Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 13 november 2020

Mörkt hela tiden...

Men hallå goingar! 

Är ni lika energibefriade som jag under denna mörka månad? Jag har alltid tyckt om hösten, men då menar jag den RÄTTA hösten, dvs då den visar sina fantastiska färger, marken är krispig av frost och himlen är blå och molnfri. Inte den här hösten som visat sig på sistone då färgerna är grått och svart. 

Nu skall jag berätta för er hur min hemkomst var idag: Körde ALLDELES för fort på hemväg då jag väntade en viktig leverans. Min tanke var att jobba vidare hemifrån. 

Då leveransen kommit insåg jag efter koll i kylen att jag saknade vissa nödvändiga livsmedel och tog därför den sista energin till hjälp för att orka vända bilen och ta en tur till Coop. Passade också på att slänga skräp, lite kul måste man ju ha...😉 Insåg att jag kört som en tok då jag vid sopstationen vid Coop mötte min makes morbror som påtalade att jag verkade stressad. Hmmm...kanske hade han en poäng, men det erkände jag INTE för honom..😁 Gjorde mina inköp i flygande fläng och for sen hemåt för att jobba vidare. Väl hemma bytte jag till mina civila kläder, dvs formlösa svarta byxor och den numera urblekta hundmönstrade favoritjumper för att sen gå och släppa ut våra hundar från hundgården. 

Där stod...

Tre lurviga tjejer som mottog matte som om de inte sett henne på flera veckor! Detta är bara EN av alla anledningar till att ha husdjur! Att bli mottagen som den bästa i världen känns så mjukt och fint i hjärtat att det på en gång sänker stressnivån. MEN det är ett stort ansvar att ha ett husdjur som familjemedem!

Jag tänkte låta dem härja omkring på tomten och i hagen så jag hade tagit på mig Fiskviksjackan; dvs min självlysande gula jacka med reflexer och en oerhört stor mängd fickor,(tror inte jag funnit alla än😏), för att hålla värmen, men döm om min förvåning då alla tre efter utförda behov sprang upp på altanen för insläpp. Man kan undra om hundarna har samma problem med höstmörkret som matte? 

Sååå...

Jag lät mina lurviga älsklingar få gå in. I min jobbmobil hade jag fått två viktiga sms som jag under helgen skall sammanställa till ett dokument under helgen. 

Men inte ikväll...

För...

Efter min hemkomst från Coop så blev det alltså totalt batteritorsk på mig och hundarna.

 Jag laddade upp vovvarna med varsin morot att gnaga på men för min egen del överraskade jag mig själv med att sätta på tv-n! Att kolla tv direkt efter jobbet är inget jag gjort tidigare men idag var det premiär.

Som en energibefriad människa zsappade jag runt och hamnade på Wahlgrens värld. Har aldrig råkat på denna realityserie förut och efter bara en kort stunds tittande blev erhört illa berörd. 

Tänker...

Är det månne modernt för 20-30-40 åringar att ge nedlåtande och respektlösa kommentarer till sina föräldrar? På tal om detta så läste jag häromdagen om att Isabella Lövengrip-Blondinbella (jag VET vem hon är, är inte helt bakom flötet.😜..) hade uttalat sig i media om sin barndom i negativa ordalag utan att hennes föräldrar fått en chans att få ge sin syn på hennes påhopp. Varför göra detta mot sina föräldrar? Vad är syftet? Nån sorts ny terapi för 30-40 åringar som inte vågar ta ansvar för sina handlingar och lägger därför ansvaret på sina föräldrar.Vad är det som gör att man känner en sån stor lust att ge sina föräldrar en stor fet verbal käftsmäll rakt i ansiktet titt som tätt? Är det nån sorts självterapi att låta ens föräldrar få skulden över allt som hänt och som fortfarande händer och sker i ens liv? Vad beror detta på? Jag bytte kanal.

Snart ser vi på Idol. Caspar har redan vunnit, iallafall enligt mig och Göbben,  men även om inte, så är det ett fredagsnöje för oss gamlingar, dvs innan röstningen...det där mellanprogrammet är ju dret, eftersom man lätt somnar under tiden och då röstningen kommer så är man oftast i drömmarnasn land ...Fast det gör ju inget för Caspar har ju redan vunnit, eller hur? Har röstat, bara så ni vet...

Förresten, jag glömde ju att berätta, nu har jag bara 2 kilo kvar till matchvikten 60 kg. De där sista kilona är sega som faan, men idag var det lätt att kapa tterligare kilon i vår lunchservering. Korv, mos och bröd en fredag..Vegkorv och fläskfria såg likandana ut, för min del chansade jag inte. 

Men.. 

Grönsaker är ju också gott så det gick ingen nöd på mig.

Ha det gött mina kära vänner och tänk på avståndet!

Kraaaaam på er!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar