Tankar från en halvsjuk

Tre dar i karantän, eller korantän enligt Agnetha Patrull. Ja, ni som känner mig vet väl min svaghet för denna "dam." Ni som INTE känner till henne ber jag att kolla småstadsliv på Youtube. Ni får själva avgöra humorn...

Dessa dar har jag sysselsatt mig med allt möjligt som jag tidigare inte haft tid med. Förkylningen har inte varit livshotande eller ens näst intill. Men ändå har kroppen inte känts okej. Det är ändå en tid till insikt för mindre lyckligt lottade.
Dock har jag kunnat röra på mig titt som tätt och kunnat prata med vår trevlige granne, såklart på behörigt avstånd, fattas bara annat!

En duk är färdigvirkad och de förhatliga ändarna ordentligt fästade. 3 kuddfodral är sydda och kuddarna utplacerade i soffan. Klinga har godkänt dem😄

Jag har en faiblesse för flaskor och burkar av glas. Och andra saker som normala människor slänger i soporna. 

En gammal flaska, lite rep, lite färg och fantasi

så kan man njuta av att ha
skapat nåt, inte unikt, men annorlunda

Jag har till exempel gjort ett upprop på jobbet att spara alla mjölkförpackningar. Varför, undrar säkert de flesta?

Jo, för att göra rabattkanter av betong i dessa perfekta förpackningar! Sen är jag mycket tacksam över champinjontråg också...De blir nämligen attans fina rabattkanter. Har ni vägarna förbi vår gård så kan ni se dem runt rabatterna runt äppeltråden.

Idag har jag funderat och funderat. Ja, ibland får det ta sin tid att planera en trädgård mycket större än vår tidigare löjligt lilla på 400 kvm...Men den var förjäkligt fin, for jag ändå säga. Trädgården gav mig både lugn och energi i en boendeform som jag inte kände mig bekväm i. Men Göbben hjälpte till med kraftansträngningen annars hade trädgården inte varit så vacker.
Men...
Nu går det framåt...och ibland lite bakåt.
Som livet i stort.
Man stöter på problem, om man har tur så löser man det lätt, eller så kvarstår problemet...förhoppningsvis inte för alltid.

I vårt paradis uppstår det ibland frågetecken som är svåra att räta ut. Som att det dyker upp markduk på de mest konstiga ställen.
Varför, undrar vi?
Det är överjävligt svårt att gräva då det finns nåt som kämpar emot. Som att de uppstammade bärbuskarna inte går att få loss då deras rötter sitter fast i markduk. De lider och behöver verkligen få ny placering för att må bra.
Eller att inte ens ogräs växer i en del av vår stora hage. Varför, är frågan? Det känns inte helt okej att plantera nåt ätbart där innan vi fått svar på varför.

Vår fantastiske granne Kjell-Åke har för oss blivit nåt av ett orakel då det gäller vår gård. Han är ju uppväxt i sitt hus och har sett ägare komma och gå i vårt hus. Utan honom vore vårt liv mycket svårare.

Min själs älskade Göbbe har slitit som en slav med vår hundgård och nu är den nästintill klar. Hundluckan kommer till veckan och taket har vår fantastiske granne Kjell-Åke skänkt oss.
Klinga och Glittra har provkänt hundgården idag. Glittra gav 10/10 tassar medan Klinga undrade vart soffan fanns...

En del av gårdens åtaganden har jag tagit på mig genom att olja in altanen. Som den "villakvartersskadade" människa jag är så hade jag ingen aning om hur mycket olja det krävs för vår nuvarande altan. Jag hade en dunk på 3 liter...det var ju lagom för vår förra adress...
HAHAHA!
Nu har jag oljat ca halva altanen och den har dragit till sig 9 liter hittills. Man lär sig hela tiden...
Men vet ni, jag älskar dessa utmaningar! Utmaningar är ju till för att lösas, eller hur?

Jag har fått nån sorts köpmani då det gäller mina barnbarn! Jag försöker hålla igen eftersom deras föräldrar inte alltid har samma smak som jag men jag bara ÄLSKAR att köpa grejer till dem!
Sen har det kommit en ny lite stjärna i vår släkt, en liten morfars goding som också behöver skämmas bort.
Vi har tyvärr inte fått träffa honom än pga ett dumt virus och det känns jättejobbigt. Men det kommer en tid efter Corona och då får vi alla bry oss om varann igen.

Distanskram på er alla!

Tankar från Fiskvik 210

Är tät i näsan och nyser ofta, har stickningar i halsen och lite ont i huvudet, bröstet känns lite trångt. Inget allvarligt, alltså men känner mig ändå inte på topp.
Restriktionerna säger: Stanna hemma!

Swooosch!!!
Får en flashback från min ungdomstid.
-Gå upp nu, Anja, klockan är 7! SOM jag hatade att mamma alltid sa så!! Samma kommentar VARJE morgon i 9 år...)
Jag var sååå himla trött och det enda jag ville var att dra upp täcket och somna om!
Men hon framhärdade.
-Anja, nu får du gå upp annars kommer du försent!!!
Vid vissa tillfällen infann sig då insikten att "bli sjuk".
-Jag har ont i halsen och huvudet, känner mig jättedålig.

Detta funkade ytterst sällan eftersom min mamma inte var bakom flötet.

-Gå upp så skall du se att du blir bättre efter ett tag, om du fortfarande mår dåligt då du kommit till skolan så får du väl gå hem.

Hon kunde ju för tusan läsa mig bättre än jag gjorde
 själv!

De få gånger som jag lyckades övertyga henne om mitt svåra sjukdomstillstånd och fick lov att vara hemma utan att först gå till skolan så kände jag mig näst intill kriminell! Dessa tillfällen gällde vid friluftsdagar...
Jag HATADE friluftsdagarna!
Som tjock och otymplig unge under hela uppväxten så kändes allt som hade med idrott att göra som en enda mardröm! Att dessutom växa upp i en idrottskommun gjorde ju inte saken bättre.
En enda gång deltog jag i en skidtävling. Jag trillade 10 meter framför mål till allas glädje.
Jag vann inte, kan tilläggas...
Deltog aldrig på friluftsdagarna i fortsättningen och då var min mamma bäst i världen!

Swooosch!!!

Tillbaka till nutid!
Vaknade i vanlig tid, dvs 06.15. Hann öppna ena ögat innan katten Syrran kom klampandes och brummandes över mig för att säga gomorron...Det var som vanligt startskottet för resten av gänget att säga detsamma!

Husse skulle ju till jobbet så jag gick upp samtidigt.
Ja, vad tusan, så sjuk var jag väl ändå inte att jag inte kunde GÅ UPP i vanlig tid heller! För man kan väl inte ligga och dra sig då man är hemma från jobbet heller? Om man inte är MYCKET sjuk, vill säga.
Dagen har sakta men säkert gått, min hals har faktiskt varit trång hela dagen och jag har nyst massor av gånger, huvudet har känts trångt men ändå inte likt värsta möjliga huvudvärken.
Jag HAR faktiskt haft förkylningssymptom, jag lovar!!!!
Ifall min mamma vakar över mig och ger en vink till Karlstad kommun att jag inte i hennes mening inte är sjuk aå har ni detta som bevis...kanske

Funderingarna kommer till mig då jag sitter på vår glasaltan med ett glas vitt, ont i halsen, tung i huvudet och lite tryck över bröstet men ändå vid mycket gott mod trots allvaret i vår tid pest, Corona.
Detta är allvar, folk dör i massor men ändå känns det inte verkligt.
Tills man drabbas själv, antingen kroppsligt eller inom familj och vänner.

Hur skulle min mamma ha klarat detta? Hon var en arbetare ut i fingerspetsarna och gick inte och lade sig för lite ont i halsen.
Om hon levat hade hon varit 93 år. Hon gick bort 1997 och redan då hade hon svårt med alla tekniska uppfinningar såsom betalkort, mobiler och datorer m m. Undrar hur andra 93-åringar har det nu för tiden? Min mamma hade nog "tur" som fick somna in innan dagens teknologi.

Lilla mamma💓:
Vi hade det inte alltid så lätt att samsas. Jag var född till rebell men det var ju inte uppfunnet på din tid så du fattade ju inget.
Hur kunde denna lilla sladdis bli en sån jädra odåga? Och var kom ongens fantasi ifrån? Ingen av er föräldrar hade tid med nån fantasi. Ni hade ju fullt upp med livet!
 Men du gjorde så gott du kunde med din erfarenhet från mörkaste Norrland.
Lilla mamma, vi hade det tufft men du skall veta att jag lärde mig vad arbetsmoral var av dig och pappa!
Så därför, lilla mamma, så ber jag om ursäkt om jag stannar hemma även imorgon också...även om jag inte är JÄTTESJUK.

Nu kanske ni undrar var min pappa höll hus under alla år? Som dåtidens pappor så fanns han med vid sidan om hushållssysslorna...
Han var min bundsförvant då det gällde alla hundar jag ville ha. Jag tror att det är från min pappa jag ärvt mitt djurintresse. Hans hjärta var hos djuren, oavsett art. Alla levande djur skall få ha ett bra liv! Så tänkte min pappa också. Min pappa det💖

Tänk på att hålla avstånd, men glöm ändå inte att ta hand om varann mina vänner!

Då Lindebergskan kokade över

Fick åka hem från jobbet i förmiddags eftersom jag började bli tät i bröstet och stickig i halsen. KAN vara allergi, högst troligt, men jag ville inte ta några risker så jag vände Forden mot hemmet.

Oturligt nog hade jag en optikertid som jag verkligen skulle velat ha haft gjord men som jag var tvungen att boka om. Sagt och gjort, jag ringde upp Glasögonmagasinet och hamnade i telefonkö. Som vanligt. Det är oerhört svårt att komma i kontakt med dem via telefon.
Efter några uppringningar fick jag äntligen tala med en personal. Jag fick fram mitt ärende och frågade samtidigt om det var möjligt att få beställa en lins innan ny bokad tid eftersom den ena av mitt sista par fått en skada. Biträdet, som var en trevlig person, förkunnade att hon inte kunde avgöra detta men hon skulle hämta en av optikerna. Det förstod jag, självklart.
Efter en stund kom då denna optiker och ett samtal tog sin början som jag sent skall glömma. På min fråga, som enkelt kunnat besvaras med ja eller nej fick jag utstå ett regelrätt förhör varför jag hade linser kvar då jag inte varit på undersökning på JÄTTELÄNGE.
Först blev jag så ställd att jag stammande började förklara att jag varvat med mina proggressiva glasögon tills bågen gått sönder för en tid sen. Därav hade linserna räckt längre än vanligt. Det var bara det att bågen inte gått att laga, enligt receptionen på Glasögonmagasinet. Nu var det alltså lite körigt med synen för mig.
Nu var hon inte nöjd med detta enkla svar utan körde på i samma stil med suckanden och ifrågasättande om HUR DET VAR MÖJLIGT att jag hade linser kvar......tills det brann i mig!
Jag avbröt henne med: Men vad är problemet? Kan du svara ja eller nej på min enkla fråga? ÄR det möjligt att beställa!?!?!
Och kan ni förstå, då helt plötsligt kunde hon beställa en ny lins!!!
Fast hon var tvungen att lägga till en suck...
Jag fick förresten också veta att de var otroligt hårda på restriktionerna kring Corona...
Det var ju för tusan därför jag kontaktade dem för att jag ville boka om!
Jösses, människa!

Men...

Efter att ha varit irriterad över detta under eftermiddagen insåg jag, jag kan väl för tusan boka tid hos en helt annan optiker! Det finns ju massor att välja på. Förhoppningsvis mer kundvänliga än den där 😈

Så...

Nu har jag bokat tid hos Synsam på Bergvik. En mycket tillmötesgående person svarade i telefonen utan att jag hamnade i telefonkö.
Ringde därefter upp Glasögonmagasinet för att avboka tid och lins.
Vad tror ni hände? Rätt gissat, inget svar. Talade in ett meddelande. Ingen återkopplning. Ringde igen. Inget svar...

Skam den som ger sig så jag mejlade dem ett svavelosande mejl och vet ni?
Jag är sååååå lycklig!😀

Tänk så skönt att den där mesproppen Anja är död och begraven och argbiggan Anja-hon som inte tar skit, har fötts!

Ha det gött, mina vänner och var rädda om er!

Alltså, det här med corona...
Det är inte helt lätt för oss välfärdsmänniskor som inte upplevt varken krig eller farsoter likt pest eller böldpest att verkligen förstå allvaret med Corona.
Sen andra världskriget har vi bara fått det bättre och bättre. Oavsett vad man röstar på så är faktum att dagens välfärd får vi tacka socialdemokraterna för! Glöm aldrig det!

Nu har vi en situation som människor inte kan förstå allvaret i. Jag har under senare tid upplevt att folk slappar till vid köbildning. Vissa är riktigt provokativa i sitt köande.'
Fel i hövve har ju alltid funnits men nu är det faktiskt allvar!

Vååååren!!!

Tjena gänget!
Min bästa tid är nuuu! Är det inte så för er också? Det grönskar, värmen kommer pö om pö och man kan sitta i solen och tomglo. Solen är ju en energikälla utav guds nåde!
Här på landet har vi börjat förbereda för vår hundgård, potatisland, grundat för växthuset och lite annat smått och gott.

Idag har vi avklarat våra deklarationer. Känns sååå himla skönt att ha fått ett avslut efter vår husförsäljning. Nu kan vi lägga allt detta bakom oss och bara njuta av vårt himmelrike.
Men...
Skatta efter försäljning kan svida ordentligt i plånboken.
Vi klarar oss och är nöjda men det kan svida grymt för andra. Mycket att tänka på då det gäller att spara kvitton vid renoveringar osv. Tänk på det, kära vänner.

Under lång tid har jag varit nedstämd över att vår fantastiska Maggi inte fått fortsatt jobb hos oss, men vet ni, nu är hon tillbaks hos oss! Villkoren från AF är svävande(vem hade tänkt nåt annat?) men vi på skolan har framtidstro och förväntar oss en Maggi hos oss för evig.
Eller åtminstone fram tills hennes pension...😁

Ha en fantastiskt härlig helg och ta hand om varann...med 1,5 m avstånd.

Krammmmm!