Jag fick sovmorgon idag. Gubben skulle jobba så han gick bajspromenaden med vovvarna och gav dem sen mat. Jag fick sova vidare. Vaknade först vid kvart över tio!! Det har baske mig inte hänt på hur länge som helst. Nåväl, jag satte på datorn, bryggde kaffe och så gled min blick ut över trädgården...Jäklar så vackert! Nej, vad sa jag nu? Det är ju vintern som jag hatar som pesten!! Försöker nån Woodooa mig, så att jag skall börja gilla vintern? 

Det gör lite ont att behöva erkänna sig besegrad av
denna vackra vintervy...Så jäkla vackert!

Syrran, matte och tekniken

Jag brukar för det mesta sätta på min laptop direkt jag kommer hem. Sen får den stå på ifall jag får lust att sätta mig en stund och blogga, till exempel. Eftersom den står på köksbordet är den lättåtkomlig då skrivlusten infinner sig. Nu har det visat sig att jag fått en konkurrent om datorn. Syrran! För några dar sen då jag var i tvättstugan hördes ett envetet plingande. Det tog en stund innan jag fattade vad det var. Vi har ju ett antal tekniska prylar som ger ifrån sig allehanda ljud. Jag gick ut i köket, och som jag misstänkt stod Syrran med framtassarna på tangenterna! Inte första gången, men den här gången hade hon verkligen lyckats! Datorn slutade inte plinga fast jag lyfte bort henne, och det ena felmeddelandet efter det andra kom upp på skärmen! Jag försökte stänga av den men icke, helt omöjligt på det vanliga sättet. Det fick bli ctrl- alt-delete. Datorn hade fått nog, sa upp sig, helt enkelt!
Dagen därpå provade jag att sätta på datorn och jodå, den startade snällt, men det värsta felmeddelandet kom upp direkt! En anmaning att söka igenom hela datorn eftersom något skumt hade hänt med den. Nu stod det inte riktigt så, hade i och för sig varit kul, men jag klickade i alla fall på OK och så tog det ca 20 minuter innan allt var klart. Nu är den i alla fall okej, min gamla trotjänare, den har varit med i många år, även  i vått och torrt(hm) och hänger trots det fortfarande med. Men efter den sista "Syrranattacken" så är den sliten.

Känner att jag snart har gjort mitt sista blogginlägg på den men än hänger den i. Som ni ser har jag grejat lite med layouten på bloggen. Det var inte det lättaste för en datanovis som mig, men det lyckades till sist i alla fall. Några svordomar senare har jag lyckats flytta om några gadgetar( jag, ni märker vilka ord jag svänger mig med) och gjort om min blogginformation.

Glömsk och förvirrad i en och samma förpackning

Hela veckan har gått i stuprus och träningen har blivit eftersatt, tyvärr. Två spinningpass har det bara blivit varav det sista blev skit eftersom jag i min förvirring glömde spinningskorna. Jag fick köra i aerobicsskor och gissa om det gjorde ont i fötterna?!? Skit också, eftersom passet var jättebra. Som vanligt, då det är Petra som är instruktör. Jag var faktiskt på väg att gå och avboka då jag såg min tavla, men så var jag samtidigt så sugen på att spinna, så jag chansade. Men det där riktiga "jävlaranammat" ville inte infinna sig idag. Det gjorde för ont i fötterna. Det första spinningpasset körde jag och Gubben i tisdags eftersom måndagens intervallpass frös inne av tidsbrist. Då upptäckte jag att på tisdagen körde Jeff ett pass 18.15. Han är så jäkla bra! Skitbra pass! Så bokade vi powerstep på torsdag, det fick vi boka av...av tidsbrist, igen.

Nu är det helg igen. Välbehövligt. Nu är det brasa i kaminen, alla värmeljus är tända, maten är uppäten och snart infaller paltkoma. Min Gubbe jobbar hela helgen, så det blir en tidig nattis, om jag får gissa. Mina arbetskamrater minglar ikväll, hoppas de får kul! Själv orkar jag inte ladda om till sånt galej då fredagen kommer. Det har jag inte gjort på många år, faktiskt inte sen jag var i 30-årsåldern. Undrar om jag är född gammal? Jag är nog född i en något annorlunda form...Den formen får ni som känner mig bestämma!

Onödiga vintern

Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!

VAAAA!!!! Redan onsdag....

Så där ja, nu sitter jag vid datorn igen. Eller så här, jag har suttit vid datorn varje kväll och redigerat bloggen, men inte skrivit nåt vettigt. Börjar så sakta förstå alla saker man kan göra med den. Ibland har svordomarna haglat, men det har ju inte hjälpt nämnvärt. Har jag märkt. Och så har jag jobbat. Sen tränat. Sen jobbat. Och tränat. Och idag skulle jag ha tränat, men glömde träningsväskan hemma i morse! Och eftersom min Gubbe just nu äter alldeles för mycket julbord på Terrassen, så kan jag sitta i lugn och ro och skriva. Men, det där lät ju knäppt...Som om jag inte fick skriva för Gubben. Såklart jag får, men den lilla tid vi har kvar då vi kommit hem från jobbet, vill jag tillbringa med honom. Och husdjuren. I alla fall. Den här veckan har bara rusat iväg. Har kommit försent VARJE dag till jobbet och det är skit, skit, skit!! Vi har bara en bil just nu och det suger rejält. Vi åker tidigare varje morgon men något strular alltid på vägen så jag blir för sen ändå! På jobbet är fullt upp för oss alla och jullovet känns ibland alldeles för långt bort. Fast samtidigt så är det ju så roligt! Tycker jag, nästan jämt. Men många har det mycket tufft och då blir jag också väldigt påverkad. Jag vill att ALLA skall må bra! Hoppas att de vill att jag skall må bra också...Fast det är jag ganska säker på, för jag har världens bästa arbetskamrater. Och jobb, fast det är mycket just nu. Gud, så dryg jag är! 

Och nu över till nåt helt annat. 

Igår fick Klinga en hård brödbit i halsen och höll på att kvävas! Ja, just det! Och jag, min lipsill, var ensam hemma. Hon började låta konstigt, det blev värre, hon tittade med stora ögon på mig och fortsatte låta...inåt liksom...inte utåt. Jag tänkte; nu dör hon! Men sen kom jag på att hamlischmetoden funkar på hundar och provade. Uppenbarligen funkade det för hon lever och mår bra. Men jag vill ALDRIG upplev detta igen! Våra hundar har satt i halsen förr, men då har Gubben varit hemma, och han är klarar såna här situationer mycket bättre än jag. Han har rensat svalget på båda hundarna då de satt grisöron i halsen och de inte kunnat andas. Men nu sitter jag här, vid datorn. ALLA djuren ligger och sover intill mig efter att ha fått mat. Ingen har satt i halsen. Men vänta nu...Min Gubbe äter just nu julbord på Terrassen i Karlstad. Tänk om han sätter en köttbulle eller snapsen i halsen...Jädrar, nu har jag ingen kontroll! Hoppas hans arbetskamrater är lika bra som mina. Aldrig att de skulle lämna mig med en köttbulle i fel strupe. Det vet jag!