Fredagsfunderingar från en mycket trött bibb...bilbo...bllo..biblt....BIbLIOtekaRIE...uhhhh

.......åsså var det fredag igen. Energin tog precis slut efter en händelserik vecka. Man kan undra om det kan bli MER händelserikt än detta? Massor av information...som efter ett tag blir nåt helt annat. Vi som suttit säkert i vårt lilla Skåre, utan en tanke på hur det kan vara nån annanstans har nu fått bekänna färg. Men det är KUL! Jag har inte hört nån gnälla utan alla spottar i nävarna och hugger i, har åsikter och ideér. Men ibland, då det blir väldigt mycket SAMTIDIGT, så är man väl inte till sin fördel, alla gånger...Mitt bibliotek får jag ta tag i då och då, mellan varven. Men jag är jättenöjd med mina lokaler, verkligen! Kan inte ha det bättre. Jag har inte behövt alla hyllor som jag tog med. Tack vare flytten har man sett nya lösningar på sånt som förut stått skrivet i sten!
Men så inser man: Ungarna kommer till onsda´n! Då måste allt, verkligen allt, vara färdigt. Kanske inte det praktiska, det får komma allt eftersom, men regler och hur vi skall förhålla oss till saker och ting, att vi har Gymnasiet i samma lokaler, tex. De står och röker precis utanför entrén, är det verkligen tillåtet? Kan vi säga till dem att flytta sig? Ja, frågorna är många, men det sätter våra hjärnor på nyttiga prov.
Nu får det vara slutpratat om jobbet! Näää, förresten, en rolig grej hände idag. Jag kom gåendes i korridoren då jag upptäckte en, som jag tyckte, vilsen gammal man. Jag saktade ner för att kolla vad han gjorde. Han stod och tittade sig omkring, upp i taket, ner i golvet, på väggarna, ner i trapphuset. Till slut gick jag fram och frågade honom om han sökte nån. Nej då, sa han, jag är på besök i stan och ville bara se hur det såg ut här nu. Det är nämligen jag som har ritat huset! En mycket trevlig gammal man som jag stod och pratade med en lång stund. Han var som en historiebok!
Som jag sa igår så är jag gräsänka...vilket kan innebära de mest konstiga kulinariska smaksensationer här hemma. Jag kan i princip livnära mig på müsli och fil, eller så har jag ju den stående menyn-spenat och fetaostpaj, så kan jag också blixtra till med en wok, och det är precis vad jag gjort ikväll! Energin räckte precis till det och märk väl, det var INTE frysta wokgrönsaker utan riktiga, färska från Sverige! Undrar förresten vem som myntade begreppet Gräsänka? Kan det ha varit en vegetarian, tro? Känns lite lustigt att jag gör grönsaksrätter varje gång Gubben far på sina äventyr...Men det var inte jag som kom på det....

Matbild!! Blomkål, purjolök, pintobönor och en färsk tomat
wokade i flingsalt, rosmarin och spiskummin. Inför servering
en rejäl sträng med MYCKET stark chilisås. Jajamensan, det blev gôrgôtt!
Åsså ett glas rött, förstås! Ser ni att jag tänt ljus också, det blev ju för
bövelen rena hösten ute precis då jag skulle äta! Regn och blåst, ujjamejjen!

Har jag berättat om då Gubben och jag skulle köpa mat i söndags? Nähä, men då så! Såhär var det; Vi tog cyklarna till vår lokala pizzeria där Hammarmacken tidigare låg. Handlade vår mat och for hemåt. Cykelvägen går igenom radhusområdet på Gösvägen, en massa små tvärgator med garagelängor hela vägen. Känns alltid lite olustigt att cykla där då man inte vet om nån lite glytt på trehjuling trampar framför hjulet på en. Gubben hade sin pizzakartong i ena näven och åkte en bit före(det gör han ALLTID, vill väl vinna, som den tävlingscyklist han är, hm). I alla fall, rätt som det är hoppar det ut en tonårstjej framför framhjulet på honom så han får väja snabbt som tusan åt mitt håll. Han blev så in i h-vete f-bannad så han svor som en borstbindare(inte bra, men förståeligt...) och hojtade att; Du får ta och kolla upp trafikreglerna lite grann, tycker jag! Då hojtar en kvinna tillbaks; Men ni behöver väl inte cykla i bredd heller!! Hm, det hade vi ju inte gjort...så jag hojtade tillbaka; Vad har det med saken att göra? För det hade det ju inte, tjejen(dottern antagligen) hoppade ju rakt ut i vägen, DET var problemet! Sen sa jag inget mer, men det gjorde å andra sidan min lagvigde.
Min Gubbe var så arg att han kanske inte sa de mest övertänkta orden i historien, kan jag tycka, till exempel kallade han henne för djävla kärring....Hmmmm, men å andra sidan sa inte hon de mest väl genomtänkta sakerna heller. Jag hade ett litet(stort) förmaningstal till min Gubbe då vi kom hem om detta....I alla fall, igår klippte jag gräset på tomten. Det var långt som tusan efter allt regnande. Då kommer ett par gåendes med sina hundar då jag klipper vid staketet längs gångvägen. Vi brukar småprata då och då. Jag hälsar glatt på dem...och får en stenhård blick tillbaks! Shit, tänker jag, det måste varit HON!!! Hmmmmm......Uppfattade ju aldrig vilka det var som korsade vår väg...En tröst är att de skall flytta snart. Får också vässa Gubbens ordförråd och ge honom lugnande medel inför vidare streetrace på vår genomfartsled...
Annars känns livet gött, förutom att Lummi skäller så in i...men vem har sagt att livet skall vara som en lång motorväg? Lite gupp här och där ger en massa nya erfarenheter. Lummi får helt enkelt rätta in sig i ledet, gilla läget, lugna ner sig...tillsammans med husse...Kanske jag skall skicka dem på retreat tillsammans? Hmmm.....Gud så många goda ideér jag får då jag är gräsänka! Faran är väl att Gubben aldrig vågar åka bort igen...Själv är jag ju perfekt och kan inte fixas till ytterligare.......................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................Raderna var till för invändningar, men så insåg jag att det ju bara är jag som har inloggningen, ha ha ha! Ingen kan ha de minsta negativa invändningar mot min sista mening, eller?

Torsdag, nästan slutet...på veckan, alltså! Vad trodde ni?

Ingen dålig fart på denna veckan! Det har gått i stuprus och idag for också min gubbe på tävling till Mora vilket skulle innebära rastning av Vaski och Lummi under lunch...Men det gick ju inte ihop med min arbetsdag helt enkelt. Idag var det nämligen lunch hemma hos vår rektor Anna, världens bästa rektor och då kan man ju inte sticka iväg och rasta hundar! Men som av en händelse så har jag VÄRLDENS BÄSTA svärföräldrar som ställer upp för oss, sönderstressade hundägare OCH son/sonhustru. VAD skulle vi göra utan dom? Herregud, vilka fantastiska människor! Det har jag säkert sagt förut, men det tål att sägas igen. Jag tycker verkligen synd om dom som har ett syrligt umgänge med sina svärisar, men det har inte jag och det är jag såååå himla tacksam för så det är inte klokt! Ibland tycker jag att de gör för mycket för oss, inte bara mig och min göbbe utan alla barnen. Skall aldrig svärisarna få en lugn stund? En balansgång såklart och det bästa sättet är väl att ha en bra kommunikation.
Vår Lummi är ju inte världens lugnaste vovve och jag var lite orolig att hon skulle spöka sig på prommen, och mycket riktigt så hade hon skällt och tokdragit i kopplet, en stund, sen gick det bra, sa svärmor. Suck....Vi jobbar på med Lummi....
Hur Vaski skött sig glömde jag att fråga....
Är gräsänka....igen. Det innebär egentligen ingenting, mer än att en person saknas i flocken. Men herreguuuud, sa hundarna, vad säger du, människa? DET BETYDER JU JÄTTEMYCKET!!!!! Husse is gone and we can´t find him! Det betyder, GNÄLL!!!!!! Matte skäms en aning...Husse skall tävla på lördag. Då säger väderprognosen; REGN OCH JÄTTEMYCKET BLÅST, men då uppmuntrade jag käre maken med att: Då kan det ju inte bli sämre! Visst är det bra, eller hur? Eller är hustrun en känslolös kärring utan empati för sin stackars make som strävar på i Moraskogarna fast regn och blåst gör allt för att stoppa hans framfart för en bra placering i tidernas viktigaste tävling...? Eller?
Ja ni kära vänner, nu är det EN dag kvar på denna arbetsvecka. Vad skall vi fylla den med? Finns det nåt kvar att göra? HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!

Jobba igen-gôtt mos

Första dagen på jobbet gick som en dans. Nattsömnen var däremot en tragedi. Lade mig jättetidigt för att vara fräsch som en nyponros på morgonen, vaknade 01.43....Genast började tankarna snurra om allt och inget. Planering på hög nivå mitt i natten. Somnande och vaknade om vartannat hela tiden, men trots allt var jag hyfsat pigg i morse. Har fått uppdraget att pimpa personalrum, ett konferensrum och expeditionen. Kul men bråttom som attan! Skall vara klart på onsdag då hela personalen dyker upp. Skall sy två gobelänger, en gardin framför ett ljusinsläpp och tre gardiner framför expeditionens glasvägg. Jag och E-L var på mitt tygmecka nummer 1, Tyghandlar´n. Köpte tyg för 1200:- men egentligen var priset 2400:- eftersom det var 50% rabatt på alla tyger. Sååå snygga tyger!!! En tur till Rusta hann vi också med eftersom vi ändå var i krokarna. Snygga ljusstakar och lite engångsartiklar hamnade i kassen. Men som sagt, liiite bråttom blir det att hinna. Morgondagen kommer att ägnas symmesömmen, helt och hållet. Måste först göra klart min sista kreation, en svart top, så jag slipper tänka på den. Bara fållen kvar så det är fort gjort.
Men hörni, vilket jäkla höstväder det blev i ett huj! Regnet skvalar och åskan mullrar mest hela tiden. Hundarna, som aldrig brytt sig om och dunder och brak har helt plötsligt börjat gnälla och gruffa. Särskilt Lummi, konstigt nog. Då åskan gick som värst under helgen, tittade hon storögt på mig, tog sen trappan i några snabba språng och så försvann hon in under sängen i gästrummet! En stund senare skulle jag stänga av strömbrytaren under skrivbordet i datarummet, böjde mig ner och hoppade samtidigt högt; Lummi låg under bordet och glodde storögt på mig!! Jag gillar INTE åska, sa blicken.
Men säkert blir vädret snart bättre. Det måste det bli så vi kan inviga vår nya, fina altan innan höstmörkret och kylan tar vid.
Opps, jag har tränat idag! Core boll, minsann och det gick hyfsat, inte helt okej men, men... Mitt baklår, ni vet. Gjorde lite rehab efteråt för att fjäska lite för låret...Vet inte om det hjälpte speciellt, gjorde mest ont. Nåja, snart skall jag ringa Pete, sjukgymnasten igen och börja stötvågsbehandlingen igen.
Nä, nu börjar Kompis Blund ha rena sandorgien i mina ögon. Får nog skippa min top....

En nygammal kärrings tankar...

I förmiddags for Gubben till Hornborgasjön för att fiska kräftor. Tycker HAN om kräftor? Tycker JAG om kräftor? Svar: Nej. Han besöker en jaktkollega så jag tror att det mest är jaktbabbel som drar. Hoppas han inte kommer hem med några kräftor! De skall ju kokas levande, Yyyyyäck! Och om de självdör, var gör man av dem? Det luktar ju *** *** i soptunnan bara efter en liten stund!

Nåja, den tiden den sorgen. Jag har softat lite idag, faktiskt. Det känns som att jag gjort allt nu, under mina 5 veckors semester. Jag tog en sväng upp i syrummet och klippte ut en top i ett jädrigt snyggt tyg, mitt trösttyg då mina slantar hade gått till veterinären istället för till ett ordentligt inköp hos Tina på Tyghandlar´n. Då jag klippt ut tyget blev jag lite vilsen i kolan, ett blodsockerfall var på G och jag skyndade därför ner och fick i mig lite energi. Ja, sen var det bajsnödiga vovvar, inköpsrunda, ett besök till Stadsträdgården med regnet hängandes i luften och så var klockan 3. Väl hemma var det dags för lite kvalitetstid med vovvarna. Ett ordentligt frolicregn med efterföljande uppletande stundande i trädgården medan matte plockade utblommat. 

Fortfarande ger dessa godingar ögonfägring varje dag!

Den här godingen visade sig vara en förklädd djävul!
Ställde den på bordet på nya altanen, en utblommad blomma
hade i går fallit ned på nya, fina, fräscha plankorna....EN STOR
BLÅ FLÄCK är resultatet! Vad f-n har de fifflat med för att
få blommorna blå? Skitsur, är bara förnamnet! Den är nu
deporterad till den gamla inglasade altanen. Där kan den ju
FÖRSÖKA göra blå fläckar som syns...Pilutta den!

Så här från insidan är det allt mysigt med ett riktigt åskväder!

Vid ett titt uppåt insåg jag att snart, mycket snart kommer blixt och dunder. Och mycket riktigt, hann inte tänka tanken klart förrän de första dropparna föll! Och så kallt det blev med en gång! Hade tänkt sätta mig på inglasade för att beskåda ovädret, tycker det är mysigt, men hundarna och särskilt Lummi blev helstressade av dundret på altantaket så jag fick stänga dörren, tända lampor och lägga mig i soffan för en lässtund. Pyttsan! Jag somnade som en stock med en katt på magen! 

Nåt mer besök i syrummet lär det inte bli denna lördag. Men det är ju en dag i möra också. Topen skall bli klar innan jag gör entré på jobbet på måndag. Det är nämligen så att jag tror att  jag och min symmesöm behövs på jobbet innan skolstart. Det skall slutpimpas, liksom...Det är ju lite mer att pimpa på Tullis än på gamla Ilanda. Men det skall bli så himla kul!!! Vilket år vi har framför oss! 

I morgon skall jag besöka en gammal vän och granne från min tid på Rud. Tänk vad tiden går! Fattar inte....Ibland känns det som den jag möter i spegeln är nån annan än jag själv...Fattar ni? Insidan har inte vuxit ett dugg. Men ändå bryr jag mig inte, varför skulle jag, inget att göra åt liksom, tiden har sin gång, men man förvånas ändå ibland att tiden går så fort.Nu har jag förlikat mig med att jag kan kallas Kärring, för det är jag ju...hm. Är nog inte riktigt färdig med det, känner jag nu. Får bearbeta lite till...Sådär ja, nu så! Var var jag nu? Jo, att jag kan kallas Kärring är ju helt klart en sanning. Det ÄR jag ju! I positiv bemärkelse vill jag påpeka, jag vill vara en sån kärring som ger yngre telningar en spark i baken och lite erfarenhet på vägen. Men också lite tokigheter...Jag är ju trots allt en dretonge i kärringhölje!

I går kväll då Gubben och jag grillade så skådade vi denna
härliga kvällshimmel! Så fantastiskt vackert...fast det förebådade
värsta regnet, men skit samma, det var snyggt...och vi var ju inne!

Fast ibland är jag nog en sån där riktigt petimeterkärring som lägger sig i och vill mästra, men då tänker jag; Visst måste vi äldre få visa hornen då vi känner att nåt är fel, eller hur? Jag kan ibland känna att jag varit FÖR följsam och smidig i yngre år. En sån som jag idag kallar; en som vänder kappan efter vinden. Men nu så är det slut med det! Har redan satt ned foten flera gånger i sommar! Och jag är stolt över det! Ja jädrar i dä, som vi säger på värmländska. Herregud, det där lät ju som Tabita...Men inte konstigt i så fall, hon är min favorit, eller snarare Mia Skäringer i alla sina roller. Hm, hur kom jag hit då? Jag är ju riktigt fena på att pladdra om allting och inget. Vilken tur att jag inte gillar att tala i telefon, för då skulle ni aldrig bli av med mig! Nåja, nu är det på det viset att jag är gräsänka och då kan det bli såhär...Oopps har ju totalt glömt, på en blog måste man ju ha en matbild då och då så här kommer dagens matbild från gammkärringen på Abbörrvägen;

Ser ni så snyggt jag lagt upp maten? Och förfäras inte, det ÄR inte glass,
 det är turkisk yoghurt snyggt upplagt med några stråk av hallonvinäger och svartpeppar, lax endast kryddad med flingsalt, bladspenat, fetaost, oliver och blandsallad. Och ett glas rött, såklart! Gräsänkemat, i sin enkelhet!

Och ni som undrar: Jodå jag har fortfarande en alldeles för djävlig träningsvärk efter mitt tabatapass. Rumpan, den rumpan värker så oerhört, tillika mina beeeeen. Men snart är det över och då ger jag mig in på nåt annat kul! Vilken diagnos har jag?

Tunnbröd och pimpad jeansjacka

Nya möbler skall det bli så småningom. Ett fikonträd
 har jag köpt som en utmaning för mig att hålla liv i...länge.

I sommar har det hänt grejer på vår adress vill jag lova. Nu är soldäcket färdig sånär som på några små brädbitar...undrar om de nånsin kommer på plats...Men snyggt som tusan blev det! Vi är jättenöjda. Synd bara att regnet har fallit sen den sista spiken blev inslagen. Typiskt.I går hann jag i alla fall olja trappan och blomlådan innan det var dags för dagens första skur. Men nån vidare invigning av soldäcket har vi alltså inte fått till.  

En sketen plastlåda just nu, men här skall Gubbens egenhändigt
görsnygga blomlådor pryda hela soldäckskanten nästa år.
Där skall sallad och kryddor få härska.

Så här ser det ut inifrån köket en regnig dag

De två pizzakluttarna och pålägget

 Vad gör man då regnet öser ner? Jo, man går in och drar igång ett tunnbrödsbak! Ingen konst med baksten och bakspade. Sparade två degkluttar till varsin pizza åt Gubben och mig. Nyttiga pizzor med en massa frön och gryn i botten minsann. 32 tunnbröd gräddades i ett litet kick!

Här är de sista tunnbröden snart gräddade

32 stycken

Inte helt oävet, väl?

Färgerna!

Och efter baket var jag så upp i varv att det blev en tur upp till syrummet. Köpte innan semestern ett skitsnyggt tyg som har legat och väntat på att bli nåt att hänga på mig och nu var dagen D. Nästan. Hade bara några stygn kvar då maskinhelvetet började krångla! För att inte dra sönder hela tyget i ilska så gick jag därifrån. Med värsta surläppen...Idag tog jag upp tråden(häpp) igen och tänk, idag krånglade den ingenting! Fast jag inte gjort nånting...som jag vet. NÅT galet gjorde jag väl i min iver att bli färdig. Men idag så. Och då jag var klar med tunikan så fick jag se min gamla trasiga jeansjacka hängandes på en galje på tyghyllan. Sorglig syn. Där har den hängt i minst ett år. Älskar den gamla jackan och har därför inte kunnat kasta den, men kragen satt lös, dessutom tunnsliten som attan. Den är säkert 10 år! Började rota i min "braåhalåda" och fann en spets som jag glömt vad jag skulle göra med...Sagt och gjort. Jag pimpade jackan med spetsen! Tycker själv att det blev ganska bra. Nu hänger den med i 10 år till...kanske.

