Tillbaks!!!

Förra året vid den här tiden var jag himla exalterad över flytten och vilket fint kontor jag fått. Utanför mitt fönster grönskade det väldeliga och jag bara kände "LYCKA" i hela kroppen! Detta kommer att bli bra, tänkte jag och detta förmedlade jag till alla och envar. Vi var ett järngäng som pyntade och stod i för att göra det så trivsamt som bara den.

Så började höstterminen och vardagen tog vid....

Ingen hade tid att fika i personalrummet. Mitt kontor visade sig vara värsta tänkbara stället att få arbetsro i. Med cafeterian vägg i vägg blev det helt omöjligt att jobba då ungarna hade disco/rock/deathmetal/musik i de redan insatta högtalarna. Jag kände mig som värsta skitkärringen då jag var tvungen att ryta till var och varannan minut. Inte så som jag vill umgås med ungarna.

Högtalarna försvann mystiskt efter ett tag....

Vi har kämpat på, jag och mina medarbetare. Om vi inte hade varit ett så bra gäng så hade vi inte klarat detta. Jo, det hade vi ju, såklart. Vad annars? Vi har ju varit tvungna! För det har varit tufft för oss alla. Det är ett som är säkert. Men i svåra tider svetsas man samman.

Så kom då tiden vi väntat så länge på! 

Shit, så snabbt den kom! Nationella proven och allt som hörde till. Hur skulle man hinna packa? Jag packade bibblan med hjälp av min livlina Maggi. En ängel i mänsklig skepnad. Hon hann också med att vara resurs i klasserna mellan varven....Sen hade vi då att ta hand om två materialdepåer....Och personalrum.

Shit, så jobbigt det är att bara skriva om det....

På nya Ilanda har jag ett kontor utan fönster. Det gränsar till cafeterian. Med en glasdörr mellan....

Jag skiter i detta! Bara att vara tillbaks på Ilandaskolan på rätt plats gör mig lycklig. Vem bryr sig om petitesser som att ha ett fönsterlöst kontor då?

Nu börjar vi om.

Halleluja!!!!