Varför ändra ett vinnande koncept?

Då jag är gräsänka brukar jag alltid passa på att äta nåt som bara jag tycker om. Det brukar alltid bli nåt med spenat. Spenat och fetaostpaj har det blivit de senaste 10 gångerna, och alla gångerna har det blivit görgött! Som ni vet är ju ingen gång likt den andra då det gäller mig och matlagning...Men denna rätt är och förblir min favorit.
Då kan man undra vad som flög i mig idag då jag helt plötsligt gör spenatlasagne! Undrar om utomjordingarna på altanen har börjat ta över på allvar, eller var jag bara förvirrad? Jag hade alla ingredienser till pajen men ändå gjorde jag en lasagne. Det är ju tråkmat!!!! Och dessutom för mycket kolhydrater...

Ja, så här blev resultat!.GRÖNT!!! Tacka vet jag paj. Skall aldrig mer gå ifrån
ett vinnande koncept...

Undrens tid i köket!

Jag är ju inte den som längtar till kökets domäner i första taget. Att laga mat är ett nödvändigt ont i min värld. Det har inte alltid varit så men nu på senare år har jag tröttnat rejält på matlagning. Då dottern var liten var det mer fart på mig. Tyckte om att experimentera med kryddor och mat från främmande länder. 

Igår tog jag mig i kragen och åstadkom en riktigt god rätt! Gubben min höll på att trilla baklänges då jag gjort nåt annat än det vanliga, typ potatisgratäng eller pastagratäng, ha, ha!

Det där ser ju inte så smarrigt ut heller....

Jag hade som vanligt inget recept mer än det inne i hövve...
Jag delade potatisen i tjocka skivor och lade i formen
Så blandade jag :
Olja
sesamfrön
hackad vitlök
flingsalt
svartpeppar

Men så här blev det bättre!

Och älgfärsbiffar till Gubben!

In i ugnen 200 grader till potatisen var halvmjuk. Då var det dags för broccolin och paprikan. Så in i ugnen igen tills allt blev gyllenbrunt. Jag körde varmluften på slutet för att få jämnare färg.

Ja, så var det biffarna då. Jag har ju aldrig ströbröd hemma utan brukar använda havregryn, sojamjöl, bovetemjöl till biffar för att binda ihop dem. 

Jag försöker dra ner på kolhydrater nämligen.

Nåja, igår blev det grahamsmjöl till biffarna. 

Biffarna var ju till Gubben och han bryr sig inte så mycket om sånt bara maten är god! 

Alltså, grahamsmjöl och vatten geggas ihop

1 ägg

vitlök, två klyftor...stora

salt, efter behag....

svartpeppar, jäkligt många varv med kvarnen...

sambal oelek, ganska mycket, Gubben svettades

älgfärs, ca 4hg

Det fick stå en stund och svälla.

Förresten, jag tror jag hade i nån mer krydda men kommer inte ihåg vilken...

 Åsså ner i stekpannan!

Visst ja, själv åt jag lax eftersom jag inte äter kött. Lax är busenkelt, bara flingsalt och svartpeppar och så stek! 

Utomjordingar på tomten?

Herregud, så fort denna veckan gick då! Ungarna är tillbaka i skolan, ordningen är m.a.o återställd. Jag har fått fler uppgifter som har stressat mig en aning, men jag tar det som en positiv utmaning. Igår var dagen vikt åt 7:orna. De fick guidad tur av sina mentorer genom skolan. Då de kom till mig i biblioteket så var det alltid nån elev i varje grupp som hyssjar åt sina kamrater. Det slog aldrig fel! De är för goa, satt som små ljus i soffan då jag berättade om mina regler i bibblan. Och då jag försökte få en dialog med dem så räckte de upp handen då de skulle svara, ha, ha! Det där brukar gå ur dem snabbt....
Min träning har gått över förväntan och det är jag oerhört glad över! Kroppen har stått emot då jag hoppat, sträckt, lyft och stretchat(som jag helst inte skall göra). Vissa övningar har jag slutat med helt, såsom armhävningar som gör att mina händer brakar ihop, likaså tricepsdips på brädan, händerna där också. Stå på ett ben är i stort sett omöjligt, belastningen på ståfoten blir alldeles för stor och då börjar jag vingla av smärtan. Och att springa kan jag glömma, om jag inte får tag på värsta bästa skorna eller inlägg vill säga. Så jag kan springa som en Bumbibjörn....Men annars är det okej. Den här veckan har jag tränat alla dar utom onsdag. Bra schema på KMTI  den här terminen. Förra året var kinkigt att få till för min del, mina favoriter låg på helt fel tid. I och för sig spelade det ingen roll eftersom jag hade ont nästan hela året...Men nu är jag på gång, och herregud så kul det är att träna! Igår, till exempel var jag på popspinning. Jag tog i så cykeln hotade lossna och dra iväg genom salen, ha, ha! Så kände vi nog lite till mans därinne. Man kan inte annat än ta i då musiken är så medryckande och instruktören så positiv! Det hade sett ut om vi alla hade cyklat runt därinne....Likaså, powerstep, som jag körde på torsdagen. Man blir såååå glad att man nästan känner sig hög då allt stämmer, bra musik, duktig instruktör, bra övningar, ja jäklar!

Mattes lille gris<3

Nu har jag fått nog av Vaskis hälta. Den kommer och går hela tiden och på olika ben dessutom! Jag köpte ju  fiskolja för att smörja upp lederna men det har inte gett nån verkan än i alla fall. Men så hörde jag att hälta liknande hans kan vara fästingrelaterat! Det hade jag ingen aning om så nu har jag beställt tid på Solstaden och på tisdag skall han kollas. Jag är ju inte jättenöjd med Solstaden, de har inte hjälpt oss nåt vidare förut men tagit bra betalt. Men nu är det bråttom för är det fästingrelaterat så kan han ju bli riktigt sjuk!! Om de inte finner nåt denna gången heller så SKALL jag söka annan veterinär!

Även om hösten står för dörren finns det fortfarande nåt att glädjas åt i trädgården. Bolltisteln är en av dem. Blåskimrande, nästan självlysande och så dagliljorna då, helt fantastiskt tacksamma! Blommar hela sommaren till sena hösten. Riktigt smaskigt snygga, tycker jag.
Nåt misstag måste ha skett för i år satte jag inga tomatfrön utan köpte en planta på Plantagen. Jag sådde istället frön av basilika, chili och vintersquash. Men det som växt upp i mina krukor ser misstänkt ut som tomater. Fast bladen ser lite annorlunda ut. På påsen till vintersquashen såg de då inte ut som mina...Kan det vara utomjordingar, månne?

Den köpta tomatplantan, Vaskis godis

En av utomjordingarna, full i frukter men vad för sorts frukt?

Här är flera utomjordingar. Dricker vatten som attan. Får vattna
flera gånger både morgon och kväll! Också fulla i frukter.

Amillas farfar finns inte mer

En vemodig dag. Min mobil ringde vid 06.30. Då är det nåt viktigt, tänkte jag. Och det var det. Min fd sambo och dotterns pappa meddelade med bruten stämma att min fd svärfar, tillika dotterns farfar Kjell gått bort under natten. En massa minnen har dykt upp under dagen. Amilla är hans första barnbarn och han gick långa promenader med henne i vagnen. Han fick strikta order att INTE köpa godis till henne! Då de långt om länge kom tillbaks från sin promenad var ungen misstänkt röd om tungan! Då hon blev äldre kunde hon också stolt förkunna; Fafa och ja va till Böje i boa!! Ingen kunde som Kjell berätta historier, påhittade såna, för sitt första barnbarn. Då Amilla undrade vem det var som tände lamporna i stolparna, så förklarade han; Det är jag det! Jag går runt då alla har somnat och tänder, sen går jag upp tidigt och släcker innan alla har gått upp! På frågan varför bilarna hade grenar med blad i grillen på bilen under midsommar, sa han att det berodde på att de missat vägen och kört rakt in i skogen! Vilken fantasi, ett barnbarns dröm! En favorit var ändå då min exsambo var liten och han frågade sin far vad det var för automat som satt på väggen(en kondomautomat)och Kjell förkunnade att det minsann var möbelpolish att köpa i den!

Då jag som ung tog rollen som Första fästmö i familjen kallade han mig ofta för Rooosmarie! Det var nåt fint som man skulle vara stolt över! Även hans fru Siv fick heta detta titt som tätt. Så trillade barnbarnen på. Robin kom och Kjell blev morfar för första gången. Sen kom Louise, Rickard, Christian och Victoria, Valter och Kerstin och Felicia och Ronja. Och barnbarnsbarn, minsann! Alla har de sina minnen av morfar-farfar Kjell. Då min fd sambo och jag gick skilda vägar så var han ledsen. Efter separationen gjorde alla klart för mig att jag fortfarande var välkommen i familjen. Vid större sammankomster då jag var med kramade han alltid om mig och frågade; Hur är det, Rose-Marie? Jag hade önskat att jag träffat honom sista gången vid ett annat tillfälle än vid en begravning, men så blev det. Hela sommaren har jag tänkt att jag skulle bjuda hem honom och  farmor Siv, så de fick se min trädgård. Kjell älskade ju blommor. Men så blev det inte av och nu är det försent...

Ja, det finns många minnen av Kjell, olika från person till person och hans avtryckt kommer att finnas hos alla!

Ha det bra Kjell!!

Rose-Marie/alias Anja

Lantluft är berusande...

Att vara nykter på fest har sina fördelar. Man kan vakna upp pigg och utvilad utan en fadd smak av gårdagens läckerheter, såväl ätbara som drickbara, i munnen, särskilt om det varit vitlök i maten...Finns inte en tandkräm i världen som tar bort "dageneftersmaken" i munnen. Nåja, jag kan inte skryta med att jag tog beslutet att vara nykter av ideologiska eller ens präktiga skäl. Nej, det var ju den attans migränen som avgjorde saken. Den gick ju gudbevars över under dagen men om jag smällt i mig en massa vin så hade jag haft den tillbaks som ett brev på posten. Så då var beslutet enkelt.
Och vi hade hur kul som helst! Vi åt en hejdlöst massa god mat-jag känner inga som kan äta så mycket som vi, och drack vin i mängder. Det alkoholfria vinet jag köpt var jättegott! Inte så sött och saftsmakande som de brukar vara. Kalaset hölls i Maries stuga på landet. Gud, så mysigt ställe! Trots dåligt väder i stan så var det hur fint som helst hos oss. Kav lugnt och inte en regndroppe. Vi satt ute och åt utan att frysa, nåja, till slut blev det allt lite kallt, men då var klockan runt 20-20.30 på kvällen. Då gick vi in och Marie gjorde en brasa i kaminen. Hög mysfaktor! Det blev så varmt att vi höll på att storkna och fick ta fikat ute på verandan. Där satt vi och pladdrade ikapp med syrsornas spel. Dottern vägrade erkänna att det var syrsor eftersom de förebådar hösten...
Och vad händer då Anja är mätt och det är varmt? Jo, hon blir jättetrött. Vid 23-tiden gäspade jag stort och även dottern, som partajat kvällen före, så vi tackade för oss och styrde saaben mot staden.
Så mörkt det är på landet. Det var nästan kusligt då jag körde hemåt på den smala grusvägen. Jag tog det görlugnt i fall det skulle hoppa fram nåt djur på vägen. Både dottern och jag kände oss som om vi satt i en liten bubbla i det stora svarta. Vi andades ut då vi kom ut till 63:an. Där var inte kvällen SÅ svart...
Och då vi närmade oss stan så kom de första regndropparna.

Dotter Amilla, faster Pia, faster Nettan och Marie

Pia och Nettan i brasvärmen. 

Tomt i glaset? Fyll på!!

Så idag skall jag klippa gräset...igen.