Klänningen som blev snygga kuddar

Min värsta bästa tygaffär "Tyghandlar´n" har tokrea, halva priset på alla tyger! Då man går in där skall man inte ha bråttom. Först och främst så är Tina-ägaren så jäkla trevlig så man blir babblandes en lång stund innan man kommer till sitt ärende. Och så alla tygerna! Åhhhh, herreguuuud, så snygga tyger! Vissa människor köper handväskor eller skor i parti och minut. JAG KÖPER TYG!!! Där har jag köpt det snyggaste tygen ever! Ja, det är sääääkert! Då vårt vardagsrum var färdigrenoverat så ville jag såklart ha de bästa av bästa inredningsdetaljerna. Såklart for jag till Tina och fann precis vad jag sökte. Det snyggaste gardintyget ever...men inte den billigaste prislappen. Skit samma, tänkte jag. Har aldrig förr haft så dyra gardiner men de här är fortfarande mina favoriter...och Syrrans, tyvärr. Efter vi skaffat Syrran ändrade gardinerna form och mönster en aning. Men de hänger fortfarande med och tänk så många som berömt dem. Men nu har jag börjat hamstra såna där färdigsydda billiga gardiner på Lågprisladan för att spara på mina fingardiner. Men nu kom jag i från ämnet något...I alla fall, så har hon tokrea och jag ville såklart rusa dit och KÖPA, men vad händer? Vår senaste vovve får stollryck och jag måste få henne undersökt ifall hon har ont. 1600 spänn och mina tygorgier är väck...nästan. Men jag är inte gjord av pengar(synd) så det fick bli ett mycket litet tröstköp härom dagen...och en massa babbel! Nu kom jag i från ämnet igen...I ALLA FALL så har tyghögen som ligger i min tyghylla börjat göra sig påmind. Jag MÅSTE göra nåt av dem innan jag köper nytt( ha ha). Ett tyg som legat länge, vet faktiskt inte vad jag hade tänkt göra med det från början, tror det var en klänning då jag tänker efter...har nu blivit jävligt snygga kuddfodral i vardagsrummet.
Det börjar närma sig slutet på min semester, men jag är inte panikslagen för det. Jag har haft en härlig sommar och längtar faktiskt tillbaks till mina arbetskamrater och mitt fina kontor. Riktigt kul skall det bli! Men då slås jag av tanken....tänk så hemskt om man hade ett jobb där man vantrivdes men ändå var tvungen att gå till varje dag för att få en lön varje månad!.....Men varför tänkte jag så nu då? Nu blir jag ju lessen....Men nu gick det över! De får göra nåt åt det, helt enkelt!
Annars så är livet gött just nu. Förutom den värsta träningsvärken ever! Nog har jag haft träningsvärkar förr, men denna....Körde Tabata i onsdags. Goa Stabbe körde passet. Det var första gången för min del och det var så KUL!! Jag kunde allt! Jättelätta övningar men jobbiga, precis som jag vill ha det. Så man kan TA I! Hm....På det en instruktör som har ett jättelångt grekiskt namn och pratar Hagforsdialekt och  har värsta humorn. Bjuder på sig själv så man liksom vill ge tillbaks med att TA I för hans skull liksom...Nu är det fredag. Då jag vaknade i morse vill jag gråta då jag skulle gå upp. Sen har jag gått omkring som jag var en bajsnödig åldring. Tänkte att ett spinningpass skulle göra susen för genomblödningen, och det gjorde det, under tiden jag genomförde det. Jo, det kändes, men den berömda Lindebergsstönigheten tog vid och jag körde på trots att benen/rumpan/ryggen sa; Va höller du på mä, kärring? Äru inte rektit kloook? Men nu, några timmar efteråt......aj.