Först HUSET och sen lite annat viktigt....

Kära vänner, det var ett tag sen. Så mycket har hänt att jag inte hunnit med att blogga om det. men sånt är livet för de flesta av oss. Eller hur?
Och dessutom är det mörkt. Och regnigt. Och DJÄVLIGT dystert!
Ni som känner mig vet ju hur detta påverkar mig.
 JAAAAA! Jag vet, grinig kärring!! Vadådå?????

Vårt hus är färdigt.
Nästan.
Vi hade slutinspektion förra fredagen och påtalade då vad som inte var åtgärdat och vad som var klantigt gjort. Elektrikern som inte synts till på 4 v tex. Eller avsaknaden av spegeln som skall sammanfalla med kaklet i badrummet.
INGA PROBLEM, mässade Byggare Bob och hans lakej Mr P.
Det kommer en elektriker och fixar golvvärmen i badrummet och spegeln  är INGA PROBLEM att sätta fast. De kommer till veckan.
Härligt Bobsingen, men vart har de tagit vägen?
Semester?
Åkt vilse?
Kontaktsvårigheter?
Jag har numera slutat vara upprörd.
Vi kan ju leva som vanliga husägare gör. Med tvättmaskin, diskmaskin, kyl och frys i köket och en spis att laga mat på. Och som inte det var nog, vår braskamin är installerad.
Jag var helt salig då vi tände den första brasan!!!
Det finns mycket kvar att göra, men att tända brasan varje kväll....mmmmmm

Nu till ett av mina värsta beslut på länge. Det har tagit oerhört mycket kraft från mig men nu har jag bestämt mig.
Definitivt.
Att vara djurvän och vilja ge de mindre lyckligt lottade en chans i livet är för mig det mest naturliga i livet. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som överger, missköter eller t o m plågar sina husdjur!!!
Därför var det för mig naturligt att försöka dra mitt strå till stacken då tillfälle gavs under våren.
Jag gav mig in i detta med hull och hår tillsammans med kollegor, lika nytillkomna som jag, men med samma mål för ögonen; Att rädda katter som annars skulle dö eller dödas!
Vi var SÅÅÅÅ motiverade efter att vi tagit över ett sjunkande skepp. En styrelse som som bestod av EN person och Djurskyddet karlstad stod inför en nedläggning.
Ett nödrop hade skickats ut och vi nappade.Som de entusiaster vi var.
Då.
Jag har nu insett att det finns krafter inom detta skrå som gör det omöjligt att göra det bästa för de som vi värnar om, dvs katterna.
Under denna tid har jag fått vara delaktig i massor av härliga upplevelser, sorgliga upplevelser, härliga möten, men tyvärr också fått klagomål och kritik som inte känns rättvis.

Vårt gäng har försökt med allt vad vi har mäktat med för att göra alla till lags, men....
Jag ger nu upp i denna förening. Tyvärr.
Men mitt engagemang inom djurskydd kommer alltid att bestå, men då i en förening som är seriös.
Katterna är inte förtjänta av härskarfasoner. De vill ha mat och omtanke. Även av barnfamiljer...

Så, ni föreningar som tänker på djuren istället för egen maktfullkomlighet; Hör av er till mig!
Jag är redo! Mitt förbehåll är: Samarbete är A och O!!!
'