Rannsakning och lite annat...

Efter att ha rannsakat mig själv och faktiskt tagit några sjukdagar så insåg jag vad jag lovat mig själv under alla år; att hålla nere vikten för att inte förvärra min bindvävssjukdom.

Jojo...något hände där...

Det var alltså inte så att alla kläder krympt i garderoben utan ett fantastiskt härligt välmående i vårt paradis med gräddfyllda gratänger, chips, jordnötter, ost, kex och vin har satt sina tydliga spår på min fd välmusklade kropp. Konditionen är typ...borta sen länge. Kan ibland hissna över ett minne där jag sprang 1 mil i skogsterräng. Och jag älskade verkligen att springa! Nu blir det ittnö.
 Inte ens en hundpromenad eftersom voffs kan springa själva i vår stora hage.
Ja, jädrar i dä så snabbt en kropp förfaller.

Igår tog jag därför beslutet att börja träna igen. Efter en liten träningsvila på...hmmm, sisådär 2 år så tog jag beslutet att köra pilatesboll som premiärpass. Det är en skonsam och nyttig träningsform. Jag och bollen har ju också ett släktskap i formen. Sätt ett par gröna vadarstövlar på mig och du ser inte skillnaden...

Jag körde ett pass på 10 minuter.
Tog nog i för mycket för idag har jag värsta smärtorna i armarna. Och då snackar jag inte träningsvärk, bara så ni vet.
Jävla Ehler Danlos!
Men nu är det krig!

Har bestämt att fortsätta trots smärtan för här kommer arvet efter min far väl till pass, nämligen STÖNIGHETEN.

Nu kommer en filosofiskt undran.
Vad vore världen utan stönighet? Fundera på den ni...
För min del har stönigheten gjort att jag kravlat mig upp från självömkan snabbt som tusan ty att beklaga mig äro icke mitt sätt att leva. Att lida i tysthet är min grej. Eller nästan, jag beklagar mig ju lite här...
Tack pappa!💓

Pappa, ja, han skulle ha varit nöjd med mitt val av make(stönigheten personifierad, likt han själv), och älskat alla våra djur och vårt hus på landet.
Min mamma sa alltid då jag gjort nåt dumt; Det där har du efter pappa!
Mamma och jag hade en komplicerad relation men jag är helt säker på att jag fått med mig några av hennes gener i mitt sätt att hantera och reagera på saker och ting. Om inte annat så har jag handlat tvärtemot..
För något jag har lärt mig under årens lopp är att inte vara impulsiv i mina beslut, att alldeles av mig själv, med bakgrund av mina föräldrar, handla utifrån mina egna värderingar istället för att fundera ut andras tankar och önskningar istället för att utgå från mig själv. så TACK mamma och pappa för allt ni lärt mig direkt och indirekt.
För så är väl livet ändå, att man via sin uppväxt lär sig ta egna beslut och ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.
Förhoppningsvis.

Nu över till lättsammare grejer.
Idag har jag varit på hundutställning med Humle. Denna vovve är en dröm i vissa fall, i andra inte...
Idag var han en dröm! Jag kände en otrolig stolthet över hans uppträdande, som om JAG var anvarig för detta, liksom...men...vem har tränat honom till detta? Har JAG? Eller husse?
Ingen vet, men inte är det då hans mamma, DET är säkert!
Att skaffa hundar och katter har berikat våra liv nåt oerhört både själsligt och socialt och vi har fått så många vänner via vårt hund-och kattintresse.

Glittra, Humle och Klinga chillar på altansoffan

Lummi i spårskogen

Och så Vaski, mattes hjärteblod!
Kan fortfarande inte se honom
på bild utan att börja gråta

Cissan och Syrran, så olika men ändå lika

Skrållan, den ultimata kissekatten. Gosig och pratsam. Att mista henne var en chock och
jag var inte mig sj'älv under lång tid. 

Denna vackre goding berikar våra liv till 100% 

Under mina sjukdagar har jag lyckats pyssla litegrann.
Mina sista små roséflaskor har fått lite piff.

Flarrorna

Att fortsätta läsa Jan Guillous senaste bok "Den andra dödssynden" i serien Brobyggarna  har jag dock skjutit framför mig. Efter att ha fastnat på sidan 73 så har mitt intresse svalnat helt och hållet. Jag har dock lite svårt att bara avsluta serien då jag var helt begeistrad över de 4-5 första i serien. För tänk om den sista boken är skitspännande och så missar jag den pga att de föregående var skittrista?
Så himla synd att Janne verkar ha idétorka och bara rapar upp politiska konflikter med sig själv som superhjälte men under psedonym, gud så tröttsamt! Pengar har han ju sen förut så varför inte bara ge sig och njuta av alla sina pengar i kistan istället för att fortsätta skriva tråkiga böcker?
Vet inte hur jag gör...den ligger där på bordet och vill bli läst, jag märker nog hur den liksom suger sig fast i mig då jag sätter mig i närheten. ¨
Kanske har Janne en okult gåva som tvingar folk att läsa hans böcker mot sin vilja för att han skall få upp upplagan vilket ger mer pengar i kistan?
Där fick ni nåt att tänka på så här på lördagskvällen!

Gokväll, allihop och kom ihåg"det finns värre saker än att prata högt för sig själv"

Kraaaaaam på er!

Fryser som vinterhatare

Nu väntar en lång, kall höst och vinter och mitt välbefinnande är som bortblåst.

I förrgår morse var mina bilrutor helt isbelagda. Nån isskrapa fanns ju inte att uppbringa eftersom jag fick bilen av min omtänksamme man under semestern i juli. Vem faan tänker på isbelagda rutor då man sitter på altanen med ett gott glas rosé? 

Inte jag i alla fall. Och inte senare heller....Förrän det blev skarpt läge i förrgår.

Satt mig i bilen och letade i dörrfacket efter skrapan utan resultat. Lät bilen stå på tomgång(som jag hatar eftersom jag är en miljömupp) och så drog jag och Gubben igång värsta isskrapeletandet.

Då min make efter en lång stund triumferade med en isskrapa i högsta hugg...så hade isen smält för länge sen på bilen tack vare tomgångskörningen...

Som vanligt har min kropp lagt in protest mot fukt och kyla. Då jag stultade in på Coop för ett tag sen och mötte en åldring med rollator så kände jag ett visst kompisskap... 

Du å ja, liksom...

Men så finns ju arvet efter min far i mina gener. 

Stônigheten.

 Inte skall den attans Ehler Danlos syndrom få mig på knä...igen. 

Men..

Just nu leder Mr Ehler Danlos.

Det som smärtar mig mest är att jag inte orkar eller vågar lyfta eller bära mina barnbarn. Var jädrigt nära att lyfta lilla Junia idag då hon kom krypande fram till mig och började klättra uppför mitt ben men OM jag gjort det hade jag tappat henne. Gud förbjude!

Nu gäller med andra ord pyssel. Det belastar inte mina fingrar, eller för den delen resten av kroppen så värst. Min flask-och burk samling börjar därför förvandlas till dekorationer. Antingen för återvinningen eller i bästa fall...här hemma eller som presenter. ¨

Snälla ni som får en pysselpresent av mig, ha inte dåligt samvete om ni känner en känsla av att vilja slänga den i återvinningen. Gör det!

Jag märker ändå inget!

Om man inte orkar till återvinningen
så kan man göra ljuslyktor av pavorna

Dystra?

Tada! 

Kommer ni ihåg Humle, vår valp? Ni vet den där lilla pälsbollen vi skaffade i början av juni? 

Helt plötsligt upptäckte vi att han var lika stor som Klinga!! Hur tusan gick det där till?

Liten blir stor...

Nu kommer jag till något svårt...

Jag har försökt stå emot ett beroende och det har fungerat bra under några veckor men idag fick jag ett återfall. 

Dollar Store fick mig i sitt grepp då jag i min oskuld besökte grannen Coop för att köpa glass. 

På väg till parkeringen fick jag en impuls...

364 spänn senare vacklade jag ut från djävulens mecka med mycket mer än den lilla ask att förvara mina örhängen i som jag från början var i begrepp att inköpa. 

Men jädrar så fint den där guldiga asken passar på min byrå i sängkammaren. Så synd att jag glömde den där helt tom så jag gick på upptäcktsfärd efter mina örhängen, de där jag köpte förra gången jag besökte DS.
Efter en svärande upptäcktsfärd så fann jag dem äntligen i min sminkväska...som för övrigt var tom på smink....

Forts följ...
Kom ihåg att njuta av livet i sol som regn!

Men guuud så fin avslutning jag gjorde där! Ibland överraskar jag mig själv så jag blir tårögd.


Kram på lördagskvällen,  alla godingar!'''

---

Sorg och glädje, fast mest sorg...eller kanske inte helt och hållet...

Ibland kommer sorgen över en som ett klubbslag. 

Jag blev ju en riktig lippsill efter att jag fått barn och detta har ju nästan utvecklats till en konstart.

Jag gråter för allt. Glädje som sorg.

Just nu har det mest varit sorg.

Bröllop, födelser, Sofias änglar😭😭😭😭😭eller som då mina bästa vänner går igenom svåra sorger. 

I år har många av mina vänner med husdjur behövt låta sina pälsklingar gå över Regnbågsbron av olika anledningar. 

Detta gör mig så oerhört ledsen att jag fulgråter likt jag gjorde då våra egna pälsklingar fick somna in.

Känslan då en älskad försvinner för evig är obeskrivligt jobbig! 

Känslan kan t o m bli kroppslig, man kan få hjärtklappning eller yrsel, helt normalt även om man tror man skall dö.

Helt normalt för mig. Sorg är ju en känsla precis som glädje, ilska och eufori.

Idag är en sån där dag då tårarna rinner på mig extra allt, kan man säga. 

Dagens datum är födelsedagen för en flicka som inte längre finns ibland oss och hennes föräldrar är våra bästa vänner. 

Deras sorg är min💔. 

Fulgråter nu.

Igen.

Så har en vän behövt låta sin pälskling gå över bron och jag vet ju hur mycket hon älskade denna hund!

Precis som jag älskade min Vaski💓

Fulgråter så snoren rinner!

Nyss ringde min man upp en jaktkollega som under helgen behövt låta sin hund få somna in. Inte så vältänkt av honom att ha högtalaren på...😭

Har ändå fått ett uppehåll i gråten. 

Eftersom hösten är här på riktigt så behövde jag lite växter att plantera i vår stora trädgård. For till Blomsterlandet och där var det 50%  på alla utomhusväxter!

Uppdaterade vårt buskage med ännu en favorit, Smällspirea Diabolo för 75 spänn och rosen Nostalgie för 98:-.

Lite krukväxter hängde med i korgen också.

Löjligt vanliga, men får fylla ut mellan alla ovanliga växter jag fått av min dotter.

Har också bytt gardiner och jäklar i dä, vilken skillnad det blev!

Nu skall jag umgås med min make och vi skall INTE fulgråta!

Bra, va?

Ha en bra söndag, mina godingar!

Lite smått och gott..

Nä men hej på er!
Kul att ni tittar in till min lilla privata dagbok.
Eller, så himla privat är den ju inte eftersom den är offentlig tänker ni säkert, eller hur? Men var inte oroliga, jag har MASSOR av saker som jag INTE skriver här, saker som bara är för mig och mina närmaste. Som till exemp...haha, bara skojade!

Idag kände jag ett oerhört stort behov över att jag och min frisyr borde gå skilda vägar. Jag bokade en akuttid på min favoritsalong och fick tid 15.30.
Det jobbiga var att jag haft värsta skovet av mina eksem i hårbotten under en tid.
Har en obehagskänsla av att de skall behöva se min sönderkliade hårbotten, liksom.
Har haft dessa jobbiga eksem sen jag fyllde typ 40. Har provat massor av preparat, utan eller med recept med halvkasst resultat.
Idag fick jag inte min ordinarie frisör eftersom tiden var akut och hon var fullbokad, men eftersom jag anlitat samma salong under många år så var inte dagens frisör helt obekant.
Direkt jag satte mig i stolen så kände jag det trängande behovet av att förvarna om mitt eksem.
Hon kollade i min hårbotten och frågade sen: Vad har du för schampoo?
Ehh, kommer inte ihåg märket just nu, men har provat de flesta medicinska schampon...

Specialblandat till mig.
Droppar att ha på då det kliar

Tur att frisören var så pedagogisk för
den där texten kommer jag aldrig att kunna
läsa ens med dubbla läsglasögon!

40 minuter senare gick jag ut från salongen med ett specialkomponerat schampoo, ett klådstillande och kylande medel och ett nöjt leende på läpparna.
Då jag skulle betala så frågade tjejen: Har du kundkortet med dig?
Efter lite rotande i plånis så fick jag fram det. - Men så roligt, sa hon, det här var 10:nde klippningen, den är ju gratis så då blir det bara varorna du behöver betala idag.
496:- och det känns som jag fått en present.
För jäklar så bra vi synkar, jag och min nya frisyr!

Ikväll hade jag för mig att jag skulle vara barnvakt till mina goaste barnbarnen i världen. Eller i möra...Minnet, ni vet..
Nu blev det så att ingen av dagarna var aktuella eftersom familjen är dyngförkylda. Alla utom unge Mr D. Han är pigg som en mört.
Barnvaktandet framskjuts till senare tillfälle.

Istället för barnvaktande blev det lite pyssel. Just nu är det glaskonst som faller mig i smaken. Eller konst...det vete tusan, jag kluddar på burkar och flaskor med olika resultat...

Nu är hösten här på riktigt. Idag har jag laddat upp med 3 förpackningar av värmeljus. Utan värmeljus blir livet tungt och dystert under höst och vinter.

Regnbågsburkarna är jag
riktigt nöjd med

Min barbie som ljusdekoration

Miolyktor

 Nu skall jag skryta över min dotter.
Vanligtvis så tycker jag det är löjligt att skryta över sina ungar, de är ju sina egna personer och får isåfall skryta över sig själva men nu gör jag ett undantag, bara så ni vet.

Min onge är mitt allt. Hon har gett mig två barnbarn som också är mitt allt. Hennes sambo är kanske inte mitt allt men näst intill eftersom han älskar min dotter.
Dessutom har hon helt fantastiska egenskaper som hon skaffat sig själv, utan varken min eller hennes fars påverkan.
Hon lär mig saker hela tiden.
IBLAND lär jag henne något också...
Det är ju tur...
Då jag var ung och fick min första egna lya så var mitt stora intresse gröna växter. De mådde gott i mitt hem. Under många år.
Så hände det sig att vi skaffade katter och då fick växterna ge vika. Många växter är ju giftiga för nyfikna och tuggsugna katter.
Under många år har det endast funnits svärmors tunga och novemberkaktusar i vårt hem. Våra katter är inte intresserade av dem för fem öre.

Men nu, förstår ni, har min onge börjat presenta mig med de mest otroliga växter, växter som inte finns i handeln eller ytterst ovanliga växter som finns bland samlare.
Såna växter har jag nu i min ägo, tack vare min onge!
Hon gör storkovan på att odla och sälja sticklingar och hon är fantastiskt duktig på detta.
Mammi är MYCKET stolt över sin onge!
Tänk att ha fått endast EN onge och den blev perfekt!

Kolla alla växter jag fått:

Ampelliljan växter så det knakar!

Jädrar så många växter jag inte vet namnet på! Men de växer
så det knakar!

Aloevera vet jag i alla fall...

Ampellilja 

Ovanlig som tusan

Hmmm...men växer

Växer så det knakar...

Den här är snygg! Men namnet
vete tusan..

Nä, nu måste jag sluta, Idol börjar!

Ha dä gött på fredagskvällen!

Har glömt vilken rubrik jag skulle ha...

Tjena, gänget!
Fredag, och vi är alla en vecka äldre.
Känn på den ni!
För de som fortfarande är i sin ungdoms blomning betyder det absolut inget, men för en 61-åring likt mig är det oerhört betydelsefullt.
Jag har ju tidigare berättat om min egenhet, som kommit under senare år, att prata högt för mig själv oavsett tid och plats.
Nu har glömskan slagit till också.
Sista dagen på arbetsveckan fick jag likt de flesta fredagsfeeling och for mot hemmet vid 15.30. Hade bara några inköp att göra, typ vitt vin och lite krafs på Netto.
Lite krafs på Netto betydde för övrigt 3 st ljung och nåt annat höstbös och stekfläsk till min Göbbe. Fick nog med mig nåt annat också, men det har jag glömt...

Efter vår flytt i mars har jag ständigt letat efter mitt smyckeskrin. Det innehöll inga diamanter men ändå vackra smycken som jag fått i gåva av min dotter. Puts väck! Har letat som en tok men inte funnit det. Kommer inte ens ihåg när jag packade ner det vid flytten.
För nån vecka sen fick en kollega hem sin högt älskade valp inför helgen och jag önskade då bilder.
Hon skickade en FILM som jag dessutom kommenterade, men på måndagen hade jag glömt alltihop och frågade varför jag inte fått nåt foto!
Ja ni, det gäller att njuta medans man kommer ihåg vad man skulle njuta för och varför...och vad njuta innebär...för antagligen kommer man inte ihåg vad google är heller...
Sen tänker jag så här: Min älskade Göbbe har varit glömsk i alla de 23 år jag känt honom. Då kan det ju inte ha med åldern att göra.
Könet?
Är ALLA män födda glömska eller beror det på en mammi som älskat sina söner för mycket? Det där kan en väl fundera över då inget annat dyker upp i skallen...

Förresten, glömde att lägga till en grej från början av mitt inlägg.
Då jag glad i hågen for hemåt efter mina inköp så gick mina tankar lite i förväg vad jag skulle göra vid hemkomsten. Funderade om jag skulle släppa ut våra 2 voffs i hagen eller om jag skulle ta en promenad med dem.
Efter en stund kom insikten, att EN var med husse och en var ju för tusan hos svärmor och svärfar!
Jag hade alltså glömt bort att hämta vår valp!

Hur kunde du glömma MIG?

Frågan lyder nu; kommer jag till jobbet på måndag eller har jag kört till nån random skola?
Eller ens kommit ihåg att gå upp?

Nu har hösten kommit på riktigt. Nåt som är konstigt är att jag inte är riktigt så ångestfylld över vinterns antågande som tidigare. Tro nu för tusan inte att jag har börjat gilla vintern, nä, tvi vale, men känner ändå inte samma vemod som tidigare. Jag återkommer då snön börjar vräka ner och jag får  skotta mig fram till bilen för att sen hacka bort en stenhård ishinna på rutorna....

Vet ni, som lantis gläder jag mig för det lilla. Jag fick i början av sommaren vallmofrön av min dotter, men sen också från en fbgruppkompis. Dessa frön satte jag i krukor i juni och planterade i rabatterna då de var yttepyttesmå skott med förhoppningen att de skulle blomma nästa sommar. Så är brukligt med frösådda växter.
Döm om min oerhörda förvåning då vissa av plantorna har börjat blomma! Resten har växt till sig med rediga blad,
Detta gör mig oerhört glad...men också orolig. Tänk om de inte orkar övervintra?

Frodig

Hej, kolla så snygg jag är!

Här har de hamnat lite huller om
bullar pga ystra vovvar i rabatten

Jo, just det, jag köpte ju ljung på Netto. Priset lockade trots att jag tycker de är ganska tråkiga.
Nu har de iallafall fått en plats på brunnslocket på Fiskvik 210.

Jag köpte viss en aster också...

Jag är en kreativ människa. Mina alster blir inte alltid till allmänhetens kännedom, inte ens till mig själv utan förpassas snabbt till högen för lördagsgnöjet, dvs återvinningscentralen.
Sommarens alster är jag dock nöjd över, ytterst få alster har hamnat i "skithögen". Jag har i vanlig ordning anamma återbruk och använt mig av matförpackningar eller gjort latexformar av loppisfynd.
Våra rabatter har fått betongkanter gjutna av champinjontråg. Inte många som äter så mycket champinjoner som vi...
Har också lyckats tigga till mig 3 stora glasslådor som passar utmärkt i bakkanten av våra rabatter.
Visserligen tar det ett tag att färdigställa en rabatt men vem har bråttom? Tålamod är ju en dygd, har jag hört...

!6 champinjontråg X 3 och 3 glastråg X 3

Idag har jag gjutit resten av kanten

Men nu är hösten i intågande och då lägger jag ner "betongandet" till förmån för pysslet. Återbruk även där. Jag har ett skåp fyllt med burkar och flaskor redo för att dekoreras. Udda glas är också en riktig hit att återanvända istället för att slänga.
Och i vårt hem blir det ofta udda glas då jag ofta tappar glas och porslin då jag inte har kraft i mina händer som vanligt fölk.

Lite smått och gott...

En liten roséflarra, en ajvarburk
och en olivburk

Lellflecka. Ett loppisfynd
för 10:- som jag gjort latexform av.
Hon har stått modell för många
installationer både ute och inne.

 Nu får jag avsluta då hundarna har väljkomstkalas för sin hemvändande husse och hotar riva alla rabatter.
Nu är det livat!
Ha det livat ni också, mina vänner!