Så där ja, nu sitter jag vid datorn igen. Eller så här, jag har suttit vid datorn varje kväll och redigerat bloggen, men inte skrivit nåt vettigt. Börjar så sakta förstå alla saker man kan göra med den. Ibland har svordomarna haglat, men det har ju inte hjälpt nämnvärt. Har jag märkt. Och så har jag jobbat. Sen tränat. Sen jobbat. Och tränat. Och idag skulle jag ha tränat, men glömde träningsväskan hemma i morse! Och eftersom min Gubbe just nu äter alldeles för mycket julbord på Terrassen, så kan jag sitta i lugn och ro och skriva. Men, det där lät ju knäppt...Som om jag inte fick skriva för Gubben. Såklart jag får, men den lilla tid vi har kvar då vi kommit hem från jobbet, vill jag tillbringa med honom. Och husdjuren. I alla fall. Den här veckan har bara rusat iväg. Har kommit försent VARJE dag till jobbet och det är skit, skit, skit!! Vi har bara en bil just nu och det suger rejält. Vi åker tidigare varje morgon men något strular alltid på vägen så jag blir för sen ändå! På jobbet är fullt upp för oss alla och jullovet känns ibland alldeles för långt bort. Fast samtidigt så är det ju så roligt! Tycker jag, nästan jämt. Men många har det mycket tufft och då blir jag också väldigt påverkad. Jag vill att ALLA skall må bra! Hoppas att de vill att jag skall må bra också...Fast det är jag ganska säker på, för jag har världens bästa arbetskamrater. Och jobb, fast det är mycket just nu. Gud, så dryg jag är!
Och nu över till nåt helt annat.
Igår fick Klinga en hård brödbit i halsen och höll på att kvävas! Ja, just det! Och jag, min lipsill, var ensam hemma. Hon började låta konstigt, det blev värre, hon tittade med stora ögon på mig och fortsatte låta...inåt liksom...inte utåt. Jag tänkte; nu dör hon! Men sen kom jag på att hamlischmetoden funkar på hundar och provade. Uppenbarligen funkade det för hon lever och mår bra. Men jag vill ALDRIG upplev detta igen! Våra hundar har satt i halsen förr, men då har Gubben varit hemma, och han är klarar såna här situationer mycket bättre än jag. Han har rensat svalget på båda hundarna då de satt grisöron i halsen och de inte kunnat andas. Men nu sitter jag här, vid datorn. ALLA djuren ligger och sover intill mig efter att ha fått mat. Ingen har satt i halsen. Men vänta nu...Min Gubbe äter just nu julbord på Terrassen i Karlstad. Tänk om han sätter en köttbulle eller snapsen i halsen...Jädrar, nu har jag ingen kontroll! Hoppas hans arbetskamrater är lika bra som mina. Aldrig att de skulle lämna mig med en köttbulle i fel strupe. Det vet jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar