Tillbaks!!!

Förra året vid den här tiden var jag himla exalterad över flytten och vilket fint kontor jag fått. Utanför mitt fönster grönskade det väldeliga och jag bara kände "LYCKA" i hela kroppen! Detta kommer att bli bra, tänkte jag och detta förmedlade jag till alla och envar. Vi var ett järngäng som pyntade och stod i för att göra det så trivsamt som bara den.

Så började höstterminen och vardagen tog vid....

Ingen hade tid att fika i personalrummet. Mitt kontor visade sig vara värsta tänkbara stället att få arbetsro i. Med cafeterian vägg i vägg blev det helt omöjligt att jobba då ungarna hade disco/rock/deathmetal/musik i de redan insatta högtalarna. Jag kände mig som värsta skitkärringen då jag var tvungen att ryta till var och varannan minut. Inte så som jag vill umgås med ungarna.

Högtalarna försvann mystiskt efter ett tag....

Vi har kämpat på, jag och mina medarbetare. Om vi inte hade varit ett så bra gäng så hade vi inte klarat detta. Jo, det hade vi ju, såklart. Vad annars? Vi har ju varit tvungna! För det har varit tufft för oss alla. Det är ett som är säkert. Men i svåra tider svetsas man samman.

Så kom då tiden vi väntat så länge på! 

Shit, så snabbt den kom! Nationella proven och allt som hörde till. Hur skulle man hinna packa? Jag packade bibblan med hjälp av min livlina Maggi. En ängel i mänsklig skepnad. Hon hann också med att vara resurs i klasserna mellan varven....Sen hade vi då att ta hand om två materialdepåer....Och personalrum.

Shit, så jobbigt det är att bara skriva om det....

På nya Ilanda har jag ett kontor utan fönster. Det gränsar till cafeterian. Med en glasdörr mellan....

Jag skiter i detta! Bara att vara tillbaks på Ilandaskolan på rätt plats gör mig lycklig. Vem bryr sig om petitesser som att ha ett fönsterlöst kontor då?

Nu börjar vi om.

Halleluja!!!!

Årets nomineringar till "Bästa motiverare"!!

Har kommit till insikt om mina vänners inverkan på mig. Det finns människor i min närhet som jag högaktar så in i bomben så det är inte klokt!
Då man minst anar så förvånar man sig själv genom att tex gå ut och ta en joggingtur....Och till hjälp har man då vissa viktiga människor i sin närhet.

De viktigaste för detta ändamål har jag nominerat här.
De nominerade är:
Camilla Cederstedt.
 Motivering:
För sitt sätt att ge mig en injektion av energi genom att endast säga; Nä, nu vill åk hem å ut å spriing! Inga pekpinnar till andra i sin närhet att härja runt som ett torrt skinn utan bara genom sitt eget sätt att leva ge oss andra en puff framåt. För det är inte tiden utan känslan som är grejen, liksom....
Jag är för alltid en beundrare av Camilla Långfläta!

Jonas Evaldsson
Motivering:
Som den träningstok han ändå är så skulle det kunna bli dret, men så icke. Hans måtto; Alla kan springa, har jag försökt bortförklara med att jag inte kan springa för att: -Jag får tillbaks min hälsprorre, gamla kroniska skador gör det omöjligt att träna som jag vill. Skitsnack!!

Jag har idag gjort mitt andra joggingpass på 10 år. Efter flyttkaoset behövde jag nåt som rensade huvudet och vad var bättre än en joggingrunda? Jag drog ut till Kilene och tog 4,8 km. Det gick inte fort men jag sprang och rensade hjärnan från en massa dret! Jag är sååå himla nöjd att jag kunde springa hela sträckan!!

Har insett att jag nog behöver köpa värsta joggingpjuksen för att kunna springa hyfsat bra. Kommer aldrig att bli världsbäst på jogging men om jag kan röra mig snabbare än GÅ så är det bra.

Resultat; Husdrömmar

Ni minns säkert mig som något exalterad över drömhuset ute på Rud. Jodå, Gubben var lika exalterad, kanske aaaningen mer än mig, faktiskt, efter att jag målat upp en wünderbar ålderdom för Herr och Fru Lindeberg Ahlborg med gransus och fågelkvitter dagen lång.

Ingen skugga skall dock falla över honom, för vi var ju båda lika överväldigade av denna idyll. Men så är vi nog lite olika i vår spontanitet...

Vi fick en lunta med information om huset i fråga av mäklaren. Skummade igenom den lite förstrött under tiden vi gick genom idyllen. Och eftersom vi redan var sålda på T Y S T N A D E N så var ALLT i huset okej i våra ögon. Vi såg möjligheter överallt. Att det var synlig fukt i källaren, pjuitt,sa Gubben, det där ordnar jag. Inga problem, vettu! Uppe i huset fanns det ingen "vanlig" toa utan en lyxmullis. Nä, men det är väl inga problem, sa vi på samma gång. Det är ju bara miljövänligt(Tjena, säg det då magsjukan är ett faktum).

Under hemfärden läste jag igenom besiktningshandlingarna högt. Det var bla bla bla bla bla...men så kom jag till källare...Jag kommer nu att skriva ordagrant vad som står(ja, jag vet, tråkigt, men guuud så viktigt!Särskilt för oss som kunde köpt ett hus som vi fått riva i stort sett!)

Här kommer det:

Källare; Vatten tränger fram efter berget i rum mot krypgrunden.(detta SÅG vi ju, men brydde oss inte, eftersom allt var så himla FANTASTISKT)

Missfärgning i tak i förråd.

Krypgrund öster: 

Bjälklaget består av tidigare altandäck av tryckimpregnerat virke. Marken i utrymmet saknar fuktspärr. Marken är fuktig.

Krypgrund väster:

Utrymmet är inte åtkomligt för besiktning annat än genom ventilöppning vid värmepump. Med stöd av kamera noterades att marken i utrymmet saknar fuktspärr. Marken är fuktig. Bjälklaget har synlig mikrobiell påväxt och det finns tecken på rötskador.

Jag hade en själslig konflikt i flera da´r. Jag VILLE verkligen bo där men så insåg jag att det inte alltid är sommar och sol. Om några månader kommer den f-bannade vintern. Vem behöver idyllen då? 

INTE JAG!! Då vill jag ha bekvämlighet så långt det går. Och som ett brev på posten kom beviset på det, efter några dagars packande på jobbet så skrotade kroppen ihop. 

Men tjena Anja, glöm lantlivet. 

Och det gjorde jag på några da´r. 

Men så var det att berätta för Gubben som var, ja just det, eld och lågor. Han hade kontaktat banken, mäklare för värdering osv....

Shit, inte kul att säga; du Gubben, jag har ångrat mig. För till saken är att han fortfarande inte hade kollat besiktningspappren ordentligt. Eller tagit in dem ordentligt...Han planerade ju en hundgård till alla hundarna, juh! 

Nåja, nu har vi synkat i alla fall. Och det bästa med det är att vi faktiskt har kommit närmare varann i hur vi kan utveckla vårt boende i vårt hus, vårt hus som vi faktiskt älskar! Vi kan inte lämna det för nåt som inte är ännu bättre. Så nu är planerna på gång med avgränsningar mot intilliggande tomten. Kom på en bra lösning igår, och Gubben tyckte det var en briljant idé!

Här kommer vi att bli kvar tills vi måste ha rollator. Med horn i pannan löser sig allt, är mitt motto!

För bara några år sedan en omöjlighet, men med ålder kommer hornen. Varför skall inte vi medelålders också få finnas?

Jag hör till den exklusiva skara som fortfarande är accepterad av min fd mans alla släktingar och det är jag sanslöst glad över! Nästan 20 år har gått sen min förra Gubbe och jag separerade, inte lätt just då, men i förlängningen det bästa vi gjort! Vi träffade två nya partner som matchade oss mycket bättre och det bästa av allt, vi är vänner hela bunten! 

Nej, inte alla, det finns en som inte vill kännas vid mig och det smärtar mig oerhört, men alla har ett val. Inte jag i detta fall...Men den som lever får se...

Alltså, jag var inbjuden till examensfest för min dotters kusin, Lollo, som fick sin sköterskebrosch i torsdags. Mamma Nettan(min f.d svägerska) visade verkligen vilken perfekt värdinna och matmamma hon är. Nä, nu glömde jag ju pappa Tommie, han var ju grillmästare nr 1! Jag är för evigt tacksam att jag får vara med i denna gemenskap för utan dem så vore livet mycket fattigt! 

Och Lollo, se´n, vilken tjej! Jag har ju varit med från början, om man så säger. Från hennes födsel, vill säga. Hon är nr 3 i kusinskaran. 

Duktiga tjejen. Då jag blir sjuk och behöver hjälp så vill jag tas om hand av henne.

Och vill jag ha kul så kallar jag på hennes mamma och hennes systrar, min fd svägerskor!

Nu börjar inlägget bli väldigt långt, men så blir det då man har annat för sig...

I alla fall;

Jag är gräsänka. Gubben skall köra Halvvättern. Han har kört 3(tre) långpass i år. Jag väntar mig negativa kommentarer om huruvida det känns i ändan på honom efter loppet. 

Men nåt som är återkommande då det gäller min älskade Gubbe är hans glömska/framförhållning. 

Han hade gott om tid i morse. Vaknade i tid vid 9-tiden. -Gött att vara uppe i tid, sa Gubben. Kaffe och datorn. 

Vid 10-tiden packade han sin väska. Trots ett inre motstånd så kunde jag inte förhindra att påminna honom om vissa viktiga saker.

Allt är med, förkunnade han stolt, vid 11.30. 

Sen började det! Ohh, har jag glömt att berätta att han skulle hämtas 12.00?

Han började rusa runt och leta efter....nycklarna till cykelstället som skall stå på biltaket.

Fanns ingenstans, visade det sig. Det fixade sig, med hjälp av annan cykelkollega. 

Han for iväg och lugnet sänkte sig. Jag hade en kreativ stund i förrådet med lite betongalster och var i min bubbla en lång stund. Då jag kom in såg jag ett, två, tre missade samtal från min käraste.

Ringde upp.

Godingen säger: Du jag glömde mitt startbevis, kan du gå in på min dator och....

Vi har varit tillsammans i 17år och han gör min tillvaro spännande och aldrig tråkig!

Hoppas det går bra för honom på söndag!

Själv har jag en härlig kväll med Rasmus, Håkan, Victoria och Oscar. Ja, alltså från Spottan.

Vovvarna ligger och vilar, jag har sytt ett förkläde på beställning, dagen börjar bli kväll...och jag njuter av att faktiskt bo på Abborrvägen 91, den barnrikaste gatan i världen(tror jag) för nu sover dom.. 

Men inte jag.

Ingen gräsänka med Messenger

Weeeehuuuuuiiiii, det är sommar!! Och jag känner mig kreativ så härtta vore nock(ja, jag veeet, men jag kan inte låta bli detta piffiga uttryck). Ja, det kanske vore bra om jag saktar ner lite med alla mina projekt...Äsch, varför det? Det är ju så himla kul att få saker gjorda. Som idag, här kommer en kavalkad
:Började med att gå upp.
 Ja, det är inte fy skam att vara pigg vid 8-tiden en lördagsmorgon. Nja, nu ljög jag lite....Jag var faktiskt vaken vid halv 7....då jag brukar gå upp. Och en sväng vid 3-tiden också, då jag tänker efter. Det var då som dottern brukade komma tultande för att ligga i vår säng. Jag har vaknat vid den tiden sen dess....hon är 34 år nu.....

Hundrastning och sen frukost till alla-djur som fölk.

Datorkoll, fb(viktigt!), VF och mejlen(också viktigt).

Gubben for till jobbet. Och DÅ drog jag igång på riktigt! Gräsklippning, t o m rabattkanterna fick sig en duvning.

Gröna fingrar har man hört om men gröna fötter...hmm

Chiliplantorna fick äntligen lite större krukor, även basilikan även om den såg lite "vesen" ut. Den får allt skärpa till sig för annars blir det komposten.

Chilin och tomatplantorna på framsidan

Och här fick chilin ta hand om orkideekrukorna

Inköpsrunda stod på tur.
Hade lovat Gubben en flaska vin att presenta sin cykelkollega med i Södertälje....Åhh, har jag inte sagt att jag är gräsänka?
Så jag började med inköp på Apotek Röda Näsan. En flaska till mig halkade ner i korgen också av bara farten.

Sen IKEA. Där hade såklart vaserna som jag tänkt köpa utgått ur sortimentet(blev jag förvånad?). Fann som tur var en sort som funkade lika bra. De skall bli hem åt de stackars orkidéerna som fortfarande bor i de där värdelösa orkideékrukorna.

De mår jättedåligt. Fyndade också ett set med sandleksaker för barn...Jag återkommer till det.

Sen var det Biltemas tur för besök. Ingen bra dag där...Fann inte det jag sökte. Har sökt som bara den efter en jättesmal tejp som Gubben säger att han köpt där för länge sen. Vill ha tejpen för att strejpa fönstret vid entrén för att frosta det, precis som jag gjort med toafönstret.  Men jag fann ingen idag. Skit också! Fick i alla fall med mig en rulle silvertejp till Gubben.

Plantagen på tur. En obehandlad träspaljé var tanken. Kan vi glömma. De finns bara i vit plast eller GRÖN!!! Nu får vi tänka om med våra planteringslådor med spaljé. Det får bli armeringsmattor istället till allihop. Bara för Gubben att ta ner de två han redan gjort. Blätrist!
Fick som tröst tag på några riktigt snygga pellisar. Har ju bara ungefär 10 sen förut...Men vadådå? De fick ju lagom plats på trappan.

En vit och en rosa, jädrar så snygga!

Så ÄNTLIGEN hemma...nej men nu glömde jag ju...En tur till Skoghalls Centrum var jag ju tvungen till. Ja, det var ju Tassemârten med allt vad det innebär. Jag rusade som en skållad råtta igenom folkmängden...jag måste ha nån sorts diagnos för jag blir helt förvirrad av såna där spektakel!
Det som övertygade mig om att så är fallet är att jag stannade vid ett GODISSTÅND och köpte tre GODISREMMAR för 40 spänn! Men hallå, Anja? Du gillar ju inte godis eller fikabröd heller för den delen?

Drog några bitar från varje rem och tuggade, tuggade och tuggade. Sen infann sig det som gör att jag inte gillar godis. Jag började må riktigt illa!  Nu ligger de attans remmarna i skafferilådan och där kan de ligga om inte Gubben kanske förbarmar sig över dem då han kommer hem i morgon kväll.

Ojj, så långt inlägget börjar bli...Är ni med än?

Så var jag hemma och kunde äntligen börja med det som jag längtat efter så himla länge!
Att gjuta i betong!!! Mina gamla gummistövlar stod och bara väntade på att bli avgjutna.
Jag har för min inre syn sett de där stövlarna stå som betongmonument på trappan med nån snygg blomma i..eller kanske bara med skosnören runt...


Ni som har tänkt börja med denna hobby, tänk på detta; Det är inte lätt, ej heller renligt. Att säga att jag gjorde detta UTAN besvär vore att fara med osanning. Och också...köp hem ordentligt med matolja.
För se, man skall pensla insidan på formen med matolja för annars blir det ett krig på liv och död att få loss formen. Gör det med ett par gummistövlar så förstår ni. Pensla vad tusan..Jag hällde till slut i matolja, vrängde runt, runt, och så hällde jag lite till...
DET VAR DRETJOBBIGT och kul samtidigt.
Bara att kånka den 25 kg tunga finbetongpåsen till carporten var inte helt...lätt. Så kom nästa problem, gröt eller välling? Stod inget på påsen. In på fb och fråga min "betonggrupp" Fick svar nästan direkt. Gröt. Okej, ut och så...skall jag börja med vatten eller betong? In på fb igen. Nu blev det värre, nästan som på Postkodsmiljonären, ni vet 50/50, för nu sa en del si och några så.
Jag fick alltså chansa.
Hällde halva 10 litershinken full i vatten och började hälla i betongen. Ingen gröt än så länge. Hällde-rörde....hällde-rörde, hällde-rörde...shit, nu var det tungt...hällde-rörde, hällde...(stånk)-rörde, fortfarande välling.
 Och jag som hade haft ångest över att inte ha hunnit träna...HA! Jag var helt slut och dessutom ett blodsockerfall på gång. Ja, ni kommer väl ihåg mitt godisinköp och därefter illamåendet. Ingen lunch, med andra ord.
Jag, i ett nötskal.

Jag fick till slut till nån slags gröt som funkade. Då kom nästa överraskning. Hål på stöveln. men tjena, ger det sig aldrig! In och tog rullen med silvertejp som jag köpt till Gubben. Ut fort som satan för att tejpa ihop stöveln men då jag kom fram så hade stöveldjäveln trillat och bruket runnit ut!!! Fort som attan slevade jag upp det jag kunde och in i stöveln med skiten!! Nu var det krig!!!

Är ni fortfarande med?

Gubben kom hem från jobbet och fann sin maka i...ett annat än milt tillstånd. Skitstövel, grymtade hon.
Klok som han är så gick han bara in och packade sin väska(ehhh, hur lät det där egentligen?)
Ingen fara, han skulle ju vidare till Södertälje, om ni minns.
Efter adjöpussar av Gubben så fortsatte jag mitt betongkrig och ett tu tre så vann jag! Tror jag, i alla fall.
Och nu till sandsetet för barn. Betongen jag blandat med all min muskelstyrka räckte också till tre små gulliga formar som kan bli ljuslyktor i min värld.
Slutet gott, allting gott.

Här står mina konstverk...eller det som skall bli...

Är ni fortfarande vakna?

För nu kommer slutklämmen.
Att äta är ju inte projekt nr 1 då jag är gräsänka. Eller nåt äter jag ju såklart, men att LAGA mat är ju helt onödigt i min gräsänkevärld. Ibland har jag ju slagit till med feta- spenatpaj, men ikväll blev det en förenkling av denna klassiker; mathavre kokades medan bladspenat sakta smälte i en kastrull med grädde och fetaost.

Se där, matbild! Ni som inte gillar matbilder får titta bort....

Denna tillredning har nu tagit totalt musten ur mig och nu sitter jag på glasaltanen sen flera timmar tillbaka och bara njuter. Håkan Hellström på Spottan, och bara jag är vaken, verkar det som.
Ljuslyktorna är tända och allt är bara...fantastiskt rofyllt.
Mörkret sänker sig sakta, hundar och katter sover...även grannarna tydligen, för här sitter jag med endast Håkan som sällskap. Gubben har messat Nattinatti och han blev så nära, fast långt bort. Och nära.
 Livet är alldeles underbart.

Klockan är nu 23.38 och jag sitter fortfarande kvar....

Husdrömmar och valresultat

I fredags kväll satt jag och slösurfade på Hemnet då Gubben hade cykeltävlingsbestyr för sig. Ja, så blir det ibland då vi skall fredagsmysa....
Nåväl, fann drömhuset. Stor tomt, INGA GRANNAR, Jodå, men inte i knät, som nu, skogen intill, vattnet 200 m bort. Och dessutom inget överpris. Självklart började vi analysera detta fenomen.
Varför är det inte dyrare? Hmm, vad är det för fel? Eller billigt är väl fel att säga, men utpriset är inte ens 2 mille. Vårt hus är värderat till nästan detsamma. Vi skall på visning nästa måndag. Spännande!!!
Åhh, jag glömde huset...ja huset ja....sade jag drömmande....och gäststugan......
Jag ser redan hundarna springa omkring överlyckliga för att få sträcka ut och inga ungar skriker och stojar 5 m ifrån....Nej, nu får jag ge mig. Säkert kommer priset att trissas upp så vi bara kan säga; Tack men nej tack.
Jag har lite andra funderingar i huvudet också.

Det var ju EU-val i helgen. Jag förtidsröstade dock en vecka före, är mest bekväm med att göra så för tänk om man är jätteförhindrad just den där sista dagen då det gäller...Då missar man ju sin chans. Har förtidsröstat de senaste valen, just av den anledningen.
Kollade lite på valvakan på TV-n och såg vartåt det barkade. Att feministiskt initiativ gick framåt var jättekul även om jag inte gillar deras namn nåt vidare. Det som skrämde mig var framgången för SD.

Sen finns det värre varianter...Jag har tidigare bloggat om ett annat främlingsfientligt parti och fick då en kommentar från en partimedlem där denne försökte läxa upp mig för min okunskap om sakernas tillstånd....så att säga. Därför skriver jag inte ut namnet på partiet eftersom personen i fråga hade googlat på "namnet" och då hade min blogg dykt upp. Det är så de jobbar, alltså.....Men vem vill bli uppläxad av ...hm.... inte dumstrutar, utan snarare farliga dumstrutar.
Idag har jag, just för att vara förberedd, läst partiets partiprogram, och tjena, nu ÄR jag verkligen bekymrad över vår värld! Först blev jag full i skratt, men ju mer jag läste, ju mer mådde jag illa.
Usch för människors okunskap som sluter sig till dylikt stölleprov!

Idag var det löningsdag. Verkligen efterlängtad. Med husdjur i hemmet, därtill en som kräver extra mycket omvårdnad av både vette och psyko, ger det extrastora hål i kassan.
I morgon skall hon till vetten för koll igen, men då är det husse som klarar skivan...

Men lite blomster fick det bli idag. Blomsterlandet fick sig ett besök av mig. Fick till en kundvagn för 450 spänn. Och där fanns bara nödvändiga växter,hm...Ja, det är ju viktigt att jag får i mig en viss mängd aubergine, så därför köpte jag två plantor av dessa gullisar(jag får spara fröna som jag inte hann sätta innan det var försent) . Sen blev det blommor för hela slanten.  Kan ni tänka er lyckan av att finna en röd klätterros för 65 spänn?!
Den har fått sin plats vid husknuten på framsidan av huset.
Sen vet jag inte hur jag tänkte...Jag köpte 4 lobelior. Ni som har haft Lobelia vet väl hur jobbigt det är att plocka, plocka, plocka för att den skall fortsätta blomma fint. Men se, jag hade en plan.
Jag ville ha relativt små krukor med nån växt  i nån kall färg. Hm....fanns typ inga mer än Lobelia.
Det jag planerade var att sätta blommor i några gamla par skor....

Jag har en väninna som ger mig glada skratt hela tiden! Hon är så fantastiskt fantasilös att man bara dånar av skratt!!
Jag kan väl erkänna att jag ibland kan flippa ut i väldigt annorlunda dekorationer- mitt kreativa drag tar sig extrema former kan man tycka, men hon har fortfarande inte lärt sig detta utan frågar så snart nån skapelse visar sig för hennes ögon; Men...Varför har du satt blommor i ett par skor? Eller då jag hade gjort en blyertsteckning frågade; Vad föreställer den där, egentligen?
Hon är för go, helt enkelt!
Så nu, kära vänner, kommer det en bild på mina skor...eller inte på mina, utan på mina loppisfynd:

Förra året var det kryddor i dem, i år bara fägring

Jag har mycket att glädjas åt nuförtiden. En kär bekant är just nu i Seoul för att hämta en liten son, herregud, så jag grät då jag fick reda på att de skulle bli föräldrar. Vilken fantastisk händelse i deras liv!!!

Ja, så är jag jätteglad över att snart få packa kartongerna igen. Ja, herregud, så knäppt det låter, men så är det. Jag vill tillbaka till ILANDA, till vilket pris som helst. Tror inte att jag är ensam om det...
Vi tar en dag i taget på jobbet, men eftersom vi är världsbästa gänget så fixar vi återflytten på ett kick!