Jag blev ju en riktig lippsill efter att jag fått barn och detta har ju nästan utvecklats till en konstart.
Jag gråter för allt. Glädje som sorg.
Just nu har det mest varit sorg.
Bröllop, födelser, Sofias änglar😭😭😭😭😭eller som då mina bästa vänner går igenom svåra sorger.
I år har många av mina vänner med husdjur behövt låta sina pälsklingar gå över Regnbågsbron av olika anledningar.
Detta gör mig så oerhört ledsen att jag fulgråter likt jag gjorde då våra egna pälsklingar fick somna in.
Känslan då en älskad försvinner för evig är obeskrivligt jobbig!
Känslan kan t o m bli kroppslig, man kan få hjärtklappning eller yrsel, helt normalt även om man tror man skall dö.
Helt normalt för mig. Sorg är ju en känsla precis som glädje, ilska och eufori.
Idag är en sån där dag då tårarna rinner på mig extra allt, kan man säga.
Dagens datum är födelsedagen för en flicka som inte längre finns ibland oss och hennes föräldrar är våra bästa vänner.
Deras sorg är min💔.
Fulgråter nu.
Igen.
Så har en vän behövt låta sin pälskling gå över bron och jag vet ju hur mycket hon älskade denna hund!
Precis som jag älskade min Vaski💓
Fulgråter så snoren rinner!
Nyss ringde min man upp en jaktkollega som under helgen behövt låta sin hund få somna in. Inte så vältänkt av honom att ha högtalaren på...😭
Har ändå fått ett uppehåll i gråten.
Eftersom hösten är här på riktigt så behövde jag lite växter att plantera i vår stora trädgård. For till Blomsterlandet och där var det 50% på alla utomhusväxter!
Uppdaterade vårt buskage med ännu en favorit, Smällspirea Diabolo för 75 spänn och rosen Nostalgie för 98:-.
Lite krukväxter hängde med i korgen också.
Löjligt vanliga, men får fylla ut mellan alla ovanliga växter jag fått av min dotter.
Har också bytt gardiner och jäklar i dä, vilken skillnad det blev!
Nu skall jag umgås med min make och vi skall INTE fulgråta!
Bra, va?
Ha en bra söndag, mina godingar!
Så sant att sorgliga saker ofta händer samtidigt. Varje ny sorg väcker de gamla sorgerna och öppnar såren. Samtidigt att sörja sitt älskade djur känns som en sorg man vågar släppa fram. En ren sorg. Samtidigt kan man våga lätta lite på locket för de andra sorgerna som man inte vågar släppa fram, annat än lite i taget. Jag sörjer mina fina Laika, Tessa och Lupsu som en efter en fått avsluta sina korta hundliv och lämnat så många fina minnen efter sig. STOR KRAM
SvaraRaderaDu har så rätt, efter varje gång sorgen kommit över en så känns det som en läkning av såren.
RaderaKram tebax!