Morgonpigg...

 Att vara, som jag, morgonpigg kan ibland ge utmaningar över det vanliga. Till exempel kl 03.45 en tisdagsmorgon (eller är det fortfarande natt då)? Väcktes av dunsande ljud i övre hallen, kollade slentrianmässigt i hundbädden nedanför min sida av sängen. Tom. Mobillampan på, ut och hämtade en leksugen svart valp och föste ner en lika leksugen katt till nedre våningen. 

Varja, leksugen

Blixten, också leksugen

Lade valpen i bädden och beordrade henne att sova och heureka, det gjorde hon! Även jag lyckades efter lite tvinnande somna om, egentligen skulle jag ha gått upp, tagit en kopp kaffe och skrivit detta inlägg redan då men då hade jag ju inte fått med den spännande fortsättningen.

För...

05.57 for min äkta hälft upp ur sängen viftande och svärande som den värsta Lasse Kongo! Täcket flög och tre hundar och två katter flydde för livet ty husse hade blivit tokig! Dock ej frugan. Efter en stunds vevande med armarna fick Göbben till slut ur sig; Jag blev biten av en geting!! Den är DÄÄÄÄÄR! Och baske mig, den surrade i mitt hörn och det var det dummaste och sista den nånsin gjort. Dö, och den dog för den onda makans hand. 

Och där kunde historien tagit slut om inte getingens kollegor, fyra till antalet, försökt anfalla min svårt bitna(hm) make, solidariska till sista andetaget med sin numera mycket döda(och platta)kompis. Man kan ju fundera på om de var kamikazegetingar ty det flög till samma hörn(mitt) och blev där en efter en ihjälslagna av en tidning, för övrigt Svensk jakt, om det är av intresse. 

Så var vi då klarvakna och redo för dagens första kaffemugg. Klockan var ca 6.05, ljuset började sakta komma, hussen släppte ut hundarna som genast väckte alla som eventuellt sov i grannskapet. Men de är väl vana...

Så fick jag för mig att gå en sväng med vår svårbajsade Glimma, hon är enligt egen åsikt en prinsessa och sådana gör inte sina behov hur som helst. Och absolut inte då flera ser på! Att turen gick åt det håll där vårt sovrumsfönster sitter är väl en lätt gissning...och inte helt överraskande surrade det hejvilt i brädfodringen över fönstret! Ryktet hade väl gått om massakern i sovrummet och nu letade de febrilt efter gärningspersonen! Men min undran är, VEM har gett dem bygglov? Inte vi, i alla fall så det är ett solklart svartbygge! Och eftersom vi har sovit i gästrummet i vår svala källare hela sommaren så har de haft full frihet att bygga en lyxvåning i flera plan. Jo då, fint skall det va! Och drottningen ligger där i sin enorma drottningssäng och delar ut order till sina stackars drönare att anfalla husets rättmätiga ägare att försvara henne intill döden. Förhoppningsvis inte mig och Göbben...

Av nån anledning får jag bilder i mitt huvud på Gunilla Persson som Drottningen...

Tänk henne som gul och svartrandig...

Men jag har ju alltid haft livlig fantasi, det sa min mamma och eventuellt hade hon rätt...

Undrar bara om Gunilla kan tampas med Anticimex? Snillen spekulerar, eller inte...

Ha en fin tisdagskväll, mina vänner!

Då man har med surdeg att göra...

 Halloj, mina vänner!

Sommaren är nu bakom ryggen på oss och nu gäller det att planera för att stå ut under den vidriga hösten och vintern. Eller..nu var jag för snabb. 

Hösten kan ju var helt underbar med sin friska luft, blåa himmel och härliga färger! 

Men hösten är inte att lita på för rätt som det är så kommer mörkret och regnet! Har man tur så hinner man se dagsljus mnellan ca 12.00-15.00. Om man har tur, som sagt...

Som ni vet så har jag långledigt från jobbet😉så jag jobbar på att fylla mina dagar med bra aktiviteter. Tycker nog att jag lyckats bra faktiskt.

Har städat så in i h-vete, rensat ogräs, klippt buskar och gräsmatta...men sen också läst böcker, lyssnat på Sommarprat, sytt kläder till barnbarnen OCH dessutnom har haft koll på valpen Varja! 

En fruktansvärd historia
som gjorde mig illamående
men ändå inte kunde sluta läsa!

Jag vet inte hur andra nypensionärer handskas med sin nyvunna frihet men för min del så kör jag all in! Jag bakar, städar, plockar, rensar, vallar hundar men ändå har jag tid över till...vad som helst! 

Det där med surdeg, alltså...Jag har provat flera gånger men surnat(kul, eller hur?) efter en tid då det har tagit så OERHÖRT mycket tid för att baka en j-a limpa!

Men nu, förstår ni, har jag tagit nya tag! Nu skall det ske! Har misslyckats ett antal gånger med den j-a surdegen trots att jag matat den till f-bannelse! 

NU SKALL JAG VINNA!

Men för att få nåt i magen har jag bakat morotsbröd på torrjäst, en styggelse bland surdegsmänniskor, har jag förstått. men vad gör man inte för att mätta magen?

Vi torrjästbakade är också
viktiga!

Nu har jag tagit fram ännu en surdeg ur frysen och matat den. Den står nu i värmen från ugnsvärmen från de där fuskjästbakade morotsbröden. 

Att hjälpas åt även inom brödbaken är väl en fin tanke även om vi är av olika bröd😉? För vi strävar ju ändå åt samma håll. Demokrati då den är som bäst! Även bland surdegar...

Ha det gott, alla mina godingar!

Fredag...eller lördag?

 Go lörd...ehhh, nej... FREDAGSKVÄLLpå er, mina vänner!

Som nypansjo har jag upptäckt att det är ett problem att komma ihåg vilken dag det är. Fredagar är värst! Får för mig att det är lördag på fredag och då får vi helt plötsligt TVÅ lördagar i veckan! Nåja, det kunde ha varit värre för vem säger nej till två lördagar i veckan?

Idag är jag gräsänka. Det är inte ofta nu för tiden men då det inträffar så lyckas det ofta inträffa då vi har en valp, en trasig bil eller en bruten fot...Idag behövde jag göra ärenden i stan och lämnade därför valpen Varja till hussemor och hussefar. Tror dock inte att det är betungande för dem💕Resten av flocken klarar sig själva, även Glimma som ju har en historia av sniderier av fönsterhyllor...

Bilen går bra, hörde ett mystiskt ljud tidigare idag, fick ett stresspåslag men som i ett trollslag så slutade ljudet och jag kunde släppa ner axlarna från öronen. Jag har också under dagen aktat mig noga från att beträda ojämnt underlag. Detta kan vara en utmaning då vår lilltomt är sorkarnas "smorgasbord". Blixten är ju inte till nån hjälp då han menar att han vill vara en petit kisse och bara tuggar lite förstrött på mus- och pippibarn. 

Blixten ja...

Han är sedan igår kväll innekatt tills hans utmattade slavar har lyckats beställa en ny tracker till honom ty utan tracker kommer han icke att få gå utomhus! Trackern han tappat visar klart och tydligt var den ligger men dit tar vi klumpedunsar oss inte utan brutna fötter! Matten har avstått letandet i det djupa diket då hon redan har upplevt en bruten fot...Hussen och våra grannar har letat och letat, ljudet och ljuset visar var den ligger i appen, dessutom är halsbandet självlysande men vad hjälper det då Bigfoot inte kommer i närheten av det. 

Snart är det dags för mys vid kaminen
och då är han innekatt om han får välja
själv.

Nu närmar sig hösten. Jag gillar hösten väldigt mycket, har alltid gjort. Men då menar jag den klara luften, den klarblå himlen och alla fantastiska färger i naturen. Vi sitter på vår glasaltan och ser årstidernas växlingar, jag älskar det! Om det blir lite kyligt så sätter vi på ett element, sen går vi in och tänder i braskaminen.

Syrran myser framför brasan

Braskaminen ja.

Den här veckan började vi fylla på vedförrådet med torkade ved. En gigantisk hög med huggen ved har minskat rejält under veckan, märk väl då att vi haft punka på vår skottkärra...men vem ger sig! Motstånd ger muskler!💪

Varje bur fyller 2 kubik

Högen har minskat rejält

Muskler ja...

Jag vill verkligen börja träna upp min förslappade kropp igen men bara den minsta lilla rörelse ger mig supersvettningar och andnöd. Ok, klimakteriet, tänker ni men nej, hävdar jag. Det gick jag igenom för typ 10 år sen utan större problem, faktiskt. Vid den tiden tränade jag som tusan och det är ju konstaterat att träning ger lindrigare klimaterie. Det funkade länge tills livet kom emellan och jag fick tänka om vad som är viktigast i livet. 

Det blev såklart våra hundar! 

Träningen blev hundpromenader. Det var skönt då jag äntligen kunde inse att livet förändras allt eftersom. Det tog dock tre år innan jag sa upp mitt träningskort på mitt träningsmecka KMTI. Det kändes som att klippa av en kroppsdel, eller det där var väl överdrivet men kanske ändå inte då jag tänker efter, men det var mer själsligt. Att inte längre vara en del av ett sammanhang, bland människor som älskade samma sak som jag, att inte längre vara med i gänget...det var oerhört tufft att släppa alla fina människor som jag varit nära under många år. Alla samtal innan lektionen började och senare i omklädningsrummet. Så fina människomöten under så många år! Dessa år tar jag med mig för alltid i hjärtat men nu är det träning i det lilla formatet som gäller. 

Men hör ni, ha en fantastiskt härlig helg, mina godingar!

Bajslukt...av olika slag

Hej, alla mina vänner! 

Har ni vaknat 01.32 av en bajsdoft som fått ögonen att tåras? Inte? Det har jag. Var inte ledsna över att ni missat detta, kära ni, jag hade lätt kunnat vara utan denna upplevelse men för att näsan inte skulle ruttna så behövde jag åtgärda den stooora lösbajsrukan pronto och sen gå ut med upphovsmakerskan Varja för eventuell "efterbörd". 

Här en bild på upphovet
till bajset.

01.50. Släppte ut en eventuellt fortsatt bajsnödig Varja. Har ni varit uppe vid 01.50 och upplevt nattens liv? Inte? Det har jag. I ficklampans sken upptäckte jag en nattlig paddinvasion! Och jodå, snigeljävlar ogg...😡

Hoppas paddorna är sugna på snigelbuffé!🙏

Och tänk, den bajsskyldiga kom på inkallning vid första försöket! Vi gick ner i gästrummet för fortsatt sömn men den lilla hade nog magont så det tog en rejäl stund innan hon kom till vila. 

Ja, just det, ni kanske behöver veta att vi numera sover i skilda rum, jag i gästrummet i källaren med tjejerna och husse i vårt ordinarie sovrum med killen. Varför, undrar ni säkert? 

Två löptikar blev för mycket för Dumle, trots kastrering! Inga valpar kan ju bli gjorda men "försök att tillverka dem" är helt ok...för dem, dock inte för oss! Det kan bli skador på tiken så vi vaktar som hökar på dem. 

Så därför sover husse med Dumle i vårt sovrum och jag i gästrummet med tjejerna.

Idag missade jag att dela på Glimma och Dumle...Panik!

Tur att vi har en hundgård. Dumle får vila upp sig där under några timmar tills tjejerna slutar kurtisera honom.

Tyckte faktiskt att det var gött att det var molnigt i morse. Ibland kan det bli för mycket sol( skrev jag verkligen det där?😲) Jo, det är faktiskt sant! 

Då det är soligt blir ju inget gjort inomhus, då vill jag bara vara ute och greja. Idag har jag hunnit dra igång en deg och satt in en plåt med soltorkade tomater i ugnen. Inget hastverk direkt, degen skall långjäsa hur länge som helst och tomaterna skall stå i ugnen i ca 3 tim. Men vem har bråttom? Är man van att gå upp vid 06.00 i 30 år så är ju typ 06.30 sovmorgon. Att äta frukost i lugn och ro är sååå guld värt! Men allt är relativt med fyra hundar runt fötterna ifall man tappar nåt.

