1:a semesterveckan

Vad tiden går fort! Man skulle ju kunna tro att man har hur mycket tid som helst då man har semester, men jag har inte ens haft tid att blogga på flera da´r! Jag får försöka ge en en sammanfattning av min första semestervecka...
I onsdags blev det kultur för mig och min dotter i form av en dramatiserad Frödingvandring vid Alsters Herrgård. Jag kan erkänna att jag är dålig på min hembygds historia och behöver verkligen bättra på den. Likaså är det för Dottern Amilla. Det var en ren tillfällighet att jag såg info om vandringen på kommunens hemsida och tänkte att nu minsann SKALL jag få ändan ur vagnen. Frågade Amilla om hon ville med och det ville hon. Vandringen var väl värd de 125:-/person det kostade och lite mer lärda var vi då vi gick därifrån efter cirka en timme. Det var rent fantastiskt hur porträttlik Frödings gestaltare var!!

Kolla så lik Gustaf Fröding!

Resten av dagen ägnade jag åt trädgårdsarbete och inoljande av altanerna medan hundarna låg i skuggan under buskarna och njöt. Jag fick faktiskt till en solbränna, inte röd, utan brun! 
Ingen träning denna dag, hade ju tränat både måndag och tisdag så vila var klokt. Hade trots allt inte så värst mycket träningsvärk men lite varningsont i nacken. Så även på torsdag...Det finns nog ingen som bokar och bokar av så många pass som jag!! Det fick bli trädgårdsarbete den här dagen också. Planterade om lite växter bland annat.

Lite nytt...Taklök i småkrukorna. 

Nyoljat!

Nyoljat!

Aklejorna har lämnat över till rosor, liljor och riddarsporre.

Och över alltihopa vakar vi!!

På kvällen var det så dags att fira Melvin som fyllde 2 år. Herregud, så tiden går! Vi var väldigt sena så alla andra hade redan åkt, men som tur var hade inte födelsedagsbarnet somnat. Han fick en gunghäst i form av ett får av oss, lurvig och go, som gav ifrån sig ett bräkande läte om man tryckte på öronen. Det kommer nog att ta ett bra tag innan han har lekt igenom alla saker han fick i present! 
Det är härligt att se hur fint Anna och Stoffe har fått det i sitt hus! Stoffe har snickrat hela huset och Anna inrett. Helt otroligt snyggt!
Ja, och här hemma är vi då inne på sista(förhoppningsvis) delen av vårt husprojekt invändigt. Då Skrållans kissproblem verkar ha slutat, hon har inte kissat "fel" på flera veckor och är sig lik från förr, så måste hallen göras i ordning. Dels för att golvet vid dörren och en bit av väggen måste bytas ut eftersom det luktar kiss, särskilt då solen lyser på dörren, dels för att vi skall avsluta det gigantiska arbetet med köksprojektet som går ihop med hallen. Det är inte så attans snyggt med ett vitt/grått/svart/silver modernt kök och en senapsgul hall...Tapeter och färg köpte vi ju redan då vi gjorde köket så nu är det bara arbetet kvar. Undrar bara hur vi kunde köpa så jäkla fula tapeter till hallen, då för 15 år sen? Fast å andra sidan, om 15 år tänker vi säkert detsamma om våra nuvarande val av färger...

Nä, skall ni börja nu igen, sa Vaski!

fredagen startade med en migränattack, dock av lindrigare slag, jag fick boka om mitt tänkta midagsspinningpass, skräll eller, till ett senare. Det gjorde nu inte nåt eftersom det kördes av en av mina favoritinstruktörer, Petra. Ett 60 minuterspass dock, det var längesen jag körde annat än 45 minuter, och dessutom var jag lite luddig i kroppen efter medicinen. Det gick trögt i början, trodde jag skulle få mesköra, men efter ett tag så lossnade det. Medryckande musik och en vilt puschande Petra gjorde att jag helt plötsligt hade cyklat bort trögheten! Ja, jäklar så kul det var! Och denna gången var jag inte illamående och yr, som i måndags, utan "bara" trött. Man lär så länge man lever...eller inte.

2:a semesterdagen...

Ibland kan man undra om man någonsin kommer att lära sig vad självbehärskning är? Körde ett spinningpass i måndags där jag körde kroppen på rött så till den milda grad att jag fick yrsel och spykänslor...Men det var ju så kuuul! Att jag inte tränat spinning så ofta det senaste halvåret föll mig inte in. Jag fick betala tokeriet under hela eftermiddagen. Orkade inte äta upp maten ens...Igår var det dags för Lift it, också skitkul, och där är det svårare att köra sig halvdöd eftersom det är ett rent styrkepass. Har "lagom" träningsvärk idag. Idag blir det vila, klokt va?

Igår var min andra semesterdag och finvädret kom som på beställning! Jag tvättade 9-3:an för andra gången, nu SKALL den säljas, och sen var det husets tur att städas! Hundarna flydde ut på altanen då Kirby-städmaskinen, kom fram! Det är så skönt att få rent i början av semestern så kan man ägna sig åt annat resten av tiden. Då det var klart var det trädgårdens tur. Husdjuren fick följa med ut. Nu har ju nysådden kommit upp såpass att den tål några tassavtryck. Syrran fick selen med linan.

Syrran chillar på den svala stenplattan.

Skrållan satt på altanen. Efter en stund såg jag Skrållan gå mot framsidan av huset...och sen var hon borta för resten av dagen! Jisses, så orolig jag var! Då jag skulle åka på träningen ropade jag, men ingen Skrållan. Hon brukar alltid komma, eller åtminstone svara då man ropar, men inte ett pip. Jag  for iväg och tränade och tänkte att hon är väl på altanen då jag kommer hem. Men nej. Dagen gick. Inte förrän vid 19.30-tiden då vi kom hem från kalas, satt hon på trappan! Skitkatt, idag får hon vara innekatt!

Skrållan, mattes magkatarr!!

Kalas ja. Det var 30-årskalas för Anders som Anna och hennes Stoffe hade ordnat som överraskning åt honom. De hade fixat och donat för honom, han hade nämligen inte lust att ha nåt kalas själv. God mat, lax till mig, och grillat med färskpotatis och sallad. Till efterrätt en sagolik chokladcheesecake som bara smalt i munnen! Så omtänksam syster han har, Anders! Present av oss och även hans mamma och man fick han tidigare då vi även firade Liam, hans son som fyllde 7 år. Så nu var det bara kalaset kvar...Vädret var ju som sagt härligt så vi kunde sitta på den fina altanen som Stoffe byggt. Det är också trevligt att vi kan umgås med makens exfru Annicka och hennes man Juan utan problem. Gammalt groll är nedgrävt för längesen. Så sa min käre make sådär i förbifarten: Vi skall till Per och Linda på hemvägen. MEEEEN, sa jag, de har ju fått bebis så vi måste ha en present med oss då! Varför sa du inget så hade jag kunnat ordna det idag????? Vi fick svänga in till Maxi och stressköpa ett litet babyset, de har som tur mycket gullig, och så vidare till Anneberg där de bor. 

En riktigt gullig och snäll bebis har de fått! Nyfödda brukar ju, förlåt mig nu, inte vara de sötaste i början. Skrynkliga och röda, men inte Edwin. Han var rund och go, aningen vindögd, ha, ha, men annars gullig.
Så såg jag Linus, deras röda gosekatt och så kom oron för Skrållan tillbaka som ett klubbslag! Vi for hem och vem sitter på trappan? Jo, Skrållan såklart, med en anklagande min och tjattrande läte: -Jaså, det är dags att komma nu!!!

Dagen innan semester...spännande i övermått!

Har för länge sén lovat Maken att köra servicebil åt honom och hans cykelkompisar. Idag var dagen D. Efter en riktigt rutten natt, nästan utan någon sömn(grannen hade "mansfest" och stojade till 04.30-tiden) gick vi upp vid 07.00 för att hinna hämta en cykelkompis och vara i Arvika vid 10.00. Det klarade vi med råge. Solen strålade, endast några moln på himlen. Vi hade tagit hundarna med så jag passade på att rasta dem under tiden killarna sammanstrålade. De skulle köra ett träningspass inför SM i slutet av nästa vecka. Taggade som tusan! Jag hade bilen full av hjul, väskor med kläder, vattenflaskor och cykelpump. Precis som jag hakade på dem efter att de värmt upp, började det stänka på rutan, ingen fara, det var ju bara duggregn...Jag höll mig ca 50 m efter dem med varningsblinkers på så de som skulle köra om hade marginal vid eventuellt möte. Killarna körde på bra, trafikanterna var snälla och allt var frid och fröjd...men så kom en regnskur som om himlen öppnade sig! Den övergick i lättare regn men återkom med jämna mellanrum. Jag såg knappt nåt fast jag hade högsta hastighet på torkarna! Så hände det som inte fick ske! En av killarna far omkull och kanar över hela vägbanan, vilken tur att ingen bil kom, cykeldelar far omkring och samtidigt trillar en annan av dem och far ner i diket med huvudet före, min gubbe försöker avstyra att köra på honom och trillar också men är uppe innan han landar nästan! Vilket kaos! I diket ligger killen orörlig, min gubbe springer fram till honom, en ligger i vägen men orkar kravla sig upp själv tillslut, jag försöker ringa ambulansen men den satans androiden blir ju blöt och går inte att ringa på! Min gubbe har en Iphone som också krånglar men tillslut efter lite trixande kommer han fram till SOS alarm. Jag måste säga att de var hur bra som helst, ambulansen var framme väldigt snabbt! Min gubbe frös så han skakade men ville prompt köra vår bil själv till akuten, han behövde också plåstras om men framför allt vara med sina olycksbröder. Själv blev jag sittande i bilen med hundarna, jag kunde ju inte lämna dem. De oskadda killarna valde att fortsätta sitt cyklande ett tag till och kom sen till akuten. Det blev en lååång dag i Arvika!! Summan av skador; stora skrubbsår, ett brutet revben och tre revbensfrakturer, en nackskada med sjukhusvistelse i stilla läge som påföljd. 

Och då vi kom hem hade Skrållan kissat vid dörren... 

Här har ambulansen just kommit, killarna får filtar att värma sig med.
Inte lätt då regnet vräker ner!

Vilken tur att de använder hjälm! Detta är killen i dikets hjälm.
Den sprack!

Den här vyn har jag tagit in under en stor del av dagen.

Återfallsdrottningen!!

Semesterinledning

Igår gjorde jag min sista arbetsdag innan semestern. Det firar jag idag med en rejäl migrän...Hann i alla fall greja lite i trädgården innan jag blev helt däckad. När jag vattnade som mest gick munstycket till vattenslangen av och jag blev helt översköljd av vatten! Men gräsmattan fick sig också en dusch...

Nattliga kyrkoövningar...

I natt var jag i drömmarnas land. Av någon outgrundlig anledning ställde jag frivilligt upp för att sjunga i kyrkan under någon högtid.  Jag bestämde mig för att sjunga "Ut i vår hage"(!!!) men då jag övade insåg jag att jag bara kunde första versen och det tyckte jag var klent. Försökte klämma fram den andra versen men se, tji fick jag! Jag frågade alla jag träffade men de kunde heller inte komma på mer än den första versen. Till slut googlade jag och äntligen!!! Där var den andra versen, men då jag skulle skriva ut den fungerade inte skrivaren!! Jag letade upp nya skrivare hela tiden men alla strejkade.
 Nu började jag bli riktigt nervös, inte för sjungandet i sig(herregud) utan att det var pinsamt att bara sjunga så lite som en vers! Dagen kom och jag  kom till kyrkan, började förbereda mig för sången, men det var så knepigt att komma ihåg den andra versen. Den hade jag ju varit tvungen att försöka lära mig utantill, herregud hur svårt kan det vara, men den blev liksom suddig i huvudet på mig. MEN då såg jag en av våra elever som gick ur 9:an för några veckor sen, henne frågade jag om hon kunde "Ut i vår hage" BÅDE första och andra versen, och tänk det kunde hon, så jag frågade om hon ville sjunga den med mig om 1 minut! Inga problem, sa hon, och så gick vi ut och ställde oss och drog efter andan....och så vaknade jag av att jag nästan började sjunga "Ut i vår haaaage där växa blå bäääär, kom hjärtansfröjd! Sen har jag haft den i huvudet hela da`n, ha ha!
Min träning har varit ett sorglig kapitel ett bra tag nu men idag blev det lunch-Lift it för Karin. Smockfull sal, som alltid då det är hon som instruerar. Hon är ett energiknippe utan dess like! Nyduschad och glad i hela kroppen köpte jag en smarrig sallad med räkor, kräftstjärtar och lax och for tillbaka till jobbet. Smällde i mig salladen och av bara farten röjde jag hela förrådet och gjorde fint inför hösten! Undrar om jag haft sån energi utan träningen?
På hemväg från jobbet fick jag en mindre angenäm upplevelse. Bilen framför mig vinglade nåt alldeles oerhört, från ena vägkanten till den andra, for över en refug, nästan ner i diket på tillbakavägen. Så höll det på och då vi närmade oss Skoghall ringde jag polisen...och hamnade i telefonkö, såklart, så jag följde efter bilen, som den värsta deckare! Den svängde, utan att blinka såklart, och jag följde efter in till centrum. Där ställde han sig en stund som om han inte visste vad han skulle göra, men så backade han in på en parkering, gick ur bilen och in i en affär. Såg inte så noga hur han såg ut mer än att det var en kille. Precis då svarade polisen, en mycket trevlig polisman. Man kan undra vad killen gjorde i bilen om han nu inte var full eller drogpåverkad?
Väl hemma kom jag in i köket och ser nåt ligga på golvet. Vad är nu detta? Jag böjde mig ner och plockade upp det OCH DÅ RÖRDE DET PÅ SIG!!! Yyyyääääck, en fästing, stor som ett blåbär, antagligen smockfull i blod! Visste inte riktigt hur jag skulle döda den så jag lade den på toalocket och gick efter mobilen...för att ta kort, såklart! Då jag kom tillbaka lunkade den omkring där på locket, men GUUUUD så äcklig, som tjockpaddan i "det susar i säven"! Eller en fotboll med armar och ben! Men nu är den inte längre med oss...
Nu har fyra husdjur nyss blivit borstade och kammade...
Och nu skall jag byta i sängen....
Sen skall jag dammsuga...
Och tvätta alla djurplädar...

BLÄÄÄÄÄ!!! Märks det att jag var darrig på handen, hm?

Och här dog den drunkningsdöden, mooohahaha!

Efter två genomgångna vovvar och två kissar blev det ett husdjur till...

Vaski och Syrran, nyborstade och fina, och fästingfria! Klinga får inga
fästingar för hon har fått frontline. Men Vaski måste ha expot, det skall inköpas
imorgon, och katterna, som aldrig har fått en fästing, skall "frontlinas".

Måste skynda mig innan Allsången!!