Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 25 december 2019

Att få sladd...

Hoho, alla vänner! Nu skall jag berätta hur det gick till då jag fick ett anfall av julstress.
Jodå, jag veeeet, jag har ju tidigare hävdat att nån sådan icke infunnit sig hos mig, men man kan ju alltid ändra sig...

Så här var det; Dan före dopparedan följde jag till en början min planering till punkt och pricka. Jag lastade in Humle i bilen och for på inköpsrunda.Varför Humle, tänker ni? Visst ja, tänkte inte på er som inte har hundvalp, så för er förklarar jag att jag inte ville bli överraskad av söndertuggade mattor, vedträn, bordsben, läsglasögon mm och eventuellt trampa i en kisspöl.
Jag var vid mycket gott mod, sjöng med i alla julsånger på radion och även om regnet hängde i luften så hade jag julfeeling.
Det tog ett herrans tag innan jag var klar eftersom inte bara jag var ute i samma ärende....men med samma frejdiga humör for jag hemåt och lastade ur en jädrans massa kassar ur bilen...dessutom även Humle. Hade en timme till godo i schemat.
Nästa punkt i planeringen var att ansluta med Gubben vid hans jobb 16.00 för att göra våra julmatsinköp, efter att först ha eskorterat hem min dotter från hennes jobb.
Jag backade ut från vår uppfart i god tid, men då jag kört en stund hördes ett knackande ljud vid höger bakhjul. Äsch, det är säkert ingenting, tänkte jag, men titt som tätt hördes knackandet och efter ett tag tillkom även ett knastrande ljud.
Jädrar också! Detta fanns ingen tid till! Körde in på en parkeringsplats för att kolla bakdäcket. Nää, det syntes inget. Men då jag for iväg hördes ljudet igen fast nu från undersidan av bilen. Faan, kändes som det var en tidsfråga innan hela bilen brakade!
Ringde Gubben och berättade.
Panikåtgärd! Vi bestämde hemfärd för mig och hemskjutsande av dottern för Gubben som därefter skulle fara hem och hämta sin numera julstressade maka...
Då jag körde ner på vår grusplan såg jag en vit mojäng liggandes i gruset.
Vid närmare titt visade det sig vara timern till min motorvärmare....
Ni fattar, va?
Inte?
Jag hade alltså kört iväg med sladden till motorvärmaren släpandes och slängandes under bilen.
Men vet ni, igår då jag tog samma väg som min knackelibangresa så hängde min sladd på en vägskylt där jag gjorde min u-sväng efter däckkontrollen!
Ha en god fortsättning på julhelgen, govänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar