Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 21 december 2019

Ingen stress...

Nu är jag här igen. Har jag inget annat för mig, eller?
Nää, faktiskt inte.
Hoppas ni har det bra och inte fått stresskänningar, ångestkänslor eller hjärtproblem inför Christmas. 
Ta det lugnt, vettja, det kommer en tid efter jul också, förutom för de stackars grisarna...

Att inte vara stressad inför jul är en sån märklig känsla att jag snart blir stressad över att inte vara stressad...
Undrar om det finns nån "Anonyma fd julstressaregrupp" som man kan anmäla sig till?
"Hej, jag heter Anja och är en fd julstressare." Jag har julstressat i 40 år men helt plötsligt så behöver jag inte stressa längre, hur går jag vidare?

Har varit på inköpsrunda med min vuxna bebis idag. För er tvivlare så kan jag bestämt säga att ens barn ALDRIG blir vuxna helt och hållet, så det så! Min bebis är 39 år och kan mycket väl ta hand om sig själv och sina barn tillsammans med sin sambo. Det hjälper föga, hon är min bebis. Så Det Så!
Frågor på det?

Och nu över till nåt helt annat.
Mitt bibliotek är under förvandling till det bättre. Nya möbler är beställda och en plan för hur biblioteket skall bli ett riktigt bra bibliotek är gjorda. Tyvärr får faktaböckerna ge vika för annat i dessa tider då alla ungar har en egen dator. Google is da shit för dem. 
Har räddat några böcker till mitt eget hemmabibliotek. Som den här om Karlstads alla speciella personer som gett stora avtryck i vår lokalhistoria. Jag har läst den flera gånger men tröttnar aldrig på den. Låt dem aldrig falla i glömska. De levde under en tid då man fick lov att vara annorlunda.

Vem har inte hört talas om Kalle Knepig?
Så var det den där högen med böcker på mitt nattygsbord...Hur långt är lovet, sa ni?
Alltså, Jan Gullious senaste böcker i Brobyggarserien är ju hur trista som helst! Jag har verkligen, VERKLIGEN försökt läsa den senaste men har stannat på typ sidan...100. Men som den envisa människa jag är så har jag som mål att läsa HELA boken. Men har inte sagt under hur lång tid...
Ni funderar säkert varför jag envisas med att läsa denna serie, eller hur? 
Helt normalt att undra. 
Saken var den att de första 5 böckerna var fantastiska och gav en spännande beskrivning av den tiden. Men så infann sig 60-talet...
Då fick väl Janne nån sorts tvångssyndrom att trixa ihop nåt hyfsat vettigt tidstypiskt...
Tiden under 60-70 talet var för mig mycket mer än kommunistiska fraktioner. Det var ju massor av bra musik, Ingemar Stenmark, färgtv( jojomensan!) och mycket mer som jag inte kommer ihåg...

Man undrar om Janne vill lägga till några nya fräscha miljoner till sitt konto och bara slänger ihop de senaste böcker på en höft. Hur han förklarar sina miljoner på kontot som yttervänster är ju spännande...Men det är hans sak. Tror faktiskt inte han har dåligt samvete...

Som den envisa människa jag är så kommer jag att läsa ut den senaste boken också. Men har ingen tidsplan...

Nu har julmusiken från spotify tagit över vårt hus och hundarna har fått sina helggnagisar, de har även hunnit knycka ifrån varann men annars så...ligger lugnet över Fiskvik 210. 
Min älskade Göbbe tar sig en tupplur efter dagens knog och ett böbbelbad.

Ta nu en välbehövlig helg och låt inte julstressen hugga tag i er!
Kraaaaaam allihop!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar