Tiden rusar iväg

Hur skall man hinna allt man vill. Eller, rättare sagt, allt man faktiskt MÅSTE göra fast kanske inte ens vill....Man cyklar till jobbet vid halv 8, jobbar i sitt anletes svett, cyklar hem, där står två hundar och vill ut. Det är såklart prio 1. Går ut med voffs, var för sig, det är lugnast så. Omplaceringshundar har en förmåga att plocka fram sina dåliga sidor tillsammans, även om de sköter sig var för sig. Dessa prommisar tar ca 1 timme sammanlagt. Så kommer jag hem och ser mig omkring. Ja, just det, Klinga fäller sin päls. Suck... Borde dammsuga, tänk om det kommer nån och ser att vårt hem är lurvigt? Men jag hinner inte! Tittar ut, skit också, gräsmattan är jättelång. Hur snabbt kan den växa egentligen? 

Cykeln borde tvättas också, full av lera efter ett gyttjebad med Gubben som sadelridare(han GLÖMDE tvätta den efteråt...) Men inte just nu för nu måste jag hämta Klinga hos svärföräldrarna och sen har jag bokat ett träningspass 18.30. Hastar iväg för hundhämtning. 

Men kanske hinner jag nåt efter träningen...Nej, f-n, måste ju handla också, hundbajspåsarna och kattmaten är slut. Då tar det av min dyrbara kvällstid. Kanske hinner jag handla före träningen...Nää, skit heller, för precis då jag skall fara så upptäcker jag att NÅN varit i kattlådan och sen sprätt kattsand över hela golvet! Det måste skuras bort så inte hundarna slickar i sig det. Farligt för magen på dem. Där rök min inköpstid. 

Kör mitt träningspass, ett grispass förövrigt, sånt gillar jag, men mitt berömda baklår hindrar mig i vissa övningar. Lift mix intervall heter det. Skall nog prova några fler gånger...om jag hinner. 

Handlar i flygande fläng för att då jag kommer ut från ICA inse att det är mörkt ute! Där rök cykeltvätten. En sak mindre, alltså. Trots allt har jag hunnit fixa en gryta löksoppa till Gubben och mig. Gubben som förövrigt tränat med mtbgänget och inte dyker upp förrän vid 9-tiden.

Har i alla fall hunnit ta bort mitt slitna nagellack men ännu inte fått på nåt nytt. Nu är klockan 21.40 

Sitter ju och skriver just nu men har nog tänkt försöka få på lite nagellack innan läggdags. Får väl sätta mig vid TV-n en stund. Kan ju inte lägga mig med halvtorra naglar, skulle se ut det. Mönster efter kudden i möra! 

Men i möra, då ni! Då skall jag minsann dammsuga, klippa gräset, tvätta cykeln, vattna blommorna(såg att de hängde väldigt då jag rusade förbi dem på väg till bilen), tvätta alla träningskläder. Nä, vänta nu,  FÖRST skall jag borsta Klinga, SEN det där andra. För i möra är jag träningsfri och har all tid i världen. Ha ha ha ha!!! Gud, så rolig jag är!

Språkpolisen har läxat upp mig! Hur skall jag gå vidare?

Ja, kära nån så det kan bli. Min lilla dagbok har blivit kritiserad för att vara grötig och helt omöjlig att läsa från början till slut. En språkpolis av guds nåde har minsann läxat upp mig! Anonym, till på köpet. Sånt som jag ogillar å det grövsta! Men, men...För att inte fler språkpoliser skall få ögonflimmer har jag ändrat inställningarna så de slipper hamna på min blogg! Bra, va? Eller inte...Fast jag vill ju gärna att hon ser mitt svar på hennes kommentar...Får se hur jag gör, kanske får inställningarna vara just nu. Det är på gott och ont man har sin blogg öppen. Förra gången jag stängde den var då en representant för Svenskarnas parti hade åsikter om MINA åsikter.Tänk att folk inte har nåt liv att leva. Då jag kollar nån ny blogg, det sker inte ofta, så går jag vidare då jag ser stavfel, syftningsfel eller helt enkelt inte gillar vad jag ser. Inte f-n skriver jag en kommentar om hur de skall göra för att just JAG skall få mer intresse av att följa bloggen! Jag bryr mig inte om okända människors åsikter, jo det gör jag väl, eftersom jag skriver om det just nu, men det är ändå oväsentligt eftersom det inte är dem jag skriver för.
Visst kan jag ta åt mig av kritik men då av människor som jag känner, inte nån anonym besserwisser som kan och vet allt! Det är ju JAG som vet allt, juh!
Nog om Mrs Språkpolis.
Bilder kommer här:
(Hoppas de ligger rätt så inte Mrs Språkpolis trillar av stolen)

Så var det sommar igen och vad är då att göra?
Jo, sätta sig i solstolen med ett glas vitt i högsta hugg, låta vovvarna
 ligga i skuggan och mysa!

Kolla bara min lilla Klinga som älskar då det blåser i pälsen.
 Pluttan!

Den ser ut som en amaryllis men ändå inte...
Blommar rikligt varje sommar! 

Här ligger voffsligan, mattes älsklingar!

Fredagsfunderingar från en mycket trött bibb...bilbo...bllo..biblt....BIbLIOtekaRIE...uhhhh

.......åsså var det fredag igen. Energin tog precis slut efter en händelserik vecka. Man kan undra om det kan bli MER händelserikt än detta? Massor av information...som efter ett tag blir nåt helt annat. Vi som suttit säkert i vårt lilla Skåre, utan en tanke på hur det kan vara nån annanstans har nu fått bekänna färg. Men det är KUL! Jag har inte hört nån gnälla utan alla spottar i nävarna och hugger i, har åsikter och ideér. Men ibland, då det blir väldigt mycket SAMTIDIGT, så är man väl inte till sin fördel, alla gånger...Mitt bibliotek får jag ta tag i då och då, mellan varven. Men jag är jättenöjd med mina lokaler, verkligen! Kan inte ha det bättre. Jag har inte behövt alla hyllor som jag tog med. Tack vare flytten har man sett nya lösningar på sånt som förut stått skrivet i sten!
Men så inser man: Ungarna kommer till onsda´n! Då måste allt, verkligen allt, vara färdigt. Kanske inte det praktiska, det får komma allt eftersom, men regler och hur vi skall förhålla oss till saker och ting, att vi har Gymnasiet i samma lokaler, tex. De står och röker precis utanför entrén, är det verkligen tillåtet? Kan vi säga till dem att flytta sig? Ja, frågorna är många, men det sätter våra hjärnor på nyttiga prov.
Nu får det vara slutpratat om jobbet! Näää, förresten, en rolig grej hände idag. Jag kom gåendes i korridoren då jag upptäckte en, som jag tyckte, vilsen gammal man. Jag saktade ner för att kolla vad han gjorde. Han stod och tittade sig omkring, upp i taket, ner i golvet, på väggarna, ner i trapphuset. Till slut gick jag fram och frågade honom om han sökte nån. Nej då, sa han, jag är på besök i stan och ville bara se hur det såg ut här nu. Det är nämligen jag som har ritat huset! En mycket trevlig gammal man som jag stod och pratade med en lång stund. Han var som en historiebok!
Som jag sa igår så är jag gräsänka...vilket kan innebära de mest konstiga kulinariska smaksensationer här hemma. Jag kan i princip livnära mig på müsli och fil, eller så har jag ju den stående menyn-spenat och fetaostpaj, så kan jag också blixtra till med en wok, och det är precis vad jag gjort ikväll! Energin räckte precis till det och märk väl, det var INTE frysta wokgrönsaker utan riktiga, färska från Sverige! Undrar förresten vem som myntade begreppet Gräsänka? Kan det ha varit en vegetarian, tro? Känns lite lustigt att jag gör grönsaksrätter varje gång Gubben far på sina äventyr...Men det var inte jag som kom på det....

Matbild!! Blomkål, purjolök, pintobönor och en färsk tomat
wokade i flingsalt, rosmarin och spiskummin. Inför servering
en rejäl sträng med MYCKET stark chilisås. Jajamensan, det blev gôrgôtt!
Åsså ett glas rött, förstås! Ser ni att jag tänt ljus också, det blev ju för
bövelen rena hösten ute precis då jag skulle äta! Regn och blåst, ujjamejjen!

Har jag berättat om då Gubben och jag skulle köpa mat i söndags? Nähä, men då så! Såhär var det; Vi tog cyklarna till vår lokala pizzeria där Hammarmacken tidigare låg. Handlade vår mat och for hemåt. Cykelvägen går igenom radhusområdet på Gösvägen, en massa små tvärgator med garagelängor hela vägen. Känns alltid lite olustigt att cykla där då man inte vet om nån lite glytt på trehjuling trampar framför hjulet på en. Gubben hade sin pizzakartong i ena näven och åkte en bit före(det gör han ALLTID, vill väl vinna, som den tävlingscyklist han är, hm). I alla fall, rätt som det är hoppar det ut en tonårstjej framför framhjulet på honom så han får väja snabbt som tusan åt mitt håll. Han blev så in i h-vete f-bannad så han svor som en borstbindare(inte bra, men förståeligt...) och hojtade att; Du får ta och kolla upp trafikreglerna lite grann, tycker jag! Då hojtar en kvinna tillbaks; Men ni behöver väl inte cykla i bredd heller!! Hm, det hade vi ju inte gjort...så jag hojtade tillbaka; Vad har det med saken att göra? För det hade det ju inte, tjejen(dottern antagligen) hoppade ju rakt ut i vägen, DET var problemet! Sen sa jag inget mer, men det gjorde å andra sidan min lagvigde.
Min Gubbe var så arg att han kanske inte sa de mest övertänkta orden i historien, kan jag tycka, till exempel kallade han henne för djävla kärring....Hmmmm, men å andra sidan sa inte hon de mest väl genomtänkta sakerna heller. Jag hade ett litet(stort) förmaningstal till min Gubbe då vi kom hem om detta....I alla fall, igår klippte jag gräset på tomten. Det var långt som tusan efter allt regnande. Då kommer ett par gåendes med sina hundar då jag klipper vid staketet längs gångvägen. Vi brukar småprata då och då. Jag hälsar glatt på dem...och får en stenhård blick tillbaks! Shit, tänker jag, det måste varit HON!!! Hmmmmm......Uppfattade ju aldrig vilka det var som korsade vår väg...En tröst är att de skall flytta snart. Får också vässa Gubbens ordförråd och ge honom lugnande medel inför vidare streetrace på vår genomfartsled...
Annars känns livet gött, förutom att Lummi skäller så in i...men vem har sagt att livet skall vara som en lång motorväg? Lite gupp här och där ger en massa nya erfarenheter. Lummi får helt enkelt rätta in sig i ledet, gilla läget, lugna ner sig...tillsammans med husse...Kanske jag skall skicka dem på retreat tillsammans? Hmmm.....Gud så många goda ideér jag får då jag är gräsänka! Faran är väl att Gubben aldrig vågar åka bort igen...Själv är jag ju perfekt och kan inte fixas till ytterligare.......................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................Raderna var till för invändningar, men så insåg jag att det ju bara är jag som har inloggningen, ha ha ha! Ingen kan ha de minsta negativa invändningar mot min sista mening, eller?

Torsdag, nästan slutet...på veckan, alltså! Vad trodde ni?

Ingen dålig fart på denna veckan! Det har gått i stuprus och idag for också min gubbe på tävling till Mora vilket skulle innebära rastning av Vaski och Lummi under lunch...Men det gick ju inte ihop med min arbetsdag helt enkelt. Idag var det nämligen lunch hemma hos vår rektor Anna, världens bästa rektor och då kan man ju inte sticka iväg och rasta hundar! Men som av en händelse så har jag VÄRLDENS BÄSTA svärföräldrar som ställer upp för oss, sönderstressade hundägare OCH son/sonhustru. VAD skulle vi göra utan dom? Herregud, vilka fantastiska människor! Det har jag säkert sagt förut, men det tål att sägas igen. Jag tycker verkligen synd om dom som har ett syrligt umgänge med sina svärisar, men det har inte jag och det är jag såååå himla tacksam för så det är inte klokt! Ibland tycker jag att de gör för mycket för oss, inte bara mig och min göbbe utan alla barnen. Skall aldrig svärisarna få en lugn stund? En balansgång såklart och det bästa sättet är väl att ha en bra kommunikation.
Vår Lummi är ju inte världens lugnaste vovve och jag var lite orolig att hon skulle spöka sig på prommen, och mycket riktigt så hade hon skällt och tokdragit i kopplet, en stund, sen gick det bra, sa svärmor. Suck....Vi jobbar på med Lummi....
Hur Vaski skött sig glömde jag att fråga....
Är gräsänka....igen. Det innebär egentligen ingenting, mer än att en person saknas i flocken. Men herreguuuud, sa hundarna, vad säger du, människa? DET BETYDER JU JÄTTEMYCKET!!!!! Husse is gone and we can´t find him! Det betyder, GNÄLL!!!!!! Matte skäms en aning...Husse skall tävla på lördag. Då säger väderprognosen; REGN OCH JÄTTEMYCKET BLÅST, men då uppmuntrade jag käre maken med att: Då kan det ju inte bli sämre! Visst är det bra, eller hur? Eller är hustrun en känslolös kärring utan empati för sin stackars make som strävar på i Moraskogarna fast regn och blåst gör allt för att stoppa hans framfart för en bra placering i tidernas viktigaste tävling...? Eller?
Ja ni kära vänner, nu är det EN dag kvar på denna arbetsvecka. Vad skall vi fylla den med? Finns det nåt kvar att göra? HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!

Jobba igen-gôtt mos

Första dagen på jobbet gick som en dans. Nattsömnen var däremot en tragedi. Lade mig jättetidigt för att vara fräsch som en nyponros på morgonen, vaknade 01.43....Genast började tankarna snurra om allt och inget. Planering på hög nivå mitt i natten. Somnande och vaknade om vartannat hela tiden, men trots allt var jag hyfsat pigg i morse. Har fått uppdraget att pimpa personalrum, ett konferensrum och expeditionen. Kul men bråttom som attan! Skall vara klart på onsdag då hela personalen dyker upp. Skall sy två gobelänger, en gardin framför ett ljusinsläpp och tre gardiner framför expeditionens glasvägg. Jag och E-L var på mitt tygmecka nummer 1, Tyghandlar´n. Köpte tyg för 1200:- men egentligen var priset 2400:- eftersom det var 50% rabatt på alla tyger. Sååå snygga tyger!!! En tur till Rusta hann vi också med eftersom vi ändå var i krokarna. Snygga ljusstakar och lite engångsartiklar hamnade i kassen. Men som sagt, liiite bråttom blir det att hinna. Morgondagen kommer att ägnas symmesömmen, helt och hållet. Måste först göra klart min sista kreation, en svart top, så jag slipper tänka på den. Bara fållen kvar så det är fort gjort.
Men hörni, vilket jäkla höstväder det blev i ett huj! Regnet skvalar och åskan mullrar mest hela tiden. Hundarna, som aldrig brytt sig om och dunder och brak har helt plötsligt börjat gnälla och gruffa. Särskilt Lummi, konstigt nog. Då åskan gick som värst under helgen, tittade hon storögt på mig, tog sen trappan i några snabba språng och så försvann hon in under sängen i gästrummet! En stund senare skulle jag stänga av strömbrytaren under skrivbordet i datarummet, böjde mig ner och hoppade samtidigt högt; Lummi låg under bordet och glodde storögt på mig!! Jag gillar INTE åska, sa blicken.
Men säkert blir vädret snart bättre. Det måste det bli så vi kan inviga vår nya, fina altan innan höstmörkret och kylan tar vid.
Opps, jag har tränat idag! Core boll, minsann och det gick hyfsat, inte helt okej men, men... Mitt baklår, ni vet. Gjorde lite rehab efteråt för att fjäska lite för låret...Vet inte om det hjälpte speciellt, gjorde mest ont. Nåja, snart skall jag ringa Pete, sjukgymnasten igen och börja stötvågsbehandlingen igen.
Nä, nu börjar Kompis Blund ha rena sandorgien i mina ögon. Får nog skippa min top....