Go fredag på er, mina godingar! Hoppas ni har det bra och känner helgfeeling trots regn och rusk. För visst kan man ha det mysigt inomhus också?

För en vecka sen påminde mig Gôbben om att han skulle på tidtagaräventyr i Kinna den här helgen. Det hade jag ju såklart glömt...trots att det varit en återkommande händelse under många år med ett litet uppehåll pga nån attans pandemi. Minnet är inte vad det varit...

I alla fall, denna händelse har förr om åren satt igång den värsta planeringen över aktiviteter och mat som inte maken gillar nåt vidare. Man får ju passar på, liksom...Det har oftast resulterat i en fetaost-och spenatpaj som jag kalasat på under hela helgen. Resten av planeringen har rasat typ...en timme efter att han rest.

Vadå då? Funkar inte alla gräsänklingar/gräsänkor så? 

Jag begär ingen större variation på maträtter, är hyfsat ointresserad av matlagning, eller faktiskt HELT ointresserad om sanningen skall fram. För mig funkar det hur bra som helst att äta samma mat flera dar i sträck bara den är god. Som spenat-och fetaostpaj tex. Orkar jag inte fixa detta av olika skäl, som tex lathet så funkar fil och mûsli också bra. 

Så varför ändra ett vinnande koncept? 

Såklart skall jag köra paj, men den här gången grönkål istället för spenat eftersom grönkålen växer så det knakar i mina pallkragar, tänkte jag.

Men...

Igår var dagen då jag fick min andra visdomstand bortopererad.

Som jag har längtat! 

Den första togs den 27 juli. Den var envis så det tog en rejäl stund att få ut den. Funkade hyfsat med återhämtningen, dock blödde det under hela kvällen. Det skyller jag på min EDS. 

Fick då med mig fyra såna där tussar att bita ihop om. De tog slut så snabbt att jag behövde till vår lokala apoteket för att köpa nya. De letade och letade både i lådor och på nätet men fann inget som matchade dessa tussar. Fick köpa kompresser som jag inte utan problem fick vika ihop och stoppa in i tomrummet efter tanden.

Alltså, nu tänker ni att jag är dum i huvudet på riktigt, eller hur? Att känna lycka över att operera bort tänder!?!!?

 Men om ni har haft käften full av tänder ända långt bak i tungroten och bitit er i kinderna titt som tätt under måååååånga år så kanske ni kan föreställa er något se när...

Mina visdomständer i överkäken har inte gett mig nån visdom alls(varför heter de visdomständer då man inte blir det minsta extraklok?) utan bara funnits där utan nån uppgift alls eftersom de famlat i blindo. Ingen tand att möta från underkäken eftersom den ena är bortopererad ur käkbenet för länge sen och den andra ligger nedbäddad i underkäken.

Så jag kände alltså framtidstro att ta bort den där onödiga tanden. Fick med mig massor av såna där tussar som inte apoteket hade förra gången och for hem, nöjd i sinnet. Ja, jag anar, ni tror fortfarande att jag är nån sorts masochist, eller?

Jag har sovit typ, kanske, eventuellt sammanlagt 2 timmar i natt. Att tala sluddrande på jobbet kändes inte som en bra idé så idag har jag kämpat på, försökt hålla mig undan elever och personal och helt enkelt stått ut för hujedamej så mycket blod som runnit ut ur det där hålet efter visdomstanden under dagen...

Men vet ni, snart kommer jag att tala klart och tydligt igen bara det slutar blöda, det ger sig nog snart...

Förresten, Humle hälsar att han är helt okej och håller koll på brorsan Dumle. Nästa vecka är det vettedags igen och då skall minsann Dumle få "inteintresseradavlöptikar" chip i nacken och Humle skall ha sin sedvanliga långtidssmärtstillande injektion. Vem tror ni är den coolaste vovven på kliniken? 

För att återknyta till ursprunget av inlägget...grönkålspaj är uteslutet, alldeles för svårtuggad. Det får bli en omelett, helt enkelt. 

Kraaam!