Nåt jag har lärt mig under denna kaotiska tid, är att inte ropa HEJ i förtid. Så därför var jag inte speciellt säker på att vi skulle få ekparketten lagd denna vecka, eller nästa, eller nästa....
Döm av min förvåning då golvläggaren dök upp kl. 08.00 i morse! Tror Gubben blev lika förvånad...
Att han har tagit semester hela veckan KAN ha inverkan på ruljansen. Igår ringde nämligen Gubben till Bosingen och förkunnade att det var dags att skicka golvläggar´n eftersom väggar och kakel var färdiga.
Nu är nästan alla golven lagda, slutet på eländet verkar vara inom räckhåll men jag har svårt att känna nån glädje. Det verkar inte klokt att känna så, men så är det. Denna tid har varit alltför overkligt jobbig för att kunna skaka av sig bara så där.
Då allt är färdigt och alla inventarier är på plats så kommer jag helt säkert att uppskatta allt. Min Gubbe har varit en klippa i allt detta. Han har inte alls samma tendens till att gräva ner sig som jag har.
Tur dä.
Några som är mer positiva till allt är husdjuren. De mår hur gott som helst då de får springa omkring på undervåningen. DET gör mig varm om hjärtat!
De har verkligen mått dåligt av vår compact living.
Allt blir bra, det är jag säker på.
 |
| Vardagsrummet |
 |
| Hallen |
 |
| Korridoren till köket |
 |
| Köket |
 |
| Hmm....TV-rummet där alla verktyg står. |
 |
| Å mitt i allt så kom mina nya skor! Lycka! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar