Nya tider, strålande tider....kanske...eventuellt

Nu blir ni väl riktigt överraskade ändå? Lever HON?
Och då ni kommer på vad hennes senaste 100 inlägg handlat om så tänker ni säkert, NEEEEJ!!! Inte ett ord mer om vattenläckan! Jag orkar inte!!
Ni skall slippa, jag lovar.
Nästan.
Tror jag.
Kanske slinker det emellan nåt i ett svagt ögonblick. Vi får se...

Nu har alla våra tomtar gått till vila i tomteskrubben under trappan och jag kan ana ljuset på andra sidan tunneln, trots att det är jäkligt kallt ute. För varje dag dröjer sig dagsljuset kvar liiiite längre. Så himla härligt!!
Och vet ni, jag har fått knopp på en orkidée!!! Wihiii!!

Ser ni? 

Vissa saker har fått dispens och sluppit tomteskrubben, tex de härligt röda ljuslyktorna. De passar attans bra i hallen, matchar våra tapeter med röda blommor.

Jag älskar verkligen de här ljuslyktorna!

 Att tända ljus är väl ändå ett enkelt och billigt sätt att öka mysfaktorn? Jag är storkonsument av värmeljus, köper flera påsar i veckan.
Vårt badrum är något kalt än så länge, har inte fått tag på rätta inredningsdetaljerna, men ljuslyktorna i fönstret var ett riktigt fynd! Samma mönster som kaklet och dessutom färgmatchade. Synd bara att det inte fanns flera storlekar. Det hade varit kalas. Men Ilanda lagerförsäljning är en riktig guldgruva!

Vi letar och letar efter en passande möbel att ställa intill badkaret. Har klurat på en "trappa" som finns på Gubbens jobb. Svart i så fall. Vi får se.

 Men åhhhhh, så nöjd jag är med våra nya lampor i vardagsrummet! Ja, inte bara jag, även Gubben gillar dem skarpt. Taklampa, golvlampa och bordslampa. Kanske kan det bli fler i framtiden....
Och så ljuslyktorna då, i svart och guld. Kan inte få nog av dessa! Finns i alla möjliga färger. Jag saknar tyvärr tre stycken i blågrått. De försvann i packningsinfernot under vår vattenläcksperiod(förlåt, där kom det). Som tur är finns det fler på Sonnelids...

Lamporna ingår i en serie som heter Vintage. Den lilla skall inte stå i gluggen i fortsättningen.
Den skall stå på ett lämpligt litet bord, som vi inte funnit än.
Tar nog en tur till nåt loppis...Säg inget till Gubben...Han är inte förtjust i loppisprylar.
Yrkesskada?

Försenad men ändå så himla välkommen är den vita amaryllisen. De röda är utblommade för länge sen så nu får vi njuta av denna fining ett bra tag till.

Vita blommor ä mitt liv dä se!

Under sommaren och hösten har alla mina intressen legat i träda pga den där dumma läckan(åhhh, nu kom den IGEN!!!), men nu har jag börjat känna lust till både det ena och det andra. Mest det ena....
Som pysslet tex. Betongandet låg ju i stort sett nere, förutom ett litet projekt för jobbets räkning. Det är ju en typisk sommarhobby men nu, förstår ni, har jag frågat i fbgruppen "betong, en gjuten hobby" hur alla andra betongtokiga gör under vintern. Och vet ni, nu skall jag nog snart dra igång med nåt litet. Bara Gubben bär in den 25 kg tunga säcken....Än så länge gör jag latexavgjutningar.

Förra helgen tog jag tag i de sista ouppackade kartongerna som återstod efter vårt 6 månaders fotbad (nääää, nu kom det ju igen!!!). Kartongen var en sån där, ni vet, som man bara slänger ned allt möjligt i som inte passar ihop för fem öre, men det är det absolut sista som finns kvar att packa och vad tusan, släng ner det bara vi får ut allt ur huset!
Varje gång jag öppnade kartongen efter återflytten, så blev jag jättetrött...och ställde bort den igen. Känns det igen? Alla har vi väl haft en sån kartong?
Nåja, förra helgen så var det dags. Nu jävlar, sa jag till mig själv, och tänk, denna gången hjälpte det!
Öppnade kartongen och fann en massa papper som legat i vår kontorsmöbel. Viktigt och oviktig huller om buller.
Tänkte att detta måste jag sortera upp ordentligt. Så fann jag en mapp med dokument jag knappt har sett! Mappen innehöll papper efter min mamma och pappa. Saker jag inte har orkat ta del av i den mest sorgliga stunden då de gått bort, och sedan glömt bort. Nu har tiden läkt alla sorger för länge sen och vad jag fann var deras lysningsbesked! Så himla fint dokument! Och det känns så häftigt att ha fått se en del av mammas och pappas liv där inte jag hunnit komma med.

Ett par gummistövlar, tänker ni?
Inte vilka stövlar som helst dock, utan min käre Gubbes
första gummistövlar!
Gummit höll på att vittra sönder och för att rädda dem för
eftervärlden så har jag börjat stryka dem med latex för att
göra avgjutningar i betong till sommaren.

Jag är helt uppfylld av detta dokument!
Från en tid då jag inte ens var påtänkt.

Men nu skall ni få höra! Då jag gick med i Djurskyddets styrelse så sa min Gubbe; Kom nu inte med nån mer katt för det går jag inte med på! Jag lovade dyrt och heligt att inte komma släpande på nån mer kisse i vårt hus. Detta har jag hållit tillfullo. Inget tjat, inte ens att vara jourhem, eftersom jag vet att vi inte har den ultimata situationen med skällande vovvar och en Skrållan om gärna protestkissar.
Nå, förra fredagen gick min käre Gubbe ut på facebook och upptäckte på sin vägg en kisse som var avlivningshotad! En jaktkollega till honom hade gjort ett inlägg. Jag AVSKYR verkligen då personer lägger ut sådana hot för att bli av med djur och sa också detta till Gubben. Det kom fler och fler kommentarer i tråden och rätt som det var sa Gubben; Vi tar katten,va? Inte skall väl en så fin katt avlivas för att ingen tar ansvar för den?
Tjena hej! Har påven strutmössa, eller?
Nu har vår flock utökats med Cissan, en rödtabby skönhet med ett lugn som man beundrar henne för. Efter att ha varit utkastad till stallet efter att ha varit innekatt så är hon helt otroligt lugn och fin. Hon har tydligen livnärt sig på frusen kattmat och möss under en tid. Och under av alla under, vår Skrållan som ofta protesterat med att kissa på fel ställe vid "nyheter" har tagit hand om Cissan på ett typiskt Morsanmanér. Skrållan, världens goaste morsa! Syrran är däremot mycket skeptisk, än så länge.

Ja, ibland så gör livet en kullerbytta. För oss, i positiv mening.
Undrar vad vi skulle fylla vår tid med utan våra djur? TV? Dator? Mobil? Träning?

Opps....träningen är ju ett sorglig kapitel. Jag är så otränad att ni fattar inte!!! Bilringarna hänger över byxkanten och jag HATAR det! Men i mitt liv är 24 timmar/dygn inte tillräckligt för att hinna göra allt jag vill. Som att träna.
Och min Gubbe då? Han som varit värsta bästa tävlingscyklisten!! Lika otränad. Vi satsar på en bra träningsvår. Tjolahopp....Han har en riktig kalaskula, kan jag upplysa om...fast resten är ju lika snygg som förut. Jag har ju alltid hävdat min åsikt att karlar med tjocksmock på magen är ofräscht så nu har han lite att jobba på, he he.
 Men det har ju jag med. Lika barn leka bäst, eller hur?

Här är vår senaste familjemedlem.
Räddad från avlivning i sista stund.
Att man som djurägare kan överge
sina djur är för mig obegripligt. Och särskilt
om man jobbar på veterinärklinik!!!!!

En favoritplats för alla katterna i flocken. Cissan vann idag!

Ja, här tar nu inlägget slut för denna gång. Vem vet när nästa behagar dyka upp?
Nä nu kom jag på en grej; KRAM PÅ ER ALLA MINA VÄNNER!!!

Om ni orkar...

Tjoho! Här är jag nu igen! Alive and kicking. Inläggen har inte duggat tätt under en period, men det har haft sin förklaring.
Har inte haft tid.
Eller lust.
Eller båda, faktiskt.
PUNKT.

Plötsligt händer det!
Ja, att jag får ett uppslag, och det kom just...nyss.
Sååå......här kommer...

Hur människan är skapad att klara motgångar.

Del 1.
Att inse att ens hem INTE är en borg...då vattnet tar över fast på fel sätt...men att bita ihop och ändå inte falla ihop till en darrande hög.
Att utan förvarning ta emot ett gäng hantverkare som glatt river hela undervåningen på en vecka medan man själv försöker hinna före med att flytta bort all inredning.Och packa...
Att efter detta rivningsinferno inse att det inte händer nåt vidare...
Att efter 3 veckor få nog och ringa !:a samtalet till försäkringsbolaget.
Att få respons av detsamma och en spark i baken till "Byggare Bob" att få saker gjorda.
Att inse motsatsen...
Ringa försäkringsbolaget...
Få respons...
Att inse att inget har hänt..
Att ringa...
Att få respons...
Att inse motsatsen...
Att se Gubben jobba livet ur sig för att få huset i gott skick.
Och att själv inte kunna hjälpa till pga den fördömda EDS:en.

Sååå, händer det att de vaknar till liv, Bygg och villavård, och gör ett gästspel hos oss.
Fixar och donar lite varstans. Men ändå inte fullt ut.

Del 2.
Att inse att allt är över.
Nästan.
Att få till ett möte med försäkringsombudet och Byggare Bob(som jag i sinom tid kommer att offentliggöra)
Att slippa ligga vaken om natten av oro över vad slutkostnaden kommer att bli.
Att upptäcka att vi kanske inte behöver gå i konkurs av denna katastrof.
Att få visa mitt missnöje över hela projektet (HALLELUJA!!!)
Och vet ni!!
Nu har det hänt saker! I veckan hämtade de husvagnen!! Den som jag HATAT under lång tid.
Idag fanns spegeln på plats i badrummet då jag kom hem. Efter  6 veckor...Om än att Gubben(min älskade perfektionist) fann att den satt åt helvete fel...) Inte I men på väggen...Nåja, det kommer att lösa sig...suck... Efter många om och men så har vi ÄNTLIGEN fått tag på den perfekta duschblandaren!
Vi var VERKLIGEN överens om att det nya badrummet skall ha perfekt inredning. Alltså skulle vi ha en duschblandare från 60-talet. Ikväll fann vi den!!! Lycka!!!

Att behöva skriva om detta, vårt livs värsta period, har inte känts så upplyftande, samtidigt som det har varit befriande att få ur sig det värsta.
Ni har varit min slasktratt, helt enkelt.
Förlåt, mina kära!

Och vet ni???

VI KLARADE DET!!!

Fast jag vet fortfarande inte hur...

Några bilder får ni inte eftersom min nya fina Samsung Galaxy 5 behagar sig vara sjuk  och därför varit inlämnad på koll.

Min mobil är sjuk!!!

Tänk att jag skulle bli en sån mobilslav att jag känner stor saknad efter att ha fått lämna in min nya, fina mobil på utredning idag. Köpte den i september och var jättelycklig över den. Att jag inte riktigt fattade allt den hittade på ansåg jag vara mitt eget fel då jag inte är världsberömd för mitt tekniska kunnande....

Men då den lyste rött nere i väskan en dag och dessutom var glödhet, så började jag ana knepigheter. Den var helt låst och gick inte att varken sätta på eller stänga av.

Detta hände två gånger samma dag. 

Gubben plockade ut batteriet och satt i det igen, och se där, då funkade den klockrent igen.

Tills idag.

Skulle visa en attans bra app för en arbetskamrat och då var det dags igen. 

Min inköpsrunda i jobbets räkning började alltså med ett besök på Teliabutiken i över 1 timme. Ja, jag vågade inte ha mobilen i väskan ens, den var glödhet! 

Där visade min mobil mycket ouppfostrade sidor. Den gick inte att få igång ens med tvång av experttjejen som försökte ALLT. Men hon fick ge upp.

Hon fick dock ett gott skratt då jag hivade upp min ANDRA mobil då hon frågade om jag hade nåt viktigt som jag behövde notera då hon nollställde min olydiga mobbe. 

Skall kolla, sa jag, om jag lagt in alla koder i den här..... 

Så alla bilder jag hade i min busiga, nya mobil är för alltid förlorade, dvs de jag inte lagt in i datorn, alltså...

Nåja, jag slog på TV-n då jag kom hem och Vardagspuls tog upp det viktiga med att ha Mobilvila....

HÄPP!!!

Tomtar...på loftet

Ja, jädrar i min låda! Höll inte på att komma in på min egen blogg.  Efter mitt förra inlägg gick jag in i inställningar och ändrade lite...eftersom jag inte vill att VISSA skulle läsa. Nu är jag ju inte värsta datanörden så jag lyckades blocka mig själv...

Men envis är jag så här är jag igen!

Min vana trogen så är jag intill döden trött vid denna tid. Mörkt då jag går och mörkt då jag kommer hem. 

Häpp!!

Men vad är då bättre än att julpiffa lite extra? Jag har på gamla dar blivit helt stollig i tomtar och ljuslyktor av alla de slag. Då jag var ung så tyckte jag allt sånt var jobbigt. Vita gardiner med röda band funkade bra. Men en massa extra krafs som man behövde plocka bort efter tre veckor var jag inte intresserad av. 

Men så sa min dotter i tonåren; Varför har vi aldrig haft tomtegardiner som alla andra?

Och då hon fick egen lågenhet julpiffade hon nåt alldeles otroligt!

Samvetet gnagde länge på mammi....

Fredag före första advent kom stjärnor, stakar, ljuslyktor, juldukar, tomtar, ljusslingor och uteslingorna fram.

Gubben sa: HÄDELSE! Ty han är en gammeldags och traditionell man. Han hävdade att man tar fram sådana ting på 1:a ADVENT dvs på söndagen, INTE fredagen.

Jag körde över honom, lätt som en plätt.

Som varje år. 

Nu bilder:

Fick köpa en ny stjärna då den förra
var försvunnen...tills vi köpt den nya. Då
jäklar fann vi den gamla! 

Vardagsrummet

Här blev det ändring från åren förut. Wiiiii!!!!!

Stjärnan i trappfönstret är i alla fall den gamla.

Dessa finingar har Gubben presentat mig med!!!
H

an vet ju att jag är helt såld på ljuslyktor!

Piffat lite inför Luciafirandet på jobbet på fredag. Såklart tog det gröna
glitterlimmet slut...De röda ljuslyktorna är mina och gjordes förra året.

Nu är hallen färdig! Tänk att de där tavlorna som stått i klädkammaren
i alla år helt plötsligt kom till pass! Dessutom är de av kända konstnärer.
Vad hjälper det då de inte har passat in, förrän nu. Härligt med återvinning, eller vad säger ni? 

Mina fina tomtar! Räddade från tomtedöden på min Gubbes jobb!

Först HUSET och sen lite annat viktigt....

Kära vänner, det var ett tag sen. Så mycket har hänt att jag inte hunnit med att blogga om det. men sånt är livet för de flesta av oss. Eller hur?
Och dessutom är det mörkt. Och regnigt. Och DJÄVLIGT dystert!
Ni som känner mig vet ju hur detta påverkar mig.
 JAAAAA! Jag vet, grinig kärring!! Vadådå?????

Vårt hus är färdigt.
Nästan.
Vi hade slutinspektion förra fredagen och påtalade då vad som inte var åtgärdat och vad som var klantigt gjort. Elektrikern som inte synts till på 4 v tex. Eller avsaknaden av spegeln som skall sammanfalla med kaklet i badrummet.
INGA PROBLEM, mässade Byggare Bob och hans lakej Mr P.
Det kommer en elektriker och fixar golvvärmen i badrummet och spegeln  är INGA PROBLEM att sätta fast. De kommer till veckan.
Härligt Bobsingen, men vart har de tagit vägen?
Semester?
Åkt vilse?
Kontaktsvårigheter?
Jag har numera slutat vara upprörd.
Vi kan ju leva som vanliga husägare gör. Med tvättmaskin, diskmaskin, kyl och frys i köket och en spis att laga mat på. Och som inte det var nog, vår braskamin är installerad.
Jag var helt salig då vi tände den första brasan!!!
Det finns mycket kvar att göra, men att tända brasan varje kväll....mmmmmm

Nu till ett av mina värsta beslut på länge. Det har tagit oerhört mycket kraft från mig men nu har jag bestämt mig.
Definitivt.
Att vara djurvän och vilja ge de mindre lyckligt lottade en chans i livet är för mig det mest naturliga i livet. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som överger, missköter eller t o m plågar sina husdjur!!!
Därför var det för mig naturligt att försöka dra mitt strå till stacken då tillfälle gavs under våren.
Jag gav mig in i detta med hull och hår tillsammans med kollegor, lika nytillkomna som jag, men med samma mål för ögonen; Att rädda katter som annars skulle dö eller dödas!
Vi var SÅÅÅÅ motiverade efter att vi tagit över ett sjunkande skepp. En styrelse som som bestod av EN person och Djurskyddet karlstad stod inför en nedläggning.
Ett nödrop hade skickats ut och vi nappade.Som de entusiaster vi var.
Då.
Jag har nu insett att det finns krafter inom detta skrå som gör det omöjligt att göra det bästa för de som vi värnar om, dvs katterna.
Under denna tid har jag fått vara delaktig i massor av härliga upplevelser, sorgliga upplevelser, härliga möten, men tyvärr också fått klagomål och kritik som inte känns rättvis.

Vårt gäng har försökt med allt vad vi har mäktat med för att göra alla till lags, men....
Jag ger nu upp i denna förening. Tyvärr.
Men mitt engagemang inom djurskydd kommer alltid att bestå, men då i en förening som är seriös.
Katterna är inte förtjänta av härskarfasoner. De vill ha mat och omtanke. Även av barnfamiljer...

Så, ni föreningar som tänker på djuren istället för egen maktfullkomlighet; Hör av er till mig!
Jag är redo! Mitt förbehåll är: Samarbete är A och O!!!
'