En nygammal kärrings tankar...

I förmiddags for Gubben till Hornborgasjön för att fiska kräftor. Tycker HAN om kräftor? Tycker JAG om kräftor? Svar: Nej. Han besöker en jaktkollega så jag tror att det mest är jaktbabbel som drar. Hoppas han inte kommer hem med några kräftor! De skall ju kokas levande, Yyyyyäck! Och om de självdör, var gör man av dem? Det luktar ju *** *** i soptunnan bara efter en liten stund!

Nåja, den tiden den sorgen. Jag har softat lite idag, faktiskt. Det känns som att jag gjort allt nu, under mina 5 veckors semester. Jag tog en sväng upp i syrummet och klippte ut en top i ett jädrigt snyggt tyg, mitt trösttyg då mina slantar hade gått till veterinären istället för till ett ordentligt inköp hos Tina på Tyghandlar´n. Då jag klippt ut tyget blev jag lite vilsen i kolan, ett blodsockerfall var på G och jag skyndade därför ner och fick i mig lite energi. Ja, sen var det bajsnödiga vovvar, inköpsrunda, ett besök till Stadsträdgården med regnet hängandes i luften och så var klockan 3. Väl hemma var det dags för lite kvalitetstid med vovvarna. Ett ordentligt frolicregn med efterföljande uppletande stundande i trädgården medan matte plockade utblommat. 

Fortfarande ger dessa godingar ögonfägring varje dag!

Den här godingen visade sig vara en förklädd djävul!
Ställde den på bordet på nya altanen, en utblommad blomma
hade i går fallit ned på nya, fina, fräscha plankorna....EN STOR
BLÅ FLÄCK är resultatet! Vad f-n har de fifflat med för att
få blommorna blå? Skitsur, är bara förnamnet! Den är nu
deporterad till den gamla inglasade altanen. Där kan den ju
FÖRSÖKA göra blå fläckar som syns...Pilutta den!

Så här från insidan är det allt mysigt med ett riktigt åskväder!

Vid ett titt uppåt insåg jag att snart, mycket snart kommer blixt och dunder. Och mycket riktigt, hann inte tänka tanken klart förrän de första dropparna föll! Och så kallt det blev med en gång! Hade tänkt sätta mig på inglasade för att beskåda ovädret, tycker det är mysigt, men hundarna och särskilt Lummi blev helstressade av dundret på altantaket så jag fick stänga dörren, tända lampor och lägga mig i soffan för en lässtund. Pyttsan! Jag somnade som en stock med en katt på magen! 

Nåt mer besök i syrummet lär det inte bli denna lördag. Men det är ju en dag i möra också. Topen skall bli klar innan jag gör entré på jobbet på måndag. Det är nämligen så att jag tror att  jag och min symmesöm behövs på jobbet innan skolstart. Det skall slutpimpas, liksom...Det är ju lite mer att pimpa på Tullis än på gamla Ilanda. Men det skall bli så himla kul!!! Vilket år vi har framför oss! 

I morgon skall jag besöka en gammal vän och granne från min tid på Rud. Tänk vad tiden går! Fattar inte....Ibland känns det som den jag möter i spegeln är nån annan än jag själv...Fattar ni? Insidan har inte vuxit ett dugg. Men ändå bryr jag mig inte, varför skulle jag, inget att göra åt liksom, tiden har sin gång, men man förvånas ändå ibland att tiden går så fort.Nu har jag förlikat mig med att jag kan kallas Kärring, för det är jag ju...hm. Är nog inte riktigt färdig med det, känner jag nu. Får bearbeta lite till...Sådär ja, nu så! Var var jag nu? Jo, att jag kan kallas Kärring är ju helt klart en sanning. Det ÄR jag ju! I positiv bemärkelse vill jag påpeka, jag vill vara en sån kärring som ger yngre telningar en spark i baken och lite erfarenhet på vägen. Men också lite tokigheter...Jag är ju trots allt en dretonge i kärringhölje!

I går kväll då Gubben och jag grillade så skådade vi denna
härliga kvällshimmel! Så fantastiskt vackert...fast det förebådade
värsta regnet, men skit samma, det var snyggt...och vi var ju inne!

Fast ibland är jag nog en sån där riktigt petimeterkärring som lägger sig i och vill mästra, men då tänker jag; Visst måste vi äldre få visa hornen då vi känner att nåt är fel, eller hur? Jag kan ibland känna att jag varit FÖR följsam och smidig i yngre år. En sån som jag idag kallar; en som vänder kappan efter vinden. Men nu så är det slut med det! Har redan satt ned foten flera gånger i sommar! Och jag är stolt över det! Ja jädrar i dä, som vi säger på värmländska. Herregud, det där lät ju som Tabita...Men inte konstigt i så fall, hon är min favorit, eller snarare Mia Skäringer i alla sina roller. Hm, hur kom jag hit då? Jag är ju riktigt fena på att pladdra om allting och inget. Vilken tur att jag inte gillar att tala i telefon, för då skulle ni aldrig bli av med mig! Nåja, nu är det på det viset att jag är gräsänka och då kan det bli såhär...Oopps har ju totalt glömt, på en blog måste man ju ha en matbild då och då så här kommer dagens matbild från gammkärringen på Abbörrvägen;

Ser ni så snyggt jag lagt upp maten? Och förfäras inte, det ÄR inte glass,
 det är turkisk yoghurt snyggt upplagt med några stråk av hallonvinäger och svartpeppar, lax endast kryddad med flingsalt, bladspenat, fetaost, oliver och blandsallad. Och ett glas rött, såklart! Gräsänkemat, i sin enkelhet!

Och ni som undrar: Jodå jag har fortfarande en alldeles för djävlig träningsvärk efter mitt tabatapass. Rumpan, den rumpan värker så oerhört, tillika mina beeeeen. Men snart är det över och då ger jag mig in på nåt annat kul! Vilken diagnos har jag?