Där kan ni ligga och svettas
med vitlök, flingsalt och chili

Långjäser rågbröd

Här ute på landet har vi en numera postgång som jag aldrig lär mig. Skit samma, jag kollar titt som tätt och finns det nåt så är det en vinst, eventuellt...

Men tänk, ibland så finns i postlådan en riktig femetta!

Tänk att SD visste att vi har en valp som inte är rumsren! Så himla omtänksamt av dem även om vi har köpt valpskydd sen tidigare. Vi är ju svenskfödda och har därför en inkomst som löser allt! Tack, snälla SD! Nu behöver vi inte köpa fler valpskydd. Tror att Varja kommer att vara rumsren långt innan Jimmie Åkesson kommer att vara det. På riktigt.  

Tack Jimmie för kisskyddet!

Jag älskar att fynda och det gjorde jag verkligen i lördags på Kroppkärrs koloniområdes trädgårdsmarknad. En benved för 100 spänn! Helt otroligt! Jag har planterat den enligt hängslen och livrem, med hönsnät runt planteringshålet och med fin jord. Nu skall inga sorkar komma åt rötterna. Heller inga lappisar skall kunna gräva bort gruset...nu finns kompostgaller runt hela området innan jag gjutit färdigt betongplattorna som skall dekorera alltihop.

Så vacker höstfärg!

Här brinner det för fullt

Ha en fin eftermiddag! 

Näääär man är en glad pensionääär!

 Hej höpp, mina godingar! Alla ni som strävar på och ni som gjort som jag, tagit evighetssemester. 

Här är en som till slut har insett att arbetslivet ligger bakåt i tiden och det fria livet framför har just börjat! Fast har redan fått samtal från två kollegor som har frågor...

 Får facebookminnen från v. 33 flera år bakåt i tiden där jag bakar och fejar inför kollegiets första dag efter en lång semester. Känslan att möta alla sina fina arbetskamrater efter semestern är nåt jag kommer att vårda ömt. Jag älskade ju att skämma bort alla med lite hembakt, nåt kolijox som jag hittat på gick alltid hem. Vilken tur för mig!😅

Nu är nya livet i sin linda och jag trevar mig fram. Det skall ni veta, kära arbetsmyror, att det är inte så lätt att INTE behöva följa sina dagliga rutiner sen 30 år tillbaks längre! Och tänk vilken tur jag ändå har att slippa stå i en vedervärdigt lång bilkö för att ta mig till jobbet varje dag! Vet inte vem jag skall tacka...men TACK!

Men åter till min "ledighet". 

Jag kämpar på, det går framåt i lagom fart. Med en valp i huset, två löptikar och en hane som glömt att han är kastrerad så har jag fullt upp.😅

Men om ca en vecka är det över och då är det äntligen dags att träna valpen i inkallning på riktigt. Vår fjärde valp är en utmaning. Hon kollar på oss och drar åt motsatt håll då vi tränar! Eftersom hon är vår fjärde valp så borde vi ha lärt oss det där med inkallning...men denna lilla tjej bryr sig inte ett skvatt om det! Men hon är ju fantastiskt gullig ändå!

Valpen Varja i vila

Åh, vet ni, jag har nyss besökt mitt lokala bibliotek för att låna! Jag hann precis in genom entrén innan nån hojtade; Hej Anja! Och se där, Ulrika en fd lärare från Ilanda stod bakom lånedisken! Ett kärt återseende! Hon kommer att bli min ledsagare i böckernas värld, det är jag säker på.

Om man jobbat som skolbibliotekare i 30 år så är känslan att böckerna ropar på en...jaja, det där fattar bara ni som är boknördar. Som jag. 

Jag ÄLSKAR att LÄSA böcker och då menar jag fysiska böcker, inte talböcker. orkar heller inte ljudböcker, de somnar jag till, nej, RIKTIGA böcker som man håller i skall det var, så det så!

Lyckan då jag befinner mig bland hyllorna i ett bibliotek är euforisk. Inte så att jag går omkring och verkar påtänd, det vore ju olyckligt, nej mer att jag bara ÄR. Äsch, bry er inte, en fd biliotekaries våta dröm, helt enkelt.😉

Fantastisk bokserie!

Och då jag fann denna bok insåg jag att jag missat första delen i Sekelskiftesserien!!Men fattar ni? Att missa del 1! Fy på mig! Snabblånet är på 7 dag! Varför? Om en är sugen på en bok så läser en väl ut den på två dar, eller hur? Jag var även ute efter del 7 av Kontrahenterna av Denise Rudberg. Jo, Tjena, jag är nummer 11 i kö. Vad är det för fel på fölk? Kan de inte läsa ut en bok på ett dygn, eller? 

I kväll är jag gräsänka vilket innebär att jag går crazy i kyl och frys på allt som inte min Göbbe gillar! Nu har jag bestämt mig, det blir fisk och spenatstuvning! Eller det där lät ju inte så gott...men det kommer att tilläggas extra allt! Kyl och frys är ju fylld av en massa saker som en kan..hm...lägga till...om en vill..

Kraaaam på er!

Surdeg

Hej, mina godingar!

Ibland får jag för mig saker...

Under årens lopp har det blivit en hel del projekt. 

Som att gjuta i betong, återanvända burkar/flaskor/urvuxna kläder, ta sticklingar på allt som är grönt mm.

Så fick jag i förra veckan feeling på surdeg.

Har provat förut men det sket sig varje gång. Jag surnade(😉) därför rejält och lade ner projektet.

Tills förra veckan...

Varför, undrar ni? 

Det gör jag också...😜

Men...

Förra måndagen kom då den där omtalade feelingen och jag fann efter googling ett recept som t o m jag fattade! Trodde jag...

Så drog jag igång. 

Insåg snabbt att nåt bröd kommer inte att bakas på minst en vecka. Skit samma, jag har ju all tid i världen pensionär som jag tydligen är...(har inte fått pensionärsfeeling än). Bröd finns ju för övrigt på Coop Nolgård om det skulle skita sig. Igen. 

Jag läste receptet och tänkte, det där blir ju inte mycket bakat av så jag klämde till med dubbel sats. 

Tjena...

Tips:Läs HELA receptet NOGA innan du löper amok med dubbleringar. Insikten att man skall mata surdegen titt som tätt har blivit en nyttig erfarenhet för mig.

Sååå...på dag fem stod jag därför med två fulla burkar surdegsanslag och då insåg jag att det bara behövdes 0,5 dl surdeg till ett bak! 

Jag har bakat in absurdum för att bli av med den första burken surdeg!

Men...

Det kommer nog att bakas surdegsbröd i massor på Fiskvik 210! För frua i stugan är ju även en sniken jävel och slänger därför INGET i onödan. Som en skänk från ovan(google) fick jag tips att frysa surdegsgrund. Kollade receptet och insåg att jag behövde MATA den jävla surdegen som stått oanvänd i kylen en gång till innan jag kunde frysa den! Matade fanskapet och försökte sänka pulsen med lugna, goda tankar...Den där betablockeraren som jag tydligen behöver kan vara bra just nu...

Den där degen är nyss delad i limpor
och 
ÄNTLIGEN i ugnen! Burkens innehåll 
kommer att hamna i frysen om 0.5dl.
Behövde därför köpa 6 burkar i lagom format.

  

Nu över till nåt annat! 

Den där senaste lappisen har verkligen lyst upp vår tillvaro även om vi redan har tre hundar sen tidigare. 

År ni riktigt kloka, tänker säkert vissa av er? Men för oss är det inga problem. Om man inte är djurägare kan man aldrig förstå.

Tycker så synd om dessa arma människor! 

Vår lilla Varja år vår åttonde lappis och är redan en personlighet! Hon kommer att bli husses eftersökshund om tre år då hon förhoppningsvis blivit vuxen och inte busar runt. Tids nog kommer allvaret.

Varja i vila, flocken andas ut...

Nej, nu måste jag sluta, har surdegsbröd i ugnen!

Ha en fortsatt fin lördagskväll!

 

Solen och dess positiva effekter

 Nä men hej mina godingar! 

Hoppas ni har det gôtt i värmen och laddar upp Dvitamin inför den lååååååånga vidriga vintern. Det gör jag! Tänk att jag skulle bli en sån soldyrkare på äldre dar, det trodde en ju inte. Som tonåring var solen min värsta fiende, kanske beroende på att jag var så rädd att visa min, i mitt tycke tjocka kropp. Tillbakablick ger en annan bild. Jag var en helt normalviktig tonåring med dålig självkänsla. Att skolhälsan anmodade mig och en skolkamrat att kontrollväga oss varje vecka under mellanstadiet kan ha haft effekt på självförtroendet, eller vad tror ni? Att sen min skolkamrat var lärardotter och inte "behövde" väga sig varje vecka om hon inte ville, tänkte jag inte på just då. Den insikten har kommit i vuxen ålder, särskilt eftersom jag jobbat inom skolvärlden i 30 år.

Så jag klädde mig i jeans och tröja hela sommaren och var säkerligen den vitaste i hela Kil tills min vän Siv fick körkort och kunde köra oss till badplatser där man kunde välja mer avskilda ställen. Siv var förövrigt blond men hade en hud som en mörkhyad. Hon blev brun som en pepparkaka efter en timme i solen! Det blev ju inte jag...Minnet efter en baddag vid Skivtjärn vid Deje kommer aldrig att blekna. Jag brände mig nåt så oerhört att jag var tvungen att sjukskriva mig! Jag kunde inte duscha pga smärtorna. Siv fick en vackert gyllenbrun solbränna. 

Men...

Så kom då vuxenlivet med familjliv. 

Pappan i familjen var i grunden fotbollsspelare, en bra en, men sadlade om till löpare. en mycket bra en där också! Jag fick feeling och började träna på KGFs gympagrupper i gympasalen i Skogsbackeskolan. Provade att springa...eller snarare lunka, och efter insikten att jag inte var nära döden för att springa ett 2,5 km spåret så fortsatte jag...

Så...

Där började min träningsresa som kom att hålla i sig i många år. Typ 30 år...Men det som fick mig att tåla solen var att löpträna i värsta solskenet. Och detta har gett min hud tålighet för sol. Tänk att träning kan ge så många positiva effekter! 

Nu har kroppen tyvärr sagt adjö till hård träning pga min trista EDS-diagnos och dessutom de där förhatliga extraslagen på hjärtat. Kroppen gör ont, orkar inte och det är för jävligt men tyvärr en realitet. Men solen finns var jag än befinner mig utomhus och då tar jag tillfället i akt att tanka sol inför den grymma vintern.

Ha det gött, mina vänner!

"Hur är det att vara pensionär då"?

 På A svarar jag B och på C kan jag inte, är det första som dyker upp i hövve på den frågan, en klassisk replik från "Vi i femman" på sin tid. För jag vet inte. Det är ju min ordinarie semestertid nu så kom igen i höst då skolorna drar igång sin verksamhet. DÅ kommer det säkerligen att kännas märkligt. 

Alltså, jag har ju alltid älskat sommar sol och värme men den här sommarens värmebölja har gjort mig helt overkligt slak. Men så insåg jag, det är väl betablockeraren som jag tydligen är i behov av som påverkar mig. Jag är skeptisk till denna...men lyder doktorns direktiv och stoppar i mig de där tabletterna varje dag. 

Så kom då äntligen lilla Varja till oss i mitten av juni och nu är det inte en lugn stund här hemma. Hon är ett riktigt energiknippe och en ständig källa till gapskratt! 

Varja, första dan hos oss

Varja, idag

Trädgården och odlingarna har varit en ledsam historia. Mina frösådder har torkat bort eller strypts av ogräs. Det enda som har överlevt är tomater och vaxbönor, potatisen verkar ha klarat torkan trots allt. De lärde hävdar ju att potatis inte behöver vattnas. 

Mina älskade dagliljor har i alla fall klarat värmen väl och bjuder på sin prakt. 

Igår den 17/7 var det min mammas födelsedag. Hon hade, om hon hede levt, fyllt 100 år. Men 1997 i februari tog hennes liv slut pga en hjärtinfarkt.

I morgon den 19/7 är det min pappas födelsedag. Han hade, om han levt, fyllt hela 104 år! Tyvärr fick han inte ens uppleva hälften av den åldern pga cancer. Han hann precis fylla 50 år innan sjukdomen vann över kroppen. Men mina föräldrar är inte glömda, de finns med mig alla dagar i form av tankar kring värderingar, att ha koll på ekonomin, att det yttre aldrig är viktigare än det inre och minnen och massor av minnen! 

Mitt stora djurintresse fick jag av pappa, min mamma var hundrädd och katter tyckte hon såg falska ut. Min helt ovetenskapliga analys av mammas djurovilja var att hon inte klarade av sorgen att ta adjö av dem då det var dags. Detta grundar jag mig på via hennes berättelser från barndomen. Hon klarade sig ändå inte ifrån sorgen då min syster Margaretha dog vid 14 års ålder i en hjärntumör. Efter det blev mamma aldrig riktigt glad igen. Jag var 5 år men minns fortfarande hur stämningen var i hemmet vid min systers sjukdom och efter hennes död. Det fanns inget anhörigsstöd på den tiden. Mamma gick omkring i dvala, bet ihop inför oss syskon, pappa jobbade på som vanligt. Och det gick aldrig riktigt över.

Både mamma och pappa tyckte om blått så jag har därför planterat blå blommor på deras grav som födelsedagspresent. Vet ju såklart att de inte ser det, jag är väl inte dum heller, men för varje år så blir det viktigare för mig att pynta deras grav extra fint. Har väl med min egen ålder att göra, antar jag. Min bror är blind och kan därför inte hjälpa till med graven längre så då är det extra viktigt för mig att den är fin. 

Skall beställa guldfärg att 
fylla på namnen med.

Hmmm...det här blev ju inget vidare upplyftande inlägg men ibland så blir jag dysterkvist, kan liksom inte krysta fram nåt glättigt. 

Det kommer en annan gång!

Kraaaam!

Min vecka torsdag-tisdag

 Hej, mina godingar! 

Nu är jag här igen! 

Nu har jag mycket på hjärtat må ni tro!

För...

På den sista dagen(torsdag)...

Vaknade jag med halsont.

På den första dagen(fredag)...

Var det halsonda djävulskt!

På den andra dagen(lördag)...

Fortfarande djävulskt halsont med tillägget huvudvärk de luxe och feber.

På den tredje dagen(söndag)...

Överlevde men inte mer.

På den fjärde dagen(måndag)...

Orkade jag sitta i skuggan och lyssna på Sommarpratarna.

På den femte dagen(tisdag)

Hände det sig att jag hade tid på BÅDE mammografi och hos min tandhygga.

Vad göra?

Åkte såklart!

Kroppen är ens enda boende och det är upp till en själv att ta hand om den! 

Kloka ord; eller hur? Tyvärr har jag inte kommit på dem själv, vår eminente friidrottsikon Ulf Karlsson myntade detta "elfte bud"och  jag ställer mig bakom honom i ledet. Kanske inte helt rätt formulerat men budskapet är ändå det samma. Hur viktigt är det inte att ta hand om sin kropp på bästa sätt? Inte kan man skylla på nån annan om det skiter sig om man inte gjort det man kunnat?

Så, kl.11.25 hade jag tid på CSK för att klämma ihop pöppera till brevpapper, kom in 10 min före utsatt tid, var ute 5 minuter senare och hade en och en halv timme till godo...

Mäh! 

Egentid är bland mina värsta skällsord men det var just vad jag fick idag! 

Men vad gör en då? Hmm...Jag for på måfå till Gengåvan och vandrade runt. Inget var intressant tills jag fann leksakerna! Köpte en mjukiselefant till lappisgänget och en mjukistiger till den kommande lappisvalpen. Sen fann jag inget mer av intresse. Vad var det med mig?! Jag brukar ju alltid finna massor av braåhasaker på secondhand!

Detta hade ju inte tagit mer än ca 20 minuter. Jaha, vad göra? Hmm, i samma kvarter finns ju Katt och hundspecialisten, jag svängde in där i hopp om att prata bort en stund med en vän från förr. Hon var så klart inte där! Jag köpte hundgodis, det behövs ju alltid, våra djur lever lyxliv även om de inte vet om det...

Jaha, kanske ta en lunch? Klockan var ju bara 11.50 och min hyggatid 13,10. 

Och vet ni? 

Jag slog till! Det var nog säkert 20 år sen jag tog en lunch ensam! Kändes ju som att jag svek Göbben, liksom...Varför känns det så?

Nåja, sen var frågan, var skulle jag luncha? Att fara in till city fanns ju inte i min lantisvärld! HUH! 

Jag tar nåt praktiskt, tänkte jag..som MAX som är nära min tandklinik.

Är man lantis så är man...och MAX blev det.

Men tjena, där skulle man ju beställa vi en bildskärm. Jo, jag är ju inte helt tappad, men HUR seg kan en beställningskärm vara!!???

Till slut fick jag min beställning, hade fortfarande ca 50 min tillgodo och kunde sätta mig ner i lugn och ro och äta min sallad...

Nu till dagens reflektioner som kvinnornas Ove:

Vid Centralsjukhusets stora entré och området omkring är det rökförbud tydligt utmärkt med skyltar, även på alla bänkar i området. Jag, som rökallergiker blev oerhört överraskad över den nonchalans av rökare som satt och bolmade på dessa bänkar!

Men...

Om det skapas förbud så bör väl någon också hålla koll att ordningen hålls annars är ju regeln verklingslös, eller hur?

Jag höll andan medan jag gick förbi och bet ihop, som alltid vid tobaksmissbrukares domäner.

Så till mitt andra reflektion:

Efter min beställning på Max stod jag kvar för att invänta min mat. Jag begrundade alla anställda som sprang om vartannat för att hinna med, alla unga tjejer med en positiv anda trots stressen...men mitt i allt detta släntade en karl i 40-årsåldern fram och åter vid disken utan nån större stress. Min tanke var att han var nån mellanchef som höll koll på all personal. Bara den tanken...

Min beställning tog tid och under den tiden behövde jag se denna mans rosa rövskreva ett flertal gånger! MAX, för tusan!

Under hela tiden jag stod och väntade på min mat så tänkte jag: NU säger jag till honom!

Men så kom jag på att jag är ju för bövelen svensk och då biter man ihop och rasar inombords. 

Eller bloggar...

Kram på er från OVE/ANJA

 

Snipp, snapp, snut, så tog arbetslivet slut!

 Hej, mina godingar!

I torsdags var ingen vanlig dag för det var min sista arbetsdag!

29 och ett halvt år...swosh! Vart tog tiden vägen?

Många minnen finns såklart.

Här kommer ett axplock:

Min första dag på Ilandaskolan var den 25/11 1996 och mitt inträde tilkännagavs av skolans dåvarande rektor Mats Larson via skolans "allanrop", ett MYCKET ålderstiget högtalatsystem som var den sammankallande länken under denna tid. Vet inte att någon annan har presenterats på detta sätt efter mitt inträde... Men jag känner mig fortfarande hedrad. Må han vila i frid, finaste Mats! En mycket fin människa och chef!

Många personer har kommit och gått under mina år på skolan, ingen nämnd ingen glömd och alla har gett ett märke i mitt hjärta!

Sen finns det också taggar i hjärtat...men det var under några få år och det är numera historia. Min lärdom efter denna period var vad begreppet  "utbränd" innebar. Men lärdom är alltid av godo och att älta och vara bitter är onödigt. 

Och jösses så många renoveringar som har passerat under mina 29,5 år!

Lärdom 1: Jag kan sätta ihop en flyttkartong på drygt 5 sek! 

Lärdom 2: Hur snabbt kan man packa ner ett helt bibliotek i "rätt" ordning och sen packa upp det i hyllorna?

Lärdom 3: Hur man lyckas göra något positivt av att packa upp ett helt bibliotek. Jag och den fantastiska resurspersonen Maggi lärde vår dåvarande elevstödjare Calle Bokstavsvisan från Fem Myror under tiden vi packade upp alla kartonger.

 Undrar om han fortfarande kan den om man väcker honom mitt i natten?

Ja, herregud, så många minnen! 

Så var det dags för min 25-årsgåva. Numera är valet fritt, ingen guldklocka, alltså. Jag valde därför en tre-växlad damcykel med fotbroms. 

Diplom, minsann!

Cykelpremiären den 6/6-2023 slutade på akuten med bruten fot. Jag är nog historisk som har lyckats bryta en fot av att cykla för sakta...

Jag har aldrig varit en festprisse men gjorde ett avsteg från mina principer ht.2022. 

Temat var: Blå

En lyckad fest för alla förutom mig som under samma vecka mist min katt i en smitningsolycka. Jag var bottenlöst sorgsen och kunde därför inte glädjas med mina kollegor.

Men...

Under kvällen fick jag ett meddelande från en kär vän och fd  kollega som hade en kull kattungar som behövde nya hem. Sååå, denna festkväll tillbringade jag med att chatta om en kattunge! Allt annat försvann i en dimma, men jag har efteråt hört att mina kollegor hade kul.

Första kvällen i husses knä

Så kom då lille Blixten till oss!

Minnen ja...

Vissa minnen kommer jag att ta med mig i graven med ett gapskratt!

Som Lisa, som kom in på mitt kontor tillsammans med sin bästa kompis som jag inte kommer ihåg namnet på. Lisa upptäckte min nya mousetrapper, ett verktyg till tangentbordet och utbrast; Men Anja, vilken skön mus du har!

Både jag och hennes vän dog nästan av skratt innan hon själv begrep vad hon sagt! Lisa var en ständig källa till glädje för oss vuxna. Hon frågade också sin lärare Åsa om det var Bellman själv som sjöng på CD:n som hon spelade upp...Om du visste, Lisa vilken källa till glädje du har varit!

Nu har jag tagit adjö av alla kära medarbetare och inte att förglömma Mugghyllan! Färgkoordinerad och alla öron åt samma håll. Autist, javisst!😂

Efter noga övervägande
så har jag accepterat olika 
färger och utformning
bara de inte BLANDAS
på samma hylla!😱

Jag har såklart inte fattat att jag inte skall till jobbet i höst, just nu lever jag i en semesterillusion.

Återkommer i augusti om det.

Kraaaam på er!

 

Vååååår bästa tid är nuuuuuu!!!

 God fredagskväll på er, mina godingar!

Jag sitter faktiskt inomhus just nu. Jag vet, det är nästan brottsligt då naturen visar sin absolut bästa sida men om jag satt ute på altanen så skulle jag inte se vad jag skrev pga solens strålar. Ja, man kan ju tycka att jag är helt crazy som hellre går in för att skriva ett attans blogginlägg än sitta ute och njuta. 

Men...

Jag har faktiskt ett fullt legitimt försvar i form av snor-nys och andningsnöd. Som liten och ända tills 30-årsåldern var jag en fullständigt allergifri Anja. 

Nej, förresten, nu glömmer jag ju den där tonårstiden då man var tvungen att passa in i gänget på något sätt...vad skulle man hitta på? Jo, eftersom ens mamma rökte så kunde det väl inte var fel att sno några ciggisar av henne och stoltsera med i rökrutan? Jodå, så gammal är jag att det fanns rökruta på skolan. Bara det att hon rökte Ritz-ofilterat, hemska grejer!!! Detta var ju ohållbart så istället fick jag gå över till att sno några kronor ur hennes plånka för att köpa en liten Commerse. Ni märker villken brottsling jag var! Både missbrukare och ekonomisk brottsling!

Inte mer än rätt att jag i vuxen ålder blivit gravt allergisk mot rök, av alla de slag. Eller hur? Karma, liksom.

Nåja, över till här och nu. Våra vackra buskar blommar så vackert att ögonen tåras. Ja, just det, de doftar också...

Men skit samma med doftande buskar och rök så länge som jag inte är allergisk mot pälsdjur! 

Jag kan villigt erkänna att det inte är nån vila att bo på en gård. Men det är nåt man valt för ens sinnesros skull. Arbetet på gården är en form av rekreation även om det känns i musklerna. Jag gräver, svär, gräver igen och blir nöjd över mitt arbete, sen upptäcker jag nåt nytt som behöver åtgärdas, tex att nån av hundarna gjort ett grävprojekt i nån rabatt...

Men...

Livet här på landet lunkar på i lugn och ro utan stress.

Ta det lugnt, mina godingar, ni hinner, och det ni inte hinner är inte en livsnödvändighet. Om ni inte är hjärtkirurger förstås...men nån sån känner jag inte!

Kraaaaaam på er!

Valborgsmässoafton

 Gokväll, alla mina godingar! Är ni på väg till nåt firande just nu eller tar ni det lugnt? 

Själv tar jag det lugnt eftersom mitt hjärta skenar titt som tätt och denna vecka har det trilskats i mitt tycke alldeles för mycket. 

Efter attt jag stigit ur bilen utanför huset efter jobbet idag fick jag en yrselattack med tillhörande hjärtklappning. Jädrar, så trött jag är på detta! Jag som alltid varit så noga med kost och kropp!

Vi har sen en tid varit bjudna på valborgsmässobrasa med tillhörande mat och dryck av våra grannar "rakt över åkern". Idag utgick ett påbud att det är eldningsförbud i kommunen. Där brann brasan inne!😆

Min Gubbe fick order att sammansluta med övriga grannar som är bjudna. Jag sitter här och bloggar jag. Jag är inte nära döden på något sätt men känner mig bara trygg i mitt eget hem. Orkar inte en massa väsen och ståhej runt omkring mig ifall jag skulle bli yr och få hjärtklappning.

Just nu...

Känner jag mig faktiskt lite som tjuren Ferdinand som sitter under sin korkek för att lukta på blommorna och han är SÅ lycklig.

Kanske inte så lycklig som en tjur som slipper dö men ändå väldigt glad över att ha min familj och husdjur. 

Det är inte illa, eller hur?

Ta hand om er i våryran!

Mot härliga tider!

 Nä men hej, mina godingar! 

Jag har haft påsklov! Det har aldrig hänt förut och det kommer aldrig att hända igen men jäääspalt så skönt det varit! Tur att jag hann prova på hur det kändes innan det var försent. 

Jag har hunnit vila. För mig är vila AKTIV vila, dvs att vara kreativ på olika sätt. Antingen städa trädgården, piffa en glasburk med dekoupage, sticka barbiekläder, ja, allt som jag inte orkar under vanliga veckor. Att ligga i soffan och glo på tv gör jag endast då jag är sjuk...som jag nästan aldrig är.

Här kommer bilder i en oerhört knepig ordning men det vete tusan hur jag skall ordna dem snyggt...ni får stå ut, helt enkelt!

Förut har jag jäktat som tusan under helger med att rensa bort allt bôs ur rabatterna, nu har jag hunnit med nästan alla rabatter utan att stressa. För stressa skall jag inte göra eftersom hjärtat protesterat. Hjärtproblemet har ställt till det eftersom akutläkaren efter min yrselattack dubblade min medicindos. Oh my god, så jobbigt det har varit att bara gå en hundpromme! Kroppen har känts som bly och jag har varit tvungen att vila efter minsta lilla ansträngning. Vad gör man då man inte når sin läkare? Jo, man googlar såklart! Och där fick jag veta att min medicin gör att motion blir asjobbig. 

Accepterades inte av mig så i onsdags, kors i taket, fick jag kontakt med en riktig människa på vårdcentralen, tror jag i alla fall för han talade grov "Ekshärska" och det är väl för avancerat för AI? Han dikterade till min läkare, som jag aldrig träffat, under vårt samtal allt jag sa, och kära nån, det är så man tror man drömmer, men han hade ett svar från min mystiske husläkare redan nästa morgon att dra ner på medicindosen till ursprunget! Halleluja, hör bön!

Sååå, redan efter tre dar av halverad medicindos så har jag kunnat rensa rabatter och gå hundpromenader utan näradödentrötthet. Det ni!

Jag och min Gubbe har huserat tillsammans i 30 år. Han kallar mig Gumman och jag kallar honom Gubben. Detta kallar vi varann i goda vänners lag. När dessa begrepp inföll kommer jag inte ihåg men oavsett det så känns väldigt bra. 

Men...

Under mina shoppingrundor hör jag titt som tätt ÄLSKLING ropas av kvinnor mellan hyllorna och då undrar jag i mitt still sinne, har inte älsklingen ett namn? Varför kallar man sin man för ÄLSKLING mitt ibland folk? Jag har livlig fantasi, jag vet, så i mitt stilla sinne ser jag framför mig att män från alla håll springer som skållade råttor för att sluta upp till sin maka och inser att men va faan, det var inte min...Vart är MIN då? 

Drog jag igång er fantasi nu?😂

Bra! Då är jag inte ensam!😉

Ha nu en fortsatt trevlig helg!

Tankar från hjärtat

 Go fredagskväll på er, mina godingar!

Det där med vinter snö och is...

Jag såg en artikel i en dagstidning som gjorde mig nåt så  oerhört upprörd! En förälder hade protesterat mot att en idrottslärare på Hammarö planerade att ha iskunskap för eleverna. 

Vad är det för fel i huvudet på vissa föräldrar? Är det inte en ynnest att ens unge får möjlighet att begripa faran med att gå ut på isen hur som helst då man inte själv ids att lära ungen det själv? Herreguuuud, säger jag! Tacka läraren, för tusan! 

Läste nån dag senare i samma morgontidning att det har blivit ett stort problem med folk som går härs och tvärs över isarna och dessutom under broar, den farligaste isen som finns!...Själv går jag bara på spolad is, om jag måste. Vår plattgång över lilltomten är en isfälla, dock utan drunkningsfara. Det räcker för mig. 

Efter att ha ätit betablockerare i en vecka märks ingen skillnad. Samma obehagskänsla över bröstet och upp strypkänsla i halsen.  Under lördagen fick jag en hjärtrusning de luxe! Kommer inte ihåg att jag fått nån sån rusning tidigare. Försökte tänka bort hjärtrusningen eftersom jag behövde göra inköp som var prio 1. Bröstet drog ihop sig som om jag haft en oerhört för liten korsett och andningen blev tung. Pannbenet vann dock och jag kunde klara mina inköp och ta mig hem utan plåtskador. På bilen, alltså. Gubben fick bära in alla kassar ur bilen, dock inte mig, jag kunde fortfarande gå, om än på svaga ben.

Måndag v. 7. kl. 7.50.

Körde till jobbet, lyssnade till Mix Megapol på radion och skrattade högt åt deras flams då jag helt plötsligt blev fruktansvärt yr i huvudet och det blev svårt att andas! Kunde inte stanna då det fanns bilar bakom och jag var nära avfarten till Skåre. Pannbenet sa; Fokusera, för fan, Anja! Och det gjorde jag såklart för pannebenet och jag är riktiga kompisar sen många år! Faktiskt typ i 67 år, snart 68.

Väl inne på kontoret blev jag en blöt fläck och fick hjälp av tvåa av mina fantastiska kollegor, de sopade ihop mig och körde mig till akuten för vidare öden.

To be continue...

Hjärtslag

 Go kväll, mina godingar!

Det var ett tag sen som jag hade nåt att skriva om här i bloggen, men jag har inte mått så bra under en tid. Så är det då åldern visar sitt fula tryne.

Mitt hjärta rusar iväg hur som helst titt som tätt. Har tänkt att det går att kontrollera, tänker stress som man faktiskt kan påverka...i viss mån. 

Nåja,,,Har gjort arbetsprov, 24-timmars EKG och det visar samma dubbelslag och hjärtrusningar. Ansvarige läkare under provet hävdade dubbelslag men att det inte var allvarligt och jag kan leva med det utan problem, även om jag känner av det. Gött, tänkte jag.

Fick ett meddelande i förrgår från 1177. Jag ha ett recept med betablockerare på Apoteket! Utan läkarkontakt! Kollad upp medicinen på FASS och där fanns ju biverkningar värre än symptomen jag har! Jag kommer INTE att hämta ut dessa tabletter förrän jag har läkarkontakt. 

Återblick...

Jag var en tjock unge som hatade idrotten i skolan. Nej, förresten, inte bollsport men med en idrottslärarinna som hade dans som specialitet och som tyckte att brännboll, pingis och handboll var  skamgränsen och inget som hennes elever skulle ägna sig åt så var gympan hatämnet nr 1. Fast vi blev jävligt bra på mazurka, schottis, polka och jenka....

Har jag sagt att jag HATAR dans?

Mat var det bästa jag visste, ÄVEN skolmaten! Till och med syltan! Det ni! Min mamma lagade god husmanskost förutom lutfisk och fiskpudding men annars så åt jag allt. Så knubbig var mitt andra namn. 

Fast...

För att ta mig till skolan, kompisarna och badstranden så cyklade jag. Nåt annat fortskaffningsmedel fanns inte i lilla Kil. Så kallad vardagsmotion i sin bästa form. 

Tonåren kan vi glömma som hälsomässigt hyfsad. Då var jag inte min version av mitt bästa jag. Hade min mamma varit i livet så hade honn skrivit under på det. 

Lilla mamma som inte kunde begripa vad som hänt med hennes minsting. Rökte och härjade runt, var uppkäftig och obstinat. Under gymnasiet flyttade jag till min dåvarande pojkvän och snabbmakaroner och riven ost blev menyn under helgerna. Skolmaten var dret på Tingvalla, en mosbricka med paprikasallad i torgkiosken blev oftast min lunch. Var trött och håglös så jag gick till skolsköterskan och beklagade mig över dålig skolmat och trötthet och fick den värsta utskällningen ever! Jag kanske har glömt att berätta att hon varit missionär i Afrika? Bästa tankeställaren!

20-årsåldern...

Mötte min dotters far som var duktig fotbollsspelare. Blev gravid och gick upp 25 kilo! De första 6 månaderna mådde jag oerhört illa och kunde bara äta hårt bröd med kaviar på. Kaffe-och lökdoft fick mig att spy.

Men så en dag...

Hade jag matlust igen. Minnet från min första middag som jag fick behålla sitter som en smäck, stuvad vitkål och 16(!) bautastora frikadeller!

Efter det åt jag ikapp alla 6 månader på hårt bröd och kaviar. 

Men...

Så insåg jag att jag inte var nån snygging efter graviditeten så jag började gå långa barnvagnspromenader för att få bort krinolinen runt höfterna. Fick rejält ont i höftböjarmuskeln. Visste inget om anpassning av motion efter låååång vila.

Men...

Vem ger upp så lätt? Efter att höftböjar´n lugnat sig så fick jag blodad tand och började i lönndom göra situps på toan innan läggdags. Höftböjarn´n blev bra och då vågade jag mig till Skogsbackens skola där Karlstads gymnastikförening hade gympapass. Och herregud så kul det var! Var helt slut efteråt! Men glad och nöjd!

Och vet ni, här började min hälsoresa vid 22 års ålder.

Efter det har jag varit allt från hysterisk hälsonörd till att komma ner på jorden och äta vegetarisk kost och bry mig om min hälsa, är ju ändå utbildad inom friskvård.  

Men...

Vad hjälper allt detta då man under en rutinkontroll då jag var säker på att jag hade en låsning i bröstryggen, nåt jag haft under alla år pga min EDS och fått som rekommendation av min fantastiska fysioterapeut att först kolla EKG innan manipulation. Detta har jag gjort under alla år och hjärtat har alltid skött sig...förutom nu. 

Tack mina fina fysioterapeut Gunilla Nygren för att du gav mig  rådet för om du inte gjort det så hade jag gått omkring och trott att jag bara hade dålig kondition!

Idag har jag fått ett, nej förresten två brev från Region Värmland där det i brev 1 står att jag kommer att bli kallad till hjärtkliniken för ytterligare utredning.  I brev 2 står det att mitt 24-timmars EKG visade ett kraftigt antal extraslag.

Jag känner mina hjärtslag HELA tiden men vet inte om jag känt detta förut och inte brytt mig utan tänkt att det berott på dålig kondition. 

Och faktiskt, jag lite är rädd. Eller nåt liknande....

Kära ni, ta hand om er, för bövelen!