Tusen nålar

Vad händer egentligen? Min arm känns som om tusen nålar stack i den! Efter min efterforskning av Skrållans alla halsband, det är ett stort antal, så stack jag armen i ölandstoken som jag vet Skrållan brukar ligga i. Det sved som eld direkt jag stack in armen och fortfarande efter flera timmar så rusar det i underarmen. Den är småknölig men i övrigt finns inga röda märken eller så. Jag är mycket fundersam över detta. Jag tror inte att jag kommer dö av detta men det är onekligen en mycket obehaglig känsla i min arm just nu. Annars är allt lugnt, min Gubbe ligger och sover i svårartad paltkoma, jag själv skall försöka hålla mig till den ordinarie läggdagstiden...Vi får se hur det går. Just nu sitter jag ju och skriver och då håller jag mig vaken, såklart, men så snart jag sätter/lägger mig i soffan kan vad som helst hända. NÄÄÄÄ, inte vad som helst,,huuva, menar att jag kan somna alltså.
Ha nu inte en massa otäcka föreställningar om vad som kan hända om jag....fy på er!

Gräva sig till Kina...är inget latmansjobb

 Nu börjar det närma sig en altan. Vi har grävt så in i norden för att få klart. Gubben börjar ju jobba på måndag, det gör inte jag, tihi. Jag har två veckor kvar, jag. Vi jobbade som tokar i förmiddags då solen inte vandrat runt till framsidan. Plattorna på utsidan av den kommande väggen är lagda, så jäkla fint! Ja, sen har jag grävt mig till min andra åderbristning i handen, den här gången i vänstra handflatan, igår i högra fuckyoufingret. Skit också, detta händer allt oftare. 

Jag lämnade Vaskiböbb och Lummi på dagis idag och hoppades att det skulle gå bättre. Det är skönt att få jobba utan skällande hundar. Med bara Klinga hemma kan vi ha alla dörrar öppna och få korsdrag i huset. Hon lommar omkring och bara myser. Att ha en hund är ju ingen sak! 

Vid 2-tiden gav vi upp, temperaturen var runt 30 grader och svetten lackade om oss. Vi for och handlade. Nej förresten, vi duschade först....

Ibland kan man ha tur, inte ofta i vår lilla flock, men idag hade Arken zoo extrapris på hundmaten som två av våra hundar äter! !3 kilo för endast 345:-! Annars 499 spänn. Matte jublade och köpte därför gnagben(inte det vita giftiga) och lite annat smått och gott för en hundring. Det är ju helg, för bövelen, då måste ju hundarna ha lite smaskens! 

Men huuva, så trött man blir då man gjort ett träningspass på sisådär 4 timmar i grävandets tjänst. Efter alla inköp och hämtning av hundar på dagis, så var energin slut. Gubben sa; Ge mig en öl, och fort, annars dööör jag! direkt vi kommit in genom dörren! Och jag var lika slut, värmen tjuvar energi. Men jag klagar INTE på värmen, det är helt underbart med varmt och skönt! Tids nog blir det vinter och jag vill gräva ner mig för att poppa upp lagom till vårens första tulpanlökar sticker upp sina första gröna blad. 

Vår kära lilla Lummi gör oss just nu riktigt ordentligt oroliga. Vad har hänt med tjejen? Från att ha acklimatiserat sig bra i vintras så har det på senare tid hänt nåt som gör henne superstressad. Vi har funderat och funderat, men idag fick det vara nog så jag beställde tid för en ordentlig veterinärundersökning av henne. Hon kan ju ha ont nånstans! På tisdag skall vi till Ulvsby smådjursklinik...Inte Solstaden alltså. Nää, det önskar jag inte lilla Lummipummi. Hoppas att de kan finna en förklaring för vi har slut på förslagen. Idag till exempel, var hon jättelugn då jag lämnade henne på dagis med Vaski, men under dagen hade hon morrat åt en snäll golden som hon aldrig brytt sig om förr. 

Nä, nu skall jag inte gräva ner mig för detta, det har grävts nog idag. Nu skall det bli lite flärd på Abbörrvägen! Har köpt 3 nya nagellack och det största problemet just nu är vilken färg jag skall ta idag...I-landsproblem, jag veeeet! 

Snart skall vi brassa igång grillen så vi får nån mat i magen idag också, man glömmer lätt bort maten då man är i grävartagen. Men Gubben har köpt kamben och jag kör väl grillade auberginer, det är smaskens det! Lite färskpotatis och så Erik Lallerstedts goda grillsåser till det, och en sallad såklart. 

Tidigt i morse såg det ut såhär...

...och såhär

Så här långt kom jag med grävandet innan solen höll på att döda mig.

Och Gubben grävde sig nästan till Kina för att få ner plintarna

Oppps, här är naggellackena!

Eftersom vi hade hyrt gallerkärra passade vi på att såga ner
snöbollsbusken som fått nån ohyra och var bladlös.

Och kolla vem som slagit ut! Lilja Landini!

Och även Frans Hals visade sina snygga färger idag

Och här är lilla Lummipumm som just u gör matte och husse
riktigt oroliga. Fast idag har hon en bra dag...i alla fall hemma...

Dagens upp och nedgångar

För oss andra fortsätter livet som förut men för vissa sker ett vägskäl här och nu. Vi har alla olika problem att brottas med och hur vi löser dem är inte enligt manualen. För min del började dagen med några blogginlägg varav ett orsakade gråtattacker, men likväl fortsatte livet ändå. Som planerat började jag och Gubben gräva bort jorden från framsidan av huset. Det är skönt att använda muskelkraft då man är ledsen i själen. Och ledsen har jag varit hela dagen, till och från, över det orättvisa i att en liten tjej skall bli utan mamma för en jäkla cancers skull. Och då hjälper det med grovjobb. Vi har grävt bort massor av jord och kört till tippen. Ett jäkla jobb, kan jag meddela! Efter det var det bara att hämta sand och lägga där jorden låg. Det jobbet överlät jag till Gubben för jag hade andra saker för mig. Men det var skönt att ta i och göra ett synligt resultat. 

Jag har haft fikaträff med en kär släkting, nämligen. Vi träffas inte så ofta och då vi träffas så är det heligt för mig! Vi fikade på Vayne´s coffee och där köpte jag nog tidernas dyraste macka och kaffe, 90 spänn! Vet hut, skulle jag velat säga men min blygsel förbjöd mig. Vi satt på uteserveringen en stund men att tala med varann var omöjligt då den yngre generationen gjorde samtal ohörbart. Vi åt snabbt upp vårt fika och gick sen en promenad på Sandgrundsudden för att kunna höra varann. Men var kan man nu för tiden tala med varann ostört? Där var det badande människor som hojtade, drack öl och var högljudda och musiken dånade ur deras...jag vet inte vad! Man har väl inte med sig en stor cd-spelare nu för tiden...Det måste ha varit deras mobiler, alltså....Skit samma, ett jädra liv var det för två äldre damer som ville ha en pratstund på tu man hand. Vädret var i alla fall kanonfint, kanske aningen varmt...men för f-n Anja, gnäll inte mer nu! Nej, jag ger mig, skall försöka bli ung igen, med ett öppet sinne för nymodigheter och OVÄSEN!!!!! Nej, det KAN jag bara inte! Oväsen gör mig stirrig och okoncentrerad, ett steg närmare alzeimers...Till slut fick vi i alla fall höra vad den andre sa och då hade vi en mycket givande stund. 

Så kom jag hem och då sa gubben att vår Lummi har fått psykbryt på dagis och flugit på en av hundarna, helt obefogat, och dessutom den snällaste av alla, så nu är jag riktigt ledsen. PÅ RIKTIGT! I morgon skall jag ringa och boka tid hos vetten för vår lilla Lummi. Ibland undrar jag om nån av oss har varit riktigt jävla elak i sitt förra liv...

Sorgen och vanmakten

Denna hemska sjukdom-cancern, har nyss tagit livet av min arbetskamrat. Hon slipper nu sina smärtor, men en liten tjej är utan sin mamma och en livskamrat har mist sin kära sambo. Jag är så sorgsen, så himla sorgsen!

Gårdagen

Gårdagens energikick resulterade i en top och en laddning grova småfrallor. Tänk vad en mulen dag kan göra. Lite plock i trädgården och så en STORSTÄDNING av hela huset. Herregud, vad husdjuren fäller hår! Samtidigt såklart...Då jag drog fram soffan i vardagsrummet fann jag hår för en mellanstor knähund OCH dessutom tre gnagisar som jag länge undrat var hundarna gjort av...Och det kommer bli de sista gnagbenen i detta hus! Läste igår en artikel som en medlem i vår lapphundsgrupp på fb lagt ut. Skrämmande!

http://www.cutiepiepolly.se/2013/07/farliga-tuggben.html?m=1

Sen jag gjorde min sista stötvågsbehandling har det faktiskt känts bättre och bättre. Fortfarande är det promenader och att sitta som är värst. Men jag kan träna liftit, och i tisdags kunde jag t o m göra utfallssteg utan att det högg emot i benet. Äntligen går det framåt. Fast nu har jag haft ont så länge att det sitter i huvudet, jag är rädd att ärrsamlingen bak på låret skall börja bråka igen och därför håller jag igen, kanske helt i onödan. Om en månad skall jag kontakta Pete Sjukgymnasten igen om eventuell fortsatt behandling. Skulle vilja bli av med detta för gott men det är nog en utopi....

Igår var det dags för min väninna T att prova ett zumbapass. Hon har ju nyss börjat träna och jag pushar henne så mycket jag orkar då hennes motivation ibland sjunker. Styrkeprogrammet hon har fått av sin PT gör hon, men motvilligt. Bollen gillar hon ju skarpt och är även duktig på, men förra veckan visade jag henne på zumban, det var Åsa C som körde, och T blev jättesugen! Det var ett tag sen jag själv körde zumba och var riktigt förväntansfull. Pratade vitt och brett om hur kul det är med zumba....

Tyvärr så blev besvikelsen gigantisk då instruktören var allt annat än pedagogisk! Ändå frågade hon innan passet om det fanns några nya med och ganska många räckte upp handen. T gav upp efter 10 minuter....och jag kort efter. T åkte hem och gick i skogen med sina stavar och jag körde mitt rehabprogram istället. Det kändes mer rejält, liksom. Det är verkligen skillnad från instruktör till instruktör...Att stå och tjoa och vicka på höften kan de flesta, men att få en förväntansfull folkmassa att göra likadant, DET är instruktörens utmaning...och det jag är van vid att få uppleva. Detta var en stor besvikelse för mig, men samtidigt vet ju att det var många som tyckte det var kul och hängde med, så det var kanske surkärringen i mig som tittade fram? I vilket fall så går jag nog INTE på hennes pass i fortsättningen utan väljer mina kassaskåpssäkra kort. Mest synd var det att T fick uppleva sin zumbadebut så här, undrar om jag får med henne på nåt mer pass...

Åh, en sak till måste jag berätta, på tal om nåt helt annat! Igår satt jag ju vid symaskinen några timmar, med resultatet av en rejäl låsning mellan skulderbladen. Då jag kom till träningsmeckat med förhoppningen att köra crosstrainer, fick jag inse det omöjliga i detta. Jag kunde ju inte dra efter andan utan att det högg i bröstryggen. Gav upp och gick och satt mig i massagestolen. Brukar ta det förinställda 1:a programmet, men den här gången fibblade jag på fjärrkontrollen och fick in nåt helt annat program, men vilket program! Helt fantastiskt! Efter 15 minuter hade låsningen gått upp, ja jädrar vilken bra uppfinning! 

Fram...

och bak

Och här är det också bak....fast brödbak.

Dagen kommer att gå i grävandets tecken. Gubben har hyrt en gallerkärra och nu skall jorden på framsidan grävas bort och fraktas till återvinningsstationen. Sen skall det bli altanbygge för hela slanten!

Två hundar är lämnade till dagis så vi får koncentrera oss på arbetet och inte få dåligt samvete för att vi inte hinner med voffsingarna. Klinga är ju med och gräver, så henne är det inga problem med...