November...

 Gokväll, mina vänner! 

Det var ett tag sen men nu har jag fått nån form av extraenergi, den kan försvinna hur snabbt som helst så nu gäller det att smida medan järnet är varmt! Hmmm, det där var väl ett uttryck som är okänt för våra unga? 

De har mycket att lära, de där ungdomarna😄

November...värsta månaden för mig. Alla vackra höstfärgade löv har fallit av träden, fukten träffar en som en smäll på käften varje morgon då man behöver gå utomhus. De sista ruttna äpplena behöver krattas upp och slängas i skogen så rådjuren inte kommer på besök i vår hage.'

 Kommer ALDRIG att glömma det lilla rådjuret som fastnade med huvudet i staketmaskorna och jag behövde lirka loss det. Hur jag orkade dra isär maskorna i nätet fattar jag fortfarande inte! Men de ögonen...finns för evig i mig💔 Den lilla behövde gå vidare till Regnbågslandet och springer nu på de gröna ängarna tillsammans med alla vår pälsklingar. Jag vet, är inte dum eller nåt medium, men som djurägare så måste man ha en ventil för att kunna hantera sin sorg och saknad. Det gäller inte bara djur utan även människor. Såsom mina två barnbarn...💔💔

Advent är min räddning för då kan jag plocka fram alla ljusstakar och stjärnor, tomtar, ljuslyktor och ljusslingor för att skina upp det konstanta mörkret. 

Så har det inte alltid varit. 

Som liten unge var jag bara förväntansfull inför julen, att mamma slet livet ur sig för att koka, steka, sylta och baka hade jag ingen aning om. Ingen av oss tre ungar var bortskämda med massor av julklappar. Det var inte vanligt att överösa ungarna med julklappar på den tiden. Önskelistor hade inte uppfunnits, i all fall inte i vårt arbetarhem. Mina föräldrar, rättare sagt mamma, hade koll på vad vi önskade och om vi hade tur så fick vi vår önskan uppfylld samma år eller nästa.... Av detta lärde jag mig att hantera motgångar. 

På den tiden...😕

Men så jävla gammal är jag väl ändå inte?

Joo, det är du ju! Men du är ju inte sänkt bara för det, eller?

Hmm...

Där fick ni nåt att fundera på för nu, mina godingar, skall jag ta helgen tillsammans med min gubbe och våra pälsklingar! Brasan är tänd, likaså alla värmeljusen, maten står på spisen. Inte riktigt som på mammas tid men nästan...om det inte vore för att göbben sitter och surfar på mobilen...vet inte vad min pappa gjorde då mamma stod vid spisen 1969...

Nu backar jag 50 år bakåt i tiden och ser min pappa sittande vid vår Telefunken kl 18.00 då sändningarna började med nyheter. Efter dem var det middag. Sen umgicks vi. Ibland visades nåt intressant eller spännande program och då låg jag under vardagsrumsbordet,(redan då fruktansvärt närsynt)och kollade tills jag somnade. Sen vaknade jag i sängen morgonen därpå..

Ja, herregud, så tiderna har förändrats, både på gott och ont. 

Just nu är det gott, hoppas detsamma för er!

Äppelkriget

Då var det fredag igen, mina vänner. Hoppas ni har nåt kul på gång och kan fokusera på annat än regnet som smattrar på rutan. 

Oktober står ju för dörren och naturen börjar lägga ner sin sommarverksamhet för säsongen. Jag är tudelad då det gäller hösten.

En lunchpromenad

 Jag älskar de vackra höstfärgerna och den syremättade luften men avskyr fukten, dimman, regnet, mörkret och vetskapen om att det bara kommer att bli värre ända fram till vårkanten.

Men...

Samtidigt så älskar jag att tända i braskaminen, tända värmeljus i mängder, mysa i soffan med en evighetslång serie på tv tillsammans med Göbben och alla djuren. Hösten och vintern är ju också helt kravlös för mig eftersom trädgården ligger i vila och betongverkstaden ligger nere för säsongen.

Brasan äslkas av oss alla

Fast i januari startar ju förstås odlingssäsongen igen med frösådder av chili, tomater., oregano, timjan, aberginer, paprika och eventuellt nåt annat spännande...

Hösten är ju också ransakningarnas tid för oss på landet. Vad hann vi inte med i år som vi skulle ha gjort, kanske redan för typ tre år sen? För det finns ALLTID nåt som behöver skötas om, repareras eller bytas ut. 

I år hann jag inte med att gjuta rabattkanter till rosenrabatten, det får jag sota för nu. Jag löser det med att inte titta åt det hållet. Ogräset är snart frodigare än rosorna...

Sen blev inte golvet till vår pergola verklighet, det löste vi mycket enkelt med att ställa ut vårt vingliga caféset där, lätt att flytta vid gräsklippningen dessutom lätt att flytta till skuggan då solen var som hetast i somras. 

Vad gjorde vi inte mer då? Åhh, att jag inte kom på det direkt! Organiserade garaget!!! Jag har gjort det tydligt att jag ICKE kan beträda detta garage i dess nuvarande tillstånd utan att behöva psykiatrisk läkarvård direkt efteråt😵

Ordning och reda är ju mitt ledord i livet, både i kaffekoppshyllan som i skruvlådan. Det vet alla som känner mig😄

Fast det där med ordning och reda är inget som jag är född med, långt därifrån. Jag har ändå lärt mig nåt under mina 66 år på jorden och det är att hålla ordning på mina saker för att allt i skallen skall få ro. Det funkar, jag lovar!

Den här helgen är jag gräsänka vilket innebär att jag planerat in hur mycket som helst...som jag inte kommer att göra. Det är jag helt säker på! 

Men nåt som jag vet att jag kommer att göra är att kratta äpplen!

 Vad är det för fel på våra äppelträd? De är för gamla, planterade på 50-talet, för att ge gigantiska skördar men det skiter de tydligen i.

Krattade igår, såg detta imorse...

Mat till rådjuren och älgarna

 Förra året gav de inga äpplen, knappt kart på marken ens. Nu krattar vi fallfrukt som galningar, går upp i skogen och lämnar till rådjuren och älgarna. Äpplena är ju heller inga ätäpplen, jag smakade på ett och det stramade långt upp i pannloben av syran, och då skall ni veta att jag gillar surt och beskt,..men enligt grannarna är de mycket goda att göra mos av. Bara det att varken jag eller Göbben äter äppelmos. Vi är inga syltmänniskor, helt enkelt. Eller mustmänniskor, heller för den delen.
Har gjort fyra äppelpajer till jobbet, det märktes knappt i äppelskörden. 
För mig är det viktigast att inga klövdjur hoppar in på tomten och skadar sig på stängslet runt trädgården. Glömmer ALDRIG rådjuret jag fann med huvudet genom stängslet i julas!!!Så förfärligt!
Hämtade posten idag, Göbben hade glömt...i brevlådan fanns ett mjukt kuvert där avsändare var Svenska kennelklubben..fast överstruket. Blev såklart dretnyfiken! I paketet fanns en pipleksak i en annan färg än Glimmas och jag fattade såklart vem som var avsändaren! 
Det var ju Glimmas förstamatte Marie som tyckt att Dumle behövde en egen pipleksak då Glimma och han tampas om hennes! Fina människa!💖 Jag blev såklart tårögd! Så fint av Glimmas förstamatte att bry sig om vår Dumle!

Till Dumle💓

Dumles lekis

...och vem snodde den direkt?

Så kom det sig att de parkerade sina pipisar intill varann.

Lekisparkering

Mina mål att klara under helgen

Ha nu en fantastiskt trevlig helg!

Livet rullar på...

 Go fredagskväll på er mina godingar! Jag hade tänkt börja skriva nåt intressant om min vecka men just nu är jag inne i en nysattack delux! Har just nyst den 17:de gången...vet inte om eller när det kommer en ny...men NU verkar det ha lagt sig...Kanske...pausar lite och snyter mig...

Det där med mina nysningar har varit en ständig källa till glädje i vår familj. Ungarna har alltid vetat att jag ALDRIG nyser bara EN gång utan minst 21 gånger. Vete tusan varför jag blivit överkänslig för vissa ämnen i vuxen ålder? Nåja, så länge jag tål pälsdjur så är det lugnt. Märkligt ändå, då jag var ung så hade jag ingen allergi. Hade inga vänner som hade allergier heller. Vi var häpnadsväckande friska, helt enkelt! Jag lämnar över till experter att fundera ut varför vi var friskare förr. 

Nu så, har jag slutat nysa. Äntligen! Känner inte den minsta retning i näsan så nu kan jag nog fortsätta mitt blogginlägg. 

Jo, så här är det, jag har haft vår valp Glimma med på jobbet under två veckor och tänk att en liten valp kan göra att en hel personal börjar prata småbarnsspråk och ligga på golvet för att busa med valpen! 

Jag hävdar att hundar eller husdjur över huvud taget är gott för människans själsliv! Människor som inte tycker om hundar, katter eller för all del alla husdjur..Varför gillar de inte djur? Är de rädda? Är de(gud förbjude!) oempatiska eller bara inte vana vid husdjur? Skit samma, våra hundar har varit en källa till glädje för vår personal då jag har haft dem med under elevfria dagar. Vår skolhund Leja har en annan uppgift och skall inte busa runt hur som helst bland folk utan vara ett stöd för våra elever som behöver det. Det är hon suverän på! Lilla Gumman som gör så mycket gott!💓

Annars...

Så är det lite vemodigt att gå runt i trädgården och se alla växter som vill gå i vila men samtidigt känna den där friska, härliga morgonluften då man släpper ut vovvarna på morgonkiss 06.05. Ja, jag vet, det är tidigt men jag har inga problem med att gå upp tidigt, är ju på väg till ättestupan(pension😜) och att sova en hel natt utan avbrott har inte funnits sen....................kommer inte ihåg. 

Skit samma!Nu verkar det bli en solig och fin helg och då är det ju bara att NJUTA!

Ha en trevlig helg!

Don´t mention the war...

 Förra sommaren gjorde jag en formation av tre pallkragar i vår stora hage och sådde blomsterängsblommor i dem. 

I våras tog vi bort dem och där de stått blev det såklart märken efter pallkragarna. Det växer igen, resonerade vi. Men icke, det märktes tydligt var pallkragarna stått men vi brydde oss inte nämnvärt...tills jag en dag gick en promenad på vägen utanför vår hage med en av våra hundar och såg märkena i gräsmattan. Det såg ju för tusan ut som ett hakkors!!! Jääädrar så oskönt!

Så satt jag och Göbben en kväll på vår glasaltan och hyresgästerna till våra grannars stuga dök upp. Tyska skyltar på bilen...samtidigt blickade vi ut över vår hage och hakkorsmärkena efter pallkragarna och vår spontana tanke kunde inte bli nån annan än Basil Fawltys: Don´t mention the war, I did i once but I don´t think they notice😂 Är man Fawlty Towers fan så är man...

Igår morse såg jag tydligt märkena efter pallkragarna men då jag gick ut under kvällen och skulle ta foto på eländet så fanns inga märken kvar....Har herr H kommit upp från h-vetet och raderat sitt bomärke, han var ju känd för att sabotera för vanligt fölk under många år...eller är det bara en naturens nyck?

JAG ser ju tydligt hakkorset men det är antagligen
för att jag har kvar bildminnet...

Men hör ni, ha nu en trevlig söndagskväll!

Kram

Från Fiskviks Basil Fawlty

Utan mattor på golven...

 Hej hopp, mina godingar! Förhoppningsvis har ni haft en fin ledighet trots varannandagsväder. För oss med egen brunn välkomnar vi dessa dagar. Tänk så mycket man lär sig av att bo på landet och att inte vara ansluten till kommunalt vatten.

Men...

Man vill ju ändå ha vackert väder med sol och endast små molntussar som seglar förbi på himlen. 

Men en dag då regnet stod som spön i backen så tog jag äntligen tag i den översta boken i min bokhög, De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser, han är en av mina favoritförfattare och han kommer att fortsätta vara det även efter den här boken. 

Ja, det där med att läsa böcker...jag har läst böcker sen jag var liten unge. Ingen av mina föräldrar propsade på att jag skulle läsa, men vår lilla bokhylla var ändå fylld av böcker. Det kan ha berott på att min mamma en gång i tiden jobbat på ett bokförlag och fått en massa böcker. då de lade ner. verksamheten. Där fanns inga barnböcker så jag högg direkt in på Moa Martinsson, Harry Martinsson ,Wilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström men även en massa mindre kända författare som jag inte kommer ihåg namnen på.

Men...

Om ni frågar mig om min absolut bästa läsupplevelse så säger jag, Ingen tobak, inget halleluja av Eric Lundqvist. Om missionären Algot Svensson som kommer till Nya Guinea för att frälsa papuafolket till kristendomen. Hans vedermödor för att få dessa "vildar",att skyla sitt underliv med svarta kalsonger istället för penisfodralen som alla män bär som enda plagg är bara en av alla dråligheter i denna fantastiskt underhållande bok. 

Jag har läst massor av fantastiskt bra böcker både före och efter denna berättelse men just den här sitter som ett positivt klister i mitt minne.

Tycker synd om dagens unga som inte har förmågan att uppskatta en historia i skrift och dessutom att till på köpet få ett bildminne, så torftigt att bara titta på färdiga bilder hela tiden...Nä, nu generaliserar jag för visst finns det ungdomar som läser böcker och varje gång jag träffar på en tonåring som söker en specifik bok så blir jag så himla glad! Har jag den inte i bibblan så säger jag att jag beställer den på direkten! Mama mia, ungar som läser!

Här på Fiskvik har tiden haft sin gilla gång med ogräsrensning, reparationer och valpsäkring inför den nya valpen Glimma. En liten brun lappistjej, söt som socker som vi hämtade i mitten av juli. 

Diskussionerna om vi skulle skaffa en ny hund efter att vår finaste Humle fått somna in böljade fram och tillbaka under våren. Vi sörjde och sörjer fortfarande honom, men samtidigt så kändes det som om tomrummet efter honom behövde fyllas, INTE att han skulle ersättas, hell no! Det går inte! Humle var Humle och hans minne finns för alltid hos oss. Men skulle vi ta en omplacering som vi har gjort fyra gånger tidigare och vet utmaningarna ELLER satsa på en valp som kommer att leva ca 15 år? Vi är ju inte lastgamla men blir ju heller inte yngre(vem blir det?😒).

Det fick bli en valp.

Så den 18 juli for vi till Skogsgläntans kennel i Alingsås kommun för att hämta lilla Glimma(Skogsgläntans Wilma). Ett riktigt litet yrväder som varken räds att tampas med store Dumle eller katten Blixten med vassa klorna! Ja, Blixten ja, han får numera gå ut på egen tass för att slippa alltför många överfall av den där bruna odågan Glimma. Då jag ropar, Blixten, vill du gå ut? så kommer han springandes och sätter sig i hyllan på altanen för att få sin gps runt halsen. Sen spatserar han sakta ut, sätter sig på plattgången och tvättar sig, tar ett varv och går sen till sitt favoritställe under altanen, där han kan ligga i timmar. 

Glimma och lekisarna

Vid hans gpspremiär var hans matte hyfsat orolig och stod på altanen med mobilappen öppen för att se var han höll hus, då hon inte är nåt tekniskt snille, ej heller fena på kartbilder så blev hon ytterst fundersam då hon verkade stå på katten! Då hon med egna ögon såg att detta inte var fallet så trillade talgdanken ner att han befann sig UNDER altanen precis under hennes fötter. Ja, jädrar...

Bästa gps:en!

Blixten💖

Ja, livet med valp förändrar livet ganska radikalt så i vårt hus lever vi numera mattlösa och golven har väl aldrig varit så välstädade som efter den 18 juli😄, vi turas om att sova med valpis i gästrummet i källaren, den andra sover i sovrummet med de andra två hundarna, eftersom de väcker henne då de byter sovplats flera gånger under natten. Detta märkte vi ganska raskt de första nätterna då vi sov allihop i gästrummet där det är svalt under värmebölja, det blev inte många timmars sömn för oss då Glimma tyckte att hon sovit färdigt vid 03-tiden...😵😵 

I år har jag också gjutit den allra sista formen i vår plattgång! Nu behövs det bara fogsand...det blir väl nästa semester...

Spänningen stiger...

LIvet på gården

Hej hopp, mina godingar! 

Men herreguuud, tänker ni säkert, är det ingen hejd på hennes skrivande? Har hon inget annat att göra?

Jodå, visst har jag det. 

Jag har vilat mig medelst spade, räfsa, hacka, ogräsjärn, gasolbrännare(dööööö, jävla ogräs👿) skottkärra, betongblandande, gräsklippare, trimmer, vattenkanna...hmm, tror jag har fått med allt. Återkommer om jag kommer på nåt mer.

Har lyft alla kantsten och fyllt på rabatten med
brunnen hästskit från grannen, alltså inte GRANNENS
skit utan hästarnas😆

Samma här

Den här rabatten var inte att leka med då jag inte

hållit efter den sen "brutna fotens" tid förra sommaren.

Den har nu genomgått samma behandling som de andra 

rabatterna och dessutom har jag gjutit resten av "kantstenarna".

Det blev två dagsetapper av gjutande, orken tröt...

Första etappen

Idag har jag ändå tagit mig tiden att bara vandra runt i trädgården och njutit av alla blommor som precis slagit ut, det har varit lite segt med blomningen i år, tycker jag. Men idag upptäckte jag att vissa dagliljor och asiatliljor börjat slå ut. Älskar dem! Och sen jag grävde upp alla liljelökar och tvättade dem så har liljebaggarna lyst med sin frånvaro. Det kan de fortsätta med.

Den här är sååå vacker!!!

Lammöronen som jag fått av vår vän Inger, blommar så
snällt trots att Dumle springer i rabatten titt som tätt.

Daglilja som jag såklart har glömt namnet på. Är inte så noga
med sånt, viktigast är att de är vackra.

Får jag presentera vår Flammentanz! Den mest kärvänliga
ros jag vet! Hugger tag i en då man vill passera genom portalen.
Stört omöjlig att hålla efter trots nyinköpt sekatör. Klematisen
på andra sidan är mer återhållsam med kontaktyttringar. Tur det😅

Snart slår vi ut

Snyggingar!

Väldigt blyg blomning av denna vackra daglilja

Här rådde rena växtgangsterkriget! Ett löjtnantshjärta
förde rena gerillakriget mot en stackars pion, en
uppstammad syrén och en akleja. 

Men här drog ÖB in dvs JAG och styrde upp konflikten!
Det bråkande löjtnantshjärtat är numera förflyttad till
grannen, samma granne som förser oss med hästskit. 
Ge, sa Bill, och ta, sa Bull😉

Löjtisen

Men jag har allt hunnit med lite socialt nöje också. Som att gå hundpromme med min vän Karin och hennes hund Hedda. Vi försöker besöka olika promenadplatser varje vecka och denna gång blev det Vedspelet i Skoghall, en lummig allé där pulsen sänks direkt man börjar gå. Där finns också ett sommarcafé som är hur mysigt som helst. Vi tog en fika och hade med våra hundar, en otrolig källa till gemenskap. Att sitta i lugn och ro, utomhus med sina hundar och samtala är för mig den bästa energiboosten. 

Vackra hundar men vem tusan är den där
crazy donnan i vänster bildkant?😕

Min vän Karin, Hedda och Dumle. Ett tips:
Karin är författare och har skrivit massor av böcker.
Mina absoluta favoriter är: Finnbygdspredikanten; en sannsaga,
Hej, mor, När första stenen fallit men hon har skrivit
många fler titlar. 

Glittra är inte bortglömd om ni skulle tro det, vi tog
en promme i allén igår och hon blev som en ny hund!
Pigg och allert som hon var före alla ledsamheter.
Dessutom träffade vi min svägerska Susanne som kom cyklandes.
Vi hade en trevlig pratstund i godan ro.

Vad vore livet utan vovvar och speciellt en sån här pajas som Dumle?
Vi har börjat säga MORBROR Dumle om honom inför nästa fredag..
tror inte han fattar nåt...

                             

Men så kunde jag ju inte hålla mig ifrån lite mer kroppsarbete...Efter rensning av ogräs mellan plattorna så vräkte jag ut 5 säckar fogsand och sopade ut. Nu återstår "bara" att fixa snygga kanter....

Ja, detta är livet vi valde och som vi älskar det! Vill inte byta det för allt i världen!

Nästa fredag börjar en ny etapp i vårt liv. Då hämtar vi vår nya valp hos Marie Hansson, Skogsgläntans kennel i Sollebrunn,  Alingsås kommun. Alltså inte hos Inger Möckelind som våra tidigare hundar kommit ifrån. Som blivande "föräldrar"så har vi valpsäkrat de luxe, köpt ALLT en valp behöver trots att vi redan har alla saker sen länge men inte skall väl valpen behöva ärva allt? Som en sån där 17-barnsfamilj där den siste aldrig får något nytt? Nä då, här skall lilla Glimma få nytt och fräscht!

På tal om namnet, vi hade ju tänkt att hon skulle heta Glimra, men då jag kollade på Google så var Glimra en automatbiltvättsfirma...

Inte faan skall väl vår hund ha samma namn som en biltvätt!😨 

Valet av namn skall alltid höra ihop med våra andra djur. Människonamn är därför bannlysta hos oss!

Men vet ni, nu sitter jag och skriver, klockan är 20.40 och min ansiktsfärg är fortfarande högröd! Det är länge sen jag var i tipptoppform för kroppsarbete under 8 timmars solsken. 

Nu stundar en oerhört vilsam kväll där kroppen förhoppningsvis kommer att inta standbyläge.

Semestervila...

 Nä men hej där, mina godingar! Nu har ni fått vila från min inlägg bra länge så nu tänkte jag att det är dags igen. Varning; dert KAN bli långt...vet inte ännu, har precis börjat...inser också att det var länge sen jag satt vid datorn, finner knappt rätt tangenter!😂 Och jag som använder datorn i jobbet som rörmokaren använder sitt...äh, skit samma, ni fattar va? 

Jsg har nu haft semester i två veckor. Har jag vilat? Har jag läst en enda av de böcker jag har tagit med från mitt bibliotek? Eller läst utkastet till min vän Karins senaste bok? Har jag sytt nån ny kreation av de tyger jag köpt för flera år sen och tänkt att då jag får semester då skall jag fixa nån ny läcker trasa? 

Svaret är nej rakt av.

Vete tusan vad jag har gjort😕 

Jo, nu vet jag! Jag har rensat och rensat och rensat och rensat OGRÄS! Och då regnet stått som spön i backen har jag hållit mig inomhus och styrt med...ja ni vet, matlagning, tvätt och städning och då regnet upphört har det j-a ogräset dykt upp igen!

Nä, det här låter ju för trist! För vissa kanske, men för oss är det ju livet!

Nåja, att rensa ogräs behöver man inte om man bor i lägenhet men i övrigt då? För mig och Göbben är ett liv i lägenhet eller villaförort helt uteslutet(villaförort har vi ju provat😱) och att bo här ute på landet med allt positivt det innebär såsom lugn och ro, grönska, att se vilda djur inpå husknuten, friheten för både oss och djuren, goda grannar som ger en hjälpande hand då vi "villaförortsskadade" stöter på problem. Och vi ger tillbaka det vi kan och har kunskap om. Som idag då jag svor högt över kranen till utevattnet som bara sprutade åt alla håll från utkastet. Vår granne Kjell-Åke hörde mina svordomar och kom kutandes och frågade vad som var fel. Min göbbe var hos en annan granne och hjälpte honom att lägga tak så då ryckte så klart Kjell-Åke in. Så har vi det här ute i Fiskvik. 

I övrigt då.

Mina problem med axlarna är kvar men nu har jag bestämt att rehabträna varannan morgon och dessutom ta med magträning i schemat. Alltså, jag hatar muffinmage! Det har jag nu men den skall bort innan semestern är över. Var så säkra! Jag är en stönig jävel, då det gäller! 

Humle💔

Han finns i mitt hjärta hela tiden, ibland som ett minne på fb där han spelar nåt spratt, "pratar" som han alltid gjorde men också här i huset som då jag skulle duscha en dag och fann hans Humletvål...jag storgrät under hela tiden jag duschade. Och i perioder resten av dagen. 

Humle finns i mitt hjärta, men inte bara i mitt utan också hos husse och hos djuren. Glittra har inte varit sig själv på länge. Inte så konstigt då hennes kompisar Cissan, Klinga. Lummi och sonen Humle försvunnit under kort tid. Hon har varit låg till sinnet, inte varit pigg på lek med Dumle.

Jag tror att hon är lika ledsen över Humles och hans kompisars bortgång som jag. 

Messömmer

 Nä men hej mina godingar!

Årets midsommarafton är nu historia. Vackert väder, god mat och dryck och böbbel både som dryck och i badköpp. Natten avbröts dock av ett eftersök för husse och Dumle. Efter vandrande i midjehögt timotej så kunde göbben konstatera att rådjuret klarat sig helskinnat. Så skönt! Blöt hund och husse återkom till hemmet typ 05.30- Då sov matte, katterna och Glittra.

Idag har makarna Ahlborg haft ytterst svårt med veckoedagarna. Makan var helt säker på att hon skulle jobba i morgon, och efter koll med maken så hade han samma funderingar. Helt plötsligt fick vi en extra ledig dag!😂

Nu sitter vi på glasaltanen och hör regnet smattra på altantaket. Det är vilsamt. 

Om fyra veckor kommer det en nykomling till vår familj, en liten lappis som våra hundar skall lära allt de kan...Jo, tjena, det kommer att bli tufft!

Kram på er!

 Go lördagskväll, mina godingar!

Att bara öppna en kran och det kommer vatten är ju en gudagåva som inte alltid är verklighet hos alla. Hos oss, med egen brunn, får jag tänka efter, om jag dragit igång en tvättmaskin, diskmaskin och SAMTIDIGT satt igång bevattningen så tar vattnet slut JÄTTESNABBT! Då blir inget över till trädgården/hästhagen. Nu regnar det samtidigt som solen skiner...Jag sitter ju säkert eftersom jag har en glasaltan.

Men...

Tänk de som bor i Gaza, Ukraina eller i alla delar av världen där det pågår konflikter/krig...Att gnälla över dålig bevattning i trädgården borde ju vara näst intill straffbart, enligt mig. Bara så ni vet, jag har gjort mitt och röstat i EU-valet. 

Livet efter Humle har inte varit lätt för mig, hans minne är så levande och kommer alltid att vara. Vissa dagar kan jag minnas honom med glädje som den glada lilla hund han var trots sin sjukdom, hans egenheter och alldeles speciella personlighet. Andra dagar kan sorgen komma helt plötsligt och vara helt övermäktig, som då jag duschar ligger Humles egen tvål på hyllan, tvålen som han behövde för sina spruckna trampdynor, då jag öppnar en skåpdörr så finns där alltid nåt som påminner om honom och idag fann jag hans första lekis😭 Igår kom på fb minnet upp om då han kom hem till oss. Så glatt och samtidigt så oerhört sorgset. Vi var så oerhört lyckliga över denna lilla valp och var helt ovetande om vad som skulle komma. 

Humle, du var vår fantastiske
och personliga vovve!💓
Dumle har tagit över ditt uppdrag
vid tandborstningen, bara så du vet. 

Men...

 För att fylla tomrummet efter Humle så kommer det i mitten av juli en liten lapphundstik till oss. 

Men...

Att ersätta Humle är det inte tala om, INGEN kan ersätta honom! Och detsamma gäller alla våra pälsklingar som gått över Regnbågsbron. 

Ja, just det trädgården ja...ehhh, bortglömd😂

Sommar och friheten som kommer med den

Nä men hej mina godingar! Hoppas ni känner samma befrielse över att vintern är över och sommaren står för dörren, nej förresten, den står ju i farstun, nästan på väg in i köket. För nu jädrar händer det grejer! Solen har värmt upp inte bara oss vinterbleka och frusna människor utan också all växtlighet! Har redan klippt gräsmattan två gånger och den tredje är i faggorna den här helgen. Men inte just nu...

För...

Jag är just nu gräsänka tills i morgon. Under dagen har jag planerat att göra massor av saker då jag kommit hem, samtidigt som min logiska "med fötterna på jorden" sida varit helt klar över att ingen av planerna kommer att genomföras. Och här sitter jag nu, med datorn i knät och bloggar istället för att sy en nya tisha, piffa lite i rabatterna, köra trimmern i alla rabattkanter, så grönsaksfröer i pallkragarna, ställa ut alla jul-och novemberkaktusar i skuggan, dammsuga och dessutom piffa några glasburkar med glasfärger. (Har i alla fall vattnat blommorna och gett djuren mat)

Och...

Som tjuren Ferdinand, kanske inte luktande på blommorna men skrivande på tangenterna så är jag såååå lycklig!

Det finns också nåt mer som gör mig såå lycklig, nåja, inte bara mig utan också min Göbbe. Vet inte om jag skall avslöja nåt än...hmmm

Nu är det svårt...för hemligheter är ju till för att hållas, eller hur? 

Nej, nu har jag bestämt mig!

Ni får tåla er! Inget är som väntans tider, eller hur?

En annan sak som gör mig lycklig är att båtfan är såld och borta ur min åsyn! Efter två båtturer med en fruga som krampaktigt höll sig i kanten på båten(kanten har säkert ett sånt där namn som sjökunnigt folk kan rabbla i sömnen) så begrep Göbben att han ALDRIG skulle göra en sjöbjörn(inna?) av henne. Är man en landkrabba sen födsel så är man. Det slog honom till sist och jag tror han innerst inne är glad över att vara av med den där badbaljan. Mindre bekymmer är alltid av godo. 

Förra helgen hade vi kära vänner på besök. De sover alltid över ty vi bor ju långt bort i stöll och då alkoholhaltig dryck kan förekomma så bör bilkörande avstås.

De bor då i vårt gästrum i källaren. Där finns en källardörr som låset är kasst på. Man kan låsa upp men inte låsa den igen inifrån. Vår ena gäst blev akut röksugen under natten och gick då ut via denna dörr. Hon gick in igen och somnade. Under förmiddagen märkte hon att källardörren stod på vid gavel och var nära hjärtattack! Hennes första tanke; var är katterna? Syrran mötte hon på väg uppför trappan, då var det Blixten kvar att finna. Vi letade och letade, ropade och ropade. 

Ingen Blixten.

Så for de hem under eftermiddagen och hon var så himla orolig över vart Blixten var och om hon varit skyldig till att han smitit. Jag gick runt och ropade både ute och inne men ingen katt. Han brukar alltid komma på inkallning nämligen. Av en händelse slängde jag en blick över glasaltanen och såg då...

Tyst, jag söver!

Efter jobbet på tisdagen möttes jag av en katt på vår nedfart, jädrigt lik Blixten, faktiskt. Den stirrade storögt på mig och drog sen som en avlöning! Jag parkerade och bar in mina grejer, insåg sen att det faktiskt VAR Blixten som var på utetass! Sprang ut och ropade och fick snabbt ett högljutt MIAUUUUU under trappan. Där kom han, bösig av allt möjligt och hoppade upp i min famn. Tänkte att han nog lyckats fälla upp kattluckan baklänges och låste den därför.

Jag for sen på ringträning med Dumle och på väg dit fick jag ett samtal från grannen att hon funnit Blixten på uppfarten! Men va f-n!!! Och husse hade åkt ut i ett ärende. Hon lyckades locka till sig kissen och släppa in honom eftersom vi har bytt nycklar med varann. Hon noterade också att källardörren stod på glänt så den tryckte hon igen ordentligt...Husse hade trots mitt samtal om detta under dagen inte hunnit låsa dörren innan Blixten pyst iväg.

Nåja, allt gick bra, ingen platt katt på vägen av alla bildårar. Så hände det sig att jag idag såg Blixten vandra runt på kanten av altanfönstren och som av en händelse fick han ett redigt tag på fönsterhandtaget, fick upp fönstret och hoppade rakt ner på marken! Jag rusade ut, ropade och fann honom där han alltid brukar ligga då han är ute i lina, under en rosenpraktrybuske. Ropade på honom, han kom som vanligt på inkallning, hoppade upp i min famn och vi gick in. Jag pysslade med nåt i köket då jag såg att han än en gång stod vid altanfönstret med tassen i högsta hugg för att öppna!!! 

Det är den lyckade utbrytningen som är det viktiga, inte friheten, sa Blixten. 

Tänk på det , mina vänner!😉

Han är inte så fisfärnäm, Blixten

Kram och trevlig helg, mina vänner!

Lördagsfunderingar...

 Helt plötsligt lyser solen, WOW! 

Men varför lyser den igenom vår mörkläggningsrullgardin? 

Och...

VARFÖR kan inte min inre klocka 06.15-06.30 stängas av automatiskt mellan fredag 00.00-söndag 00.00 då min mobil kan det? 

Och...

VARFÖR kan inte katten Syrran ha samma tidsintervall? 

Men...

Att vakna 06.15 en lördag med en högt brummande Syrran-katt liggande intill mig, redo att dregla/stryka sig mot mig/ge mig kärleksbett lite varstans gör uppvaknandet ändå himla gött. Ofta är dock mina ben förlamade vilket betyder att Blixten har lagt sig tillrätta på mina ben och är omöjlig att väcka, så man fortsätter gosa med Syrran tills Glittra inser att hon är förbisedd av katterna och behöver uppmärksamhet! Och som av en händelse...så vaknar husse till sist😁 Vad vore livet utan dessa pälsklingar? Om inte de fanns så skulle jag vara värsta morgonmonstret ever! 

Vet ni hur gött det är att få frisyr igen? Jag brukar alltid få en akuttid på min favóritsalong och som alltid även denna gång. Maja på Glada Saxen har idag fixat att jag kan visa mig bland folk igen. 

Trots mina trasiga axlar så har jag försökt fixa lite i trädgården men...det suger rejält att inte kunna använda sina axlar mer än nedåt...jag, ni märker så dumt. Men hjälp från sjukvården är helt omöjligt. Tro mig, jag har försökt de mesta kanaler. fortsättning följer...

Fast...

Man kan inte lägga sig platt och förtvivla utan bara köra på och se det positiva i livet. 

Som att...

 Uppleva pellisarnas uppvaknande! Jag ÄLSKAR pellisar! Och jag tror att de älskar mig också för de visar sig från sin bästa sida bara jag byter jord på dem och vattnar dem. 

Pellisarna levererar!

Då jag som nyfriserad kom ut från Glada Saxen(smygreklam😉) såg jag en skylt om Loppis. Jag ÄLSKAR loppis! Tyvärr var skylten vilseledande då den gällde morgondagen? Röda Korset var dock öppet och tänk så fina grejer de har! Fyndade "braåhagrejer" för 70 spänn. Och kära svärmor Ann-Mari, du kommer att vara stolt över mig då det står Rörstrand under fatet.😉 Förut  har jag aldrig ens funderat över att kolla...😁Fatet passade himla bra på bordet i vårt gästrum i källaren. Men tånk om det är värt en massa pengar? Hmm....HUR viktigt skulle det vara för mig? Jag har ju ingen relation till fatet men har fattat tycke för det för dess färg och design. Hur mycket är det värt för mig om det skulle vara värt typ en massa pengar? 

Funderar fortfarande...

Föll som en fura över detta fat
och den där lilla
 skålen

Vet ni, idag har vi första spadagsdagen efter att ha fyllt på vatten och kört reningsprogram! 

Ibland är livet ändå riktigt gött

Kraaaaam på Lördagen!

 

Solen skiner, ingen snö i sikte

Hej, mina godingar! 

Fick ett smärre  psykbryt i början av veckan då det snöade lappvantar då jag släppte ut hundarna på morgonen. Orkar verkligen inte mer snöööö! Inte ens våra finska lapphundar, som BORDE vara överlyckliga över snösmocka, var nöjda. Nä, de stod på altanen, kollade 

ut, var ändå kiss-och bajsnödiga och skyndade sig därför ut för att göra det viktigaste och skyndade sig sen in igen.

Det där med hundar förresten...nu har vi bara två stycken...så konstigt det känns. Vi har inte haft så få hundar sen 2014. 

Idag var jag ute för att rensa i trädgården och insåg att vissa kompostgaller inte längre behövdes eftersom Humle inte längre finns hos oss💔 Han var ju så liten att han gick igenom där man inte trodde det var möjligt. Lille Humle, så saknad!💔 

Dumle är inte dålig på att forcera hinder heller...men vi är föreberedda angående pallkragar, odlingsbäddar, rabatter mm.

Livet med kraschade axlar är INTE det bästa livet. Att söka vård men inte få hjälp suger rejält! Jag är så innerligt trött på att inte kunna påta i trädgården...eller påta...gräva och kånka är väl mer exakt. Som jag har gjort i alla år. Jag ser hur allt knoppas och frodas i trädgården men klarar inte att lyfta en sekatör utan att armarna hotar att hoppa ur led. Känns det som, i alla fall. 

Men...

Nu sitter jag på glasaltanen med ett glas rosé och njuter av utsikten och försöker ta en dag i taget.

Gör det ni också!

Kraaaaam på lördagen!

Ingen mer snö?

 Hejhopp, min godingar! 

Nu är det väl ändå helt säkert att känna vårkänslor? Eller? I rabatterna dyker vårblommorna upp som stora utropstecken, syrenernas knoppar är på bristningsgränsen och gräset är redan grönt! Men jösses, alltså, vad kan gå fel? En köldknäpp deluxe med snö extra allt? Nej, nej, Det vill jag INTE! Vik hädan, dumma lågtryck!

Den där förkylningen som flög på mig på påskdagen hänger fortfarande i. Dock är jag på benen och har jobbat en hel vecka men jädrar så segt det varit. Fortfarande snorig och hes kämpar jag på för att vinna viruskriget. Tror faktiskt att jag är på g att vinna...Forts. följ.

Livet efter Humle...

Det ekar forfarande tomt i huset. Vi vänjer oss stegvis över att inte höra Humles sopranröst vid matttider, tandborstning och då det vara nåt speciellt på gång...En hund som Humle kommer vi aldrig att få uppleva igen, därför är hans minne viktigt i både bilder och filmer. Jag tittar ofta på filmer från hans tid och det lättar mitt hjärta för en stund. Det hjälper mig att bevara hans minne ljust och nära. Men...våra två lappisar behöver ju vår omsorg och tänk så mycket vi lärt av varann under en månad. 

Jag och Gubben har tagit hand om omplaceringar under många år och det har varit givande men också oerhört jobbigt. Att få ordning på ett djur som har haft en helt annat uppväxt kräver enorma kunskaper. Det hade inte vi då vi fick vår första. Vaski, min älsklingsvovve!💓 Men herregud, vilken fantastisk hund! Men sen har det kommit fler...

Glittra; jösses så go men livsfarlig då det dyker upp nån liten minihund! Har inte gått att tränat bort...Nåja, här ute på landet finns inga minivovvar...vad jag vet...

Men...hon är husses bästa eftersökshund och det är det viktigaste! 

Påsk

 Glad påsk, alla mina godingar! 

Påsken är för mig den allra bästa helgen. Den inträffar alltid vid vårens intåg och som vinterhatare känner jag en försiktig eufori över att se knoppar på buskar och träd, vårlökar som tittar upp i rabatterna. Ibland blir det ju bakslag i form av en snösmocka men den brukar ju försvinna ganska snabbt. Och nu, då vi bor på landet så slipper vi dessutom alla smällare som gjorde livet så otroligt tufft för vår lilla Lummi då vi bodde i villakvarteret.

Det krävs inga tvingande inköp av presenter, påskmaten är ett bantat julbord och pyntet är minimalt, för mig är tulpaner det absolut viktigaste men i övrigt plockar jag bara fram två porslinshönor och två påskkärringar, den ena hängande och den andra på trappan.

På tal om min miljömedvetenhet...

En dag upplevde jag en synnerligen tydlig kissdoft i vår ena toa. Körde därför min favorit, husmorstipset ättika-bikarbonat i toaskålen. Hjälpte inte trots att jag upprepade den en gång till. Faan ogg! Nu var jag ju tvungen att köpa nåt miljöovänligt medel, attans! Det blev vc-anka och då jag ändå höll på att förstöra miljön så tog jag chansen med ett sånt däringa toablock eller vad det heter, ni vet säkert vad jag menar, en sån där grej som man sätter på insidan av toaskålen och som skall dölja kiss-och bajsdofter. Efter min åtgärd nyser jag efter varje toabesök...

Som om detta inte vore nog...Sen någon dag så lösgör sig en doft av grönmögelost då vi öppnar kylskåpsdörren. Bara det att det inte funnits nån sådan på länge i vårt kylskåp! Nu har vi kollat igenom HELA kylen men inte funnit något gammalt, ruttet, äckligt liggandes i nån vrå. Men ändå...stinker det varje gång vi öppnar kylskåpsdörren! Är vi hemsökta, tro? Utredningen fortsätter...

Ni som är i mogen ålder...

Visst är Påsken en tid för reflektion? Eller vad tycker NI? Jag, som ansett mig vara en hängiven ateist under i stort sett hela mitt liv, har under de senare åren insett vad kyrkans tjänare faktiskt gör för oss syndiga/halvsyndiga och/eller helfromma församlingsmedlemmar. Jag läser numera Kyrknytt, ni vet den där lilla avisen som ibland ligger i brevlådan, för vet ni, där står en massa klokskap utan att GUD eller JESUS ens finns nämnt i texten. Kyrkans tjänare finns där då man som mest behöver tröst och stöd, helt enkelt. 

Efter att vår Humle fått somna in så tar jag dagarna som de kommer. Ibland kan jag känna ett visst dåligt samvete över att jag inte saknar honom mer än jag gör men inser efter en stund att jag sörjt honom inför varje skov han hade, jag förberedde mig helt enkelt, och det har jag insett att husse också gjort. Under hans sista veckor i livet så var hans kropp slut men hans sinne lika glatt som alltid. Det var det svåraste...

Hans avslut var så fint och vi är för alltid tacksamma för vår veterinär som gjorde hans resa vidare till Lummi och Klinga enkel.

Men...

Ibland vaknar jag med sorg och saknad i hjärtat. Som i morse. Vi har haft hundar och katter i sängen sen 2008 men i morse fanns bara jag och gubben i sängen. Dumle vill inte ligga i vår säng utan ligger vid ytterdörren, Glittra ligger oftast mellan oss i sängen. Syrran brukar alltid ligga och spinna invid mitt huvud och Blixten i mitt knäveck. I morse, helt tomt på pälsklingar!😢

Som ni säkert förstår så är inte den här dagen min bästa dag😢 Att jag har de finaste pälsklingarna Glittra och Dumle, i livet just nu hjälper inte då hjärtat brister av saknad efter Humle med sin pratsamma sopranröst, hans otroliga livsvilja trots att han väl aldrig visste hur det skulle kännas att vara frisk, att han älskade att träna med pilatesbollen och balanskudden. Jag klarar inte att se dessa redskap utan att falla ihop av gråt! 

Men kanske så kan jag se den ljusare tiden av hans livstid imorgon..hoppas jag. För nu är det jobbigt för en matte som saknar sin lilla, fina Humle nåt så oerhört!😭

Men det går över, jag vet...men NÄR?

Lördag och ingen snö...

 Hej mina godingar! 

Här sitter jag på vår glasaltan medan regnet trummar på taket och solen lyser mellan molntussarna. Ja, ni läser rätt! Har till och med fått dra för lamellgardinen för solens skarpa strålar! Ja, jisses....säger jag. Sånt väder fanns inte förr😉

Då jag var ung så var det ordning och reda både med väder och vind, Och en massa annat ogg, tex att man julpyntade den första advent varken tidigare eller senare, klädde julgranen tidigast kvällen före julafton, man hade INTE sommarkläder på vintern och vise versa, att tex ha vita jeans på vintern var helt uteslutet!!!Eller att ha ett litet linne och bar mage då termometern visade -10...Herreguuuud, nej! Kommer ihåg att en tjej blev hemskickad för att byta kläder då hon kom till skolan i sin pappas nätbrynja utan bh under...det var tider det! 

Då man blir gammal blir man nostalgisk och minns bara de bra sakerna men ärligt, jag kommer inte ihåg några dåliga saker. Demens på gång, eller var det faktiskt så bra på 60 - 70-80-talet? Hmm....kanske för vissa men inte för alla. Precis som nu med andra ord. 

Tystnaden ekar fortfarande i vårt hus efter Humles resa till De Gröna Ängarna. Det känns så märkligt, nästan overkligt att han inte tjoar och tjimmar med sin speciella sopranröst i sängen på morgonen, vid mat eller tandborstning, eller när som helst, faktiskt. Hans urna med hans aska står nu tillsammans med alla hans kompisar som härjar runt på de De Gröna Ängarna på byrån i övre hallen och det känns på något sätt som att han har kommit hem igen. Jag säger godmorgon och godnatt till dem varje dag. Igår erkände även även husse att han sagt godnatt till dem💝

 Folk som aldrig haft husdjur fattar oftast ingenting...men om ni VILL förstå; tänk att ni mister en nära och väldigt kär anhörig...just det, sorgen är oerhörd och ibland inte hanterbar under en tid. Så är det  faktiskt att mista ett husdjur, ingen skillnad då sorgen slår till oavsett människa eller djur, den man älskar saknar och sörjer man. 

Mitt i sorgearbeter insåg jag att vår första kisse Blyger inte fått nån egen urna då hans tid var ute. Nu har det har känts viktigt att ge plats för honom bland våra fd pälsklingar på byrån. 

Men ändå...jag saknar Humle så himla mycket även om mitt sunda förnuft säger att han behövde få gå vidare. Jag tror inte att han misstyckte då han fick somna, faktiskt. Fast det är ju bara vad jag tror för vem vet vad som rör sig i en hunds hjärna? Vi överlämnade honom till De gröna Ängarna med tron att han inte längre behövde lida.

Jag tittar ofta, nästan varje dag, på filmer från hans "friska" tid, då han sprang och tjoade i hagen tillsammans med Lummi, Klinga och Glittra och under ett års tid Dumle, det ger en stor tröst att se Humle som frisk men ändå inte, för frisk var han aldrig utan medicin. Att inse att vi under nästan 5 år kastats mellan hopp och förtvivlan känns overkligt nu då han är borta. Som om proppen gått ur oss...

För...

Vi behöver inte längre ha koll på rastning minst var 3-dje timme eller mindre, behöver inte längre ha koll på vattenskålen som var tom nästan hela tiden pga av att hans mediciner gjorde honom extremt törstig, vi har kunnat lägga tillbaka mattorna på golvet(ibland kunde han inte kunde hålla sig) och behöver inte längre fya de andra två för att inte skada honom utomhus...

Men ändå..det är sååå himla tyst och tomt efter våra lilla clown...😭

Vår vardag ser numera helt annorlunda ut nu, inga mediciner behöver delas ut tillsammans med specialmat, våra två lappisar gör inte mycket väsen av sig då Humle inte bestämmer läget, det är hur märkligt som helst. Men livet har ju en tendens att svänga hit eller dit, upp eller ner och det är bara att gilla läget och gå vidare. 

Nu fokuserar vi på våra två hundar och två katter och ger dem all vår omtanke och omsorg tills de får en ny liten lurvig kompis som de får ta hand om. För det kommer att komma en liten valp till oss nån gång i framtiden. Det har vi bestämt, Göbben och jag. Innan vi blir alldeles för gamla och skröpliga.

Under tiden jag skrivit har molnen skingrats och himlen är vackert blå...eller snarare blågrå men ändå...man får vara glad för det lilla. Solen sänder sina strålar på min högra kind och då känns det som bubblor av glädje i mig. Fast nu blev det kallt...Jag gå allt in och tänder en brasa, jag!

En lördag i mitten av mars och det snöar...

 Tjena, alla mina godingar! 

Nu blev ni allt överraskade! Ett nytt inlägg redan!!!! Tjaaa, så funkar jag, inspirationen kommer och går hur som helst, inte ens jag själv vet då det är dags förrän...det är dags. Som nu. Även om det snöar...😡

För...

Mitt i sorgen och saknaden efter Humle så ryms det också glädje i vårt liv. Glädje över att våra hundar och katter mår bra, att vi har fina och omtänksamma grannar, att jag har en fantastisk vän som finns för mig i alla väder( du vet vem ja menar, eller hur)), att jag har underbara kollegor på jobbet, att knoppar syns på våra buskar och lökväxterna börjar skjuta skott, att mina frösådder börja sticka upp, ja det finns massor att glädjas över.

Men...

Jag önskade att jag kunde få sovmorgon nån gång. Men icke, helg som vardag vaknar jag vid 05.30 eller tidigare...Då jag var ung så kunde jag sova hela förmiddagen och lite till, det måste vara en felprogrammering i människokroppen, visst borde det vara tvärtom? Det är ju som ung man skall vara allert på morgonen för att insupa lärdom i skolan och vara redo för arbetslivets vedermödor såsom att komma i tid, ta ansvar och vara en bra kollega. En utopi?

Nåja, jag närmar mig pension med stormsteg men vet ni, jag är inte alls beredd! Men för tusan, jag har ju ett fantastiskt jobb, känner att jag behövs men vem vet, kanske finns nån AI som tar över mina uppgifter inom kort...Nåja, den dagen, den sorgen. 

Då jag tittar ut genon rutan så har det slutat snöa, Jag är inte religiös men på nåt sätt är jag ändå bönhörd.

Kram från mig till er!

En vecka har gått...

 Då var det fredag igen, mina vänner. Då man tittar ut genom fönstret så får man en förnimmelse av en svartvit, polsk långfilm från 1979. Regnet smattrar och väderapparna förebådar SNÖ i helgen...

Märker ni en ton av svårmod hos mig, månne? Jag förnimmer ett JAAAA! i Men ni är väl ändå helt otroligt observanta, mina godingar! 

En vecka har gått sen vår Humle lämnade oss och tack vare att hans avslut fick ske så fint härhemma så har sorgen varit uthärdlig.

Om inte...

Det kommit ett märkligt samtal till min Göbbe på tisdagen, fyra dar efter Humles bortgång, som rev upp frågor och motstridiga känslor hos oss, framförallt hos mig, Göbben uppfattade inte fullt ut vad människan i andra ändan sade pga språkliga svårigheter och ville bara bli av med henne. Det han uppfattade var att hon var uppfödare av Finsk lapphund i Uppsala och att hon ville ha uppgifter om Humles sjukdom. Men varför ville hon veta detta? Och så nära inpå Humles bortgång...Vem har så dåligt omdöme? Kände så stort obehag över detta att jag messade vår vän och tillika hunduppfödare och frågade om hon kände till denna människa. Fick negativt svar. 

Jag googlade och fick fram kenneln och mobilnumret stämde med Göbbens samtalslista. Onsdag morgon messade jag henne och frågade henne om syftet med hennes samtal till min make eftersom det fanns språkliga svårigheter och vi var fundersamma om varför hon tagit kontakt. Fick då till svar att hon funderade på att para en tik med en släkting till Humle och ville veta om hans sjukdom. Hon hävade att hon talat med hans uppfödare. Då jag påtalade att det inte stämde så ändrade hon sig och sa att det var Humles pappas uppfödare hon kontaktat. Såklart messade jag då henne! Hon är en lika kär vän som vår uppfödare och jag har fullt förtroende för båda. Det stämde att hon fått ett samtal från denna kvinna och fått obehagliga vibbar. Under samtalet så gjorde hon klart och tydligt att Humle precis hade gått bort och gav också Humles uppfödares namn. Detta nekar denna människa till att ha fått veta...

Jag orkar inte bry mig mer men kommer inte att rekommendera hennes kennel till någon! Jag och Göbben håller oss till våra finaste uppfödare Vallarjäntans och Lappizaros. 

Hos dem är vi trygga!

Kram på gråa freda´n!

Tankar efter Humle

Jag kan knappt skriva det här men Humle finns inte mer och mitt och husses hjärtan är brustna mitt itu och vi finns bara för våra andra djur just nu. Och för varann.

Glittra har tagit adjö av sin onge

Dumle tar adjö av Humle

Humle var ingen vanlig hund utan en sån där hund som man kunde prata med. 

Han fattade allt och om han inte fattade så var det inte hans utan vårt fel. Hans liv kantades av sjukdom från första stund men det var inget som han stördes av eftersom han fick hjälp varje gång han fick ett skov nånstans i kroppen. Men där i mellan var han ju den mest fantastiska hund man kan önska! Han var så läraktig att det var helt otroligt och vi högg varje halmstrå för att hans sjukdom skulle försvinna...fast det visste vi ju efter nåt år att den inte skulle, innerst inne. Tyvärr så gav hans livsviktiga medicin svåra biverkningar men vadå, att ha tunn päls är väl inte hela världen, tänkte vi. Fast ändå var det ett problem då kylan slog till. Fast vadå då? Inga problem, jag drog igång stickningsprojektet Humles tröjor och så fint han klädde i dem! 

En av alla Humles alla dräkter.

Men sjukdomen skulle bli värre...väldigt snabbt. I november kunde han fortfarande springa i hagen tillsammans med mamma och brorsan och leta godis utan problem. Men under förra veckan märkte vi att han inte längre orkade röra sig som tidigare även om hans humör var lika glatt som förut. 

Men...

Hans armbågar pekade rakt ut och hans bakdel vinglade vid varje steg och jag fick hålla mig från att inte falla i gråt varje gång han skulle ut på kiss-och bajspaus. Hans sista dag på jorden behövde han sätta sig för att vila under sin sista kisspaus innan hans vette kom och befriade honom från smärtorna. 

Jag och gubben kan inte nog tacka vetten som gick utanför reglerna och lät Humle få somna in i lugn och ro härhemma i tryggheten. 

Att skiljas från ett älskat djur är oerhört smärtsamt, det är ingen skillnad från att skiljas från en kär människa. Hjärtat brister oavsett. 

Just nu kämpar vi på, gubben och jag, med våra fina minnen av vår lilla, fina Humle och försöker ta hand om Glittra och Dumle på bästa sätt.

Kram på er från en snorgrinande matte