Nattliga kyrkoövningar...

I natt var jag i drömmarnas land. Av någon outgrundlig anledning ställde jag frivilligt upp för att sjunga i kyrkan under någon högtid.  Jag bestämde mig för att sjunga "Ut i vår hage"(!!!) men då jag övade insåg jag att jag bara kunde första versen och det tyckte jag var klent. Försökte klämma fram den andra versen men se, tji fick jag! Jag frågade alla jag träffade men de kunde heller inte komma på mer än den första versen. Till slut googlade jag och äntligen!!! Där var den andra versen, men då jag skulle skriva ut den fungerade inte skrivaren!! Jag letade upp nya skrivare hela tiden men alla strejkade.
 Nu började jag bli riktigt nervös, inte för sjungandet i sig(herregud) utan att det var pinsamt att bara sjunga så lite som en vers! Dagen kom och jag  kom till kyrkan, började förbereda mig för sången, men det var så knepigt att komma ihåg den andra versen. Den hade jag ju varit tvungen att försöka lära mig utantill, herregud hur svårt kan det vara, men den blev liksom suddig i huvudet på mig. MEN då såg jag en av våra elever som gick ur 9:an för några veckor sen, henne frågade jag om hon kunde "Ut i vår hage" BÅDE första och andra versen, och tänk det kunde hon, så jag frågade om hon ville sjunga den med mig om 1 minut! Inga problem, sa hon, och så gick vi ut och ställde oss och drog efter andan....och så vaknade jag av att jag nästan började sjunga "Ut i vår haaaage där växa blå bäääär, kom hjärtansfröjd! Sen har jag haft den i huvudet hela da`n, ha ha!
Min träning har varit ett sorglig kapitel ett bra tag nu men idag blev det lunch-Lift it för Karin. Smockfull sal, som alltid då det är hon som instruerar. Hon är ett energiknippe utan dess like! Nyduschad och glad i hela kroppen köpte jag en smarrig sallad med räkor, kräftstjärtar och lax och for tillbaka till jobbet. Smällde i mig salladen och av bara farten röjde jag hela förrådet och gjorde fint inför hösten! Undrar om jag haft sån energi utan träningen?
På hemväg från jobbet fick jag en mindre angenäm upplevelse. Bilen framför mig vinglade nåt alldeles oerhört, från ena vägkanten till den andra, for över en refug, nästan ner i diket på tillbakavägen. Så höll det på och då vi närmade oss Skoghall ringde jag polisen...och hamnade i telefonkö, såklart, så jag följde efter bilen, som den värsta deckare! Den svängde, utan att blinka såklart, och jag följde efter in till centrum. Där ställde han sig en stund som om han inte visste vad han skulle göra, men så backade han in på en parkering, gick ur bilen och in i en affär. Såg inte så noga hur han såg ut mer än att det var en kille. Precis då svarade polisen, en mycket trevlig polisman. Man kan undra vad killen gjorde i bilen om han nu inte var full eller drogpåverkad?
Väl hemma kom jag in i köket och ser nåt ligga på golvet. Vad är nu detta? Jag böjde mig ner och plockade upp det OCH DÅ RÖRDE DET PÅ SIG!!! Yyyyääääck, en fästing, stor som ett blåbär, antagligen smockfull i blod! Visste inte riktigt hur jag skulle döda den så jag lade den på toalocket och gick efter mobilen...för att ta kort, såklart! Då jag kom tillbaka lunkade den omkring där på locket, men GUUUUD så äcklig, som tjockpaddan i "det susar i säven"! Eller en fotboll med armar och ben! Men nu är den inte längre med oss...
Nu har fyra husdjur nyss blivit borstade och kammade...
Och nu skall jag byta i sängen....
Sen skall jag dammsuga...
Och tvätta alla djurplädar...

BLÄÄÄÄÄ!!! Märks det att jag var darrig på handen, hm?

Och här dog den drunkningsdöden, mooohahaha!

Efter två genomgångna vovvar och två kissar blev det ett husdjur till...

Vaski och Syrran, nyborstade och fina, och fästingfria! Klinga får inga
fästingar för hon har fått frontline. Men Vaski måste ha expot, det skall inköpas
imorgon, och katterna, som aldrig har fått en fästing, skall "frontlinas".

Måste skynda mig innan Allsången!!