att jag skall kunna skapa något över huvud taget så måste det vara rena ytor runt omkring mig. Särskilt om jag skall rita mönster och klippa tyg. Det är mycket svårt att skapa nåt då man måste trängas med en kattunnel och en klätterställning...OCH två nyfikna katter.
Att träna mina hundar:
Innan "den stora läckan" lekte vi ofta kurragömma med våra vovvar. Det var hejdlöst kul BÅDE för dem och oss! Nu finns det ingenstans att gömma sig mer än under sängen och i klädkammaren. Kryper jag under sängen så finner dem mig direkt plus att jag sen inte klarar att kravla mig fram igen...Jaha, där ligger matte under sängen igen, tänker säkert våra smarta voffs. Och var är husse nu då? Jahaja, i klädkammaren. Så otroligt svårt, tänker våra spårhundar. Så var den roliga leken över. Den tog typ 3 minuter...
Att se på TV utan att kolla rakt in i porerna på personerna i programmet:
Vår TV är inte värsta fläskiga plattisen men i vårt gästrum där vi numera har vårt allrum, är den gigantisk! Egentligen behövs ingen fjärr, det behövs bara en lättare framåtböjning så når man TV-n. Tyvärr så finns ingen "väljknapp" på apparaten utan det är väl bara att sparka in rutan, antar jag.
Att träna MIG SJÄLV:
Suck.....
Avunden har inga gränser då jag hör mina vänner berätta om sina vedermödor och träningsvärkar från alla möjliga och omöjliga träningspass på vårt gemensamma träningsmecka!
Jag som är beroende av träning, både fysisk, psykisk och social har nu blivit en sån där som "går ut med hunden". Nu har jag ju tre hundar så det innebär....under helgen, alltså, 3X ca 40 minuters promme. Och då handlar det inte om nosprommar...Matte har en ny mobil med stegräknarapp inlagd...
Vad jag har:
Ett halvt hus:
I dess tider med flyktingströmmar från framförallt Syrien så får man perspektiv på saker och ting. De har lämnat sina hem men kanske har de med sig det viktigaste i livet, sina familjemedlemmar.
Mina husdjur:
I mitt liv finns inget viktigare än våra djur och deras väl och ve! För dem gör jag allt! Det får kosta vad det vill. Det gör det....
Fantastiska svärföräldrar:
Det finns bara ett ord för mina svärisar; DE ÄR FANTASTISKA och JAG ÄLSKAR DEM!
Hmmm, det där var ju flera ord...men jag är inte helt säker på matte, jag...
Ni kanske undrar vart Gubben tog vägen i allt detta men han finns med i allt SÅKLART!
Såsom att:
Laga mat på gasolspisen i husvagnen under några valda tillfällen i somras eftersom jag vägrar gasol. Jag har en uppenbarelse om att jag spränger hela skiten i luften...om jag ens sneglar på gasoltuben.
Riva tapeter och spackla då jag låg i migrän en hel helg.
Dra rör och el för att "det har gått lite långsamt" för " de andra".
Gett mig framtidstro då jag bangat ur och grinat till mig.
Om inte annat så har han stått ut med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar