Humles resa började redan i mamma Glittras mage. Så efterlängtad av matte och husse! Husse var med under förlossningen och redan efter någon dar hade vi valt den valp vi ville ha, den med vita fläcken i nacken. Vad som hände i hans kropp visste ju ingen förrän då han kom hem till oss vid 9 v. Han hade konstant diarré oavsett vad vi gav honom. Att få honom rumsren var en utmaning eftersom vi aldrig visste när det var dags, och inte han heller...för det bara kom oavsett hur många gånger han varit ute och bajsat. Våra nätter blev en enda lång bajsluktande historia. Det sägs att man inte kan känna lukt då man sover pga att hjärnan inte är i bruk. De forskarna har inte haft en hund med ständig diarré... Äckeldoft väcker mig på stört!
Vid den tiden hade vår lokala smådjursklinik öppnat och jag bokade genast en tid då vår uppfattning om veterinärparet som startade kliniken var mycket goda. Och det har blivit täta besök, så täta att personalen hojtar ;Hej Humle, redan i dörren. Nja, inte då vi kommer störtande med en mycket sjuk Humle för då är det bråttom! Och det har hänt ett stort antal gånger...
Fyra månader och gick inte upp i vikt. Maten gick rakt
igenom honom
Här var det dags igen. Jättehängig med stenhårda trampdynor
som inte gick att få mjuka.
Här mår han allmänt pyton . Hela kroppen värker. 
Här är han helt avtuppad av smärta. 
Mager och på återbesök
 |
| Senaste gången och förhoppningsvis den sista. Han var så sjuk att vi fruktade att han skulle gå till Regnbågslandet. |
 |
| Dagens besök på Anicura Bagarmossen. |
 |
| En del av alla fakturakopior under årens lopp. Sen finns det lika många på mejlen... |
Hans resa har kunnat vara slut flera gånger då vi varit så förtvivlade över hans smärtor och tänkt att han kanske borde få somn....men ändå inte för varje gång vi fått hjälp av våra fantastiska veterinärer så har han repat sig på några timmar! Att låta denna goseclown få somna in utan att få alla chanser till att bli bra finns ju inte på kartan för oss.
I söndags var det dags igen. Han blev jättesjuk! Jag kontaktade Agria vårdguide och fick kontakt med en veterinär som framförallt LUGNADE mig men också tipsade mig om olika ersättningsmediciner för kortison.
Måndag kl 8.00.
Ringde Hammarö smådjursklinik och fick en tid under fm. Fick inte vår ordinarie vette men skit samma. Hade ont i magen, gråten i halsen som alltid vid dessa tillfällen men nu mer än nånsin. Hur skall han kunna leva utan päls och med trasiga och ömma trampdynor? Veterinären var väldigt tydlig med vilka alternativ vi hade:
1; Söka specialkompetens, dessa finns endast i storstäderna
2:Fortsätta med kortisonet men som vi båda var överens om att det inte var vettigt-
3: Alternativet jag inte ens orkar skriva...
Jag lämnade Humle för behandling med antibiotika och kortisondropp. Han skall hämtas 16.00. 15.15 fick jag ett samtal från min veterinär som säger att Humle svarat bra på behandling men att hon också har en fråga gällande hur vi ställer oss till en fortsatt utredning. Hon berättade att hon suttit i flera timmar för att finna en veterinär med spetskompetens gällande Humles sjukdom och att hon till sist funnit en! Hon hade utifrån mina gråtattacker ändå fattat att vi ville göra allt för honom! Hon hade därför preliminärbokat en tid och gjort allt klart för oss!
Men kan ni förstå att jag vill vara bästa vän med henne resten av mitt liv!!!
Idag var dagen då vi i ottan for till den stora staden Stockholm för att träffa den spetskompetenta veterinären. Klumpen i magen var som en fotboll i magen så frukost var omöjlig. 06.15 gick Forden med maken som förare mot det stora djursjukhuset Anicura Bagarmossen.
Många tankar i huvudet, men det största och värsta: Tänk om hon säger att inget finns att göra?
Humles resa fortsätter!💖
Just nu är jag bara så befriad av oro och gråten i halsenkänslor för det vi fick var en framtidstro av denna fantastiska kvinna! Nya mediciner, plan B mediciner och ett absolut löfte om att ha kontakt med vår vetteklinik för hon vill verkligen veta hur det går för vår Humle!
Jag funderar just nu på vad man kan ge för present till vår vette på Hammarö Smådjursklinik för hennes otroliga engagemang för Humle och oss...Saken är ju den att i stort sett ALLA vettarna har varit inblandade i Humles välmående men just denna gjorde det yttersta för oss.
Hur mäter man tacksamhet i en present?
Det är något jag kommer att fundera på ett tag samtidigt som jag kommer att hålla ögonen på Humle och hur han reagerar på sin nya medicin.
Kram från en mycket lättad matte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar