Gårdagen

Gårdagens energikick resulterade i en top och en laddning grova småfrallor. Tänk vad en mulen dag kan göra. Lite plock i trädgården och så en STORSTÄDNING av hela huset. Herregud, vad husdjuren fäller hår! Samtidigt såklart...Då jag drog fram soffan i vardagsrummet fann jag hår för en mellanstor knähund OCH dessutom tre gnagisar som jag länge undrat var hundarna gjort av...Och det kommer bli de sista gnagbenen i detta hus! Läste igår en artikel som en medlem i vår lapphundsgrupp på fb lagt ut. Skrämmande!

http://www.cutiepiepolly.se/2013/07/farliga-tuggben.html?m=1

Sen jag gjorde min sista stötvågsbehandling har det faktiskt känts bättre och bättre. Fortfarande är det promenader och att sitta som är värst. Men jag kan träna liftit, och i tisdags kunde jag t o m göra utfallssteg utan att det högg emot i benet. Äntligen går det framåt. Fast nu har jag haft ont så länge att det sitter i huvudet, jag är rädd att ärrsamlingen bak på låret skall börja bråka igen och därför håller jag igen, kanske helt i onödan. Om en månad skall jag kontakta Pete Sjukgymnasten igen om eventuell fortsatt behandling. Skulle vilja bli av med detta för gott men det är nog en utopi....

Igår var det dags för min väninna T att prova ett zumbapass. Hon har ju nyss börjat träna och jag pushar henne så mycket jag orkar då hennes motivation ibland sjunker. Styrkeprogrammet hon har fått av sin PT gör hon, men motvilligt. Bollen gillar hon ju skarpt och är även duktig på, men förra veckan visade jag henne på zumban, det var Åsa C som körde, och T blev jättesugen! Det var ett tag sen jag själv körde zumba och var riktigt förväntansfull. Pratade vitt och brett om hur kul det är med zumba....

Tyvärr så blev besvikelsen gigantisk då instruktören var allt annat än pedagogisk! Ändå frågade hon innan passet om det fanns några nya med och ganska många räckte upp handen. T gav upp efter 10 minuter....och jag kort efter. T åkte hem och gick i skogen med sina stavar och jag körde mitt rehabprogram istället. Det kändes mer rejält, liksom. Det är verkligen skillnad från instruktör till instruktör...Att stå och tjoa och vicka på höften kan de flesta, men att få en förväntansfull folkmassa att göra likadant, DET är instruktörens utmaning...och det jag är van vid att få uppleva. Detta var en stor besvikelse för mig, men samtidigt vet ju att det var många som tyckte det var kul och hängde med, så det var kanske surkärringen i mig som tittade fram? I vilket fall så går jag nog INTE på hennes pass i fortsättningen utan väljer mina kassaskåpssäkra kort. Mest synd var det att T fick uppleva sin zumbadebut så här, undrar om jag får med henne på nåt mer pass...

Åh, en sak till måste jag berätta, på tal om nåt helt annat! Igår satt jag ju vid symaskinen några timmar, med resultatet av en rejäl låsning mellan skulderbladen. Då jag kom till träningsmeckat med förhoppningen att köra crosstrainer, fick jag inse det omöjliga i detta. Jag kunde ju inte dra efter andan utan att det högg i bröstryggen. Gav upp och gick och satt mig i massagestolen. Brukar ta det förinställda 1:a programmet, men den här gången fibblade jag på fjärrkontrollen och fick in nåt helt annat program, men vilket program! Helt fantastiskt! Efter 15 minuter hade låsningen gått upp, ja jädrar vilken bra uppfinning! 

Fram...

och bak

Och här är det också bak....fast brödbak.

Dagen kommer att gå i grävandets tecken. Gubben har hyrt en gallerkärra och nu skall jorden på framsidan grävas bort och fraktas till återvinningsstationen. Sen skall det bli altanbygge för hela slanten!

Två hundar är lämnade till dagis så vi får koncentrera oss på arbetet och inte få dåligt samvete för att vi inte hinner med voffsingarna. Klinga är ju med och gräver, så henne är det inga problem med...