Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 21 september 2019

Har glömt vilken rubrik jag skulle ha...

Tjena, gänget!
Fredag, och vi är alla en vecka äldre.
Känn på den ni!
För de som fortfarande är i sin ungdoms blomning betyder det absolut inget, men för en 61-åring likt mig är det oerhört betydelsefullt.
Jag har ju tidigare berättat om min egenhet, som kommit under senare år, att prata högt för mig själv oavsett tid och plats.
Nu har glömskan slagit till också.
Sista dagen på arbetsveckan fick jag likt de flesta fredagsfeeling och for mot hemmet vid 15.30. Hade bara några inköp att göra, typ vitt vin och lite krafs på Netto.
Lite krafs på Netto betydde för övrigt 3 st ljung och nåt annat höstbös och stekfläsk till min Göbbe. Fick nog med mig nåt annat också, men det har jag glömt...

Efter vår flytt i mars har jag ständigt letat efter mitt smyckeskrin. Det innehöll inga diamanter men ändå vackra smycken som jag fått i gåva av min dotter. Puts väck! Har letat som en tok men inte funnit det. Kommer inte ens ihåg när jag packade ner det vid flytten.
För nån vecka sen fick en kollega hem sin högt älskade valp inför helgen och jag önskade då bilder.
Hon skickade en FILM som jag dessutom kommenterade, men på måndagen hade jag glömt alltihop och frågade varför jag inte fått nåt foto!
Ja ni, det gäller att njuta medans man kommer ihåg vad man skulle njuta för och varför...och vad njuta innebär...för antagligen kommer man inte ihåg vad google är heller...
Sen tänker jag så här: Min älskade Göbbe har varit glömsk i alla de 23 år jag känt honom. Då kan det ju inte ha med åldern att göra.
Könet?
Är ALLA män födda glömska eller beror det på en mammi som älskat sina söner för mycket? Det där kan en väl fundera över då inget annat dyker upp i skallen...

Förresten, glömde att lägga till en grej från början av mitt inlägg.
Då jag glad i hågen for hemåt efter mina inköp så gick mina tankar lite i förväg vad jag skulle göra vid hemkomsten. Funderade om jag skulle släppa ut våra 2 voffs i hagen eller om jag skulle ta en promenad med dem.
Efter en stund kom insikten, att EN var med husse och en var ju för tusan hos svärmor och svärfar!
Jag hade alltså glömt bort att hämta vår valp!

Hur kunde du glömma MIG?

Frågan lyder nu; kommer jag till jobbet på måndag eller har jag kört till nån random skola?
Eller ens kommit ihåg att gå upp?

Nu har hösten kommit på riktigt. Nåt som är konstigt är att jag inte är riktigt så ångestfylld över vinterns antågande som tidigare. Tro nu för tusan inte att jag har börjat gilla vintern, nä, tvi vale, men känner ändå inte samma vemod som tidigare. Jag återkommer då snön börjar vräka ner och jag får  skotta mig fram till bilen för att sen hacka bort en stenhård ishinna på rutorna....

Vet ni, som lantis gläder jag mig för det lilla. Jag fick i början av sommaren vallmofrön av min dotter, men sen också från en fbgruppkompis. Dessa frön satte jag i krukor i juni och planterade i rabatterna då de var yttepyttesmå skott med förhoppningen att de skulle blomma nästa sommar. Så är brukligt med frösådda växter.
Döm om min oerhörda förvåning då vissa av plantorna har börjat blomma! Resten har växt till sig med rediga blad,
Detta gör mig oerhört glad...men också orolig. Tänk om de inte orkar övervintra?
Frodig

Hej, kolla så snygg jag är!

Här har de hamnat lite huller om
bullar pga ystra vovvar i rabatten

Jo, just det, jag köpte ju ljung på Netto. Priset lockade trots att jag tycker de är ganska tråkiga.
Nu har de iallafall fått en plats på brunnslocket på Fiskvik 210.
Jag köpte viss en aster också...
Jag är en kreativ människa. Mina alster blir inte alltid till allmänhetens kännedom, inte ens till mig själv utan förpassas snabbt till högen för lördagsgnöjet, dvs återvinningscentralen.
Sommarens alster är jag dock nöjd över, ytterst få alster har hamnat i "skithögen". Jag har i vanlig ordning anamma återbruk och använt mig av matförpackningar eller gjort latexformar av loppisfynd.
Våra rabatter har fått betongkanter gjutna av champinjontråg. Inte många som äter så mycket champinjoner som vi...
Har också lyckats tigga till mig 3 stora glasslådor som passar utmärkt i bakkanten av våra rabatter.
Visserligen tar det ett tag att färdigställa en rabatt men vem har bråttom? Tålamod är ju en dygd, har jag hört...
!6 champinjontråg X 3 och 3 glastråg X 3


Idag har jag gjutit resten av kanten

Men nu är hösten i intågande och då lägger jag ner "betongandet" till förmån för pysslet. Återbruk även där. Jag har ett skåp fyllt med burkar och flaskor redo för att dekoreras. Udda glas är också en riktig hit att återanvända istället för att slänga.
Och i vårt hem blir det ofta udda glas då jag ofta tappar glas och porslin då jag inte har kraft i mina händer som vanligt fölk.
Lite smått och gott...

En liten roséflarra, en ajvarburk
och en olivburk

Lellflecka. Ett loppisfynd
för 10:- som jag gjort latexform av.
Hon har stått modell för många
installationer både ute och inne.
 Nu får jag avsluta då hundarna har väljkomstkalas för sin hemvändande husse och hotar riva alla rabatter.
Nu är det livat!
Ha det livat ni också, mina vänner!















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar